handdator

Visa fullständig version : Skuggan sommarrysare i valfritt antal delar.



Äjth
2008-07-29, 14:05
Värmen hade varit tryckande i många dagar, den senaste veckans stegrande hetta hade nu lägrat sig över bygden och hängde över oss som en våtvarm tältduk. Solfjädrarna, som de japanska vännerna tagit med sig som presenter föregående sommar, kom väl till pass vid sänggåendet. Jag hade tjatat om ett inköp av en elektrisk fläkt, men sambon stack solfjädern i min hand och demonstrerade förföriskt!. “ Det går lika bra med selleri”
Föga roande , suckade jag inom mig och lät solfjädern vibrera i min hand. Den hjälpte för stunden, men jag låg här för att sova , inte för att sträcka fjäder .
Tankarna vandrade trötta och modstulna mellan dagens och morgondagens göranden, då en kraftig pust förde bomullsgardinen upp mot taket och sedan lät den falla. Strax därefter rullade mullrandet in under himlen och släppte ner ett vått pärldraperi av stilla, svalkande regn.
Jag borde passa på nu! Den lilla behövde verkligen få sträcka på benen.
Skyndade mig ner för trappen med bägge i hasorna, trädde halsbandet över den lilla och gick ut på trappen. Vädrade, drog in luften i djupa andetag. Mmmmm..och kraxade strax till när luften hamnade fel.
En skugga på vägen! Den lilla föreföll inte reagera, så jag tog de sista stegen ut på gatan och där sträckte sig skuggan ut från gatlyktans sken. Han stod alldeles stilla, som om han väntade, ja som om han väntat, precis som jag, på att allt skulle vända och att luften skulle gå att andas igen. Inte kunde jag veta om det var en han eller hon, men det kändes som en han. Då han inte reagerade, skyndade jag mig förbi, den lilla skulle prompt kissa just när vi passerade honom så jag fick dra en henne med en mörk sträng efter oss. Han rörde sig inte, levde han? Han var så stor!
Jag skyndade uppåt vägen och vände mig mig om vart och vartannat steg för att se om han fanns kvar, men nu hade hade han vänt sig om och tittade rakt på mig…
…dags för nästa kapitel. Vem känner för fortsättningen.?!

E.B.
2008-07-29, 14:26
Fortsätt du!!!

Hirvi
2008-07-29, 14:32
Fortsätt du!!!

Meeera!
Hirvi

Liljerik
2008-07-29, 14:35
Fortsätt!

Kecke
2008-07-29, 16:28
Ett kapitel till törs jag nog läsa. :cool:

Äjth
2008-07-29, 16:40
Jag gjorde det här upplägget för att vi skulle kunna bygga en historia tillsammans. Tanken var inte att jag skulle berätta själv.
Här får ni dock en fortsättning men sedan avvaktar jag själv nya kapitel från er. :)

…dags för nästa kapitel. Vem känner för fortsättningen.?!
Skuggan kände för en fortsättning, förstod jag. När jag nått toppen av den backe som leder från vårt hus, anade jag att han fortfarande fanns där, nej, jag anade det inte, jag befarade det, varför den stilla nattpromenad jag tänkt mig med den lilla, kortades ner avsevärt, faktum var att jag vände högst uppe på krönet och skyndade mig ner för att se om han var kvar.
Det var han! Den lilla nosade aningslöst kring, som en blindkäpp, tvärs över vägen och det irriterade mig att hon blivit så gammal att all inneboende instinkt rörande fara, var helt borta. Hennes enda drift var doften efter ngt ätbart!
Beslutet var lätt att ta, luften hade klarnat, regnet nästan upphört och när jag hörde kackel från Mattsons hönsgård, valde jag att ta den långa, men betydligt tryggare vägen tillbaka hem.
Erik stod ute på vägen i halvmörkret och flåsade med händerna på knäna när han upptäckte mig.
“ Dom jävla hönsen höll på skrämma skiten ur mig. “Titta!”
han pekade mot den stora inhängnaden han byggt åt hönsen.
Uppjagade hönor , i tunna fjäderskrudar, rände omkring
kacklande och utan synbart mål .
“Tokiga höns, de har aldrig upplevt regn, än mindre åska” Erik skakade långsamt på huvudet. Inte fan kunde jag inbilla mig det, i min vildaste fantasi, dom är ju djur för faen och tål väl regn och väder”!!! han såg uppgiven ut. “Men dom har ju bott i en fabrik i hela sitt liv och vet inget annat!
“Stackars jävlar, dom måste ränt rakt in i brännässlerna!
” Erik närmade sig hönsen,som nu en och en börjat ta sig in i hönshuset.
“Jag borde aldrig tagit emot dom” hellre att dom gått till
slakt, men det är ju blött och
mjukt i hjärtat mitt, det vet du ju.” Han andades lite lättare och sträckte på ryggen vände sedan till mig och frågade vad jag var ute på för ärenden.
-Har du inte sett han som står i backen utanför vårt?

Sladden
2008-07-29, 18:21
-Säg inte att han är här nu igen !, sa Erik.
Har han varit här förut? Vem är han? Vad vill han? undrade jag.
-Det är nog ingen som riktigt vet vem han är men han ställer till mycket problem. Hypnotiserar hönsen, smyckar midsommarstång i Augusti, välter kor och han brukar måla nisse 8:as grävare lila.
Det var det värsta! Midsommarstång i Augusti. Det låter nästan som någon suspekt sekthandling. Kanske något från södra delarna av landet. Spekulerade jag.
-Jag har hört talas om en Västgöte från en liten obskyr by som skapat någon typ av sekt, han har visst skrivit några böcker också, sade Erik.
Jag har LäSt dom, sade jag till Erik - otäcka saker han skriver om!
Här krävs hårda tag, tänkte jag och sade till Erik; Jag har hört talas om ett troll i närheten av Bråviken, någonstans i de djupa Kolmårdsskogarna. Ett fult och elakt troll, skall det vara. En uppblåst Greve från Skåne skall visst ha god kontroll över trollet. Jag går in och ringer Greven, ber honom ta med sig trollet och komma hit.
Gör det, fort som fan!, sade Erik.

Kecke
2008-07-29, 18:24
Fortsätt. :eek:

Liljerik
2008-07-29, 18:38
:eek::D:D:eek:

Sladden
2008-07-29, 18:41
Själv smög han försiktigt fram till foten av backen. Erik är ingen fegis men skuggan skrämde honom.
Han såg siluetten avtecknas mot den tunga himlen. Kroppshyddan lutade betänkligt, samtidigt som den omgavs av ett märkligt men vackert skimmer.
Erik såg på ljuset som strålade ut från figuren, han kunde inte hindra sig från att stiga fram ur skuggorna och sakta, tvekande, gå fram mot den mörka, skimrande, siluetten.
När han kom närmare så kände han en kall vindil svepa runt sig. Hjärtat liksom kramades av en kall hand. Luften kändes syrefattig och Erik blev illamående. Han sjönk ner på knä och innan han förlorade medvetandet så böjde sig den skimrande skuggan över honom och sade -

Äjth
2008-08-02, 17:32
-Jag kom från Mossen alldeles nyss, titta här---jag har brännsår på anklarna, det är den där skiten du skickar ut i rören Höns-Erik!!
Jag har stått här om kvällarna och lyssnat på avloppen, hört hur det brusat och rullat och jag trodde det var tokan i huset här, hon som köper alldeles för mycket glas och rengör, men att det var du - Hönserik, som hällde ut kaustiksoda i avloppet, det kunde jag aldrig trott, nä, aldrig, men där ser man, och nu Höns-Erik, nu lämnar jag dig här. Du har hört allt jag sagt, och du kommer att minnas när du ser ut över mossen och förhäver dig över hur orörd och oskadad du tycker att den är.

Sladden
2008-08-02, 18:33
När Erik vaknade hade han inget minne av vad som hänt.
Han tog vid där dagen före blev till "high noon", Erik hade alltid varit ett fan av gamla Westernfilmer.
Han gick hem och tog hand om de nyvärpta äggen. Nackade 2 höns och satte sig ner i bersån för att plocka dem.
Då dyker det upp en kvinna och, uppenbarligen, ett troll med en greve i släptåg.
Vad är detta? Undrar Erik.
Nu skall vi bekämpa ondskan, säger trollet och tar fram en mycket gammal flaska där det står "soda" i glaset. Flaskan har formen av en spole och den kan inte stå upp.
Med detta utrotar man allt elakt! Hävdade trollet. Greven petade med spatsérkäppen i gruset och tittade upp mot skyarna. Jag längtar efter min ballong, mumlade han, häruppe i landet finns ingenting att glädjas åt på marken.
Erik hickade och fick plötsligt lust att ta en redig sup, En halvtaskig Mackmyra med is, tänkte han. Han lämnade sällskapet och gick in till grannen, den gamle mannen som bott i byn så länge alla kunde minnas. De kallade honom dg.
Har du någon sprit? Frågade Erik. Jadå, sade dg, jag har sparat på en halva Cognac från krigsslutet, 1945. Den kan vi knäcka , du och jag.
I detta ögonblick, liksom ur skuggorna, framträdde en gestalt. En siluett med ett sällsamt skimmer runt sig.
Har ni fest, eller? Frågade siluetten.

Hirvi
2008-08-02, 19:18
Braaaaa:Dmera:D:D
Hirvi

nisse 8
2008-08-02, 20:10
Hur bra som helst................lila...:rolleyes::D:D

Sladden
2008-08-06, 18:42
dg, som hade besök av Uffe, en samlarkompis från västra delen av Vättern, ryggade tillbaka. Inte nog med att siluetten skimrade, den formligen stank också. En lukt som av härsken Billingeost.
Vi skall fira lite, sade dg, med darr i stämman.
Siluetten växte sig större, stanken blev kraftigare och med tordönsstämma sade den - Här festas djävlar inte om jag inte är inbjuden!
Varför så arg?, stammade Erik som nu var mycket rädd.
Den ende som behöll lugnet var Uffe. Han besvärades av en faibless för dåliga blankvapen och bar alltid en huggare på sin vänstra höft. Han drog densamma och högg siluetten i höjd med knäskålarna (Uffe har sett alla Dirty Harryfilmerna och vet att skadar man knäskålarna så kommer inte offret långt).
Effekten blev dock inte den förväntade. Siluetten, som bar cape, tog fram små gjutjärnsmortlar ur capen och kastade dem, pricksäkert, på dg:s samling av bättre glasföremål, omsorgsfullt samlade under dennes räder till glasriket.
dg svimmade, Erik gömde sig i garderoben under snedtrappen. Uffe, däremot, insåg att när inte kallt stål biter så har man med övernaturliga väsen eller 7766or att göra.
Han kastade sig därför ut genom närmsta fönster (ett 6-rutors spröjsat från ca 1770), när han nådde marken rullade han runt, i värsta Coq Rouqestil, och var snabbt på fötter igen. Han löpte snabbt och spänstigt mot skogsbynet.
Gammalt Gustavsbergsporslin biter ju på mylingar och annat oknytt, det visste Uffe.
Var hittar man sådant?
Självklart! PytteErik, han samlar ju porslin i travar, tänkte Uffe.
Jag skickar min brefdufva till honom! Han tog upp en dufva ur sin byxficka, strödde ut lite närande frön på marken och satte ner dufvan.
Själv satte han sig på en stubbe och tog upp ett litet rispapper och en anilinpenna ur bröstfickan. Han skulle precis börja skriva sitt meddelande då han kände en mycket stark stank av härsken Billingeost.........

Kecke
2008-08-06, 18:53
:eek::eek:

Sladden
2008-08-06, 19:16
Fortsätt, Kecke!
Lite fantasi har du väl?;)

Kecke
2008-08-06, 19:27
Liiiite.

Kecke
2008-08-06, 19:40
Här är goda råd som manna från himlen när man inte har ens den ynkaste lilla tesked, hann Uffe tänka (Som alla vet är uffe väldigt snabb i truten men vad inte alla vet är att han är minst lika snabb i benen) innan han med blixtens hastighet hade rest sej upp och sprungit mot fältet där han nyss hade sett luftballonger på väg att starta sin rofyllda färd över den stora staden.
Uffe spurtade fram och hoppade upp i en ballongkorg och skrek att det var bråttom nu. MOT ARBOGA skrek Uffe och glömde att man inte kan styra en luftballong.
Hur det nu var så friskade ostvinden i och i ett nafs så svävade ballongen över Arboga och drog sej vidare västerut.
Uffe kastade en snabb tanke till den avsvimmade DG och den rädde Erik och på hur mycket porslin som skulle behövas, innan han hoppade från ballongkorgen och rakt ner på Pytteeriks studsmatta.
Just när han gjorde sin femte studsning så kände han en smygande stank av härsken Billingeost....................

Sladden
2008-08-06, 19:42
Yes!:D:):eek:

Äjth
2008-08-06, 19:44
Jag vill läsa mer Kecke!!!!:)

Kecke
2008-08-06, 20:23
Precis i det ögonblicket öppnas en dörr och Uffe gör ett skutt och kastar sej in genom dörröppningen.
Porslin, skriker han, jag måste ha porslin....
Jaha ja, säger Pytteerik, för det var han som öppnat dörren. Nog vet jag att du samlar på det mesta men inte visste jag att du var så desperat så att du kommer och nästan skrämmer vettet ur mej för lite porslin. Har du inget att äta på?
Hmm....mat.....tänkte uffe.
Nej, just det. Jag har inte ätit sedan.........hmm......vi skulle visst äta lite D.G., Erik och jag men jag tror inte det blev av........eller......
Uffe började känna sej MYCKET förvirrad.
Vart var han på väg och varför?????????????
Vad vill du ha att äta? Frågade Pytteerik. Vad som helst bara inte Billingeost.......i allafall inte härsken Billingeost.....sa Uffe och kände sej om möjligt ännu mer förvirrad.
Då ringde det plötsligt på dörren.
Utanför stod D.G och Erik i sällskap med två kvinnor. Den ena hade tinglande halsband och ett gammalt gevär i handen. Den andra hade en liten uranglashatt i handen.
Behöver ni hjälp? frågade D.G. som hade piggnat till betydligt.
Med vad? frågade Uffe och minndes allt i samma ögonblick som han kände en svag lukt av.................................

Sladden
2008-08-06, 21:34
himmelen.
För in från höger träder Bruce Willis, Guds högra hand.
Han petar till Uffe som upplöses i en grådaskig dimma. Guds stämma hörs säga - Nu får ni hålla er till ämnet, annars låser jag tråden och stänger av trådstartaren samt tar en forumtimeout. Här krävs förståeliga inlägg och inget där jag behöver tänka efter!

