handdator

Visa fullständig version : Samlandets drivkraft



Lars Kallin
2007-02-25, 13:36
Lite tankar om samlande

Jag är som ni alla vet en samlare av gammalt glas, mässing och andra lite kuriösa saker.
Det som driver mig i mitt samlande är det ovanliga. Det som finns att få tag i överallt vill jag inte under några omständigheter ha. Skulle jag samla på sådana saker så skulle jag med en fet plånbok kunna få ihop en imponerande samling på en större antikmässa utan problem.

Många av de saker jag samlar på är så ovanliga att det endast dyker upp ett fåtal till salu per år om man har tur. Naturligtvis finns det en del saker som jag samlar på som finns att köpa, men då krävs självklart den tidigare nämnda riktigt feta plånboken.

När jag nyss gick igenom dagens nya auktioner på Tradera så slog mig tanken, en del saker är otroligt vanligt förekommande på auktioner och mässor. Det som även slår mig med häpnad är att det alltid är någon som vill ha just detta vanligt förekommande. Många är även beredda att betala ganska bra för det.

Vad driver dessa människors samlande? Det kan ju omöjligt vara att föremålet som sådant är ovanligt.

Jag har en möjlig förklaring:
Drivkraften är att få tag i ett hundrakronors föremål för tjugo kronor. Att föremålet för tjugo kronor sedan är skadat bryr man sig inte ett dugg om.

Jag har ett exempel på en sådan samlare (salig i åminne) Han kunde i vissa fall köpa konstglasalster för en hundring som han sedan lät samlarvänner (ibland mig) polera invändigt eller fixa till nagg. Till saken hör att man i många fall kunde köpa dem i perfekt skick för tre gånger priset. Denne samlare vilar det ingen skugga över på något vis, men jag förundrades ofta över hans drivkraft i samlandet.

Mitt resonemang håller inte riktigt fullt ut för det finns ju trots allt människor som köper ytterst vanliga saker till överpris, speciellt på Internetauktioner. Vad beror då detta på?
Kan det vara nostalgiska samlare? ? mamma hade en sådan, en sådan skulle jag bra gärna vilja ha. Köp den då säger gubben som gärna vill ha det lugnt hemma.

Sticker jag ut för mycket nu när jag kopplar genusfrågan till företeelsen med nostalgiska samlare? Jag tror inte det, men jag har ju ingen som helst bevis.

Det vore lite roligt att höra era tankar om detta.
Vilken kategori ni hör till vet nog endast ni:)

Lite tankar om samlandets mystik. Vad tror ni vilken typ av samlare är ni?

En tänkande lite provokativ samlare en snöig söndag i Värmland

Äjth
2007-02-25, 14:21
Vi är så ju olika, tack o lov annars skulle ju marknaden vara ensidig och platt, fattig på variationer. När jag går på auktion brukar jag iakkta människor, blir oxå åhörare till samtal. Samlare som bara måste ha den där sista servisdelen, kosta vad det vill. Många äldre som tycker sig ha det mesta men handlar ändå det där, för nåt ska man ju ropa in. Kuriosasamlare som köper allt det där väldigt udda och inte särkilt vanligt förekommande. Ungdomar som vill köpa det de sett att andra har eller är inne för stunden. De som köper bohag för första gången och vill komplettera allt de fått en skärv av när de lämnade hemmet, det blir många krockar.
Nostalgisamlare som du nämner Lars, mamma hade, mormor, när jag var barn. etc. jag tillhör för stunden den sitnämnda, jag letar barndomens porslin för min egen känslas skull för den trevnad och den igenkänning jag erfar när jag ser det Vi är nog ganska många, vi från 70-talet och bakåt. Sen har vi din kategori oxå Lars, som du beskrivit. Släktingar som vill ge bort i present de där sista tallrikarna till ungdomarnas uppsättning.
Samlare som bara samlar det de tycker om och är fint o bra i deras ögon.(tillhör själv även denna kat)
Sedan finns en hord av intersäljare som köper det resten vill ha.
Gällande Genusfrågan, om jag åter backar tillbaka till auktionen som företeelse så tycker jag det mest är män som samlar, män som hänger sig åt att tränga sig före vid bord och hyllor, män som trängs mest vid loppisar.De flesta bekanta jag har är män, inom kategorin samlande, handlande med den här typen av varor.
Men jag ska inte generalisera samlandet, jag tror det är fifty fifty.
Medan mannen gör sin fru nöjd genom att tillåta köp av second hand vara så köper han sig själv en snöslunga en annan dag på egen hand i affären utan tjatande sällskap.
Människor går i skock ofta, vi är ju flockdjur, vi jagar i flock och skyddar av oss i flocken. De flesta är inte jägare, de föredrar tryggheten i flocken, för att förenkla. Måste ta hand om den skenande valpen nu.

Jung_Kee
2007-02-25, 16:05
Verkar inte vara så mycket kvar att säga, ni tycks ha täckt de vanligaste anledningarna till samlande. En variant att tillägga dock är den systematiske samlaren som köper både ovanligt och vanligt för att få en så komplett samling som möjligt. Finns det många sådana samlare så finns det också många köpare av vanliga saker.

