Feb 23

Blev för ett tag sedan kontaktad av en person som ville sälja en hel massa Boda Nova av Signe Persson-Melin – nu har jag fått leveransen! Koppar och fat, Sill i Kvadrat i olika storlekar, tekannor, kaffekannor, spisar och de tidiga Chesspokalerna i terracotta.

Det som är fantastiskt med alla de här sakerna, förutom mängden, är att de är oanvända och har stått orörda sedan 60-talet. Allting låg nedpackat i kartonger och var insvepta i gammalt silkespapper. I kannorna och spisarna låg till och med gamla värmeljus och produktinformation.

Alla kopparna med fat som ni ser är munblåsta och har helt underbara öron och ingen är den andre lik. Det finns ju en mängd varianter på dessa koppar och många av de senare varianterna är maskingjorda.

Oftast när man hittar Sill i Kvadrat i dag så saknas korklocken, eller så är locken ganska illa åtgångna – här är de sprillans “nya”! Det är en sådan känsla att få njuta av alla dessa underbara saker,  som om tiden stått still ett tag.

Länk till butiken precis en sån!

Nu är det bara några få dagar kvar innan tävlingen, där du kan vinna ett signerat exemplar av boken Signe Persson-Melin, är över! Gå in och lämna ditt tävlingsbidrag här: TÄVLING!

Tagged with:
Dec 11

Hemma hos oss åkte Stig Lindbergs Legym ut och in i skåpen ställdes Signe Persson-Melins servis Härd. Skönheten med denna servis är dess enkelhet. Inget fjäsk här inte, utan en enkel servis som är drömmen för en kock eftersom maten inte försvinner i någon färgglad dekor. Signe själv,  har vid något tillfälle sagt ungefär så här: Tänk er en blodig biff på en servis som till exempel är översållad med blommor.

För Er som vill veta mer om servisen kan läsa ett tidigare inlägg: Härd en okänd snygging!

De helt underbara besticken är också formgivna av Signe Persson-Melin och oerhört svåra att få tag i. Jag har lyckats få tag i sex knivar och sex gafflar och dem vårdar jag ömt! Den svart-bruna och den vita Boda Nova servisen kompletterades 1972 av bestick med handsmidda blad och med skaft i stengods som matchade servisen. Det gjordes även en variant som skulle vara lite lättare (de som Ni ser på bilden) med skaft i trä (Packa-Wood). Dessa bestick har också handsmidda blad. I Sverige fanns på 70-talet ingen som kunde tillverka besticksbladen så de tillverkades därför i Danmark. Skaften i stengods gjordes vid Ifö-verken, var skaften till besticken i Packa-Wood tillverkades vet jag inte. Däremot vet jag att jag ska fortsätta leta med ljus och lykta efter fler av Packa-Woodbesticken!

Vill ni ha receptet på den absolut godaste Jansons frestelse så gå in på min mans blogg Öhmans Mat & Vin.

Länk till butiken precis en sån.


Tagged with:
Dec 07

Idag kunde jag inte bestämma mig för vilken bild jag skulle välja, utan det fick bli två.

På den översta bilden ser ni en glöggkaraff med värmare av Ulf Hanses för Boda. Det är en finurlig anordning som inte bara har användningsområdet jul och glögg. När julen är över så lossar man försiktigt gummiringarna som håller samman “trähalsen” och tar bort dem och vips så har man en vinkaraff. För er som inte vet vem Ulf Hanses är kan jag berätta att det är han som har formgivit leksaksbilen i trä som heter Streamliner. Jag vill också nämna att denna karaff ofta tillskrivs Signe Persson-Melin vilket alltså är helt fel! Däremot är glaskopparna på korkunderläggen formgivna av Signe Persson-Melin för Boda Nova – riktiga klassiker!

Här ser ni en emaljskål och matchande glöggryta troligtvis av Kaj Franck för Arabia. Jag är ute på hal is här eftersom jag inte har någon direkt fakta om dem och formgivningen, inte mer än vad jag hittat på nätet. Brickan som har exakt samma mönster har en tydlig stämpel där det står “Duka”…

Kopparna är Signe Persson-Melins moccakoppar/glöggkoppar för Boda Nova. Julbocken med ljussläden har okänd formgivare. Duken är designad av Kajsa Nordström.