Sladden
2008-08-06, 23:07
Siluetten kröp och ålade sig sakta fram mot den pekande handen. Siluetten hade en stark avsmak mot pekande händer, redan då den låg i lumpen hade den svårt att hantera människor som sade till den vad den skulle göra. Att ta order var inte att tänka på! Följdaktligen tillbringade siluetten mesta tiden i militärtjänst i buren eller låst av kompaniförbud. Dessa bestraffningar gjorde den till den illasinnade varelse den nu var.
Målet var att tillintetgöra alla som trodde sig bestämma, veta bäst, ge goda råd, svara på frågor trots litet på fötterna samt (och detta var de värsta) vara säkra på sin sak.
Vem kan vara säker på ett pressglasföremål med puntlad botten men utan bruksmärkning? Tanken på dessa varelser gjorde siluetten ursinnig, ja, mera än så! Den såg rött, tappade besinningen, löpte amok, blev bindgalen, gick i spinn, krackelerade. Enkelt uttryckt blev den som en Stockholmare, totalt okontrollerbar med en tro att den var mycket bättre än alla andra och att den ständigt hade rätt och företräde.
I siluettens värld var detta inget problem, likt en världsräddande miljömupp kämpade den mot alla blöthjärtade "inkännade" varelser. Det värsta den visste var sådana som arbetade med samhällets "avfällingar". Siluetten hade fått korn på en sådan på forumet.
Den kände den sötsliskiga doften, mumlet om "det sociala arvet", missbrukande föräldrar, utsatt för övergrepp och allt annat överslätande skitprat.
Ilskan fick siluetten att växa. Både fysiskt och andligt. Känslan av mål och mening överträffade Eifeltornet i höjd.
Allt gammalt skräp som avhandlades på forumet födde siluettens ilska och vansinne.
Det finns ju ny design och formgivning!, brukade den resonera.
Titta bara på IKEA! Billigt, nyproducerat och tungt nyskapande! Den gamla skiten hade ingenting att hämta i siluettens inre.
Ilskan vändes nu mot de som älskade det nyproducerade gamla. En munkdjävul som hyllade ölet bryggt enligt de Tyska renhetslagarna från 1600-talet.
Han skulle komma att bli siluettens nästa offer:eek:

Samlartrollet
2008-08-07, 11:36
:eek: Jag vill läsa mera ;)

Kecke
2008-08-07, 17:44
Munken satt högt uppflugen på en av sina ugglor och dinglade med benen.
Han satt i djupa funderingar över om han skulle ta sej en simtur eller en flygtur. En flygtur skulle det bli.
Han ställde sej oförskräckt upp på tårna och pendlade med armarna.
Han lyfte genast och bestämde sej för att flyga till Paris. Där skulle han träffa några samlarvänner uppe i La Tour Eiffell för att byta saker. Han kunde verkligen behöva några ugglor till.
Kanske skulle han träffa Brigitte Bardot och kanske Jultomten. Det är kanske inte alla som vet, men munken vet (och kanske trollet vet), att Jultomten finns på riktigt och bor under en av broarna på västra stranden.
Oj, oj, nu var han framme.
Dags att landa .....ett.....två.....knack....knack....en lätt duns och......
munken ryckte till......och vaknade.
Nog hade han flugit alltid. Ända från sängen och ner till golvet.
Han reste sej lite omtumlad. Knack..knack...det knackade på dörren.
Munken tassade ut i hallen och öppnade dörren. Till sin stora fasa fick han se ...........

Sladden
2008-08-07, 19:09
Albert Weissgikl. Åbros berömda bryggmästare.
Albert var högröd i ansiktet, svetten rann nedför pannan. Han sade anklagande till munken - Jag förstår att du hyllar det utländska ölet! Vet du hur du undergräver den svenska bryggerinäringen med dit svek? Jag brygger det bästa ölet i europa, ja världen! Du nämner det inte en gång då du skriver dina öl (Ha!) inlägg på webben. Jag har studerat dig och vet omfattningen av ditt svek. Jag är här för att se dig och ditt svekfulla webbimperium gå under.
Min vän, siluetten, är på väg och han kommer att göra processen kort med dig, du skenheliga hund!
Munken slog Albert med en rak vänster, följde upp med en vandringsstav i nacken på Albert. Vänstern tog illa då Munken alltid bar ett stort ölstop i vänsternäven.
Albert föll avsvimmad ner till marken, Munken fyllde på ölstopet. Satte sig ned på en pall och svepte 1,5 liter välbryggt, engelskt ale.
Vilka stollar det finns, tänkte han. Han kände sig lite hungrig, längtade efter en rejäl bit ost och ett glas rödvin. Han som inte tyckte om vin! Men visst doftade det ost? Lite härsken Billingeost?

Kecke
2008-08-07, 19:28
Inte så långt borta som man kan tro befinner sej just i det ögonblicket (Alltså det ögonblick då himlen öppnade sej och ET kom på återbesök och hälsade alla med "ET phone home". Varför han nu skulle vilja ringa hem det första han gör vid återbesöket på jorden. Och om han nu skulle vilja göra det så borde han väl för guds skull ha tagit med en Iphone. Iphone har ju absolut alla finesser som man kan tänka sej och det går också, hör och häpna, RINGA på den.) två troll i sällskap med en windsurfare.
De är alltså egentligen väldigt nära
Så nära så att de nästan har knackat på munkens dörr.

Trollen har hört att något är på gång men vet inte vad och har bestämt sej för att ta reda på sanningen och absolut ingenting annat än sanningen så hjälpe dem gud.
De skall alltså knacka på munkens dörr. Sa jag att dom hade sällskap av en windsurfare???
Som alla kanske känner till så måste en windsurfare ha våtdräkt på sej för att inte bli så nerkyld i det kalla vattnet. Det alla kanske inte känner till är att (oavsett hur välduschad windsurfaren är) hudavlagringar sätter sej fast i våtdräkten och efter en längre tids användning så börjar det lukta aningen unket.
Aningen kanske är en underdrift, egentligen luktar det något alldelens gräsligt. Tja, man skulle kanske kunna likna lukten vid gammal härsken Billingeost.
Nåväl, sällskapet tar mod till sej och knackar på dörren samtidigt som en skugga lösgör sej ur mörkret baskom dem.
Skuggan säger med mild röst. Vem.....................

Sladden
2008-08-07, 19:50
vill möta sin undergång först?
Ingen hinner svara eftersom Munken slår upp dörren och skriker - nu får det vara slutknackat för idag! Ta med Albert och försvinn härifrån!
Då ser han skuggan/siluetten (en smart rackare som gär under dubbla namn) och säger - du di, längre hinner han inte. Siluetten petar till honom och han faller sönder i en skummande pöl av utländskt öl! ÅBRO, the revenge! Skriker siluetten och slänger sig ut genom väggen på hyreshuset där munken bor.
Trollen står stumma, inser att de mött sin överman, tittar på varandra och svingar sina svansar motsols och försvinner även de.
Vem är kvar?

Kecke
2008-08-07, 20:24
Kvar står windsurfaren. Och vem är han?
Det var ju en väldigt bra fråga så vi tar en till.
Vad vill han?
Ja, ja, mycket frågor kan det bli och för att få svar på dessa så får vi ta en avstickare till Ockelbo.
Alltså windsurfaren far till Ockelbo. Vi får glatt stanna där vi är och vänta på svaren. Ibland får man vänta så länge på svar så man har glömt frågorna.
Hur som helst så drar windsurfaren vidare mot Ockelbo.
Och nu undrar alla varför han gör det....och det undrar windsurfaren också. För att kunna samla tankarna så tar han av sej den förbaskade stinkande våtdräkten och lägger den under en sten till stor glädje för några asgamar som vädrar och skriiar muuuuuuuuums.
Utan den distraherande dräkten skuttar surfaren raskt över till Ockelbo där en tomtenisse får syn på honom och skriker............

Sladden
2008-08-07, 20:52
Den stinkande dräkten gräver jag ner på Sandviks mark! Där har det stunkit i 150 år så där passar den bra.
Under mina loppisexkursioner har jag stött på mycken märkvärdiga ting och bland de konstigaste är detta foto.
Nissen visar upp ett gammalt svartvitt foto i en oval, svartlackad ram. Fotot visar en siluett med ett märkvärdigt skimmer kring sig. På baksidan står skrivet, med anilinpenna, Hästbo 1876.
Vad menas med detta? Siluetten i Hästbo 1876? Fullkomligt omöjligt! Den härjar ju idag!
Men Nissen vet bättre! Det är min farfarsfar, han uppfann den första lingrävaren i Gästrikland, visserligen gick den inte att gräva med men den var stor och vacker!
Nissen är supertorsk på allt som gräver med motor och brukar av kompisar beskrivas som världsfrånvänd sandlådegrävare med noll koll på läget.
Föga förstår kompisarna! Nissen har grävt fram ett näste med okläckta siluetter!
Han skapar världens undergång utan att förstå det själv. Han har näsan i gamla ölbackar medans siluetterna växer sig starkare i hans mörka källare......

Kecke
2008-08-07, 20:55
:D:eek::D

harley
2008-08-07, 23:23
vart tog rysarn vägen det var så spännande så nu vågar jag inte sova, måste få läsa mer:)

Kecke
2008-08-07, 23:42
Siluetterna växer och växer........

Men för den skull skall vi väl inte glömma bort innehållet i våtdräkten..............
När nöden är som störst är hjälpen som en morot som grävs ner i snö och kommer upp som snögubbens näsa.
Förstod ni det där? Inte jag heller.
Nåja.....innehållet i våtdräkten som numera var dräktslös visade sej vara en smålänning................
Vad i hela fridens dagar gör alla smålänningar här? ropade nissen och kände plötsligt igen figuren.
Aha...är det du? Ge mej en saftöl genast innan jag blir alldelens förtorkad, väste nissen.
Ja, ja, sa smålänningen. Nu måste vi slå våra kloka huvuden ihop. Sagt och gjort. Booooonggg. Kanske ingen god ide sa nissen, jag tycker vi kontaktar den där Harry. Han vet det mesta och vet han inte så hittar han säkert på något.

Plötsligt blev vinden kylig och en svag nynnande sång hördes samtidigt som en däven lukt spred sej.
Kunde det vara..................

harley
2008-08-08, 09:18
mera, mera:D

Sladden
2008-08-08, 11:16
En gammal stinkande HD, behängd med grönmöglade packväskor av läder. Ur den högra väskan stack det fram en gevärskolv. Kolven satt på ett avsågat hagelgevär. Ur den vänstra packväskan stack det upp en stor gul vas, formgiven av P O Ström.
Hej, pojkar! Gastade Harry som satt på limpan. Han stannade motorn som självtände 13 gånger. När den äntligen var tyst så började de 3 vifta bort avgasmolnet med armarna.
Äh! jag gör som vanligt, tänkte Harry och drog av en dubbelsalva från sitt avsågade hagelgevär. När röken så lättade låg Nissen och smålänningen där i en stor röd pöl.
Men va faan! Sade Harry. Nu kan jag ju inte fråga om den här skålen som jag tror kanske, eventuellt är av Höglund.
Nåja, 2 loppiskonkurrenter mindre tänkte han glatt. Sparkade igång HD:n och körde söderut, mot Grönskåra. Där fanns den enda loppisen i landet som Harry inte besökt ännu.
Han bar sin svarta, heltäckande, sparkdräkt i läder och det stod liksom ett skimmer runt honom.
I den stora, röda pölen började smålänningen och Nissen röra på sig. -Tur att vi är så snabba i reaktionerna, sade smålänningen. Ja, sade Nissen. Men det var synd på tomaterna jag hade i ryggsäcken.
-Jag har väldigt fina tomater hemma, sade smålänningen. Jag skickar upp 1 kilo till dig.
Är DHL OK för frakten?
-Inte behöver du skicka, inte. jag tar en sväng med Semaxtrucken och hämtar dom sade Nissen.
De bäda skakade hand, vände ryggarna mot varandra och stegade ut 10 steg. Vände sig om och som på befallning slungade de varsin tomat mot den andre. Båda träffade den andre i panna. - Bra som solskydd!, skrek nissen. Jajjamän! Hojtade smålänningen.
Det susade lite i luften och de tittade uppåt. Över dem svävade en stor varmluftsballong. Ur korgen lutade sig en smal, liten figur och skrek. -På min ära! Vilket prickskytte! Som i fornstora dagar, då jag styrde med järnhand över grevskapet.
-Idag är det bara en massa lagar och avtal, rättigheter och skyldigheter. Det går inte lika geshwint att förmera förmögenheten.
Nåja! Det var inte därför jag kom, sade greven.
-Den Lutande Skålen i på Vendelsö bad mig säga till er att ni måste fortast möjligt ta er till alltings ursprung, Nora.
-Fotbollsfantasten har påhälsning av en mycket otäck och stinkande figur. Håller honom i schack med ett fat Mackmyra!
-Visste väl att man inte kan lita på Manchesterfansen, mumlade Nissen. -Det där fatet var ju vår gemensamma pensionsförsäkring.
-Kan vi åka med dig? Undrade smålänningen. Men greven hade fått en läcka i det uppblåsta och pös iväg över nejden.
-Vi får väl lifta, sade Nissen och satte upp tummen.
Efter 3 timmar stannade en stor, svart lastbil. (Det hade gått trögt med liftandet eftersom smålänningen var naken, saknade våtdräkt, och det var ingen vacker syn).
På lastbilstaket satt en skylt som sade "Billingeost, doften du aldrig glömmer!".
Nissen och smålänningen klättrade glada i hågen upp i lastbilen. En gammal dam som passerade i sin VW-cab svor senare på att hon hört Nissen sjunga - Hejhå, hejhå, hejhå, vi till vår gruva gå!

Samlartrollet
2008-08-08, 12:41
Ni är fantastiska....fortsätt

harley
2008-08-08, 15:23
sladden du är suverän ni är suveräna alla skribenter fortsätt:D:D:D

Sladden
2008-08-08, 19:05
Lastbilschaffisen (som för övrigt var gift med ett av trollen) skulle leverera Billingeost till Guldsmedshyttan. Så den lilla omvägen till Nora skulle han nog fixa, sade han till de båda glada. Vad de båda glada inte själva visste var att tomaterna de fått i pallet var ekologiskt odlade och därför fulla av ohyra som nu sakta åt sig igenom pannbenet.
När de kom uppåt Örebro så blev smålänningen lite rädd. Ju mera han tänkte på Nora och siluetten, desto mindre ville han dit. Morskt sade han till Nissen - Jag vill bli avsläppt på våghustorget i Örebro, det finns flera roliga loppisar och antikbutiker för mig där. Jag klarar inte av att träffa ett Manchesterfan, jag håller ju på Arsenal!
Sagt och gjort, han blev avsläppt på anvisad plats. Blev omedelbart arresterad för streaking och förd till polisstationen vid "Kistan", ett helt obegripligt konstverk på torget utanför polishuset.
När foton skulle tas så såg den fotograferande konstaplen att det fanns 8 par vingar på smålänningens panna. - Torka bort det där!, sade han myndigt. smålänningen försökte men fann att de satt fast. -Skitmås också, sade han. Då började vingparen surra och han lyfte från golvet, tog sikte på gallerfönstret för att segla ut den vägen. Han fick igenom huvudet och axlarna därefter förhindrade kroppshyddan fortsatta flygande rymningsförsök.
- Jag måste härifrån, tänkte han. Då började vingparen dåna och kopplade in turbon, smålänningen tog med sig gallerfönstret och skjöts ut genom väggen, likt en kanonkula. Kul! tänkte han, nästan som Baron Münschausen!
Under tiden hade Nissen blivit avsläppt vid Fotbollsfansets hus. Han rusade in på gården, skrikande - Var är Mackmyrafatet!
Fatat stod parkerat vid en, minst sagt, överförfriskad, svagt skimrande siluett som satt tungt i en hammock. Han mumlade - Titta! Tomtar på loftet. Det var den första bevingade tomte jag sett! - Den token hallucinerar, tänkte Nissen och flög fram till Mackmyrafatet. Flög!?!?, slog det honom, det var ju precis vad han gjorde!
Men oron för Mackmyran tog över och han slet till sig 5-litersfatet där endast 33 cl. skvimpade på bottnen. Nissen var specialist på uppskattandet av volymer, så mycket hade han studerat gamla flaskor och buteljer att den kunskapen satt i förlängda benmärgen. (medula ablongata?)
siluetten blev rasande, ställde sig upp, (mycket snabbt och stadigt för någon som just njutit 4,57 liter halvtaskig whisky!) pekade på Nissen och sade, lite sludddrigt - ........................................!