Utöver det så har vi den medvetne konsumenten som dock inte är samlare, utan köper för att inreda personligt eller för att använda objektet i representationssammanhang. Liksom vi har spekulanten som vill placera pengar i något som inte taxeras. Eller den som ärver en familjegård, ett tomt familjeslott eller som köper ett och vill fylla det med "autentisk" inredning. osv.

De här grupperna tror jag är de som främst utgör marknaden för relativt vanliga objekt som ändå säljs dyrt på mässor o.dy. Slagbord, kristallkronor och gustavianska speglar är alla vanliga objektgrupper, men efterfrågan är ändå större än tillgången varför de ändå är bra objekt att ha med sig som säljare. Jmf. med diamanter som är en extremt vanlig sten egentligen, men som ändå är dyr pga. att efterfrågan är så hög. Det finns förmodligen ett par miljoner carat diamanter i toppkvalité för varje carat rubin i toppkvalitet!

Kecke
2007-02-25, 16:11
Har inte hunnit funder så mycket över samlandet.
Kom just hem ifrån ett besök på Nordiska museet. Har tittat på "Storsamlarna". Kul.

Sladden
2007-02-25, 16:27
Jag tror människan, i mångt och mycket, styrs av nedärvda drifter. Förr var det nödvändigt att jaga och samla mat, t.ex. Idag finns inte detta tvång, så vad gör vi då när den driften pockar på?
Jo, vi samlar något annat!
Jakten sker på auktioner, hos handlare och på loppisar.
Så tror jag det är.

LS
2007-02-25, 20:16
Som sagt var, det mesta av samlandets drivkrafter finns nog nämnt härovan. Men det där med våra, numera konstaterade, nedärvda drifter tål att tänka på. Mode och trender faller direkt in i flockdjuret människans inprogrammerade nedärvda sätt att vara.

Frågan är om det är rätt att lära sig detta om mänskligt beteende för att i förlängningen leva ett materiellt gott liv på andras arbete? Kunskapen skulle faktiskt även kunna användas till att hjälpa andra människor i stället för att utnyttja dem.

I samlandet kanske det kan kännas mer stimulerande att delge eventuella kunskaper än att tiga still och använda dem till personlig berikning? Den som följer trender får betala, vart hamnar då pengarna? Naturligtvis hos de som skapar trenderna. Och någon förändring lär knappas komma till stånd så länge som vi människor är som vi är, väldigt olika. Och ni som affärar på ett moraliskt riktigt sätt ska inte ta åt er och gå i taket, ni behövs!

Politiskt kan man på sin höjd endast drömma om en förändring, "den som inte är röd i sin ungdom har inget hjärta, den som är röd i vuxen ålder har ingen hjärna". Status Quo råder. Tror jag. Går det att i grunden egentligen att förändra någonting? Ja kanske på kort sikt, men i längden.

Och på den sjunde dagen vilade han, god natt everyhopa.

FBQ
2007-02-26, 06:15
Jag har ju redan berättat en gång på AP om bakgrunden till varför jag samlar - jag tror jag har sagt lite här också, men det var nog en kortare version - så jag kanske skall ta den långa.
Till viss del tror jag nog faktisk att det är en ren överlevnadsinstinkt vi har - att samla på oss saker som kan vara bra att ha. När vi inte längre behövde bära med oss alla våra saker ökade möjligheterna till att samla på sig saker.
Mitt samlande började en gång i tiden vid sexårsåldern med frimärkssamlande. Det var roligt att hitta frimärken från olika okända länder, nu försvunna länder, gamla regenter osv.
Samtidigt har ju historieintresset betytt mycket för mig. I 6-årsåldern var det dinosaurier och fossiler, sen blev det riddare, efter att ha varit på Vasamuseet blev det 1600-tal - en äldre lekkamrat hade läst i skolan om Gustav II Adolf och efter det lekte vi barn på gatan Lützen och Breitenfeld under några månader. Jag fantiserade redan då om att bli arkeolog (jag råkar väl idag bl. a. vara just det) I 9-årsåldern läste jag Lars Widdings karolinersvit och sedan blev det Karoliner för hela slanten. Jag var nog 10 år när jag första gången upptäckte myntsamlandet, och att det gick att hitta mynt från både Karl XII:s och Kristinas tid för några tior - exentligt samlande av kvalité 0 mynt och ovanliga felpräglingar kom väl andrig att roa mig.
Sedan betydde min mormor väldigt mycket. Hon samlade en hel del på gamla saker. Dels tyckte hon tidigare än vad som allmänt blev vanligt bland kvinnorna i trakten att gamla saker var vackra. Sedan var mycket av det hon köpte sådant hon mindes från sin barndom, och hennes föräldrar hade sålt i samband med flytterna mellan olika predikantboställen. I samband med att hon flyttade fick vi vara med och rensa ut hennes vindar och bodar, och bl. a. kom jag att ta rätt på en hel del brev från hennes bror och morbröder i amerika - jag fick dom väl mest med tanke på att jag samlade frimärken - men jag kom att ta tillvara breven och läsa dem - och blev mycket faschinerad. Breven som mestadels var skrivna 1900-1935 handlade förutom en hel del om släkförhållanden också mycket om världspolitiska händelser. Ibland sakerna fanns också mycket annat: böcker, tidskrifter. Bland pappren fanns även mormors fars memoarer (han levde 1878-1962) som han skrivit ned - och i och med det här föddes mitt släkforskningsintresse, men också min lust för att samla gamla saker.
Fast sedan kortfattat - varför samlar jag? Historia och kulturhistoria är mina stora intressen. Nu borde jag väl kunna intressera mig för historia utan att samla själv - men det är väl precis som när det gäller det området. Jag vill inte bara läsa historieböcker - mer eller mindre korrekta, utan själv kunna ställa mig frågor som: är det verkligen så?, och i sådana fall, gällde det alla?, och gällde det överallt? Hur så samhället egentligen ut?
I konstdisskussionen har jag väl dessutom beskrivit den upplevelse som man kan känna när man håller ett föremål i handen och funderar över tidigare ägare - kanske har de lämnat en text efter sig - annat fall spåren efter verktygen de använde, eller något annat spår som jag kan tolka. Jag tror att det är jakten på den upplevelsen som får mig att samla.
Konsumtion är ju delvis ett större ämne - där ingår att slänga bort och göra sig av med de saker man nyss skaffat sig - jag tror nästan att det förtjänar ett helt eget kapitel.

