Apr 02

Efter många turer har jag äntligen fått mina beställda varor från Gustavsbergs Porslinsfabrik. DHL som skulle leverera dessa varor till mig, lyckades nämligen med konststycket att slarva bort en halv pall keramik och porslin. Nu har Gustavsberg sänt en ny pall till mig och denna gång lyckades DHL med sitt uppdrag, vilket jag är mycket tacksam för. Jag undrar dock fortfarande var i hela fridens namn en halv pall med keramik och porslin kan ha hamnat…

Nu ska jag återgå till ämnet, nämligen till sakerna som kom i leveransen. Innan jag kontaktade Gustavsberg, visste jag inte att Signe Persson-Melin formgivit något för dem. Jag blev därför helt överlycklig när jag hittade dessa krukor och jardinjärer formgivna av henne.

Jag som älskar all formgivning av S P-M, kände en viss form av högtidlighet i går när jag packade upp föremål jag aldrig sett förut!

Jardinjärerna passar utmärkt för två krukväxter eller två kryddväxter.

De finns i två färger, grönt eller i vitt.

Samma färger finns krukorna med fat i.

De är, som all formgivning av Signe Persson-Melin, tidlösa, enkla men ändå raffinerade med sitt vackra reliefmönster. Det ska bli så kul att få ställa fram dem i butiken samt i skylten. Några kommer nog att få stanna hemma hos mig!

På Gustavsberg berättade de att de vita kommer att fortsätta produceras, medan de gröna inte kommer att tillverkas så länge till.

Vill ni kika in i min butik och webshop kan ni klicka på denna länk.

Tagged with:
Sep 22

I går kväll när jag skrev blogginlägget, var jag uppe i ett sådant varv efter en hektisk dag i butiken och jag lovade då att visa mer keramik av Signe Persson-Melin. Här ser ni en bringare som tyvärr har en liten nagg vid pipen, ett set för socker och grädde, sex äggkoppar, en vas och en vas/ljusstake. Alla är formgivna i brun lera och med en vit tennglasyr. Enkla skönheter!

Nedanför ser ni två snigelfat och en smörskirare med en glasyr som går i ljusblått.

Här visar jag en liten kastrull med lock med en blågrön glasyr, en enkel rund vas, en ljusstake med grön glasyr och slutligen en bankad fyrkantig vas med underbar “våg”-dekor.

Några söta kaffekoppar med fat!

Slutligen två tekoppar som är dekorerade lite olika.

Jag har lite mer keramik av Signe i butiken, men de får jag visa en annan gång.

Nästa gång jag bloggar blir nog direkt från Gallerinatten nu på lördag!

Länk till butiken precis en sån

Tagged with:
Jun 19

Här i Malmö är det ingen riktig sommar idag, det ömsom regnar och blåser. Emmellanåt kikar dock solen fram och jag passade då på att fotografera mina läckra fåglar för att kunna visa dem för er!

De här fåglarna av Mari Simmulson har charmat mig totalt! De är som tagna ur någon av Sven Nordqvists böcker om Petsson och Findus.

Det finns ytterligare två Fåglar, en större och en mindre än de jag har.

De är formgivna i slutet av 60-talet eller början av 70-talet. De har det fantasifulla namnet Fågel 0192M och Fågel 0193M

 

 

 

 

 

Om någon av er läsare skulle råka få syn på de två fåglar som jag inte har, så får ni mer än gärna tipsa mig. Skulle helst vilja ha den största av dem!

Önskar er alla en fortsatt skön söndag!

Tagged with:
Apr 03

De här figurerna av Stephen Coneye från Wien som är tänkta att hängas på väggen, är bland de senaste loppisinköpen. De är vackert målade som gamla porslinsdockor. Jag tror de föreställer ett par från Peru, eller vad tror ni?

På baksidan är de märkta så här!