Obeslutsam
2008-08-08, 20:13
”lite sludddrigt –” ; Sämre pojkar har kommit tillrätta och blivit förda till förnuft och om det inte går att göra folk av dig gosse så kommer inte jag att stå dig till svars, du kan bedra dig själv med vetenskapliga halvsanningar. :mad:

harley
2008-08-08, 20:24
fortsätt jag är ruskigt imponerad jag tycker jag har livlig fantasi men här ligger jag hästlängder efter:D:D:D

Sladden
2008-08-08, 21:29
Hallelulja! Skrek Fotbollsfanet och kom utspringande genom verandadörren. I höger hand hade han en flaska vigvatten, han är nämligen präst i den lokala avdelningen av "The Manchester Football Church Of Holy Goals". I vänster hand satt en vimpel med något fotbollslags namn och logga. Han stänkte vigvattnet på siluetten samtidigt som han mässade - The triple, the triple Oooooo, ooo!
siluetten började ryka från de blöta delarna av kroppen, det var i stort sett hela kroppen eftersom den drättlat kraftigt då den sög i sig den sista litern av Mackmyran.
Skimret slutade lysa upp omgivningen. Horn växte fram i pannan och ett par bockfötter avslutade förvandlingen. Helvete vad ni bråkar! skrek den och uppslukades av jorden.
Vilket djävla hål! Sade fotbollsfanet och tittade ner där siluetten försvunnit. -Jag som precis fått gräsmattan uppvuxen med samma frön som Manchester använder. Efter 3 sekunder dök siluetten (fortsatt kallad Fan) upp ur hålet. Det rök fortfarande lite grand om honom och Fan sa - Du kallade på mig. Nu vill jag ha din själ!

harley
2008-08-08, 21:42
du skulle bli författare sladden:D:D:D

Kecke
2008-08-08, 21:45
du skulle bli författare sladden:D:D:D

Men det ser du väl att han ÄR. :D
Han har ju författat en mängd avsnitt av sommarrysaren.

Sladden
2008-08-08, 21:57
Tänkte, någongång, göra en fotobok om Wentzelholmsglas. Det får bli en senare fråga.
(Anspråkslöst!) Författandet av dessa små avsnitt går som på räls, det är inte huvudet som skriver, det är något annat.
Men snart är det slut! På måndag börjar nya arbetet och då läggs all energi där.
Tvätta pekfingrarna, Harley. Skiv några små avsnitt. Kanske små trevliga anekdoter från din tid som medlem i Hells Angels?;)

Sladden
2008-08-08, 23:25
Fotbollsfanet bytte sin själ mot en Henrikstorpsflaska. Flaskan hade alla tecken på ålder och härstamning men precis som så många andra flaskor attributerade till Henrikstorp så var den falsk. Just denna flaska var tillkommen i en av Fan:s bättre smältugnar.
Fotbollsfanet satt med tomt uttryck i ansiktet och beundrade sin flaska. Problemet var bara att utan själ så kände han ingenting. Han såg flaskan, han tog på den, han kysste den men gensvaret var som från en död skädda! Kallt, klibbigt och helt känslolöst. Han hade förlorat 97,3% av sin existens. Samlandets glädje var borta! Nu återstod bara de 2,7%:en som var vigda för familjen. Fru och barn, tänkte fotbollsfanet, det är ändå det viktigaste. Han smög in i barnens sovrum där de små låg och...... ritade smådjävlar i sina målarböcker!
Ve och fasa! Även de hade sålt sin själ till Fan. För en påse smågodis, som redan var uppäten!
Fotbollsfanet sprang till fruns säng (de sov nämligen inte i samma säng då frun hade en förälskelse i Glenn Hysén, IFK Göteborg).
Frun satt upp i sängen, gul galla rann ur hennes mun och stänkmålade väggarna (mycket vackert och på gammalt sätt, noterade Fotbollsfanet.) eftersom hennes huvud snurrade upprepade varv 360 grader motsols.
Nej, inte hon också!, skrek Fotbollsfanet och sprang ut i den mörka Noranatten för att aldrig synas till igen.
I Örebro hade smålänningen hittat ett pressglasfat som var RUDAmärkt. Det gjorde att han helt glömde alla hemskheter kring Nora och siluetten (han använde den gamla benämningen eftersom han inte var uppdaterad och hans sinne var mjukt och gudfruktigt.).
Han hade köpt sig en stass på Myrorna och i sin nya, kritstrecksrandiga, kostym stryrde han kosan mot Krämaren där han planerade att inta en bättre måltid bestående av oxplanka, röd chablis följd av en Grönstedts XO samt kaffe med mintpralin.
Han passerade kyrkan och såg alla duvorna i träden. Duvskit, tänkte han och i detsamma började de 8 vingparen i hans panna göra sitt jobb. Han lyftes mot skyarna och såg slottet och svampen bli mindre och mer avlägsna.
Efter 33 sekunders flygning mötte han Bruce Willis. Bruce räckte honom handen och sade - Precis En Sån som du har jag sökt de senaste 3 åren. Tag min hand och följ mig till Loppishimlen!

harley
2008-08-09, 10:14
det är bra sladden riktigt bra,från min tid i hells angels du är allt rolig du:D:D:D vi är politiska vildar du och jag sladden:D:

Sladden
2008-08-09, 12:53
-Aldrig i livet, sa smålänningen. -Du är en av dessa som inskränker min rätt att uttrycka mina åsikter. -Dessutom har jag inte fått någon PES-knapp ännu, jag har påpekat och mailat men inget händer. Vad har du emot mig egentligen?
smålänningen kunde inte invänta Bruce Willis eventuella svar, hans vingar hade slutat flaxa och han föll handlöst mot marken. Han tyckte sig se ett illvillit leende dra över Bruce Willis anlete.
smålänningen föll så hastigt att kläderna blåste av hans kropp, kvarstoden av hans lilla hårsvall försvann och skägget flyttades till pannområdet vilket gjorde det helt omöjligt för vingarna att fungera.
Han landade med ett jättelikt plask i Svartån, precis bredvid bron som leder ut på Frimurarholmen.
Toppen!, tänkte han. På Frimurarlogen kan jag ju äta. Ty hans hunger var svår, han hade inte fått i sig något sedan han slickade av sig den sista krossade tomaten, kastad av Nissen.
Han klättrade upp på bron och blev omedelbart arresterad för streaking.

Harry satt på sin HD strax utanför Västervik. Han var heligt förbannad. Här, vid Gränsö slott, var det stor MC-träff. Men de flesta cyklarna var kvalitetsmaskiner från Japan. Sådana riskokare var totalförbjudna i det illustra sällskap där Harry, sedan många år, var medlem.
Ett frö av galenskap växte sig större i Harrys bröst. Han slet upp Hagelgeväret och brände av en dubbelsalva mot närmsta Guldvinge. -Den har ju för faan släpvagn!, skrek Harry vansinnigt då Guldvingen exploderade och omslöts av vackra bensinflammor.
Harry hörde en röst bakom sig "Du kallade på mig, nu vill jag ha din själ!"
-Nej, förresten, ändrade sig Fan. -Du skall hädanefter få åka EU-moped genom livet, HA, HA, HAAA, ekade Fans otäcka skratt.
Harry laddade snabbt om sin avsågade hagelbössa och sköt sig ett skott för pannan, ty EU-moped var, för honom, ett öde värre än döden.
-Man kan inte vinna alla, sade Fan och uppslukades av jorden.
Harry satte sig omtumlad upp. Han hade lurat Fan! Hagelpatronen var laddad med salt och det enda den åstadkommit var en ganska snygg skalpering. Inte helt olik smålänningens frisyr (före fallet i Svartån).
Harry tryckte på vurpollonet, laddade bössan, sköt sönder EU-mopeden av märket Peugeot som Fan lämnat kvar, gränslade sin HD och gled bort från Gränsö. Fortfarande med Grönskåra i siktet.

harley
2008-08-09, 14:27
det är imponerande och otroligt kul det du skriver sladden:D:D:D

Sladden
2008-08-09, 20:43
I Nora snurrade hustrun och barnen ritade smådjävlar. Men vad hände med Nissen?
Jo, han tog hand om sitt kära Mackmyrafat med 33 cl kvar. Snodde Fotbolsfanets bästa knoppölsflaska, en fantastiskt vacker 1/3 LITER från Wentzelholm och hällde över de dyrbara dropparna i den. Föga visste han om tidigare innehåll i Wentzelholmsknoppisen...
Vägarna från Nora till Ockelbo är ganska små och glestrafikerade så Nissen fick gå långt.
Efter 1/3 av sträckan var han både törstig, hungrig och trött. Han tog sig en klunk ur Wentzelholmsflaskan och tyckte nog att Mackmyran smakade sämre än vanligt.
-Fy faan vad beskt , sade han. Omedelbart hörde han en röst som sade..., ja ni vet.
-Min själ?, sade Nissen. -Den är förlorad i flaskträsket sedan länge, den har du ingen nytta av. -Vilken ful Fan du är! -Stinker som en härsken Billingeost gör du, du kan säkert inte köra grävmaskin heller!
Så skulle Nissen inte ha sagt för det var en öm punkt hos Fan, det att köra grävare. Hans far var en mycket duktig grävmaskinist som, naturligtvis, trodde att sonen skulle ta över facklan. Fan hade dock bara ögon för knyppling. Han blev överdjävlig på små dukar, spetsar och allehanda välknypplade men onödiga ting. Denna avvikelse från familjetråden drev fadern att ta till flaskan och han dog, fullständigt nedsupen, på hösten 1973. Sittande i sin gamla lingrävare med en halvböj i högra handen. Innan han gav upp andan förbannade han sonen och dennes fjolliga hobby.
Nåväl! Fan blev så uppretad av Nissens hånfulla tilltal att han exploderade. Spridde ut sitt sliskiga kroppsinnehåll över hela Nissen. Nissen stod där som en mycket kletig och stinkande man. Stanken var bra lik härsken Billingeost.
När Nissen, i detta tillstånd, så småningom kom hem till frugan så gick han omedelbart ner i källaren för att titta till sina små siluetter.
Döm om hans förvåning då det inte fanns några små siluetter! Bara 23 mycket stora och skimrande siluetter som stod, satt och låg runt väggarna i Nissens källarförråd.
De hade hittat Nissens förråd av Mackmyraflaskor och därmed börjat sin levnads bana som blivande missbrukare av halvtasktig, men dyr, whisky.
Nu skulle de ge sig ut på jakt efter mera av den varan......

harley
2008-08-10, 09:50
fy faen vad roligt du är min nya idol sladden:D:D:D

mojsa
2008-08-10, 11:13
kanon

Sladden
2008-08-10, 11:48
fy faen vad roligt du är min nya idol sladden:D:D:D
Det vet jag inte om jag vill vara, det förpliktigar ju men - Kalla mig Billy...Billy Idol!:D

Samlartrollet
2008-08-11, 15:26
Jag har intre mycket att skratta¨åt för tillfället, men sladdens historier är en höjdare. Fortsätt nu att skriva ni inblandade :D:D

Sladden
2008-08-11, 20:41
När Harry, så småningom kom fram till Grönskåra (det tog lång tid eftersom bågen trilskades, som vanligt, men det var det som var tjusningen tyckte Harry) hade skymningen smugit sig på. Loppisägaren skulle just sätta nycklen i dörren, låsa och gå hem.
Hon hörde Harry ropa - Vänta, jag måste få ta en titt! Trollstina, så hette loppisägarinnan, vände sig om och fick se en välväxt man i sina bästa år iförd en tätsittande sparkdräkt av läder. Ett stort skägg prydde anletet. En bandana var knuten uppe på skulten.
Vilken vacker man! Tänkte Trollstina.
- Klart jag öppnar för dig, sade hon till Harry.
- Trollstina, sade trollstina.
- Knut, sade Harry. (Han reste nämligen alltid inkognito p.g.a. sitt medlemskap i en viss illuster organisation.)
- Det var en läcker kvinna!, tänkte Harry.
De steg in i den mörka lokalen och Trollstina tände ljuset.
- Nästan synd, det förtar ju lite av stämningen, fnissade Trollstina.
- Vi kan väl släcka när jag tittat färdigt!? sade Harry med sitt vackraste leende.
Trollstina blev alldeles varm i kroppen. Kunde det vara möjligt? Kom kärleken på en HD, en sen augustikväll?
Harry travade runt en stund på loppisen. Han hittade 3 Höglundvaser, 2 Finska skapelser och en liten fin diflaska från 1800-talet. Den hade han sett i Örnberg & Anderssons priskurant från, ja, var det 1870-talet? Han gjorde en mental notering att han måste fråga Fågelälgen om detta.
Trollstina tillbringade väntetiden på Harry i sin budoir, tvättandes sig, sminkandes sig, och parfymerandes sig.
Harry lade in en stor grovsnus, för att få lite extra mod att göra en framstöt på Trollstina.
När han kom till kassan stod hon där! Vacker som en dag, och ljuvligt doftande.
Harry tappade alla glasgrejjor då han tog sig åt hjärtat. Hjärtat dunkade som en stånghammare.
Även Trollstina hade hjärtklappning. Hon var lite känsligare än Harry och förstod att hennes känslor var besvarade. Inte heller var hon buskablyg varför hon föreslog; - Skall vi gå upp på logen och kela lite?
Jaaäähhm!, kraxade Harry, lät Trollstina ta honom vid handen och upp på logen bar det.
De satte sig vid höskullens kant. Benen dinglade ner mot ladugolvet och till och med Harry fattade att nu, nu skulle de kyssas!
Trollstina lutade sig mot Harry, klippte med sina långa ögonfransar och öppnade munnen så där lite lagom.
Harry, som egentligen var en omtänksam man, vred lite på huvudet så han kunde spotta ut snuset.
Trollstina följde efter och Harry spottade henne mitt i synen!

