Snart har det gått en vecka sedan jag sent på kvällen fick ett sms från en god vän om att Signe Persson-Melin somnat in. Trots att Signe hade en hög ålder, blev det för mig väldigt smärtsamt, vissa människor ska bara finnas – för alltid!
Under de senaste tjugo åren har jag dagligen umgåtts med Signes formgivning, i min butik och hemma. Inte en enda gång har jag tröttnat på hennes formgivning utan min beundran har bara blivit djupare med åren.
Vid de tillfällen som Signe kom till min butik i Malmö, försökte jag alltid fråga henne och lära mig något nytt
Här får jag lära mig om Boda Baloon och dess korta historia på marknaden.Många japaner kom till både min butik och till Signes ateljé, vi brukade ringa varandra och berätta när de var på ingång. Här pratar vi om serien Signum. Med på bilden är Signes son Per Melin som arbetat under lång tid med Signes formgivning och alla hennes utställningar.Signe svarade alltid snällt och vänligt på alla mina frågor, men det som varit, var aldrig intressant för henne, utan hon blickade alltid framåt, mot nya mål.Här var jag på besök i hennes butik och ateljé.Har nog aldrig blivit gladare för ett vykort som 2010 då denna inbjudan låg i min brevlåda.Detta är 2012 när jag är och hämtar mina specialbeställda muggar (som rymmer 5 dl).Varje dag dricker jag mitt te ur dessa underbara muggar.2013 när jag flyttade från Malmö till Borrby och Blå Huset, var jag och gav Signe en present som jag tillverkat. Jag hade gjort ett kakfat av hennes Signum.Här var Signe och hälsade på i Blå Huset med sin familj.
Du fattas mig Signe!
Signe Persson-Melin född 19 juni 1925 i Ullstorps församling, död 31 augusti 2022 i Malmö.
För snart exakt 18 år sedan öppnade jag min första butik i Malmö. Butiken var så liten, att om det kom två kunder, fick jag gå ut för att ge plats åt kunderna!
I dag när man ser på bilderna, ser man saker som är nästan omöjliga att finna idag.
Nästa sak jag tänker på är hur UNGA vi var!
Ett litet skyltfönster hade jag.
Butik nummer 2 var mycket större!
Butik nummer 3 var ännu större!
Älskade denna lokal eftersom den var rymlig och hade ett mycket bättre läge. 10 år hade jag butik i Malmö!
Flytten till Österlen & Blå Huset
Nu hade jag inte bara en retrobutik utan ett kaf´e, B&B, en visningsträdgård och ett gigantiskt hus! Dessutom lämnade vi vårt älskade Malmö som vi bott i ca 35 år och flyttade ut på landet. Tiden i Blå Huset blev ett roligt äventyr men också otroligt mycket jobb, mycket mera jobb än vad man kan föreställa sig.
Flytten till Skillinge butik nummer 5
Efter 7 år i Borrby och Blå Huset kände jag och min man att vi ville göra något annat, något med lite mindre ansvar och arbete. Vi hittade en underbar nybyggd affärslokal nära Skillinge hamn och dessutom ett hus väldigt nära – vi slog till snabbt!
Här en liten presentation av butiken Precis en sån där vi hunnit bo in oss under 1 års tid.
Ni hittar butiken på Nyhemsgatan 2 i Skillinge och ni är hjärtligt välkomna!
Eftersom det var full rulle i Blå Huset i går så hann jag inte med Lucka 17, utan det blir en dubbellucka i dag istället. I luckan finner ni Signe Persson-Melins fina servis Primeur och Anne Nilsson Aladinlyktor.
1978 kom Signe Persson-Melin med idén om en ny klassisk fältspatsservis för Rörstrand. Servisen blev verklighet efter flera års arbete med produktionen. Namnet Primeur kom Signes man, John Melin på. Han tyckte den skulle heta så eftersom det var Signes första servis i porslin samt att namnet skulle associeras till vårens första spröda grönsaker – primörer.
Servisen Primeur presenterades på Frankfurtmässan 1981. Signe sa då när hon blev intervjuad i mässtidningen Messe Digest, att hon hade förkärlek för ett enkelt och klassiskt formspråk. “Varje del av Primeur har utformats så att den på bästa sätt ska motsvara sin uppgift. En servis som blir så dyr som Primeur måste ha ett långt liv. Hon berättar att hon inte tycker om färgstarka dekorer: Det är maten som är det viktiga och inramningen ska göra att maten kommer till sin rätt. …Tänk er t ex en blodig rostbiff på en tallrik med rosdekor.” (Utdrag ur boken “Signe Persson-Melin av Kerstin Wickman).
Aladin är formgivna av Anne Nilsson som var verksam på Höganäs keramik under åren 1980-1982. Det är samma Anne Nilsson som var på Orrefors 1982-2001 och Kosta Boda 2001-2006 och på IKEA från 2000.
De goda saffranskorporna som ligger på fatet kan jag varmt rekommendera. Om ni går in på min mans blogg Öhmans Mat & Vin så hittar ni receptet till dem.
Julen är den högtid då vi har flest traditioner, både gemensamma och privata. Tradition ger trygghet, men kan naturligtvis också leda till stagnation, där får man ta sig en funderare! Här hemma har vi börjat tumma på just jultraditionerna, det känns både busigt och uppfriskande. För några år sedan bestämde jag och min man oss för att inte fira jul, vi åkte till Malmö, tog in på hotell och hade underbara dagar utan det vanliga julfirandet. Vi trodde att vi skulle vara ganska ensamma om detta tilltag, men på julaftonskväll var alla restauranger (som var öppna) fyllda med människor som firade jul på sitt eget sätt.