Att de är från Österrike råder det inga tvivel om. Sedan har någon skrivit dit med blyerts “Werkstätte Coneye Wien”. Om detta stämmer råder det dock tvivel om. Kanske någon av er som läser bloggen kan hjälpa till!?

Har nu fått hjälp att utröna vem som gjort figurerna – Tack Bertil! De är gjorda av Stephan Coneye från Wien, 1907-1978. Han var designer och utbildad inom måleri och konsthantverk. 1945 grundade han Coneye i Wien där han skapade väggskulpturer och masker i emalj och keramik för export. Efter 1962 arbetade han som frilansande konstnär och keramiker.

Länk till butiken precis en sån

Tagged with:
Apr 02

Hemma hos oss har vi lyckats samla på oss en del keramik av Astrid Anderberg. Samlandet har inte varit medvetet, utan det har enbart handlat om kärlek när vi hittat de här figurerna. När vi senare har granskat figurerna, har det visat sig vara Astrid Anderbergs verk.

Här kommer en liten och hemlighetsfull dam.

Hon har till och med en matchande hårklämma till sin klänning.

Får jag presentera Lillebror och Storasyster!

Hönan är säkert tänkt som en påskhöna för ägg, men vi tycker så mycket om den att den alltid står framme i köket och används för förvaring av vitlök.

Så här är Astrid Anderbergs verk signerade.

 

Astrid Anderberg föddes 1927 i Tranås och gick sin utbildning på Slöjdföreningens skola i Göteborg. Under utbildningen gjorde hon sin praktik på Arabia i Helsingfors. Hon arbetade främst med keramik, men övergick senare till stengods. Från 1964 tillbringade hon mycket tid på Bornholm och efter 1972 var hon fram till sin död 2010, permanent bosatt på Saltuna och Rönne, på Bornholm. Hennes keramik finns på Nationalmuseum i Stockholm, på Röhsska Museet i Göteborg, museerna i Jönköping, Höganäs och Kalmar och Bornholm. Hon var gift med författaren Bengt Anderberg och de gjorde bland annat boken “Niklas och figuren” tillsammans, där Astrid illustrerade.

Källa: Bornholms vaerkstedskeramik, Lars Serena, 2004.

 

 

Tagged with:
Feb 09

Det är ett rent nöje att leta fakta om Upsala Ekbey och med det menar jag att jobbet redan är gjort av någon annan. All keramik och formgivning är oerhört väldokumenterad.

Här ser ni en bild på en vas av Mari Simmulson. Vasen heter Vespa och är formgiven 1964-65.

Vasen och askkoppen här under, heter Labyrint och är formgiven 1965-67 av Mari Simmulson.

Här under ser ni några krukor som heter Vera och som såldes för Åhlen & Holm ca 1967. (Tack Alfahannen!)

Nedanför ser ni avslutningsvis ett par vaser med namn Kreta, formgivna 1964-65. Golvvasen är 36 cm hög och vasen 23 cm hög. Reliefen ligger väldigt djupt på golvvasen till skillnad från den lilla vasen.

När jag håller på att fotografera de här senaste vaserna upptäcker jag att den lilla vasen har genomgått en drastisk förändring sedan jag senast fotograferade den. När jag fotograferade den för någon månad sedan var den 3 cm lägre och hade en tydlig etikett… Märkliga saker händer i min butik!

Tagged with:
Oct 19

Blandat med Aldo Londis Rimini Blu, står även Inger Perssons olika alster i min butik. Vissa av hennes saker har fått stå länge, men jag märker att intresset för hennes saker börjat öka.

Inger Persson började som 22-åring arbeta på Rörstrand tillsammans med bl a Marianne Westman, Carl Harry Stålhane och Herta Bengtsson. Som ung och nyutbildad kom hon med ett nytänkande till fabriken. Hon strävade mot rustika former och gjorde fat, krukor och vaser i grov lergodsschamotte som hon helt eller delvis glaserade med lysande emaljglasyrer.