Här skulle denna lilla kärlekshistoria kunna vara slut. Men ödet ville annorlunda.
Hoppas bara någon fortsätter historien?

harley
2008-08-11, 20:52
det är hel enkelt suveränt, fågelälgen :D:D:D

Obeslutsam
2008-08-11, 22:10
Ja, berättelsen om kärlek, hjärta och smärta har en viktig uppgift den fyller sin funktion i lite enklare former. Det anses viktigt att läsa oberoende vad. Men hur fasen har vanliga knegare råd med en HD?:confused:

harley
2008-08-12, 13:23
Ja, berättelsen om kärlek, hjärta och smärta har en viktig uppgift den fyller sin funktion i lite enklare former. Det anses viktigt att läsa oberoende vad. Men hur fasen har vanliga knegare råd med en HD?:confused:

prioritering hojen alternativt fin bil,husvagn sommarstuga krogen,dyra kläder,spel,båt,dyrt boende, mm mm och det är väldigt enkelt att välja hojen det ger mest FÖR MIG

Obeslutsam
2008-08-12, 21:18
Klassik motor maskin kromat stativ dekor ”eldsflammor” á la kvasifunkis?. Bild visa sig;)

Sladden
2008-08-13, 22:18
Natten sänkte sig som en våt filt över Ockelbo. Alla siluetter, förutom en, hade lämnat nissens källare på jakt efter något drickbart.
Den som stannat kvar kallades av de andra för "torrbollen". Denna siluett var helnykterist, han kände inte till vare sig uttrycket eller dess innebörd men hans gener förbjöd honom att missbruka sin kropp.
Där fanns ett släktskap med Lewi Petrus, en gen som skilde den från de andra siluetterna.
Den satt stilla i mörkret och funderade på vad den skulle ta sig till.
Längtan ut, till friheten och de öppna slätterna tog till slut över dess sinne.
Den smög försiktigt uppför trappen, såg nissen, tomtemor och smånissarna sitta och titta på en plastburk där någon vrålade "Stockholm i mitt hjärta....".
siluetten flydde förfärad ut genom ytterdörren, sprang fort vägen fram. siluetten visste det inte själv men han sprang mycket fort. Lewi Petrus hade, en gång i tiden, en affär med Paavo Nurmis mor, det var så siluetten kom till världen. Snabba och uthålliga muskelfibrer (en mycket sällsynt kombination) blev resultatet av de bådas ödesdigra älskogsnatt.
Så småningom nådde siluetten Järbo. Den kombinerade krogen/kiosken/affären låg ungefär mitt på storgatan. siluetten beundrade neonskylten. Den hade aldrig sett något så vackert. Det var mycket den inte hade sett.
Innifrån krogdelen hördes glada skratt. Ordet "Herregud!" nådde siluettens öron. Det slog an en sträng i honom och han tog sig in i lokalen.
Därinne satt människor på rad vid illa tillyxade långbord. Alla verkade glada och de drack någon gyllenbrun vätska ur höga glas.
I Järbo är människorna mycket generösa och "Hunken", som satt vid ett eget bord då han hade ett taskigt ölsinne och ingen ville umgås med honom då han drack, vinkade till sig siluetten och sade- Du ser ut att vara en trevlig typ, sitt ner så bjuder jag på ett glas!
Siluetten hade sprungit långt och var törstig. Den tog emot glaset och sniffade försiktigt på innehållet. Det luktade inte som smörjan de andra siluetterna druckit. Detta doftade friskt och litegrand som den limpa siluetten hittat nere i nissens källarförråd.
Hunken höjde sitt glas och sade - Du skiner så fint, Jag skålar för dig och ditt skimmer!
Han svepte innehållet i glaset (hans 6:e) och tittade uppfodrande på siluetten. -Drick du också, det är ju för faan gratis! Då hörde han en röst bakom sig - "Du kallade på mig, nu vill jag ha din själ!"
- Vem faan är du, sa Hunken, som började bli lite dragen och det taskiga ölsinnet gjorde sig påmint. - Du kallade på.... började Fan, kom på att han redan levererat sin inledningsfras och härsknade till. - Försöker du göra dig lustig, din Gästrikefjant!?, skrek han med sin djupaste och mest mullrande stämma.
Hunken tryckte in sitt ölglas i Fans högra öga men det gjorde bara Fan ännu mera arg och han petade till Hunken som föll ihop och upplöstes till en stor pöl av avslagen Zeunerts Höga Kusten. Fan vände sig mot siluetten, tittade länge på den och log sedan:D
- Aahh! min lärljunge, sade Fan.
- Herre! sade siluetten. Han kände, utan att förstå, att detta var hans framtids vägledare. ( Studie och Yrkesvägledare, for det genom huvudet på honom men det viftade han bort liksom vore han en gymnasieelev).
Han fattade Fans hand och de båda uppslukades av jorden.
- Vilket öl!, tänkte Hanna som var den ende i lokalen nykter nog för att kunna fästa blicken på den ovanliga händelsen, hit måste jag gå imorgon också!
Men Hanna skulle inte komma tillbaka, något mycket värre än en krogkväll i Järbo skulle komma att hända henne....

harley
2008-08-13, 22:36
det är förbannat bra skrivet du måste ha fantasi till tusen:D:D:D

Obeslutsam
2008-08-13, 22:42
Nja, låter mer som ett mycket traumatikst liv, kanske fastnat i bearbetningen jag "skådisarna" alltså?:confused:

Sladden
2008-08-14, 16:43
Tror jag är svåranalyserad utifrån vad jag skrivit här;), Obeslutsam.

Sladden
2008-08-15, 21:16
Hanna startade kravlingen hemmåt kl. 02.17.
Hon kravlade storgatan, mot Sandviken, nedåt. I höjd med automatmacken hejdades hon av en man som stod mitt i vägen.
Han blockerade Hannas framfart, som var mycket långsam och lätthejdad, genom att blockera vägen för henne även då hon rörde sig i sidled.
Hanna besvärades svårt av skrapsår på knän och handflator, smärtan var svår och hon sade till mannen - Hjälp mig hem, jag orkar inte mycket mera.
- Du har mer ork än du tror, sade mannen.
- Din framtid är siluettslayerns, jag skall utbilda dig i siluettdräpandets ädla konst.
- Min mamma klippte siluetter av hela släkten, sade Hanna.
- Just därför har jag valt dig!, sade mannen. Du vet vilket helvete siluetter bringar!
Hanna kapitulerade inför mannen som verkade veta vad han talade om.
Hon lät sig föras till hans Friggebod vid Kungsbergets fot.
Mannen gav Hanna "A hair of the dog that bit her", en stor Zeunerts. Därefter bäddade han ner Hanna i en stor säng med ett täcke av dunbolster. Hannas huvud vilade på stora kuddar av anddun och hon sov hårt medans morgonen närmade sig.

På något outgrundligt sätt hade Harrys fråga runt diflaskan nått Fågelälgen.
Han funderade länge och tillfrågade sina kuranter.
1847 såg flaskan ut att uppträda första gången.
Fågelälgen hade dock lärt sig sin läxa och hans hjärna var mycket källkritisk.
- Flaskan kan ju ha tillverkats i många år innan den dök upp i kuranten, resonerade han. Det var ju inte varje år bruken beställde en kurant, de kostade ju en bra slant att framställa och objekten tecknades ju av en skaplig bildkonstnär så mycket pengar handlade det ju om. Kanske hundratals kronor! (Fy faan vad diflaskor man behövde blåsa för att bekosta kuranten, tänkte Fågelälgen.)
Här tror ni säkert att Fan dyker upp med sin inledningsfras? Fel, fel, fel. Jättefel!
Fan hör ju inte tankar, det fattar du väl?
Så Fågelälgen satsade på det enda möjliga svaret på Harrys fråga. "Förekommer i 1847 års kurant från Örnberg & Andersson".
Han hoppades verkligen att Harry skulle nöja sig med det.
1987 hade han stött på Harry för första gången. Harry var då en prospect i "diper bikers" en liten, men grym, knutteklubb vars medlemmar aspirerade på att upptas som fullvärdiga medlemmar i den "illustra skaran".
Fågelälgen hade givit Harry ett något luddigt, men inte bevisat felaktigt, svar angående ett våfflat fat på nysilverfot tillverkat på Pippifjordens glasbruk 1973. Rätt årtal skulle vara 1971 och denna information nådde Harry på omvägar (cjg skvallrade).
Detta medförde att Harry och hans prospectpolare drog, på sina Harleys, till Pippifjorden och demolerade Fågelälgens skådartorn.
Även Pippifjordens glabruk lades i ruiner och räknades hädanefter till en av landets mest pittoreska övergivna platser.
Detta skulle inte få hända igen!
Fågelälgen skulle skicka ett mentalt budskap till Harry. I det budskapet skulle han infoga en "hjärnskrynklarfil", skapad av "Han Som Inte Kan Bestämma Sig". Denna figur var en man som tillbringat sin uppväxt med att skapa spionprogram åt den Sovjetiska radar/internetspaningen.
Han var efterlyst av såväl USA:s mest hemliga underrättelsetjänst (...........) som det Svenska FRA.
Ingen hade dock lyckats klura ut hans rätta identitet. Då man försökte spåra hans alias på nätet ledde spåren till Lisebergskaninen. Alla visste ju att Lisebergskaninen var en "Go gubbe" så detta kunde ju inte stämma!
Spåren hade, vid ett tillfälle, lett till trakterna runt Eda. AF (Arbetsförmedlingen) var troligen inblandat på något sätt men hur hade ingen hittills lyckats lista ut.
Därför var det ingen som brydde sig. "Han Som Inte Kunde Bestämma Sig" fick härja fritt i cyberrymden. Skapandes spionprogram som, i detta nu, kan avläsa vad du tänker och gör.
Programmet heter "Shanghai" och det styr dina tankar fullständigt. Du har ingen möjlighet att tänka självständigt och skulle du uppamma kraften att skapa en egen tanke så arresteras du omedelbart.
Arrestering är ett fruktansvärt öde! Du skeppas till Kungsbergets fot där du möter den rusigt utslagna Hanna. Du placeras i den stora sängen med täcke av dunbolster och kuddar av anddun, bredvid den sköna Hanna. Och du finner det gott!?:eek:

harley
2008-08-15, 21:53
man riktigt längtar efter signaturen sladden i sommarrysaren det är kvällens höjdpunkt men sladden harry är en besserwisser sprätt men snäll....för det mesta:D:D:D

Sladden
2008-08-15, 22:27
Jo, Harry är ganska gullig. Hittills!:eek:

Sladden
2008-08-16, 20:37
När Hanna vaknade stod solen högt på himlen. Det var en fantastisk augustimorgon. Grönskan var mörkgrön och härligt doftande. Tomaterna utanför Friggeboden rodnade vackert och pelargonerna var i sitt esse, precis som sugmärket på Hannas hals. Det killade sådär härligt som bara ett nattgammalt sugmärke kan.
Sugmärke!?
Hur hade det kommit till?
Hanna rådbråkade minnet men det var tomt.
Hon tittade in i Friggeboden och såg en man ligga i sängen, på platsen bredvid hennes.
Usch! Tänkte Hanna. Han är gammal (minst 40!) och vigselring har han också! Har han givit mig ett sugmärke? Vad mera kan han ha gjort?:eek:
Mannen i sängen började röra på sig, kliade sig i skrevet och petade näsan med vänster lillfinger. Snorkråkan rullade han omsorgsfullt ihop och sprätte iväg mot Friggebodens lilla fönster. - Smack!, kråkan satt som klistrad i fönsterrutans nedre, vänstra hörn.
I still got it!, tänkte hosan.
hosan var en Dansk medborgare som tänkt flera fria tankar och därför, omedelbart, fann sig arresterad och förflyttad till Hannas säng vid Kungsbergets fot.
Han hade, under nattens lopp, lätt förgripit sig på Hanna. Ingen penetrering men seriöst kel och kutter hade det varit.
Hanna kände sig allt smutsigare ju mera hon tänkte på vad som kunde ha hänt/förekommit. Hon bestämde sig för att fly. Sprang nedför den sista sluttningen på Kungsberget, tog till höger och fortsatte att springa.
90 minuter senare fann hon sig i Jularbo.
Från en liten röd stuga, på högra sidan om riksvägen, strömmade dragspelsmusik.
Hanna smög fram till stugan och tittade in genom fönstret. Vid ett gammalt slagbord satt Kalle Jularbo och spelade "Näckpolska". Vid spisen stod LappLisa och kokade Pitepalt.
Näckpolskan rörde vid Hannas inre och hon kände att hon måste ta sig till strömmande vatten.
Närmsta vattendrag var en liten fors ca 200 meter från stugan. När Hanna kom dit började hon klä av sig. Hon snörade upp sina knäppkängor, knöt upp blusen och krängde den över huvudet. därefter knöt hon upp snörlivet och drog av sig den vackert mönstrade Gästrikekjolen, vävd av finaste linne.
Därefter började hon snöra upp korsetten, ett grannlaga arbete då Hanna var ganska storbystad och kurvig. Så småningom var det klart och hon kunde känna den ljumma augustibrisen smeka sina brö..XXXX PES-CENSUR XXXX.............................................. .................................................. .................................................. .................................................. .................................................. .................................................. .................................................. ................................................
XXXX CENSURSLUT XXXX!
Då Hanna stod där, i sin nakenhet, visste hon inte att hosan drabbats av "Den stora kärleken" under sitt nattliga kuttrasju med den utslagna Hanna.
Han hade smugit efter henne och stod nu bakom en asp med en kikare av det svenska märket "Kapten". Han försökte få in focus på Hannas mest framträdande delar men därav blev intet!
I kikaren framträdde en text, en text som skakade hosan i djupet av hans själ:eek:
"Holmegaard/Kastrup glassverk försatt i konkurs"
-Per Lütken har förskingrat alla tillgängliga tillgångar. De kontanter han kommit åt har bortslösats på inköp av munblåst glas från Polen.
Per Lütken förklarar; - Jag är av den uppfattningen att de Polska glasblåsarna får alltför lite "cred" för sitt arbete.
-Miljön i hyttorna är alltför mörk, rökig och aggressiv för att främja personlig utveckling. -För de Polska glasblåsarna kräver jag fri tillgång till Tuborg Grön samt 3 fria pipor Afghan/dag. - Detta torde främja skapandet och ge oss, i väst, en uppsjö av nytt och spännande konstglas!
Experter hävdar att Lütken drabbats av ...., något, och omedelbart bör beredas vård på Rigshospitalets mest slutna avdelning.

Hanna, däremot, hade nu nedstigit i forsen och den klara, kalla, vattenströmmen smekte hennes välformade brö...XXXX PES-CENSUR XXXX.............................................. .................................................. .................................................. .................................................. .................................................. .............................................
XXXX CENSURSLUT XXXX
(Jag hoppas läsaren fyller i med sina innersta, mest hemliga drömmar.)

Obeslutsam
2008-08-16, 23:12
Åhh... Harry den fasansfulla siluettklipparen.:eek:

Sladden
2008-08-22, 21:38
Bakom en buske på flodbanken stod sveriges mest exploaterade hund, Elvis.
Han förundrades över scenen som låg framför honom. En massa blek kvinnohud som vältrade sig i vattenströmmen. Dansken som stod och flämtade med hängande tunga.
-Vad är väl ett par bröst att flämta över, filosoferade Elvis. - Vi hundar har 8 par bröst och ingen blir väl galen över det?
Elvis tänkte, - Jag skiter i det här!
Han lade av i snedställd lunk mot Hästbo, där tiken Lisas doft eggat honom de senaste dygnen.
Vid Kungsbergets fot hade ejje 5555, Hannas fästman, fått upp ett spår. ejje 5555 sniffade i luften och utbrast - Nytvättad Hanna! - Riktning sydsydväst!
ejje 5555 satte av i ryslig fart men ack så fel riktning. Kompassen hade ejje 5555 köpt på loppis hos Ajjjth, hon var känd för att sälja objekt tillfixade för att se gamla ut och med tveksam funktion.
Strax fann sig ejje 5555 framför nissens svartbetsade ytterdörr. Han kände doften av kvinntimmer, men inte av Hanna. - Det doftar mera som mamma, tänkte ejje 5555.
-Härsket, som sur Billingeost!
ejje 5555 transporterades till 60-talet. Till sin ömma moders kök. ejje 5555 satt fastspänd i sin barnstol, en kraftig tvärslå över buken gjorde att han knappt kunde andas. Mor bjöd på nygräddade raggor men ejje 5555 föste tallriken från bordet, ner på golvet och ett illvilligt flin drog över hans ansikte.
Flinet sade - Jag skall fullända konsten att grädda raggor!
Inga mera sega, vattniga, brända, okryddade raggor skall mera produceras!
20 år senare möter vi ejje 5555 på sin egen rastaurant, Raggan 5555, på Storgatan i Eksjö.
Här serverar ejje 5555 de mest fantastiska raggor som tänkas kan.
Enbart raggor, raggor med stekt fläsk, raggor med krösamos, raggor med kroppkakor och raggor med stekt salt sill och löksås.
Den sistnämnda kombinationen var inte lokalbefolkningens favorit med en bortkommen matkritiker från 08-land snubblade in på ejje 5555:s restaurant en sen fredagskväll i mars 2008.
Han fick rätten, det enda som var kvar, och blev salig.
Han skrev om ejje 5555:s restaurant i DN och detta fick till följd att den lilla staden Eksjö formligen invaderades av hungriga från 08-land. Detta skedde på sommaren 2008 och ledde till att lokalbefolkningen samfällt skrek; - Nu får det fan i mig vara nog! - Det är trångt och omöjligt att parkera i centrum! 08:or, ut ur vår stad!
Det, sedan länge, nedlagda mejeriet i staden började bubbla.
Ystkaren fylldes av mjölk och löpe. Skimrande skuggfigurer rörde i de stora faten.
På fasaden uppenbarades en neonskylt " Billingeost, doften du aldrig glömmer".
Detta var början till stadens undergång-
Den lilla staden hade överlevt flera regeringars försvarsbantningar. I 12 var borta. Ing 2 var hårdbantat, till och med minröjjarplutonen och skolan var ifrågasatt.
Nu var det den stinkande osten som förebådade undergången!

harley
2008-08-26, 08:25
fortsätt att skriva sladden det är en fröjd att få läsa:D:D:D

Sladden
2008-09-13, 19:56
Har jag förstört allt?
Ingen som vill skriva?
Nu blir det ju en sensommar/höstrysare.