766
2007-02-26, 07:27
Vissa prylar är så bra så man vill ha dom, andra prylar är minder bra men godkända ändå så dom kan man också ha.
Sen har vi dom prylarna som man inte vill ha och som tur är, är dom övervägande.
Jag samlar bara på svenskt!!!!!!! Eller var det turkiskt?

FBQ
2007-02-26, 18:57
Jag bara måste kommentera att jag tycks röra mig i motsatt riktning mot LS. Kanske är det så att jag börjar få förvärrade hjärnskador med åren? Nå - har jag bara hjärtat kvar så överlever jag väl :)

766
2007-02-26, 19:56
Jag samlar på glas med innehåll, men tyvärr är dom så lättflyktiga i torkans tid.
Här under är två som torkat ut och då är dom inte lika roliga, fast snart fylls dom igen, klackarna i taket..jippi!
Och varför jag samlar just på ovanstående har med landets välgång att göra, för Sverige in vitro.

Björn L
2007-02-26, 21:58
Intressant ämne det här. Jag har funderat lite på vad jag skulle kunna tillföra denna diskutionen men det har inte riktigt uppenbarat sig något bra än..

Men visst har jag lite funderingar kring samlarna och samlandes drivkraft. Jag har stött på många olika sorters samlare. De som har köpt ihop en samling utan att riktigt veta vad det är de har, är oftast trend följare eller sådana som vill brilljera. Dessa samlare ägnar sig sällan åt några egenhändiga efterforskningar utan nöjer sig med det de hört från någon som de ser upp till. Inget ont om dessa, de kör sitt race. De som samlar på något riktigt udda har ofta kunskaper som ingen annan behärskar eller kan motsäga. De gräver i arkiv, besöker olika platser,skriver anteckningar mm. De flesta samlar dock anonymt. Varför har jag ibland frågat mig. Kan det vara så att de är rädda att bli utpekade på något vis. I en samlar förening så blir du direkt en offentlig person som kan bedömmas av andra. Det du själv tycker är trevligt kan bli utdömt av "kunniga" samlare som total sågar någon annans samlar inställning. Jag har sett skräck exempel på sådant på nära håll. "Du ska inte samla på det där utan på det här ! " Samlar man för sig själv så slipper man konfronteras med sånt. Det finns ingen prestations ångest i sånt samlande. Man kan köpa en sak vart tredje år och spara på sånt som de "kunniga" aldrig skulle ens ta i med tång. Vem är lyckligast ? Den offentlige samlaren spelar ett annat spel i en helt annan division. Man skall ha ett så stort kontaktnät som möjligt, bevaka alla annonser, auktioner ,mässor och dyl, de står alltid först i kön. Man lägger på det viset en stor del av sitt liv till samlandet. Oftast är det sambon,husdjuret,vännerna som det blir lite mindre tid över till. Visst gör man fynd om man är nogrann men man balanserar hela tiden på en gräns där den ena sidan döljer en manisk drivkraft som lätt går överstyr. Har man gott om pengar att spendera på samlandet eller har mycket fritid så kan man givetvis lättare sköta upplägget med samlingen. Man handlar när rätt tillfälle bjuds och köper något som man verkligen vill ha. Är det inget som man får den där rätta känslan för så tackar man nej och väntar på nästa erbjudande. Det är här ordet rutin kommer in i bilden. En rutinerad samlare samlar oavsett storlek på plånboken med insidan av skallen. Visst gör även de impulsiva saker och felköp men i det stora hela så är det de som nyper godbitarna på borden. Jag gillar Lars Kallins upplägg på samlandet. Han har trevliga saker som är lite udda och inte finns hos varje samlare. Jag vet också att han går igenom mycket litteratur och söker på nätet efter information om sina saker. Allt för att få en levande samling. Men för att hitta något som frestar en sådan samlare så krävs mycket forskning och nogrannhet i jakten på objekten...