Vill ni ha tips på lite god glögg till jul, så får ni titta in på min mans blogg Öhmans Mat & Vin.

Länk till butiken precis en sån

Tagged with:
Dec 02

I början av 20-talet var Arthur Percy den ledande formgivaren på Gefle porslinsfabrik. Som konstnär arbetade han även med textil och glas. Nytt för mig, var att han tydligen varit elev hos Matisse.

Serien Lillemor, just dessa med röd dekor, formgavs av Arthur Percy och producerades på Gefle porslinsfabrik under åren 1951 – 1964. Serien Lillemor gjordes i tre olika färger, röd, blå och svart.

Modellen kallades AU och denna kopp har från 30-talet och fram till 70-talet fått en mängd olika dekorer som till exempel Hyacint av Arthur Percy, Solros av Lillemor Mannerheim och Zebra av Eugen Trost. För er som vill se fler dekorer kan kika in på m&m:s koppsamling eller på bloggen Porslinsbloggen.

På bilden ser ni även en svart assiett av Signe Persson-Melin för Boda Nova. Denna servis har jag många delar av i butiken.

De underbart goda nötskorporna, som jag är uppvuxen med, kan jag varmt rekommendera! De är enkla att baka och försvinner snabbt från kakfatet. När jag var gravid åt jag så många av dem att jag bestämde mig för att stoppa dem i frysen. Dock upptäckte jag snabbt att de var lika goda att äta djupfrysta…

Titta in på min mans blogg Öhmans Mat & Vin så hittar ni receptet.

Tagged with:
Jul 01

Ni som brukar läsa min blogg, vet ju att jag har en favoritformgivare – nämligen Signe Persson-Melin! När medlemmar på antikforumet PES pratar om sitt samlande brukar jag inte känna igen mig. Jag samlar inte på något speciellt, tycker jag själv. Jag älskar vackra saker och tilltalas av formspråket från 50/70-talet, men jag känner sällan att jag måste umgås med sakerna för livstid. Dock har jag märkt, mer och mer att jag har mycket svårt för att skiljas från saker som är formgivna av Signe Persson-Melin och som är lite mer ovanliga. I helgen fick jag köpa dessa vackra och mycket ovanliga pokaler / allskålar / multipot i klarblått glas av min svägerska. Jag tycker att de är fantastiskt vackra och älskar att de är så pass ovanliga att jag inte hunnit se mig mätt än!

Ni som vill läsa det jag skrivit förut om Signe Persson-Melins pokaler, kan läsa här. Pokaler i kristall och Kärt barn har många namn.

Tagged with:
Mar 08

Min absoluta favoritformgivare heter Signe Persson-Melin! Jag beundrar henne både som formgivare och kvinna och jag kommer att skriva mycket om hennes formgivning här framöver. Jag börjar med hennes minimalistiska servis från Boda Nova, 1971. Tanken när denna servis formgavs var att överge traditionen med att en servis måste bestå av 36 delar. Signe Persson-Melin tyckte att tre delar räckte om de var multifunktionella. Servisen tillverkades i början i två färger, varmvit och brunsvart, vilka senare blev till kritvitt och kolsvart.  Svart var för den här tiden mycket ovanligt och slog inte igenom rejält förrän på 80-talet. Efter hand utökades färgerna med bl a grönt och gult.

Högst upp på bilden tronar “det kära barnet med många namn” Pokal – Allskål – Multipot. Denna genialiska servisdel  ska kunna fungera som kopp, glas, sopptallrik, dessertskål och till allt som fantasin kan komma på. Själv använder jag den bland annat till att plantera vårblommor i. Till servisen formgavs även handsmidda bestick med stengodshandtag och de är inte lätta att hitta idag! I förra veckan kom jag över en originalkartong där ena sidan på kartongen visade den vita servisen och den andra sidan den svarta servisen. Som extra bonus innehöll kartongen två svarta oanvända tallrikar och både kartong och tallrikar är nu gömda i mitt kök i butiken.

Tagged with:
preload preload preload