1968 formgav hon tekannan Pop, även kallad Aladin, som blev enormt populär här hemma i Sverige, men även utomlands. Själv har vi haft den här knalligt orangeröda kannan i vår ägo, tyvärr var den fullständigt värdelös att hälla ur så den fick lämna plats för en fungerande istället…

Kannan gjordes även i färgerna vitt, gult, blått och ärtgrönt. 1969 fick hon pris för sin färgsprakande kanna i Faenza och efter denna succé så utökades serien med vaser, ljusstakar och skålar.

Inger Persson blev 1971 uppsagd från Rörstrand tillsammans med flera hundra andra på fabriken. Det var nya tider och fabriken tyckte inte att de behövde några egna formgivare…

Efter det arbetade hon i egen ateljé, arbetade som keramiklärare och frilansade åt Knabstrup Keramiske Industri i Danmark.

1982 blev hon åter anställd på Rörstrand och inledde alltså nu sin andra vända där. Numera är hon pensionär och bor på landet utanför Lidköping.

Vill avslutningsvis passa på att visa en bild på en liten besökare som jag hade i mitt kök i dag. Söt så det förslår…och en riktig Pippi!

Tagged with:
Jun 11

När jag började intressera mig för design/formgivning från 50-70-talet, så var Ingrid Atterbergs serie Spiral något av det första som mina blickar föll på. Jag tror det var den näst minsta vasen som var den första jag fann. Därefter köpte jag en skål med lock och ett fat, men dem sålde jag för det var formerna på vaserna som tilltalade mig. Tidigt fann jag också den näst högsta vasen, som tyvärr är avsågad i halsen med  5 cm. Antagligen har det skett en olycka och man har räddat vasen genom att såga bort naggarna. Den största vasen som jag har, har säkert varit med om samma öde, men istället blivit omgjord till en lampa. Jag har försökt att pilla bort lampfästet för att kolla, men det är rejält fastlimmat och jag har inte vågat ta i för mycket.

Den största vasen/lampan är hela 80 cm, nästa är 50 cm men skulle egentligen vara 55 cm, nästa är 35 cm, nästa 27 cm och den minsta är 20 cm. De jag saknar är de två minsta som mäter 15 cm och 8,7 cm.

Ingrid Atterberg som är född 1920 var verksam vid Upsala Ekeby under åren 1944-1963, men även vid Karlskrona och Gefle samt i Toscana. Hon var även verksam vid Alsterfors glasbruk under åren 1958-1963. Vid Karlskrona och Gefle formgav hon bland annat Tricorn, Pylon, Negro, Gra­fika, Västkust, Chamotte, Mimosa, Pastell och Vienna.

Ränder är något som ofta förekom i Atterbergs dekorer till exempel Inca, Nevada, Plan, Tricorn, Vinga och så Spiral. Spiral gick även internt på Upsala Ekeby, under namnet Snoddas.

Tagged with:
Jun 07

Min man nynnade och sjöng hela helgen och var ovanligt gladlynt. Anledningen var att han varit på loppis och gjort ett sådant där helt otroligt fynd. Ett sådant där fynd som bara händer andra och aldrig en själv. På ett snyggt uppdukat loppisbord bland lite finare saker stod hon – Amalia. Min man trodde knappt att det var lönt att gå dit och fråga om priset. Dock gick han dit och lyfte upp henne och såg att hon var både signerad undertill och med etikett, så ingen kunde missa att det var en Lisa Larson-flicka. Framförallt var hon i perfekt skick. Han frågade vad de ville ha för henne och svaret fick honom att snabbt plocka fram plånboken och betala och snabbt gå iväg med Amalia.

Väl hemma plockade “min jägare” fram alla andra saker först och visade och sist plockade han fram Amalia. Jag såg direkt att det var en mycket fin Amalia med en ovanlig glasyr som heter cromotryck. Priset för dessa brukar ligga ungefär 5 gånger högre än med vanlig dekor. De cromotryckta flickorna gjordes i en begränsad upplaga mellan 1958-73 och är omåttligt populära hos samlare.