En tradition vi inte tummat på är, att äta olika sorters sill till jul och alla serveras förstås i Signe Persson-Melins fina burkar Sill i Kvadrat!
Här ser ni de olika storlekarna på burkarna Sill i kvadrat och Kryddor i Kvadrat.
Signe Persson-MelinsSill i Kvadrat formgavs 1968 för Boda glasbruk. Inspirationen var Signes bankade keramik som översattes till glasburkar i olika storlekar och med korklock. Boda glasbruk blev faktiskt räddade ur en svår ekonomisk kris tack vare den här försäljningssuccén, glasbruket kom på fötter igen!
Efter hand utökades serien med brännvinsflaskor och kannor, Brännvin i Kvadrat och kryddburkar Kryddor i Kvadrat.
Just nu har jag REA på en hel del Kvadratburkar i webshopen – kika gärna in!
Kronan på verket när jag dukar är Signe Persson-Melins Packawoodbestick. De är maffiga och kan se otympliga ut men de är underbara att äta med. Besticken är från 70-talet och har handsmidda blad och skaften är i packawood. Besticken blev väldiga dyra i tillverkning och då naturligtvis också dyra för kunden, detta ledde till en kort försäljningsperiod.
I dag var temat för julkalendern “glitter” och det som det glittrar bäst i, är Signe Persson-Melins ovanliga glas Baloon!
Det finns inga vinglas som är så goda att dricka vin ur som dessa glas med namnet Baloon av Signe Persson-Melin för Boda. Det är inga glas som är speciellt vanliga och jag är glad att jag lyckats samla ihop ett helt gäng. När Signe formgav de här glasen var hon inspirerad av fransmännens generösa vinkupor. När de kom ut på marknaden så förstod inte riktigt de svenska kunderna vitsen med dessa enorma glas. Oftast fylldes glasen så som man var van vid och då gick det åt mycket vin och glasen blev otympliga och välte lätt. Kunskapen om att glasen endast skulle fyllas med ca 2 cm vin för att aromen skulle komma fram, den saknades. Därför blev dessa glas ingen storsäljare. Däremot så har Signe berättat för mig att det var på grund av dessa glas som glasen Bouquet föddes. Bouquet har en tydlig markering om hur högt man ska fylla på med vin, nämligen den graverade stjärnan.
På bilden ser Ni också de fina juläpplena för värmeljus från Gabriel.
I slutet av 1960-talet blev det modern att duka mera franskt, spanskt och italienskt och laga maträtter från andra kulturer. I början av 70-talet formgav Signe Persson-Melin en hel massa glas för lite mera “exotiska” drycker. Det var i denna veva som glasservisen Porter föddes. Signes man John Melin hade fått i uppdrag att arbeta med en annonskampanj för införandet av Porter på den svenska marknaden. Han behövde ett glas som var utformat så att skummet stannade kvar och med en fot som skulle vara lätt att greppa. Signe formgav då glaset Porter som blev så populärt att serien utökades med en hel rad glas. (Källa: Signe Persson-Melin av Kerstin Wickman).
Här på Österlen är det rejält blåsigt och rått i dag. Jag är glad att jag sitter inomhus och känner värmen från kaminen och slipper vara ute. Behöver jag mer värme finns det glögg i Ulf Hanses läckra glöggkolv som passar perfekt med Signe Persson-Melins små muggar på korkunderlägg.
Glöggkolven är finurligt gjord för att ha flera användningsområden, för glöggtiden är ju kort. Kragen på kolven kan tas bort och vips så har du en fin karaff för ditt vin!
När man köpte Boda Novas stengodsservis på 70-talet, följde dessa läckra broschyrer med. Servisen stod för nytänkande och skulle endast bestå av ett bassortiment vilka skulle ha flera olika användningsområden. Tanken var att komma ifrån traditionen med serviser bestående av 36 delar.
Från början fanns servisen endast i två färger, gråvit och brunsvart. Att välja färgen svart till en servis var mycket nydanande och inte förrän på 80-talet blev svart en riktig modefärg. Efter hand så byttes det gråvita mot vitt och det brunsvarta mot riktigt svart. Därefter kom det även en grön variant och dessutom har den producerats i ett flertal andra färger, vilka Signe kanske är mindre glad för. För er som vill läsa lite mer om besticken kan läsa här: Bestick i Packa-Wood
Från början var tanken att det endast skulle finnas tre delar, en tallrik, en assiett och en pokal. Efterhand så växte dock servisen men tanken om få delar och multifunktionalitet fanns kvar. Tallrikar skulle kunna användas som lock, värmestället skulle även kunna användas för uppvärmning av tallrikar och multipot fyllde många funktioner.
Här har jag dukat upp alla delar som finns med i broschyren, endast en mellanskål och spis saknas.
Efter hand som servisen växte i populäritet, så växte också antalet delar! Det tillkom en tekopp, en espressokopp (finns ej med på bild) en äggkopp, en kanna och en mugg
Flera av broschyrerna innehåller också recept och här får ni ta del av några – smaklig spis!
Nästa gång ska jag skriva om Boda Novas eldfasta glas med korkdetaljer, den var tänkt att kombineras med stengodsservisen.
