Aug 29

När jag bläddrade igenom mina blogginlägg blev jag förvånad att jag inte skrivit speciellt mycket om Signe Persson-Melins glas Ruben. Jag tycker det är svårt att hitta ett glas som är vackrare än Ruben. Det är maffigt men ändå oerhört enkelt och alldeles underbart att dricka ur.

Enligt boken av Kerstin Wickman – Signe Persson-Melin,  finns det bara tre storlekar, men jag vet att det finns ytterligare ett – ett jätteglas. Detta största glas är så stort och tungt att man nästan måste lyfta det med båda händerna.

I Malmö öppnade 1966 en ny restaurang i en medeltida källare, Kockska Krogen. Ägaren Lars Lendrup bad Signe formge en glasservis som skulle passa i den medeltida miljön. Signe formgav då Ruben som även skulle passa tillsammans med hennes keramiska verkstadsproduktion. Glaset som kom att produceras på Boda glasbruk, var unikt eftersom det var ett drivet glas. Denna teknik innebär att glasets mynning får en vulst som gör det mycket slagtåligt. Vanliga glas har en sprängd kant som lätt naggas i kanten. Under alla år har jag aldrig stött på något Rubenglas med naggad kant, dock många med naggar på foten…  På Boda glasbruk blev det mycket protester när idén presenterades, man trodde inte att ett drivet glas som blev så pass dyrt att framställa, skulle gå att sälja. Erik Höglund stöttade Signe och ledningen övertalades att köpa in idén.

Glaset började produceras och Ruben Hjelm, en gammal glasblåsare på Boda, fick ge namn åt glaset.

Signes man, John Melin, ritade förpackningen där information om glasets fördelar presenterades. 1967 kom glaset i Bodas ordinarie sortiment, dock kom de aldrig att användas på Kockska krogen i Malmö. Däremot vet jag att de användes under en period på malmörestaurangen Falstaff.

Förutom de fyra glasen jag visat ovan, finns det även en sejdel.

Fler blogginlägg om Signe Persson-Melins glas:

Baloon av Signe Persson-Melin

Porter av Signe Persson-Melin

Signe Persson-Melins Falstaff

Länk till butiken precis en sån

Leave a Reply

preload preload preload