Sladden
2008-09-13, 21:29
Osten, som producerades i Eksjös nedlagda mejeri, etiketterades "Billinge special".
Det var en doftrik och mycket stark ost. En ost som bara kunde älskas av de bästa ostkännarna.
Till allas förvåning var Harry en av ostkännarna. Han hade en "Billinge special" i en av Harleyns sadelväskor. Då han pausade i Målilla, på sin väg mot Grönskåra, tog han fram Billingeosten. snittade upp Vacuumpacken med sin gamla kniv, tillverkad av P. Holmström.
Harry tog fram en liten helkornsbaguette, placerade en tjock skiva ost på underdelen och vek ihop baguetten.
Fy Fan vad gott!, utbrast han högt.
Fan uppenbarade sig bakom, till vänster, om Harry och sade.
-Du kallade på mig, nu vill jag ha din själ!
Men Herre, sade Harry, vi har ju en överenskommelse sedan gammalt.
-Jag är din lärjunge och du lär mig all tänkbar jävelskap jag kan behöva för att rensa alla loppisar från Kiruna till Helsingborg på allt värdefullt,
Visst Fan, tänkte Fan. Den här idioten skall jag fylla med elak kunskap och göra honom till landets loppiskung!
Tanken, och insikten, skrämde Fan varför han petade till Harry, som upplöstes i en pöl av stinkande, organisk, motorolja,
Pölen fick Ajjjth att vädra fara. -Ett nytt utsläpp av organiskt avfall!, kände hon. Satte sig på sin kvast och tog kurs på Målilla.
När hon passerade Kolmården noterade hon ett troll som fick sina fiskar varma.
Uncle sham, glasnörden från väst, piskade trollet med gamla glasflöten samtidigt som han skrek - I östersjön kan man inte fiska torsk för vattnet är så förorenat!
Vad fick detta för effekt på Ajjjth?
Hon bromsade kvasten, dök ner i Bråviken, och startade sitt intagande av förorenat östersjövatten.
Efter 13 minuters östersjövattendrickande började renat vatten strömma ut från hennes södra del.
Det som kom ut var klart, lukt och doftfritt, men fullt av slyngelhundhår. Detta var Ajjjth helt omedveten om. Hon trodde, som de flesta miljömuppar, att hon gjorde mänskligheten en stor tjänst, som skulle ihågkommas för all framtid.
Tvärtemot var det så att slyngelhundens hår var besudlat med gnetter från en mycket elakartad loppart. - Erikshjälpslopporna!
Dessa små odjur hade vetenskapen ingen bot för. Samhällets samlare, 43% av befolkningen, var nu infekterad med dessa slyngelloppor. Lopporna åt sig in i samlarnas pannben, vidare in i den del av hjärnan som skapade samlande Smålänningar.
En ras av mänskligheten som snart skulle komma att styra det mesta, undanröjande 08-or som exporterade intressanta glasföremål norrut.
Skrev faktaböcker om glas, där uppgifter om Eda pekade på att glasbruket låg i närheten av Sävsjö.
Även nya fakta som tydde på att Nöstetangen var ett litet samhälle i närheten av Nässjö!
Var skulle detta sluta!?:eek:

LasseC
2008-09-14, 03:19
DG var på hemväg från småland med fullastad bil och släpvagn. Han skulle försöka smyga ut ur småland med sitt sista kap men på sladden kom en cittra som det luktade härsken Billingeost om så dg:s hustru tryckte gasen i botten så det blev ingen middag vid tullstationen Aborravik trots att det stod en siluettklippare i vägen. han försökte lifta med cittran på sladden men den var ju full med omärkt men puntlat pressglas så han fick inte plats. dg tänkte att det skulle vara bäst att smyga hem på andra stigar nästa gång. han har några oprövade stigar kvar med massor av outnyttjade loppisar men hans hustru har belagt honom med köpförbud och när det är hon som alltid kör så stannar hon aldrig till. Han får trösta sig med Bedarö Bitter som är gott till billingeost. :eek:

Obeslutsam
2008-09-14, 08:35
Och Lasse, Lasse liten världen är så stor så stor, Lasse, Lasse liten även känd av värden mest för den stålstång han representerar. Stålstången visade sig vara en sykrok som Lasse, Lasse liten korkat fast. Lasse, Lasse liten världen är så stor så stor, borta bra men hemma bäst, Lasse, Lasse liten tar nu till en löpning precis en sån löpning utan boll, usch och fy vad hemskt vilket försvar, ”kalsongerna” gjorde mål lite när de ville men Lasse, Lasse liten var bara en liten kille.
Censurerat och fritt utvald del!

harley
2008-09-14, 09:40
man skulle dra ut alla inslag du skrivit sladden och göra en liten bok:D men nu får du påhäng ser jag av en annan skribent Lasse c hoppas ni fortsätter väntar med spänning:D:D

spacelady
2008-09-15, 18:25
Om du blundar så ser du, låt dig föras. Som ur ett töcken glider Erik sakta över in i en verklighet främmande för den värld han befinner sig i. Den otäcka känslan av att bli medvetslös sprids för ett kort ögonblick i ett starkt ökat susande i huvudet, men rinner sedan kvickt av honom. Klarvaken stirrar Erik på den mörka ljusfiguren som kort kommenderar kom! Sakta reser Erik sig upp och följer skuggan, denne nästan verkar sväva och fort går det. Erik börjar snart småspringa i kölvattnet på den märkliga figuren samtidigt som han oroat tänker...fan var är jag? nu ökar takten ytterligare och Erik funderar på vad som gör att han springer efter när han egentligen bara vill vakna. Gruset sprutar runt fötterna figuren verkar nästan styra farten telepatiskt, skynda dig skriker han till Erik som nu har kastat alla betänkligheter och rusar för livet, efter.
Och där ur tomma intet reser sig det största kråkslottsliknande byggnad Erik sett. Figuren väser i huvudet på Erik...om du inte skyndar dig nu så hinner du inte fattar du? Vad ska jag inte missa? Vad menar han? Erik kastar sig handlöst genom den stora porten som trots sin enorma tyngd glidit upp som ett välsmort munläder i auktionstider.
Till sin häpnad väl inne ser Erik att precis en sådan är vad han hamnat på, prylar och åter prylar fyller sal efter sal som en våt dröm. Gode gud stönar Erik jag måtte ha dött!
Skuggfiguren har i sin ljusskepnad böljat över golvet och beblandat sig med andra likasinnade, fnissade vänder de sig om och pekar på honom. Han undrar så vad de har så roligt åt? Just då råkar han i ögonvrån få se ett föremål som

Sladden
2008-09-19, 18:46
slutgiltigt övertygar den om att "den andra sidan" verkligen existerar.
Stolt och majestätiskt håller Titanic på att sjunka i ett helvete av vitt skum.
I aktern klamrar sig "kvinna från NASA" fast tillsammans med "han som inte kan bestämma sig".
Deras konversation är inte värd att återge då de på 27 minuter inte kommer fram till en fruktsam lösning på det förhandenvarande problemet.
Med ett kraftigt "SLURP" sjunker Titanic slutligen mot bottnen.
Det enda som flyter kvar på vattenspegeln är en stor, stinkande, Billingeost med en Afroamerikansk kvinna avbildad på etiketten. Där står "The smell You´ll never forget!"

Naturligtvis var denna syn en hallis påkommen av de giftiga betten från Erikshjälpslopporna.
Liksom ohyran från de obesprutade tomaterna, som smålänningen fick i pallet, hade Erikshjälpslopporna borrat sig in i pannbenet på samtliga siluetter.
Lopporna hade varit på konferens och där lärt sig framkalla samma hallis, samtidigt, hos landets samtliga samlare.
Siluetterna samlade på djävulskap och gick därför inte fria från loppornas attack.

På Erikshjälpen i Vimmerby stod hon, Loppisberoendetanten. Hon hade just sett slutklämmen i sin favoritfilm, lite förvrängd men ändå vacker, tyckte hon.
Hon sjöng ledmotivet för full hals. Såg, nu, Leonardo framför sig och kastade sig om hans hals.
Halsen tillhörde dg, en gammal man med föga krafter som var på besök i sitt älskade Småland. (Anledningen till besöket var att äldre pressglasföremål skulle smugglas till 08-land) dg föll till golvet med en vilt sjungande Loppisberoendetant om halsen.
Detta uppfattades, blixtsnabbt, av Bruce Willis som omedelbart stängde Loppisberoendetantens tråd och raderade en hel del av sångtexten.
dg lämnades på golvet, kippandes efter andan. Då han rullade runt åt höger fastnade hans blick på något som glänste under hyllan för begagnade skor.
dg:s långa, skinntorra, spretiga och skakiga hand sökte sig mot föremålet.
Handen drogs långsamt tillbaka mot hans skumma ögon och ett torrt flin drog över hans ansikte.
- Den här, glasbruks och puntelmärkta, pressglasskålen från Pippifjordens glasbruk är den enda kända i sitt slag, jublade tanken i dg:s huvud. (Kviddevitt! stod pressat i glasmassan, mitt i skålens botten)
Hur skall jag nu få den förbi tullstationen vid Abborraviken?, tänkte dg.
- Som frugan kör så lär vi bli stoppade av både tullare och polis, andra utvägar måste till!
Efter 2,5 timmar stod det hela klart för dg. (det tog lite tid då tankeprocesserna gled lite trögt genom de gamla synapserna)
Det måste bli med färdtjänst!
Sagt och gjort! dg ringde petterporslin, som hade lagt ner företaget och nu tvingades extraknäcka som färdtjänstchaufför på långresor ingen annan ville ta.
petterporslin lovade komma inom 5 dagar, beställningen kunde ju inte exekveras på stört då det fanns regler för sådant! Framförhållning var A och O, det behövde minsann landets pensionärer lära sig.
petterporlin hetsade upp sig mer och mer.
- Vad tror dom egentligen, pensionärerna? Skall vi, arbetsföra, ställa upp hur fán som helst på en tärande generation?
Bak i färdtjänstbussen hörde petterporslin en röst som sade, - Du kallade på mig, nu vill jag ha din själ!

harley
2008-09-26, 22:04
alltid lika spännande och kul nu har det hakat på ytterligare en skribent coolt:D:D:D

Sladden
2008-09-26, 23:05
Smälänningarna, samlarna , var nu 38% av befolkningen.
Kampen, på landets alla loppisar, var stenhård och på blodigaste allvar.
Smålänningar som trampade ner varandra, mobbade varandra, lurade varandra, slog varandra och sprang, likt systrarna Kallur, mot ett avlägset, hägrande mål.
Egennyttan och drömmen om det stora kapet skördade offer över hela landet. Ty sådana var de, Smålänningarna. Snåla, illvilliga och giriga!
Till och med upp till regeringens topp hade de spridit sig.
I förklädnad av Alfons Åberg hade en sniken Smålänning satt sig vid landets roder.
Han styrde och ställde på ett sådant sätt att endast de väl bemedlade samlarna tjänade på den härskande politiken.
De som hade mycket slapp skatt på detta, de som hade arbete gynnades för detta, de som hade råd att vara hemma med sina slynglar fick en extra hacka för detta. Var de trötta så kunde de dessutom hyra in "hushållsnära tjänster" till subventionerat vrakpris.
Detta gav de bemedlade den gloriösa möjligheten att djupsmutta på diverse exoitiska drinkar, samtidigt som de slog golfbollen gul och blå, vilket sakta men säkert ledde till de bemedlades undergång.
Dumheten var redan starkt utbredd bland de bemedlade men alkoholmissbruket skulle skapa en sluddrande överklass med endast 33% av den normala hjärnkapaciteten kvar.
(detta drömsamhälle kommer att behandlas längre fram i berättelsen).
Då landets Smålänningar samlades till konferens i Älvsjö beslutades att den som var först hade alla rättigheter, men att den 1:a kunde avlivas av den som kom 2:a, om så hampade sig.
Detta skapade ett samhälle som "de gamla" kom ihåg från 30-talet.
Kampen, orättvisorna, nöden, svälten och de dåliga vägarna skapade grogrund för Adolph Hiller.
Hiller var en tragisk figur. Uppvuxen i en dysfunktionell familj bosatt i slutet av en av de djupaste Norska fjordarna. Adolph hade inga vänner under sin uppväxt. Det var 8 mil till närmsta granne och ingen kom någonsin på besök i fjorden.
Det senaste noterade besöket var år 798 då en Svearikisk vikingamobb hälsat på, ödeläggande det mesta i fjorden.
Adolph härstammade från en fjordkvinna, skändad av en Svearikisk bärsärk.
De genetiska defekterna kunde tydligt spåras hos Adolph.
Han tillbringade merparten av sin uppväxt stirrandes ut över fjorden, mumlande Billinge, Billinge, Billinge. (Bärsärken var av Västgotasläkt där ostystning var en släkttradition).
Så gammal (790-tal) var bakterien som gav osten dess distinkta stank.
Bakterien var ofrivilligt hämtad från en Vikingaraid på de Iriska öarna 779.
Familjen Shadow utrotades av de vilda vikingarna men de lämnade en förbannelse som skulle följa Sveafolket genom århundraderna.
En tydlig och påträngande stank av det som, sedermera, kallades Billingeost.
Men förbannelsen bestod inte enbart av stanken.
Nej! Den gick mycket djupare, ned genom folklagren och kom att genomsyra ett förbannat samhälle.....