Nu kommer jag inte på något mer för stunden, jag får fortsätta någon annan kväll. På återseende !

LasseC
2007-02-26, 22:06
Min hustru säger att mitt samlande ligger i mina gener Vad hon nu kan mena med det.:D :D

Johan Pug
2008-03-07, 20:47
Intressanta resonemang, jag gillar det här forumet skarpt. Jag ville bidra med en aspekt av samlandets psykologi. De flesta känner väl till begreppet betingning - att man upprepar beteenden man blir belönad för. Råttan trycker på en knapp, råttan får godis och voilá - råttan trycker på knappen igen! Det är i det sammanhanget ett känt fenomen, bevisat i många experiment, att det effektivaste sättet att belöna, att få råttan att trycka på knappen, s.a.s, är ett s k variabelt oregelbundet förstärkningsschema, vilket enklast beskrivs som en enarmad bandit - man får belöning då och då, det är olika länge emellan varje gång och olika stor belöning varje gång. Det är det som skapar spelveroende, det som är hemligheter bakom de framgångsrika dataspelen, bakom fotbollstittande osv. Detta är också samlandets psykologis kärna och det som laddar våra föremål med så mycket känsla. Att de är lagom svårtillgängliga. För det ska inte vara för svårt, då inträder utsläckning - efter för många försök utan belöning slutar vi leta. Är det för lätt, ja, då får man många små belöningar men kicken uteblir. En sådan samlare tröttnar fort när han inte hittar något. Men den som har gjort ett superfynd någon gång är fast och kan göra långa ökenvandringar bland påmålade Ekebyvaser utan att tröttna. Sedan är det såklart så att det är den upplevda sällsyntheten som räknas. Jag har själv bara samlat i ett par år, men jag märker ju redan hur saker jag upplevde som väldigt sällsynta i början bleknar efterhand. Det är väl helt enkelt nybörjare som köper de relativt vanliga sakerna?

Sladden
2008-03-07, 21:36
Jag har delvis blivit kategoriserad som råtta!
Känner ett starkt behov att rättfärdiga mig. Har skrivit detta förut, men tror det fortfarande.
En av människans starkaste drifter är att "samla i ladorna". Tror det handlar om urgamla drifter som var nädvändiga för överlevnaden. Numera lever vi genom lönearbete och behovet att samla och jaga finns inte som förr.
Hos mig tror jag det tar sig ett "twistat" uttryck - samla på gammalt glas. Ger både tillfredsställelse och spänning. Gör mig mera "hel".
Jag mår bra, även om luftigheten och utrymmet i bostaden begränsas alltmer.
När jag har tur ger det också mina efterlevande en viss trygghet, det kanske är den djupaste meningen med livet? Eller kanske är det jakten i sig som är meningen?

Lars Kallin
2008-03-07, 22:18
Råttan är en intressant liknelse.
Är det så att råttan i liknelsen verkligen drar hem mångt mer än den kan förbruka?
Man ser ibland här på forumet samlingsbilder efter loppisrundan. Det kan vara bord överfulla med saker. Jag förundras då av vilket mönster de följer. Jag kan acceptera de som köper gröna strumpor med elefanter på, blåa prydnadsföremål i allehanda material mm mm. De har i alla fall ett mål som kan vara deras drivkraft, just att köpa dessa saker för de samlar på just dem.

Men vad är det som driver de som köper ett helt bord fullt med prylar som sinsemellan helt saknar samband. Det kan vara så stor skillnad på föremålen att man kan likna det vid en särdeles okunnig auktionshjälpreda som plockar ihop en låda på en auktion. I lådan ligger mycket krafs av olika art, mitt bland allt krafs kan det ligga ett antingen mycket gammalt eller på annat sätt riktigt bra föremål. Detta helt utan att auktionshjälpredan vet något om detta.

Kan det vara så enkelt att denna köpare, som kommer hem med ett bord fullt av saker uteslutande köper saker som de tycker är fina? Då kan det ju faktiskt råka till att bli så att de köper något som är riktigt bra, bara för att de tycker det är fint. Likväl kan det hända att de köper krafs som kan köpas billigare på närmsta basar av samma anledning.

Eller är drivkraften med att köpa sakerna mer avancerad än så, vet köparen precis vad han/hon köpt. Kanske denne planerar att sälja föremålet vidare till en bredare marknad.

Själv tycker jag det är roligt att med ringa medel ha möjlighet att få tag i väldigt ovanliga eller och dyra föremål. Skulle jag ha obegränsat med penningar skulle jag varje dag ha minst ett paket att hämta på posten. Det finns hur bra saker som helst i omsättning om man bara har pengar. Nu har jag satsat mer krut på att söka föremål som kanske marknadsförs lite felaktigt på grund av kunskapsbrister hos säljaren. Genom detta har jag fått tag i ganska bra saker. Naturligtvis enligt mitt sätt att se på det.

Tingeling
2008-03-07, 22:50
Om man precis har upptäckt världen med loppisar och auktioner blir det nog lätt massinköp, just för att det är något nytt. När man sedan upptäcker åt vilket håll ens intresse går så blir det mer specialinriktat och man börjar köpa litteratur och gå med i diverse föreningar som gör att man träffar likasinnade. Efter ett tag slutar man samla kvantitet och går efter kvalitet, men vägen dit kan vara lång för många.