Det finns fem stycken ABC-flickor som heter Amalia, Beata, Charlotta, Dora och Emma. Alla flickorna utom Dora läser böcker och var från början tänkta som bokstöd, dock var de alldeles för lätta, så de klarade inte av sitt uppdrag “att stötta” böcker.

Chromo-/cromo-/kromo-tryck är ett litografiskt tryck med flera färger. Det förs över på det glaserade föremålet med ett papper och därefter bränns det.

Tagged with:
May 08

För många år sedan när jag började intressera mig för design och inredning från 50/70-talet upptäckte jag Aldo Londi och framför allt hans serie Rimini Blu. Vid den tiden så rynkade många på näsan åt dessa saker, ungefär på samma sätt som de rynkade på näsan åt Signe Persson-Melins saker, Festivoljusstakarna, Aladinlyktorna och mycket mer. Jag brydde mig inte om att det ansågs lite “billigt” och “kitchigt” utan fortsatte samla. Under åren har jag försökt lära mig om Aldo Londi och hans formgivning och jag tänkte dela med mig av min kunskap här!

Aldo Londi föddes i Montelupo i Toscana 1911. Redan vid unga år intresserade han sig för keramik och dess tillverkning. Detta är egentligen inget konstigt eftersom Montelupo under århundranden varit centrum för keramisk produktion. Bitossi är nog den mest kända keramiktillverkaren därifrån och efter andra världskriget blev Aldo Londi, konstnärlig ledare just där!

 

 

Under åren 1946-1975 skapade Aldo Londi tusentals föremål. De flesta föremålens glasyr var i ljust orange, gult, purpur och i jordnära färger. Hans keramik är lätt att känna igen på de rustika, handgjorda formerna som inspirerats av den etruskiska konsten. Även de enkla geometriska reliefmönstren är inspirerade från denna tid. Den mest kända serien av Aldo Londi är Rimini Blu som tillverkades under åren 1957-1965 och som återproduktion efter 2001. Glasyren går i färgerna turkos, grönt, gult och blått och sägs vara inspirerad av Medelhavets olika skiftningar. Alla mönster är handgjorda, vilket jag kan tycka är imponerande – vilket jobb!

 

Serien Rimini Blu spreds över hela världen och inredningsföretaget Raymor i USA, som var en av världens största importörer och distributörer under mitten av 1900-talet, var en stor bidragande orsak till detta. Här i Sverige kunde vi köpa serien på bland annat Silverbergs och askkoppar, fat, vaser, krukor och figurer prydde många hem under 60/70-talet.

 

Under åren 1921 och fram till någon gång på 50-talet så var Bitossi märkt med ett versalt B och designummer och ibland även stämplat i godset med made in Italy. Efter det så hade föremålen oftast endast en klisterlapp. Skulle man hitta ett föremål som det står Flavia under, så behöver man inte vara orolig, det är ett systerföretag till Bitossi. Hittar man ett föremål som är stämplat med Bitossi, Italy och Bitossis familjevapen, så är det tillverkat efter 2001. För er som vill veta mera kan jag varmt rekommendera boken Alla Moda, Italian Ceramics of the 1950s-70s av Mark Hill!

Här under ser ni en detaljbild på en hög vas från Bitossi av Aldo Londi, där mönstret är sirligt och blommigt och som heter Liberty. Tillverkades under åren 1957-1969.

 

Min absoluta favorit av Aldo Londi är min orange tjur, jag gläds varje gång jag ser den!

 

 

precis en sån Inredning & Design 50/70-tal

Farmor Innas Leksaker  Leksaker med retrokänsla

Vinet & Glaset Utvalda Vintillbehör

Blå Huset i Borrby

Tagged with:
preload preload preload