Sladden
2008-10-11, 22:02
Ett samhälle där de bemedlade, och lågbegåvade, styrde gator och torg medelst våld och hjälp från ordningsmakten.
Ordningsmakten hjälpte givetvis de bemedlade då dessa var den grupp som högst ropade efter beskydd. Lag och ordning var denna mobbs honnörsord. Att de själva inte levde efter detta motto var en hävdvunnen kvarleva från ett gammalt samhälle där tillgångar gav rätten att styra.
Ett alltmera intressant samlarområde var riktigt gamla buteljer och rovor.
Här utmärkte sig Harry genom att besudla marknaden med dåliga kopior, upphandlade i god? tro.
Marknaden slog bakut och detta medförde ett kraftigt börsras.
"Harryeffekten" blev ett begrepp i ekonomiska kretsar.
Harry, mannen och hans HD, korsande land och rike runt i jakten på det stora glasfyndet.
Harry skydde inga medel för att göra det stora glasfyndet.
Han utnyttjade, lurade och bedrog med lättheten hos en Judas.
Hans jakt på det stora fyndet satte alla ekonomiska mallar ur funktion.
Helt plötsligt såldes en vas av PO Ström för 2300:-, naturligtvis till Harry, detta fick markanden att, så småningom, tvivla på Vicke Lindstrands storhet. Kunde det vara så att Vicke formgivit i ett tillstånd av hybris? Formgav han för mycket med för litet kvalitet?
Dessa funderingar störtade glashaussen i backen. Konstglas började värderas utifrån skönhet, inte formgivare.
Priserna på objekt av William Stenberg började stiga raketartat. Gullaskruf nådde rekordnoteringar. Även objekt från helt okända:eek: formgivare steg i pris.
Allt detta hände samtidigt som bottnen gick ur den amerikanska ekonomin.
Harry funderade och spekulerade.
Var det så att det fanns god formgivning utan känt namn?
Kunde ett objekt av Käll vara bättre än ett av Lindstrand?
Tanken svindlade!
Harrys synapser bröt samman och gjorde honom till ett, skrämmande men välkänt, ansikte i "den illustra skaran".
Bikergänget som ville ta över hela den undre världen.
De erbjöd beskydd, ekonomisk framgång samt en helt bekymmersfri tillvaro.
Kocken, den gamle DG, betalade omedelbart för beskydd.
Hans idé var att servera syrliga isterband i gammal ölhaksmiljö på söder, i Stockholm.
Ty sådant var hans sinne, att han sålde ut sina gamla hemtrakters kulturarv för en liten summa silverpenningar. Kunde detta ge honom möjlighet att mjölka hembygden på glasföremål med vinstmöjlighet, så gjorde han detta utan tvekan.
Storstaden hade förvandlat honom från en trevlig och arbetsam Smålänning till en rikedomssökande börsklippare med 08-mentalitet.
"Jag vet och jag kan!",
var numera hans lösen.
Sällan hade hufvudstadsborna skjörtats upp på detta charmerande sätt.
De såldes maskingjorda knoppisar för 200:- stycket och de var lyckliga när de klev ut från DG:s butik.
Hans charm översteg hufvudstadsbornas förstånd.
Saknaden efter en potentiell stengärdsgårdsstapling gjorde att han samlade penningar istället.
Vi vet ju att samlandet av jordiska tillgångar leder rakt ner till helvetet och Fans domäner.
- Du kallade på mig, nu vill jag ha din själ, kom att bli alla näriga Smålänningars ständiga förbannelse.....
Missförstådda och utsatta för utanförskap är vi.......Smålänningar!

harley
2008-10-11, 22:15
ha ha ha ha fy fn va bra du räddar hela lördan sladden:D:D om du nån gång får för dig att skriva en bok så vill jag köpa första exet SIGNERAT:D

nisse 8
2008-10-12, 01:03
ha ha ha ha fy fn va bra du räddar hela lördan sladden:D:D om du nån gång får för dig att skriva en bok så vill jag köpa första exet SIGNERAT:D

To de:rolleyes:

Sladden
2009-01-16, 20:35
Sommaren har ersatts av en fuktigt kylande vinter. Detta beros mest på att div. miljömuppar håller inne på sina utsläpp och därmed hindrar atmosfären från att skapa ett behagligt vinterklimat i Småland.
Vad gör då Smålänningarna i denna fuktiga vintertid?
De hemmabyggda glasslipningsmaskinerna går på högvarv. Halvgamla glasföremål befrias från naggar och defekter så att de kan säljas som 1700-tal under sommarens loppishausse.
Harry har en egentillverkad slipmaskin, trots att han inte kvalar in i de samlande Smålänningarnas skara, dock slipar den baklänges. Ger mera naggar och defekter, detta menar Harry tyder på ålder och proviniens (som han själv skapar de kvällar och nätter då han inmundigat stora mängder fulwhisky).
T.ex. kan en vas av P-O Ström sluta som en muranovas av xxxxx. xxxx.
Eller ett pressglas utan minsta antydan till puntelmärke kan saluföras som Eda 1864.
Man blir så trött!
Ärlighet kräver man ju inte i dessa tider men duktiga förfalskningar är väl ett minimum!?
Att det mesta går att sälja till 08-or och Tyskar vet vi ju alla. Men för den inhemska marknaden krävs ju lite arbete.
Arbete som härstammar från stengärdsgårdsstaplande hemmansägare eller torpare i mörkaste Småland.
Arbete som skapar krumma, värkande, utarbetade och söndersupna (mot smärtan:o) kroppar.
Det handlar helt enkelt om en överlevnadsstrategi, vi (Smålänningar) lurar 08-or och Germaner för att överleva!
Dock uttalas många svordomar och förbannelser under arbetets gång.

Ett och annat FAN leder till det krävande svaret - "Du kallade på mig, nu vill jag ha din själ!"....

Kecke
2009-01-16, 21:34
Äntligen börjar det hända något. :D

Äjth
2009-01-17, 13:55
På resan hem hade hon funderat på att stanna till vid livsmedelsaffären för att handla KLORIN och inte den där miljö-klorinen utan den BLÅ! anledningen till dessa svarta tankar låg väl inlindat i tidningpapper i baksätet.
Många gånger hade hon förbannat det kalkrika vattnet i bygden där hon bodde men få var de tillfällen då hon gett sig på avlagringarna med medel som flankerade gränserna till vad som var förlåtligt mot naturen.
Det var en speciell glasflaska den här gången och naturligtvis fanns de där dropparna av vatten, gjutna i kalk i botten. Hon hade inte kunnat avgöra om de var färska eller funnits där som en anledning för ägaren att lämna den till secondhand-butiken.
Bära eller brista, den slank med i lördagshandeln.
Vintern var kall, sådär som vintrar tenderar att bli när de fått hålla på för länge, de fastnar i trånga fingervantar, halkar på en osynlig fläck när du stiger ur bilen, låter motorn till vindrutetorkarn skära ihop en obevakad natt med -21 grader, den håller kappan knäppt inne i butiken och låter staplade varor fara i golvet när du böjer dig fram för att plocka din vara, den sänker mörker över svart asfalt och låter ljusen vägleda dig mot en möjlig närkontakt med andra organismer. Kort sagt, vintern kan bara öppna sin generositet på PES, där det råder evig sommar, där är de som bekväma och lugna framför sina upplysta fototält med promilledästa, fyllda glas och gläds åt den växande kunskapen och värmande gemenskapen, puh, tro ja de; att de vill ha lite artificiell rysning! -
väl inne vid Livsmedelsaffären föll tanken på Klorinet bort och jag befann mig plötsligt hemma med en flaska i min hand som skrek efter just det bortglömda giftet! I städgarderoben fann jag en flaska med samma innehåll, det vaskade lite när jag skakade den, jo, nog kunde det räcka. En snabb skvätt i flaskan, låt stå och sedan raskt tillbaka, via de glastrattar som stod på rad och gladde henne, till flaskan igen. FAN böjde sig fram och viskade i hennes öra hur många gånger det var möjligt att utföra just den processen.
Smutsgrisarna i Småland skrockar där de sitter på sina berg av tomma blå klorinflaskor " Plast, vet du" säger han på snedden " de ska bara hem och sedan tömmas, värmer skönt en stund under ändan när vi drar en whisky härute tillsammans, vi grabbar!

engelsson
2009-01-17, 14:29
Ni e helt sanslösa..snälla snälla Admin..när väl dessa skribenter har fabulerat färdigt..skulle man kunna få se detta mästerverk i tryck då..

Äjth
2009-01-17, 15:57
Trevligt att du gillar engelson, men bäst är nog att du printar ut privat, så har du vad du vill spara.´, annars tycker jag nog att det man läser i stunden räcker gott, även om man tror att man skulle vilja läsa igen.

engelsson
2009-01-17, 15:59
Ja sanslöst kul e det i alla fall

Äjth
2009-01-17, 16:03
Ja framför allt Sladden har fena! det är oftast en fröjd att läsa hans "avsnitt" tycker jag!

engelsson
2009-01-17, 16:09
Ja framför allt Sladden har fena! det är oftast en fröjd att läsa hans "avsnitt" tycker jag!

Han e makalös:D..men ni e fler som e oerhört bra..;)

Sladden
2009-01-17, 16:14
Den gamle torparen, Kol-Anders, satt i sitt lilla torp med en ballongflaska framför sig.
Den och katta var det enda han ägde av värde. Tanten, Kol-Stina, var sedan länge borta, inte avliden utan hon flydde torpet en fredagkväll då Kol-Anders skulle till att klappa på henne igen. För vilken gång i ordningen visste varken hon eller Anders.
Kol-Anders ägde nämligen ett sinnelag lika svart som kolet han producerat i sina milor.
Nu ägnade han sig bara åt husbehovsbränning, både av kol och brännvin.
Anledningen härtill var mestadels ekonomisk, han behövde billigt kol att värma stugan med, liksom billigt brännvin för att värma kroppen.
Fattig och elak är han, Kol-Anders. Nu satt han och tänkte på alla gamla ödetorp som låg runt om i trakten.
- Där finns det sopgropar, skrockade han, sopgropar fulla med gamla flaskor och buteljer.
Dom skall jag gräva fram!
Hans förhoppning var givetvis att göra goda fynd, inte minst med tanke på att han bodde i trakten där Wentzelholms glasbruk en gång låg.
Vid glasbruksruinerna hade han redan varit och grävt med hacka och spade. Inte hittat ett helt föremål, bara skärvor och glasslagg.
Men han visste att det fanns fynd att göra ute i sopgroparna. Hans ende vän, HultaNisse, och Kol-Anders grävde regelbundet upp gamla knoppölsflaskor och en och annan engelskmodell. Flaskorna såldes sedan till ett par buteljnördar i Vimmerby stad för en försvarlig penning. Penningarna gick till inköp av finare destillerade drycker samt hasch, som de fått smak för på äldre dar. Gubbarna hade koll på sina flaskor, eftersom Kol-Anders fick L.S. böcker om ölflaskor i 75-årspresent av HultaNisse. För övrigt utgjorde dessa volymer hela Anders bibliotek.
Det var även de enda födelsedagspresenter han någonsin fått.
Hans pappa köpte en fällkniv med hornsidor till Anders 9-årsdag. Men Anders slog ihjäl tjuren på födelsedagens morgon och fadern använde fällkniven till att skära bort Anders vänstra öra. Det gick så geschwint att fadern behöll kniven själv.
Kniven kom till användning på flera av Anders kroppsdelar under hans barnaår.
Då han t.ex. fyllde 13 så kapade fadern toppen på Anders högra lillfinger.
Det blev likt en tradition i familjen att Anders, på sin födelsedag, fick plikta för årets alla djävligheter genom att mista någon liten kroppsdel för fällknivens egg.
Resten av året satt kniven inkörd i ytterdörrens foder. -Stål i trä håller oknytten borta, sade Anders far.
Vid sänggåendet på Anders 16-årsdag var dock måttet rågat för pojken. Han hade fått sin ena bröstvårta avskuren vid frukostbordet och nu skulle han hämnas.
Han smög sig ut till ytterdörren, drog den blodiga kniven ur dörrfodret och tassade sedan vidare in i föräldrarnas sovrum.
5 minuter senare var Anders föräldralös. Han brände sedan ner huset och gav sig iväg för att skapa sig en ljus framtid. Han blev kolarpojke.
Bodde i små skogskojor tillsammans med de äldre kolarna. Anders var inte omtyckt, han ställde till alldeles för mycket djävelskap. Var det långtråkigt så kunde han slå upp ett extra lufthål i milan, vilket gjorde att den brann ner. Mycket stryk blev det under de 2 år han lärde sig yrket.
På kortspel vann han det lilla gistna torp han nu bodde i. Här hade han bott i 59 år nu. De första 20 åren tillsammans med Stina, "Sattyget" som han kallade henne.
Hon var numera gift med traktens slaktare och hade ett gott liv.
Anders blev bara alltmer bitter och mörkare till sinnet.
På höstdagjämningen för 3 år sedan sålde han sin själ till Fan. När Fan insåg hur svart den var drog han in de privilegier som Kol-Anders skulle fått för affären. Det blev inga pengar, ingen kvinna, inte ens jorden runt torpet lät Fan vara bördig.
Kol-Anders blev ett av Fans mest framgångsrika experiment vad gällde att driva en människa till obeskrivliga djävligheter.
" Så här roligt har jag inte haft sedan atombomben ", brukade Fan skrocka då han tittade på Kol-Anders sätt att hantera livet.

Nåväl. Sopgropar var det, ja!
Kol-Anders höll 2 14-åriga gossar bundna ute i uthuset. De skulle få stå för grävandet den närmsta tiden. Anders trodde att de borde orka i alla fall 3 dagar, om de fick lite vatten då och då.
Kvällen innan lockade Anders de 2 gossarna till sin stuga med löfte om gratis öl.
Ölet var spetsat med sömntabletter varför Anders, med lätthet, kunnat bunta ihop de 2 gossarna ute i uthuset.
Vad Anders inte visste var att den kraftigare av gossarna var Svensk juniormästare i Thaiboxning.
En lustiger dans bort i sopgropen kommer det att bli, tänkte Fan där han satt och grillade sig ett isterband.......

brodertuck
2009-01-17, 23:35
Hans pappa köpte en fällkniv med hornsidor till Anders 9-årsdag. Men Anders slog ihjäl tjuren på födelsedagens morgon och fadern använde fällkniven till att skära bort Anders vänstra öra. Det gick så geschwint att fadern behöll kniven själv.
Kniven kom till användning på flera av Anders kroppsdelar under hans barnaår.
Då han t.ex. fyllde 13 så kapade fadern toppen på Anders högra lillfinger.
Det blev likt en tradition i familjen att Anders, på sin födelsedag, fick plikta för årets alla djävligheter genom att mista någon liten kroppsdel för fällknivens egg.
Resten av året satt kniven inkörd i ytterdörrens foder. -Stål i trä håller oknytten borta, sade Anders far.


Jag vill ha av samma sort som Sladden :D (Clontarf?)
Fila lite till på den här berättelsen så har du ett helt filmmanus!

Sladden
2009-01-23, 20:04
Snabbt, innan "På spåret".

Anders föste de 2 gossarna framför sig ut i skogen. fram mot den gamla krogen som låg borta i vägkorsningen.
Anders hade länge velat gräva efter krogens sopgrop men grannarna höll flera vakande ögon och mumlade om lagbrott och annat.
Nu var det dock söndagförmiddag och de skenheliga grannarna bevistade högmässan.
Anders piskade pojkarna och manade dem till att riva och gräva igenom hela den gamla tomten.
Han var tvungen att lossa deras fotbojor så de kunde röra sig någorlunda raskt över den aktuella markytan.
Sven, den äldre och kraftigare av gossarna, fann snart ett ställe där det klingade trevligt mot hackan.
Kol-Anders kände hur hjärtat slog hastigare och manade på Sven. -Gräv, ditt kräk! Tjäna ihop till bröfödan! - Jag kan inte gräva ordentligt med repen om mitt bröst, klagade Sven.
Herregud!, tänkte Kol-Anders. Veklingar är ungdomen.
Han skar av Svens rep och sparkade honom i baken. Gräv!, skrek han.
Sven grävde men en idé tog form i hans unga huvud....

Sladden
2009-04-09, 21:47
På långfredagens morgon föste Kol-Anders ut de 2 gossarna på åkrarna som omgav gamla Wentzelholms glasbruk. Nu skulle de gräva och hacka för att få fram gamla skärvor och sigill från ratad tillverkning.
Gossarna grävde och hackade. De fann regaliner, sigill och bottnar som skulle föra Wentzelholmsforskningen framåt.
Sven, den kraftigare av gossarna, hade dock blivit härsknare och härsknare.
-Inte skall en gammal kolare utnyttja mig på det här sättet, tänkte Sven.
Han väntade och observerade Anders rörelsemönster. När det var kartlagt planerade Sven sitt motdrag. Han skulle knocka Anders med en Transpark, en klockren vrist under Anders haka då denne böjde sig för att kontrollera Svens senaste jordfynd.
Sagt och gjort, plötsligt låg Kol-Anders utslagen i den vårfuktiga åkerjorden.
Svens kompis, Erik, reagerade kraftigt. Han hade blivit slagen av sin far genom hela uppväxten och reagerade nu instinktivt. Han måttade ett slag med hackan mot Svens huvud. Slaget var perfekt, Sven såg aldrig mera dagens ljus.
Fan va´ bra, tänkte Erik.
Då hörde han en röst bakom sig - Du kallade på mig, nu vill jag ha din själ!