Om jag ska generalisera så tycker jag att män är enkelspårigare i sitt samlande och köper enstaka dyrare föremål medan kvinnor köper mer kvantitet och billigare saker men OBS det här är min egen observation. Kan vara avundsjuk i att en del samlare forskar om sitt område och håller sig där, själv har jag inte tålamodet att leta efter ett bestämt föremål. För mig är handlandet och samlandet lustfyllt och det tillfredställer jag gärna och mycket ;)

Lars Kallin
2008-03-07, 23:25
Alla är vi barn i början.
Vi dras då med av alla nya intryck och alla saker som bjuds på loppisar och auktioner. Det är då mycket lätt att köpa den tionde prylen i en serie, eller det där föremålet som ju är så billigt. Trots att man i egentlig mening inte samlar på just den typen av föremål.

Nästa steg kan nog vara att man som du säger söker mer och mer kunskap inom sitt samlarområde som så sakteliga börjar växa fram inom en. När man når till den ökade kunskapen och då man format ett mer avgränsat område som berör en, börjar man specialsamla inom just detta område. Man har då så pass mycket kunskap inom detta område att man kanske törs lägga lite mer pengar på enstaka föremål än den som inte besitter samma specialkunskap vågar göra. Det är nu man är som du säger Tingeling ”enkelspårig”. Jag skulle nog välja att säga att man är ”målinriktad” men det är en smaksak.

I samtal med samlare om olika antikmässor så hör man allt som ofta, - Det fanns inget där. Det blev bara ett stödköp. Här handlar det alltså om en målinriktad samlare som gått tillbaka ett steg i sitt samlande och köpt något som han/hon normalt inte skulle ha köpt, för att det kanske inte var i kärnan av samlandet. Ofta är det sådana saker som man som senare avyttrar eller byter bort.

Tingeling
2008-03-08, 07:31
Målinriktad är nog ett bättre ordval än enkelspårig! Kontentan är ju att man söker inom ett bestämt område och håller sig där.

Att vara splittrad och samla fler saker gör ju att man hittar mer saker men kunskapen om dem är inte så grundliga som för en specialsamlare. Gör också stödköp, köper billigt och säljer sedan dyrt för att finansiera mitt eget missbruk. Nåja, det är inte alltid det går som jag vill :o

Samlartrollet
2008-03-08, 08:22
Känner mig träffad att visa upp ett helt bord med loppisprylar utan inbördes sammanhang. Jag samlar i huvudsak på glasprylar, allt ifrån tallrikar, vaser, figurer etc och för mig spelar det ingen roll om det är gammalt eller nyare, svenskt eller utländskt. Gillar jag formen, färgen eller funktionen så fär det följa med mig hem om priset är ok. Väl hemma kan jag ställa mig frågan vad jag skulle med en viss pryl till, och antingen förpassar jag den i en låda tills vidare eller så lämnar jag den till någon loppis igen.

Johan Pug
2008-03-08, 09:01
Om någon är en råtta så är det jag, sladden!

Att vi människor sedan urminnes tider har samlat föda för överlevnaden har exakt samma psykologiska funktion som att vi nu samlar prylar. Om man går i skogen och letar mat kommer man att hitta något ätbart med oregelbundna intervall och man kommer hitta varierande kvalitet och varierande mycket av det man vill ha - precis som på loppis. Beteendet finns för att vi ska överleva i naturen, nu blir det loppisjakt av det.

En annan mänsklig psykologisk överlevnadsmekanism är att vi strävar efter att reducera kognitiv dissonans, vilket på ren svenska översätts till att vi försöker ta bort alla motsägelsefulla tankar. Ett exempel är när man ska köpa bil. Innan man har köpt är man kritisk, läser kataloger, jämför prestanda. Man är kanske väldigt petig och har invändningar mot alla bilarna på olika sätt. När man sedan har köpt så är man så nöjd, så nöjd med sitt köp och alla invändningar försvinner. Man hittar plötsligt inget fel på bilen! Alla som går på loppis har väl någon gång köpt något litegrann för dyrt. Då går den inre rösten igång "den är ju ändå ganska gammal", "visst har den en vacker yta" osv. Det hade skapat dissonans om man betalde dyrt för något man inte vill ha.

Hur utnyttja detta om man är en slug affärsman? Genom att sälja på auktion. När man har lagt ett bud på något så börjar hjärnan nämligen att bete sig sig som efter bilköpet. Man har ju lagt ett bud - visst är det något fint man bjuder på? Snabbt förändras synen på föremålet och man bjuder högre än man tänkt från början. Detta är även anledningen till att antikhandlare ofta låter en ta hem föremålet utan att betala, för att kolla om det passar. När man väl har investerat tid så börjar man intala sig att det var värt det och voilá! bilköpet all over again. Det är t.ex. därför auktionshusen (och Tradera) uppmanar folk att sätta låga utropspriser, ju fler som kan börja betrakta föremålet som sitt, desto bättre!

