Aug 03

I går läste jag en krönika av Julia Svensson i Dagens Nyheterkultursidorna och jag måste säga att jag blev lite förbryllad. Hon menar att loppisen är död och att det inte går att göra några fynd längre. Julia Svensson borde kanske först ha rett ut begreppet fynd och vad hon menar med det. Är det fynd med affektionsvärde eller är det fynd med penningvärde? I båda fallen är det ju högst personligt beroende på kunskap och samlarområde. I sin artikel skriver hon först drömmande om hur hon förr i tiden kunde finna fynd i form av gamla ylletröjor eller speglar med renoveringsbehov. Medan hon i slutet av artikeln ondgör sig över loppisgerillan som släpar iväg med teakmöbler som fraktas till designbutiker i Stockholm. Så riktigt vad det är hon saknar på dagens loppisar förstår jag inte, är det ylletröjor eller teakmöbler, för teakmöbler verkar det ju finnas gott om eftersom loppisgerillan bär iväg dem. En sak vet jag dock och det är att det duger inte att komma släntrande tjugo minuter efter start på en loppis…

Själv har jag tillbringat en vecka i vackra BorrbyÖsterlen och hunnit med att besöka många loppisar. Jag kan också säga att jag och min man har funnit så många saker, att vi inte kommer att kunna få med oss allt i bilen till Malmö i morgon. Då måste jag även tillägga att vi befinner oss på Österlen i slutet av sommar- och loppissäsongen då mycket är utgallrat och sålt.

Första loppisen vi besökte hittade vi en fin plåtburk, en ljuslykta Ofir från Ateljé Lyktan med extraglas samt två söta Hummelfigurer som salt och pepparkar.

 

Vid nästa loppis/retrobutik vi besökte, köpte jag detta vackra blombord och vägghylla.

Även två lampor inhandlades som jag ska sy nya överdrag till.

 

Den tredje loppisen vi besökte tillbringade vi flera timmar på och damen som ägde den var otroligt trevlig. Allt som hon sålde gick till en hjälporganisation. Jag köpte en del till kommande julförsäljning, julgran, kakformar, Boda ljusängel och Signe Persson-Melins glöggmuggar. Även en vas av Mari Simmulsen, en Kockumskanna, Bouquetglas av S P-Melin, teakbrickor, plåtbricka och textil. Även en orange filtad korg och några köksredskap fick följa med. Nästa bild visar också saker vi köpte där, två mormorsplädar, en kavel som jag saknat länge, en korg som kan vara bra att ha och ett fat i mosaik.

 

När jag satt och njöt i trädgården åkte min man iväg på en liten tur och kom hem med ett gammalt dunvar, två Kekkeritglas, två tryckta juldukar och en lampa med teakfot och en skärm som jag ska sy nytt överdrag till.

 

I onsdags var vi på en loppis och hittade två huvuden som jag ska använda för mina solglasögon, ett stort överkast i frotté som jag ska sy badlakan av, en taklampa med en snygg fästanordning i teak, en glasburk, en ful bricka i plåt och en Boda Nova ljuslykta.

 

I onsdags köpte jag också detta snygga hallset i teak.

 

Sist vill jag visa det jag är mest glad över, en lampa i gigantformat (ca 120 cm hög) med originalskärm från 60-talet. En fräckare lampa får man leta efter!

 

Sist vill jag tacka bland annat Antikrundan för att de genom sina program informerar människor i vårt land om att det kan finnas värde i deras saker som står och skräpar i förråd, garderober och på vindar. Hade inte denna information nått fram, hade mycket mer av våra älskade retroprylar eldats upp eller hamnat på soptippen. Jag vill också passa på att tacka alla loppisnördar, eller det är kanske dem som Julia Svensson kallar loppisgerillan, för att de ägnar så mycket av sin tid till att leta upp alla dessa härliga saker och att sedan undersöka ursprung mm. Jag tror nog att jag själv tillhör den riktiga loppisgerillan eftersom jag försöker försörja mig på mitt stora intresse. Dock campar jag inte utanför loppisar, jag brukar aldrig vara otrevlig mot dem som hinner före till ett fynd och det händer många gånger att jag går tomhänt från en loppis. Det jag däremot inte gör, är att tappa modet om att kunna finna ett fynd på nästa loppis jag besöker, för det vet jag att jag kommer att göra!

Välkommen att besöka min webshop precis en sån

eller min sida på Facebook!

Tagged with:
Dec 15

Det läckra glaset Kekkerit, vilket betyder Party, av Timo Sarpaneva tillverkades under perioden 1972-1986 vid Iittala. I butiken har jag märkt att just dessa glas fått ett uppsving det senaste halvåret.

Sejdeln ingår i serien Ultima Thule av Tapio Wirkkala som formgavs 1969 för Iittala. När jag och min man flyttade ihop så hade han med sig glas i denna serie och jag minns att jag gillade dem inte alls. Nu varken minns jag eller förstår vad det var som gjorde att jag ratade dem…

Varken Sarpaneva eller Wirkkala lever längre, men deras formgivning lever och kommer säkert att finnas till länge, länge än.

Tyget i bakgrunden är designat av Kaarina Kellomäki från Marikangas Maritextil i Finland.

Vill Ni ha förslag på lite god och annorlunda öl till julhelgen så titta in på min mans blogg Öhmans Mat & Vin.


Tagged with:
preload preload preload