Äjth
2009-06-15, 11:15
Sommaren hade svidat om till regnrock och stormhatt. Fälten gungade under hovarna där Brandur, Fjettla och de andra islänningarna betade sig fram.
Även om sommaren inte öppnat sina armar ännu hade vintern kvitterat ut en rejäl vila.
Så mycket ost och knäckebröd var det länge sedan hon ätit, men detta hade hon inte nämnt för någon, allra minst för Sliran som bara skulle göra henne till åtlöje om han visste. Hans känningar och kriminella förgreningar var kända nationellt, eller, nåja, regionalt kända.
De brukade alla ses på HNSESH ( HarNiSettEnSånHär) eller HANSES som var lättare att uttala, och där var hans bedrifter, uppdiktade eller icke, väl kända.
Gänget hade utökats sedan förra sommaren, där fanns nu, bl.a Fulmasen,
Suneume, Bollson, Kraken, Gral-Bella och så flertalet av stammisarna. De flesta föreföll ha klarat vintern bra, några, däribland undertecknad hade fallit till föga för längtan efter sommarkårar och fuskade under jul och påsk, men behovet av sömn och vila var för stort så allt föll i träda igen.
Men nu började den kritiska tiden infinna sig, kalla nyp klättrade uppåt i spinalkanalen och fick min kropp att rysta - skulle de alla verkligen ses? och var det så att Sliran höll drängar kedjade i lagårn, jag menar, han hade installerat dusch t.o.m.
Nu undrar ni kanske varför jag far med sånt prat, men vem kan tro på att allt det där glaset han visar upp på HNSESH verkligen är hans eget?! Vi vet ju alla vilken avsevärd tid det tar i anspråk att dammsuga loppisar, restider åt och fram, fotograferandet och uppvisandet. Ja ni förstår ju själva att där måste finnas ett koppel av "Pickers " som smyger hem till honom i gryningen med kartonger fulla av det finaste glas.
Schhhhh, nu var det där igen, det där ljudet av skåpsdörrar som sakta öppnas. Schhh....
Jag rusar ut i hallen, skåpsdörren står på glänt och ...jag visste det...det är borta!

Kecke
2009-06-16, 09:38
:eek::eek::eek:
Anade väl att det var något skumt.......................

Sladden
2010-09-11, 18:55
Erik satte i halsen. Fan var nog det fulaste han någonsin sett, trots att han blivit uppfostrad av Lill-Emma, hans moster. Hon var vida känd i Bruzaholmsbygden som Ful-Emma. Kvinnan med både skäggstubb och ett framträdande Adamsäpple.
Fan var lång, bred, hornprydd, slemmig och stanken! Som övermogen Billinge special.
Erik kraxade fram; vad vill du mig? Du ser väl att jag inte hade något val?
Val?, sade Fan. Din handling behagar mig. Du agerar som en god lärjunge. Jag kan säkert visa dig den mörka stigen och göra dig till en samhällets fiende, typ Alfons Reinfeldt.
Erik kände sig riktigt nöjd. Visserligen var hans beskyddare ful och stinkande men han var, för första gången i livet, uppskattad.

I Grönskåra hade Harry byggt sig en lycklig tillvaro tillsammans med Trollstina. Förutom Stinas loppis så hade Harry utökat försäljningsytan med 4 containrar fyllda med konstglas av varierande kvalitet. De bästa alstren stod längst in, i mörkret, folk måste röjja sig väg för att hitta godbitarna. I röjjandet så slogs ofta saker sönder. De förvandlades då från oattribiterade glasbitar till osedda exemplar av Höglund, Linsdtrand, och Harrys personliga favvis, P-O Ström. Pengarna strömmade in och Harry kunde förvekliga en inre dröm. En Guldvinge! Stinas kärlek hade gjort honom lite mera mjuk i sinnet. Han uppskattade, numera, möjligheten att backa en båge. Inbyggd stereo, intercomsystem, släpvagn och sidovagn blev hans nya favvisar. Stina trodde det berodde lika mycket på ålder som hennes kärleks mjukgörande egenskaper. Harry visste inte riktigt, då han alltid varit en "slam, bang, leave e´m typ". Han hade numera känslor som han inte kunde förklara. Kanske berodde de på nikotinabstinens? Efter hans pussfiasko med Stina, vid deras första närkontakt, hade han bestämt sig för att lägga grovsnuset på hyllan.
Det var inget bra beslut! I 4 veckors tid fick grannskapet uppleva vad en bikers abstinens kan ställa till. Våldtagna får, lilamålade lingrävare, stulna grindstolpar, vitmålade herrgårdar och det värsta, fruktlösa försök att trimma gamla flathead HD:s!
Godset i dessa är så tunt att det endast resulterade i ökade utsläpp och en blågul dimma över Grönskåranejden.
De fårade bönderna i Grönskåra hade kallat till ett möte i kyrkan. Det enda som avhandlades var huru man skulle kunna skrämma bort Harry.
Mötet kom fram till att skrämsel skulle ge föga, då Harry verkade helt oemottaglig för andra människors känslor och välmående.Därför beslutades att Harry skulle tagas av daga med hjälp av sockenprästens bror, som var major vid Ing 2 i Eksjö. Majoren hette Ludvig Rosenblom och var känd som en extrem stridspitt.
Han brukade, vid beväringarnas årliga muck, bli utsatt för lite spratt. Inte ofarliga saker som sänkt i sjö, stridsvagnsöverrullning od. Nejdå! Senaste muck hade han häftats fast vid ett stridsvagnsmål 2 minuter före eldgivning från Boforskanonerna. Hur han klarade sig från detta vete Fán! Precis så var det, Fán visste.....!

Samlartrollet
2010-09-12, 07:35
Härligt ....nu är ni igång igen :D

Äjth
2010-09-12, 15:23
Jo, nog kunde det vara så...vilken svada han hade den där Sliran, nu hade jag lyssnat i knappt 20 minuter på honom och för varje ny incident han ville beskriva, för varje ny bild han ville måla upp för att illustrera tok-folket, så vart han tyst länge, tuggande i tommen som om han ville väga varje ord innan han spottade ut det. Eller missuppfattade jag kanske det där tuggandet, var det inte i själva verket så att han for runt med tungan i mun för att få fatt i snuset som han sedan länge försökt bli av med. Sliran vart som ett fruntimmer när snuset saknades honom, i ett desperat försök till kompensation hade han nu enbart gett sig till att dricka Mackmyra. Bättre att vara pank och full än än grinig och abstinent.
Jag lämnade hans historia därhän, skylla på Biker!!!??
Medan jag smälte Slirans berättelse försökte jag mig på att föreställa mig det scenario han tydligen efterträvade....Krig!!
Sliran ville mobilisera sig och oss andra för krig.Motståndarsidan hade fått nya ansikten.
Vetgiriga överkonsumerande antiknissar hade skövlat Slirans trygga glas-marker och förmörkade sinnetför honom.
Han var kittlig, det var han, kittslig in på bara slemhinnorna - men visst han var i behov av hjälp och stöd...fanns det ?och var någonstans i så fall...
Erik var inte mycket att räkna med och Harry hade fullt upp med sin dröm...så vem......?

Sladden
2010-09-13, 23:51
Jag går förbi tidigare oförståbara inlägg.
Ludvig hade inte haft det lätt genom livet. Att födas i och växa upp i Eksjö var väl ingen dröm. Grundskolan kantades av mobbning. Stadens borgerliga profil gjorde Ludvig till något av ett ufo. Hans pappa, sotaren, var inte högt rankad på den sociala stegen. Moderns fnaskande var nog droppen för de övriga innevånarna i staden, ja kommunen, då den var så liten. Tiden på Östanåskolans gymnasium, social linje, var en stor besvikelse. Visserligen fick han ihop det med läraren i socialkunskap men hennes "personliga problem" gjorde honom till en toy boy. En leksak som inte hade något berättigande mera än som sexleksak. Ludvig klagade inte, han hade det mycket trevligt under de 2 åren med lärarinnan, men kunde inte förutse de problem detta skulle innebära i hans vuxna liv. Han fick mycket svårt att skapa relationer med andra vuxna. Han förstod inte det sociala samspel som försiggick bland 20-30-åringar. Han bara väntade på att bli "påsatt" av en het 40-åring med hornbågade glasögon och en hårknut i nacken.
Så blev det naturligtvis inte!
Raggandet bland jämnåriga var ett stort fiasko. Ludvig lade sig på rygg så snart han etablerat någon typ av kontakt med det motsatta könet. Det motsatta könet ville prata, kela och mysa. Något helt okänt för Ludvig.
Hans helgarbete på raggmunksrestauranten i Eksjö gav honom dock vissa kontakter med omvärlden. Visserligen handlade det mest om hungriga 08-or som icke hade någon önskan eller avsikt att skapa någon kontakt med en bonnig lantis som Ludvig, men visst ledde det till flyktiga sexuella kontakter!
Ludvig fick fina stunder men också en del smittsamma sjukdomar på köpet. Det värsta var en elakartad syfilis, hämtad från en "fin" östermalmsdam som festat på raggmunk med surströmming på ovan nämnda restaurant.
Ludvig tyckte hon doftade lite annorlunda men driften hos den unge slog bort den lilla obekvämligheten. Resultatet blev en elakartad sjukdom som Ludvig inte tog på allvar. Han gick inte till Höglandssjukhuset för behandling utan lät sjukdomen härja fritt i sin unga kropp. Naturligtvis handlade det om bristfällig sexualundervisning från tiden på Prästängsskolans högstadium samt Ludvigs narcissism som, i hans ögon, gjorde honom ofelbar och osårbar.
Den inställningen gjorde honom till en utmärkt soldat. Naturligtvis steg han snabbt i graderna då han förevisade starka psykopatiska drag. Han verkade såsom född till att härska och befalla, utan minsta tanke på andras känslor och välbefinnande. Dessa drag delade han med Harry och det skulle göra dessa två jättars tvekamp såå intressant!

Sladden
2011-04-12, 20:55
Ludvig rensade Ingenjörsregementets vapendepå på de "bästa" vapnen. Det handlade om stridvagnsminor, gamla Carl Gustaf granatgevär, handgranater med splitterfunktion, C4 sprängdeg, 1 Kalaschnikov samt en gammal Husqvarna automatpistol.
Dessutom tog han med sig ett camouflagenät och ett prickskyttegevär. Han packade in alltihopa i en välbevarad terrängbil 13 med kulsprutetorn.
Sedan ringde han till brorsan i Grönskåra och frågade efter Harry´s adress.

Harry, som hade lojala följare som närvarat vid mötet i kyrkan, kände till Grönskårabornas djävulska plan. Detta fick honom att ta till snuset igen.
Lugnet och skärpan återtog hans sinne redan efter 1/2 dosa, Generalsnus denna gång - Mera passande i krig än Grovsnus, sade han till sin älskade Trollstina.
För säkerhets skull åkallade han Fán för ett krigsråd.
Detta ledde till att Harry fick sin HD utrustad med en mycket sofistikerad vapenarsenal.
Det som syntes bäst var en eldkastare med 180 meters räckvidd samt en finkalibrig luftvärnskanon.
Harry vred sina händer och skrockade, på det Småländskt elaka vis han lärt sig under sin tid i Grönskåra.
- Nu kan han komma, Ludvig!
- Varmt kring huvet ska han få´t.
Harry hade till och med börjat tala Småländska, hans tidigare så hemtrevliga brytning hade ersatts av ett brett Kronobergsmål.
Han samlade sina trupper; bensinmacksföreståndare Anton Lundberg, 62, Trollstina 41, Gymnasieavhoppare Emil Svensson, 18 samt f.d. smeden Eugen Lindberg 81.

Nu skulle exerceras! Fotbollsplanen i Grönskåra fick duga. Man byggde snabbt en hinderbana av höbalar och EU-pallar.
Skyttegravsgrävning vidtog därefter. Eugen var undantagen dessa aktiviteter, han smidde rustningar åt hela gänget.
Harrys arbetsnamn på gruppen var "The Five Samurais" ibland lade han till "Bad" mellan Five och Samurais.

Vi får väl se vad han slutligen bestämmer sig för.

Under de 2 dagar som passerat i "Camp Harry" hade Ludvig kommit 6 mil hemifrån Eksjö.
Den stora tidsspillan som skett berodde på samma problem som JASplanen upplevt i Libyenkampanjen - bränslebrist! Ludvig hade glömt att tanka....
Ni ser ju vartåt detta lutar, men man vet aldrig:p

Sladden
2011-04-13, 21:13
Det lugna livet började återvända till Grönskåra. Med ett undantag. Trollstinas loppis var stängd! Visserligen såg alla fram mot stridpittens intåg, och seger, i byn. Men Erikshjälpslopporna hade fäste i många Grönskårabor. De blev tvungna att söka sig utanför Grönskåra för att stilla begäret.

En buss från Ramkvilla chartrades en lördag. Destination - Erikshjälpen, Vimmerby.
33 förväntansfulla Grönskårabor äntrade bussen en dimmig lördagsmorgon kl. 04.30.
Erikshjälpen i Vimmerby öppnade kl. 10.00. Men som den loppinfesterade prästen sade;
- Frisk luft gagnar köptarmen och gör den troende mjuk till sinnet!

Bussen anlände Erikshjälpen, Vimmerby, kl. 08.23. Det blev en lång och spänd väntan på att dörrarne skulle slås upp. Det visade sig dessutom att prästens antagande om det mänskliga sinnet var tokfel!

Då Erikshjälpsstammisarna började anluta till kön kl 09.45 bröt ett litet tumult ut.
Grönskåraborna var beväpnade med de biblar prästen delat ut som reselektyr.
Dessa biblar viftades framför ansiktena på stammisarna och okvädningsord flög genom luften.
-Vimmerbyslödder! -Otrogna hundar! -Gästerna först! Detta var något av vad man kunde höra från de Grönskårabördiga.
Stammisarna lät sig icke retas, de skickade fram en lokal antikhandlare, Karl-Adam, till högra sidan av ingången (sett framifrån). Karl-Adam stod där, stilla och i det närmaste osynlig.
Några andra stammisar började häckla Grönskåraborna. -Svinabönner! -Sketna skogstroll! -Djävla bussturister!
Det sista var bland det värsta Vimmerbyborna kunde få fram, det berodde på att staden var bilhandlartätast i Sverige och var Vimmerbybo satte en ära i ett egenägt glänsande fortskaffningsmedel på 4 hjul.

Efter skällsordet -Bussturister! började stammisarna back iväg från kön. Silver-Sture gjorde ett utfall mot prästen och slet av honom kragen. Löpte sedan mot byggnadens vänstersida, inlämningshallen. Där hade de stora dubbeldörrarna öppnats och Silver-Sture smet snabbt in, jagad av 33 ilskna Grönskårabor.
Då alla var inne slogs dörrarna igen, tvärslån lades på och låstes med ett magnifikt bultlås daterat 1647.
Lyset i inlämningshallen fungerade inte och med dörrarna stängda var det beckmörkt. Silver-Sture gömde sig i en drängakista från 1826. Han hörde glatt hur Grönskåraborna blev allt mer desperata. Till sist började de slå på varandra i tron att den andre var just Silver-Sture.

Under tiden hade Karl-Adam petat bort bultarna till entrédörrarna och stammisarna gick stillsamt in och började sitt lugna och metodiska länsande av de nyupplockade varorna. Man stoppade allt som såg det minsta intressant ut i bärkorgarna.
Därefter samlades alla stammisar vid det stora, runda fikabordet. Kaffe, Te, vetebröd och småkakor inhandlades.

Under fikat och det allmänna gnällandet och ljugandet delades dagens byte upp.
Stammisarna var en liten behändig grupp om ca 8 personer. Var och en kände till de andras samlarintressen och deras korgar var fulla av 8 personers preferenser som nu delades ut till dess rättmätiga, nya ägare.
Var och en fick vad den ville ha och det trevliga fikandet och ljugandet fortsatte en stund därefter.