Samlartrollet
2008-03-08, 09:23
När man har lagt ett bud på något så börjar hjärnan nämligen att bete sig sig som efter bilköpet. Man har ju lagt ett bud - visst är det något fint man bjuder på? Snabbt förändras synen på föremålet och man bjuder högre än man tänkt från början.

I detta läge måste jag nog säga tvärt om för min del. Jag kan stå förväntansfull på en auktion och vänta ut ett föremål som jag är intresserad av. När sedan budgivningen är igång så får jag byxångest och lägger mig. Efteråt så ångrar jag mig i många fall att jag inte hängde på ett tag till. Skillnad är när jag går in i en affär eller på en loppis. Intgresserar jag mig för något till det satta priset så betalar jag det även om det kan tyckas dyrt. Jag kan be butiken lägga undan varan eller gå runt med den i korgen i lugn och ro och fundera över om den är värd sitt pris eller om jag verkligen vill ha den.
Detta till skillnad från auktion där besluten är snabba och man inyte riktigt hinner tänka efter. Detta till skillnad från fyndlådor som jag gärna bjuder på om jag har haft möjlighet att tittaigenom dem innan.

Kolmårdstrollet
2008-03-08, 11:24
I dag den 8 mars är det den Internationella Kvinnodagen och om man skall diskutera samlandet ur genusperspektiv måste man väl ta hänsyn till vem som har mest pengar? Vi kvinnor har alltid haft mindre pengar att spendera till "lyst". Om jag hade råd skulle jag köpa de vackrase glaspjäserna och de finaste Ekebyfigurinerna och fullständigt strunta i vad de kostar... fast egentligen gillar jag att gå på loppis och fynda för att sedan ta reda på ursprung osv. Jag vill inte samla i lådor och skåp utan vill kunna se eller använda sakerna. Så när jag tycker att det blir för mycket försöker jag sälja på nån mässa.
Förresten glömde en sak..på auktion blir jag ungefär som Samlartrollet, lägger mej alldeles för tidigt.

Johan Pug
2008-03-08, 14:13
Jag har också tänkt på det där. Jag studerar just nu, och nivån på mitt samlande blir därefter. Men det spelar ingen roll, för jag ser skönheten i det jag har råd med. Poängen är att även ett billigt eller trasigt föremål kan vara besjälat. Faktum är att jag ser det som att man i framtiden kommer att häpna över att man, t.ex. kan komma över Kinesiskt porslin med obetydliga skador för nästan ingenting.

Peter Pluntky figurerade nyligen i en tidning och, som alla experterna tjatar om hela tiden så sa han att man ska satsa på kvalitet och inte kvantitet. Det var tydligen hans ordspråk. Hmm... visst, han har kanske bara föremål av hög kvalitet, men i artikeln ser man bilder på hans samlingar - massor, massor av prylar. Han har alltså i själva verket satsat på kvantitet, men har bara ovanligt stora möjligheter att ha råd och komma över bra prylar. Blir lite ihåligt att skryta med sitt kvalitetstänk när man har hela sitt hus tapetserat med emaljskyltar. Sälj dem och köp en bra Toulouse-Lautrecplansch, det är väl högre kvalitet?

Samlartrollet:

"Jag kan stå förväntansfull på en auktion och vänta ut ett föremål som jag är intresserad av. När sedan budgivningen är igång så får jag byxångest och lägger mig."

Ja, jag skrev inte det, men det är klart att det finns två sätt att reducera dissonansen när man har lagt ett bud, där det ena är att intala sig att man har gjort rätt, det andra är såklart att sluta bjuda!

gello
2008-03-08, 14:19
Om jag hade råd skulle jag köpa....... Hur roligt vore det om man alltid hade råd? Människor med obegränsade tillgångar blir väl lätt blasé, medan vi som får tänka efter om ett åtråvärt föremål är värt att vi får äta pannkaka och gröt en tid.

Kolmårdstrollet
2008-03-08, 15:51
Visst har du rätt Gello man måste längta lite och äta blodpudding ibland (med hemkokta lingon):p.

Peter S
2008-03-08, 16:55
Vi kvinnor har alltid haft mindre pengar att spendera till "lyst".

Stämmer det verkligen? Totalt sett mindre att spendera, ja. Men har verkligen nöjes- kläd och prylkontot varit mindre? Min syn är att den som haft störst lön fått bidra med mest till livets nödtorft också. Eller tänkte du på bondesamhällets smör och äggpengar eller borgarfruarnas nålpengar?


Om jag hade råd skulle jag köpa....... Hur roligt vore det om man alltid hade råd? Människor med obegränsade tillgångar blir väl lätt blasé, medan vi som får tänka efter om ett åtråvärt föremål är värt att vi får äta pannkaka och gröt en tid.
Ordet "väl" passar bra in i meningen. Vi vet inte eftersom vi inte varit där. Eller egentligen är vi redan där eftersom det alltid finns någon som har det sämre och som _verkligen_ inte har råd. Ju större kassa, desto dyrare inköp. Men man kommer alltid till en punkt där man funderar på om man egentligen har råd...
Själv tror jag inte att mitt samlande skulle må dåligt av att jag hade mer pengar. Det är redan svårt att hitta sånt som passar i samlingen. Ju mer man har desto svårare blir det att hitta "det rätta".

E.B.
2008-03-08, 17:08
Det är nog så att om man skulle få mer pengar så skulle man nog samla på sådant som var dyrare och man skulle nog inte ( i varje fall efter ett litet tag) släpa hem massor av sådant som man i dagsläget samlar på. Undrar om man som glassamlare inte skulle leta praktpokaler från Kungsholmen eller Nöstetangen och inte efter mer lättillgängliga och billigare föremål. Jag tror att man rättar munnen efter matsäcken. En av orsakerna tror jag är att man är en jagare och då får man helt plötsligt jaga på nya jaktmarker.

Det är många gånger jakten som är adrenalinframkallande, det är en annan form av tillfredsställelse att kolla in sina samlingar, i och för sig inte så dum, men man får hoppas att de aldrig blir kompletta. Min bror samlade Karneval av Stig Lindberg ganska intensivt och när samlingen blev komplett dog intresset och den avyttrades.

Lars Kallin
2008-03-08, 19:48
”Min bror samlade Karneval av Stig Lindberg ganska intensivt och när samlingen blev komplett dog intresset”

Där tror jag vi har pudelns kärna. Samlar man Stig Lindberg så behöver man inte anstränga sig nämnvärt för att få en komplett samling. Man behöver inte betala överpriser, de dyker trots allt upp på loppisar ibland till facila priser. Vill man snabbare ha samlingen så är det bara att betala det pris som står på prislappen, det finns hur stort utbud som helst Av dessa saker.

Det är lite värre om man samlar på ”tappkransgängtappar” exempelvis. En numer avsaknad färgklick på forumet samlade på sådana, han hade enligt egen utsago en styck. Möjligheten att få tag i en till kan nog anses vara försumbar.

Det samlarområde jag har blir aldrig komplett. Vilken tur! Vad skall man göra då allt är komplett, skall man börja knapra piller för att få lite spänning? Hur resonerar ni? När man har hela serien Randi, som fyller upp alla skåp i huset. Eller när det står Lisa Larsson figurer över allt, vad gör ni då? Sitter ni lugnt och konstaterar, jag har nått målet, vad skönt. Det tog ett tag, men jag är i mål.

Jag förstår inte detta seriesamlande, jag kan inte hjälpa det. Jag tycker det är precis lika idiotiskt att samla knoppölsflaskor från alla olika glasbruk som att samla alla föremål från ett visst glasbruks tillverkning. Vad är nyttan med det?

Allt som tillverkades av just den formgivaren på just det stället, samlar jag på. Allt annat som är tillverkat enligt samma teknik fast av en annan formgivare, det samlar jag inte på just för att det inte är just den designern på det stället.

Enligt mig är det både inskränkt och dumt.

Men då säger ni.
Men vad fan, du samlar ju på pluntor.
Ja det gör jag. Men jag samlar inte på alla pluntor som Rit ola dekorerat, jag samlar heller inte på de av Hald formgivna flaskorna eller pluntorna. Ej heller på de av Gullaskruv gjorda pluntorna, de med V-gurras monogram, ej heller de med monokrom målning från samma bruk.

Detta gör jag inte för att då skulle jag ganska snabbt ha alla modeller representerade.
Jag är inte på långa vägar redo för fulländning ännu.

Peter S
2008-03-08, 20:03
Men jag samlar inte på alla pluntor som Rit ola dekorerat, jag samlar heller inte på de av Hald formgivna flaskorna eller pluntorna. Ej heller på de av Gullaskruv gjorda pluntorna, de med V-gurras monogram, ej heller de med monokrom målning från samma bruk.

Detta gör jag inte för att då skulle jag ganska snabbt ha alla modeller representerade.
Jag är inte på långa vägar redo för fulländning ännu.

Hur man avgränsar sin samling är väl upp till var och en? Om ritolas pluntor dyker upp vart 10:e år tror jag att de kan tillfredsställa även dig? Och om det inte finns någon förteckning om vad som tillverkats...? Nä, själva avgränsningen måste man bestämma själv. Tidigare hade jag en praktisk men ganska snäv gräns, men tyckte sedan att jag skulle utöka den. Mest för att fältet blev större... Och då fick man bittert erfara att några som inte passade då faktiskt skulle passat nu...

LasseC
2008-03-08, 20:25
Jag kan inte samla längre. :eek:
Jag har fått köpförbud:o
DG

Lars Kallin
2008-03-08, 20:30
Självklart måste man själv bestämma avgränsningen. Men det är nog viktigt att ändå avgränsa sig.

Skulle man samla på allt som glimmar så skulle man snart vara Musolle II:)

Jag har också inköpsstopp både i arbetet och privat. Det har dock inte påverkat mig i någon större utsträckning:)

E.B.
2008-03-08, 21:10
Precis, inköpsstopp har man haft länge nu, men på något vis biter det inte riktigt.

Samlartrollet
2008-03-09, 12:04
Precis, inköpsstopp har man haft länge nu, men på något vis biter det inte riktigt.