På väg ut så stack Kniv-Albert sin italienska stilett med marmorskållor omsorgsfullt i vart och ett av Grönskårabussens 10 däck.
Snål-Hugo slangade ur all diesel, 180 liter, till sina 4 bränslefat som alltid stod på flaket på hans Chevapickup.
- Man vet ju aldrig när chansen dyker upp, brukade han säga.
Stammisarna överlade en stund och kom så fram till att Silver-Sture tyvärr skulle få utstå lite mera obehag, för den goda sakens skull.
Dr. Albrecht klättrade upp på taket med sin läderväska i näven. (till saken hör att hans far varit lärling hos Dr. Mengele i Auschwitz) Dr. Albrecht, som heter Stein i förnamn, hade hört sin far, djupt ångerfull, berätta om de hemskheter han tvingats bevittna och utföra under åren 1943-45.
Ur dessa hemska berättelser hämtade nu Stein inspiration. Han gick fram till takventilen på inlämningshallen och släppte ner 8 enliters glasflaskor med eter.
Stammisarna väntade i 10 minuter. Därefter öppnade de dörrarna till inlämningshallen, vädrade 5 minuter och hämtade därefter ut Silver-Sture.
Sture packades in i sin frus bil. Hans fickor fylldes med de silverbrocher, armband, halsband och rovor man hittat idag. Som ett extra tack fick han även en guldring på sitt högra ringfinger av Bil-Branco. Bil-Branco hade en gång, under sin lumpartid, blivit ratad av en kvinna från Grönskåra så dagens händelser gladde honom storligen.

Stammisarna skingrades. Några gick hem och smekte sina inköp, andra fortsatte med den berömda antikhandlar och loppisrunda som Vimmerby har att bjuda.
Fynden blev flera denna dag. Erikshjälpsfynd byttes mot annat hos antikhandlarna, dock upplevde stammisarna sällan något + i plånboken efter en "fyndlördag". De var alla drabbade av Erikshjälpslopporna och kunde icke sluta handla. De smarta hade begränsat med kontanter i plånböckerna och inget plastkort.
De mindre smarta drog sig hemåt för att möta ännu en vecka med enbart gröt på bordet.

Vad hade då hänt i Grönskåra under tiden?

Hur gick det med stridspittens framryckning på de Småländska vägarna?

Hur pass stridsberedda var Harrys "The Five (bad) Samurais"?

Alla intressanta frågor, vars svar låter dröja, tills någon besvarar dem.

harley
2011-04-14, 19:41
suveränt skrivet kamrat sladd, den dag du bestämmer dig för att skriva en skojsig bok vill jag köpa första exet signerat så klart...........

Sladden
2011-04-14, 22:08
suveränt skrivet kamrat sladd, den dag du bestämmer dig för att skriva en skojsig bok vill jag köpa första exet signerat så klart...........

Du kan få köpa nu, osignerat. 15.000:-!

harley
2011-04-15, 16:19
du får en tia bara för en signatur blir det bra hahahahahaha

Sladden
2011-04-15, 21:33
I Grönskåra lät Snål-Harry trupperna träna med fakevapen. Man sköt med Emilbyssor och alla skrek BOM! när man markerade eldgivning. Kastades handgranat så var det en kinesisks tennisboll vid namn Scheng dong.
Övades bajonettstötar så var det med Emilbyssan och en liten påtejpad tallegren längst fram.
Granatkastarna bestod av ett avloppsrör laddat med potatis och drivet av tändargas, http://www.youtube.com/watch?v=CpAJOPzKK-M.
Bristen på realitet skulle , sedermera, visa sig ödesdiger för "The Five (bad) Samurais". Kanske blev Harrys snålhet hans fall?
Medans Harry gullade med Trollstina smed smeden rustningar. Materialet i rustningarna var lättmetall, stulen av Harry när han passerade Svenskt Tenns avfallshög.
Lättmetall i rustningar!?!
Hur tänkte Harry?
Inte alls!
Han ville enbart komma över ett ex. av "Djävlighetsboken". Detta undermåliga verk, skivet av en svårt sjuk Smålänning på lediga stunder.
Kanske skulle denna köplängtan leda till Harrys slutliga undergång?
Snålheten bedrar visheten, brukar det ju heta.
Kanske hade Harry blivit för mycket av en snål Smålänning?

luchur
2011-04-15, 22:42
Underbart :D

Sladden
2011-04-16, 00:40
Stridspitten hade avancerat framåt 17 km på ett dygn. Han hade kört landsvägen fram, ända till Lindshammar våtmark. Där hade han stannat för intagande av frugans vetebullar och hembryggd espresso.
Våtmarken var fylld av vadarfåglar, Yngves stora intresse.
Han förlorade sig i snäppor, doppingar od.
Fyllde i sin skådarboks tomma rutor och gladdes därvid. Nu skulle han spela in diverse läten på sin smartphone. Han ålade sig fram mot en strandskvätta med mobilen i högsta hugg. Fick in den stackars fåglen i mobilkamerans lins och tryckte av.
Mobilen hade blivit fuktig av ålandet och levererade 100,000 volt till Yngves avtryckarfinger. Yngve tuppade av och hans anlete borrades ned i våtmarkens ytlager.
Tystnaden spred sig över våtmarken, bävern Harald nosade sig fram mot Yngves livlösa lekamen. Öppnade sin gnagarmunn och högg tag i......, detta är för hemskt att nämna varför vi raskt går vidare till fotbollsfanets vidare öden och äventyr.

Efter den fruktansvärda händelsen med Fanets hustru och barn, skrevs ju att Fanet försvann för att aldríg mera synas till. Detta var fel. Fanet dök upp i Ytterhogdal en vacker dag i juni. Han hade fått korn på en assiett i pressglas med en Kostamärkning mitt i fatet. Assietten fanns på en liten loppis på Hogdalsgatan 3.
Loppisen ägdes av fäbodjäntan Kulligull. Hon var en, estetiskt, mycket tilltalande kvinna. Lingult hårsvall, klädd i hemsydd folkdräkt av mycket tunn bomull avslöjades hennes konturer, i motljus, på ett sådant sätt att var man i närheten blé té sej - som dé säjjer i Småland med omgivning.
Assietten inhandlades av Fanet, han dröjde sig kvar vid kassan med öppen mun och kraftig salivutsöndring.
Stammande frågade han - vill du ggå utt och ätttta middagg medd miiiiig?
Kulligull svarde - javisst!. Hon var både fattig och hungrig, ty i Ytterhogdal fanns ingen värdig inkomstkälla för en vacker och ensamstående kvinna.
Inte ens glädjeflickans yrke kunde utövas på plats då befolkningen var hemfallen åt den Lestadianska läran som förbjöd allt roligt.
Fanet och Kulligull bestämde träff kl. 19.30 vid Ytterhogdals korvkiosk, samma kväll.
Förväntningarna rasade i de bådas kroppar!
Mest i Fanets som drabbades av en stroke där han satt och väntade i Ytterhogdals Folkets Park. Han segnade ned mot marken samtidigt som hans ögon fastnade på ett magnifikt loftmagasin från 1618.

harley
2011-04-16, 11:59
hahahahaha suveränt patron sladd....den där snål harry verkar vara en skum typ....för att inte tala om den knepiga kluriga smälänninge hahahahaha...rock,n roll

Äjth
2011-04-16, 13:26
Sladden! du har en berättar-like i Arto Paasilinna, men det har jag kanske berättat för dig tidigare?

harley
2011-04-16, 16:45
bäver,n harald hahahahaha var får du allt ifrån keep on rocking............

Sladden
2011-05-05, 19:52
Just innan livsanden lämnade fotbollsfanets lekamen slets han upp till den friska luften.
Hans räddare hade fattat ett strongt tag om hans halskrage, denna krage var röd och vit och visade fanets kärlek till "hans lag". Ett fotbollslag som ingen, numera, brydde sig om då dess framgång och lycka ligger långt tillbaka i tiden. Troligen var det därför fanet hängav sig åt gammalt, bruksmärkt, pressglas. Det gamla gav fanet en falsk känsla av nutid och framgång.
Nissen, som räddat fanet, var ju en människa med ett stror lager empati. Trots att han hyste en förkärlek för bandy och speciellt Sandvikens bandyklubb.
Nissen var ganska ensam i landet att tycka att bandy var häftigt. De andra som såg på bandy gjorde det i TV. Mest på grund av att bandy spelades utomhus på vintern. Det blev kallt om nötterna och den klassiska "bandyportföljen" med innehåll räckte inte till för att värma den moderna publiken.
Bandy på TV är ju ganska meningslöst då man inte kan se den lilla bolldjäveln pga. taskig upplösning i statstelevisionen, de enda kanalerna som visar sådana meningslösheter.

Nu tryter fantasin och jag lämnar över till Harley att fortsätta berättelsen, kanske kan vi få några betraktelser från resorna "bakom styret"?

nisse 8
2012-12-31, 13:56
I årets sista skälvande timmar stod Harry på balkongen och putsade sin Harley.
Han hade bestämt sig för att ta en 50-milatur till Nissen i Ockelbo.
Nissen skulle få betalt för sin frånvaro på forumet de senaste 20 månaderna.
Harry hade ju lagt ner sin själ i Karborundum, slipat konstglas och diverse andra tveksamheter.
Hade Nissen varit tacksam? Nähä! Han hade varit fullständigt tyst och lyst med sin frånvaro.
Harry blev bara mer och mer förbannad. Han satte på sig karborundumhjälmen från Nolan. Drog på sig läderstället, som faktiskt krympt något sedan i somras, tryckte ner det avsågade hagelgeväret i darför avsedd sadelväska och började rulla ner HD:n för trapporna.
Snart kom han på att läderstället inte borde ha tagits på innan den fysiska ansträngningen.
Det blev riktigt blött innanför lädret och karborundumhjälmen. Harry halkade runt innanför klädseln, som alltmera började passa hans bortflytande kroppsform.
Då Harry kom ut på gården slog han igen dörren så häftigt att den stora istappen, 9 meter ovanför porten lossnade. Som en projektil sökte den sig mot karborundumhjälmen och genomträngde den.
Banade sig väg mot Harrys hjärna men stoppades av den titaniumbit som vart inopererad i samband med lobotomin. Harry klarade sig alltså, men kom inte iväg till Nissen då hjärnskakningen gav honom dubbelsyn.
Lika bra var det, för Nissen stod böjd inunder sin köksfläkt och rökte mentholcigaretter samt drack Koskenkorva.
Smålänningen satt vid Nissens köksbord och förundrade sig över Nissens förmåga att hinka Kosken.
3 helrör sedan gårdagskvällen! Fast nu började Nissen gunga betänkligt, ansiktet böjdes mot den heta storplattan där Gulaschgrytan just puttrat färdigt. När kinden träffade den heta plattan utstötte Nissen; Florida, Here I come!
Smålänningen, som är en måttfull man, gick ut i hallen, packade sina prylar och lämnade huset. Huset som starkt doftade av grillad Nissekind.
Smålänningen äntrade sin Cittra och gav sig hemåt. Vad han glömt bort ar att han just satt i sig 50 cl. rödtjut.....

Sladden genom nisse8

Lars F
2012-12-31, 14:13
Underbart Sladden!:D
Gott Slut och Gott Nytt trots allt!:rolleyes::)

Kecke
2012-12-31, 14:14
Härliga tider. :D

LasseC
2012-12-31, 21:47
Det är tur att smålänningen väckt liv i den gamla nissen. Det behövdes nästan 12 månader innan svar anlände från den s.k. kungliga förorten Jag undrar när vi skall få en rapport från det stora skulet eller ladan som finns däruppe Antagligen en massa undangömda antikviteter. Dammiga men visseligen antikviteter.
Till smålänningen var vaksam men vet inte vad det finns för skumma typer däruppe
DG

Sladden 2
2015-02-21, 22:46
Nästan 2 år och 2 månader har förflutit sedan nissen stekte sin kind.

smålänningen har suttit på anstalten Hinsebergs öppna avdelning. Visserligen en anstalt för kvinnor men smålänningens anammande av uttrycket hen gjorde att lekmännen i tingsrätten uppfattade honom som mera kvinna än man.

Han gjorde en fruktansvärd resa mot Småland i sin älskade Citroen med 50 cl. rödtjut i kroppen.
Hann inte längre än till Hästbo på sin fylleresa mot Småland innan konstapel Jobs fick stopp på honom.

Konstapel StureAnna Jobs var inflyttad till Sandviken från den lilla Dalaorten Säter.
Hen var uppvuxen på Säters psykiatriska anstalt. Avkomma till övertillsyningsman Sturla Jobs, en fruktad man bland vårdtagarna på anstalten.

Som son till Kol-Anders hade Sturla ett dåligt utgångsläge i tillvaron. Misshandlad, knivskuren, psykiskt förstörd fanns enbart övertillsyningsmannens yrke öppet för honom.
Sina egna frustrationer tog Sturla ut på sin avkomma, StureAnna.
Hen led svårt under sin uppväxt och fann ett gott tillfälle att ge igen på den stackars smålänningen, nyårsaftonsnatten 2012.
Hen skrev en kraftigt saltad rapport som ledde till dryga 2 år fängelsestraff för den, nästan oskyldige smålänningen.

I tillbakablick konstaterar smålänningen att hans androgyna framtoning (svallande hårman, persikohy och kraftigt rundade höfter) placerade honom på en relativt trevlig anstalt.
Han fick se åtskilliga nakna kvinnor i duschen, trivdes med arbetet i hönseriet och slapp, framför allt, sodomiseringen som skulle drabbat en så vacker man på en anstalt för enbart män.
I förrgår släpptes han som en fri man.
Firade friheten, med en fin middag, på Krämaren i Örebro. Därefter ett besök på Örebro slott.

Svartån låg så svart och stilla vid hans slottsbesök som endast svartån kan.
Då han gick uppför den smala trappen i västra tornet såg han skylten "Tillträde förbjudet" på en gammal grovhuggen dörr.
Den väckte hans nyfikenhet och naturligtvis stillade han nyfikenheten genom att öppna dörren och gå in.
Döm om hans förvåning då rummet bakom dörren var fullt av knoppölsflaskor märkta med hela ordet LITER och ett A, för Arboga. Flaskor tillverkade under 1890-talet och med ett icke försumbart samlarvärde.
Det blev stopp i smålänningens hjärna. Tanken som trängde sig ut var: Jag har ju 3 st. av dessa i storlekarna 1/6, 1/3 och 2/3 LITER.
Han insåg att upptäckten han gjort skulle skada värdet på de flaskor han hade i sin samling.
Efter lite funderingar ringde han till nissen som lovade komma med sin rosa lingrävare för att riva Örebro slotts västra torn.
nissen hade nämligen själv 2 perfekta LITERmärkta A-flaskor, för tillfället fyllda med Mackmyrawisky.
Även dessa skulle ju förlora kraftigt i samlarvärde i och med smålänningens upptäckt.

smålänningen lade sig att sova i tornrummet och 14 timmar senare stod nissen med sin rosa lingrävare vid våghustorget.
Han hittade inte i Örebro så smålänningen hämtade honom och visade vägen till slottet.

nissen hade en vanställd högersida i ansiktet. Detta föranledde honom och smålänningen att dela anekdoter om nyårshelgen 2012.
Det tog lång tid, då de båda hade suddiga minnesbilder därifrån.

Det blev mörkt och lingrävaren saknade belysning så de gav sig av mot frimurarlogen för en bättre middag.
Den korta promenaden från slottsbacken avbröts av 2 depåstopp, det första i Stora Hotellets bar och det andra på The Bishops Arms.

De var båda bra tankade då de kom fram till frimis.
Logen hade ingen restaurang, endast bokade sällskap togs emot!
Vá fan! sade nissen, samtidigt som en härsken doft av Billinge special spred sig över gårdsplanen framför frimis...

LasseC
2015-02-22, 11:29
Hur blev fortsättningen???
DG