Vadå inköpsstopp? När jag köper en ny pryl eller tomte så brukar guben min säga, "Har du köpt nytt nu igen ? " och då brukar jag svara "Nä, den har vi haft länge den har stått i skåpet eller den har du glömt av" :D

Björn L
2008-03-13, 13:55
Jag har bestämt mig för att göra en större sanering i mina samlingar under våren. Ungefär hälften har jag tänkt att på ett eller annat sätt avyttra. Vissa objekt kanske jag kan få någon slant för medans andra saker hamnar på tippen. Det är inget ovanligt att samlare gör "upprensningar" men det som kanske är lite udda i mitt fall är att jag kommer att prioritera en viss sorts objekt, och det är varken de mest udda eller de värdefullaste. De saker jag sätter störst värde på har jag en berättelse om. Det kan vara en sak efter en släkting eller den spruckna gamla flaskan jag grävde fram i en tipp långt inne i urskogen. Efter många års samlande har jag kommit till insikt att jag uppenbarligen samlar på upplevelser. Känslomässiga bindningar gör att det personliga värdet ofta skjuter i höjden. Något som jag köpt på en internet auktion kommer aldrig i närheten av den speciella sinnesstämmning en egenhändigt upphittad sak kan frambringa, om jag så köper en 1000:- flaska för en femtiolapp så är den ändå ganska så "död" i mina ögon. Visst kan man spåra ursrung i vissa fall men jag får som oftast inte den rätta känslan, och vad någon skriver som ursprung är oftast kraftigt förskönat. Exempelvis kan en takpanna i glas som beskrivs ha ""suttit på ett slott" rent utav ha sitt ursprung från ett skithus tak i Grums ! Hörsägen är något jag på senare år blivit alltmer reserverad för. Jag har väl antagligen hört lite väl många fantastiska historier.

I mina samlingar har jag många enkla saker utan något större ekonomiskt värde som jag kanske tex förknippar med ett möte med en speciell mäniska som bodde i ett gammalt spännade hus. Den dan när både gubben och huset försvunnit så har jag mina minnen och min upplevelse kvar samt en pryl som jag kan förknippa med detta minnet. Den enkla prylen är kärnan i min samling...

FBQ
2008-03-13, 15:24
Fick höra igår att jag var en shoppoholic - fast protesterade väl litegrann. Visserligen har jag nog en smått överfylld lägenhet, och har svårt att låta bli att inte utnyttja yppat tillfälle till lite loppisjakt. Fast om jag var tvungen att avstå för inköp under en månad, så tror jag definitivt att jag skulle klara det, det har gått flera månader utan att jag köpt något.
Om jag däremot inte fick katalogisera efter efterforska ursprunget för de saker jag har - eller ägna mig åt dem på något sätt, då skulle det plötsligt bli värre.
Jag har gallrat vid några sällsynta tillfällen, men det var ju också en del i det vi disskuterade - om jag sålde mina 1700-talssilverskedar skulle jag ju kunna ha råd med en riktig 1600-talssked, något jag verkligen skulle vilja ha - men en ensam sked i lådan? Det roliga är ju att kunna jämföra sina skedar, se ut individualiteterna i mängderna - att hitta mönstren och förstå sammanhanget. Tycker det är det som gör samlandet så fashinerande :-)
Jag kan bara ge mig själv inköpsstopp än så länge - och det lär jag nog inte göra :-)

Äjth
2008-03-13, 16:13
Trevligt att ha dig här igen Björn. Är allt väl Bortom bergen? ;)
Det var ett sympatiskt inlägg du gjorde.

Björn L
2008-03-13, 22:29
Det känns bra att vara lite aktiv här igen och extra trevligt att man är ihågkommen ! Appropå läget Äjth så passar jag på att citera en av mina favoritlåtar av U2 "I still havent found what i looking for" :o

Äjth
2008-03-14, 15:12
Apropå ditt låtcitat Björn; när jag var i mitten av tonåren fördrev jag och en kompis livet med att undra över meningen, som man brúkar i den åldern. Filosofiska, existensialistiska stunder av misstro men ändå Hopp, en ekvation nog så motsägelsefull för att tonåringarna skulle mangla den till intet. Hurusom drev livet vidare och vi fann ngt ibland, men mosaiken blev alltmer uppenbar, sammanhanget, det övergripande Sammanhanget alltmer luddigt och till slut inte längre intressant. Så damp ett vykort ner hos mig, det är nog en tio år sedan nu om inte mer. Min kompis och jag hade varken hört eller setts sedan början av -70-talet eller sent -60-tal. På ngt sätt hade hon funnit min adress och skrivit några rader. VAD minns jag inte, men kortet glömmer jag aldrig: En åldrig mur, nafsad å åtgången av tiden, över muren en klätterväxt. Mitt på muren, inslaget med kraft och djup: MENINGEN MED LIVET ÄR ..och där slingrade sig klätterväxten över resten av texten.!
Under loppet av en mikrosekund hann jag få en reflektion, en aning om att hon funnit livets mening och nu ville dela den med mig! :D
Faktum är att det var just vad hon gjorde!

Sladden
2008-03-14, 18:00
Vägen är allt, målet är ingenting!