Dec 05

För er som vill veta mer om Timo Sarpanevas ljusstakar Festivo kan läsa om det här: Festliga Festivo

Andra Advents tävling har följande som uppgift: Berätta om ditt starkaste, eller roligaste, sorgligaste, mysigaste, dråpligaste minne från något program/film du sett på TV under någon julhelg när du var barn. Priset för den bästa berättelsen vinner ett presentkort hos precis en sån på 300 kr. Sista tävlingsdag 101209

Missa inte heller tävlingen på min mans blogg Öhmans Mat & Vin

Mitt eget starkaste minne är från när jag var ungefär 12 år. På den tiden var det något helt nytt att man sände barnprogram på morgnarna under jullovet. Jag minns att jag och min systerdotter ställde klockan och smög ner i vardagsrummet med våra täcken och höjdpunkten var att få se Scooby doo.

LYCKA TILL!

18 Responses to “Andra Advent och tävling”

  1. Stefan Villkatt says:

    Vi vet så lite när vi är nya i den här världen. Det tar lång tid att lära sig förstå också de enklaste saker.

    När filmen Ivanhoe sändes under julloven hade jag hunnit bli lite äldre och hade hunnit lära mig ganska mycket om både stort och smått. Men jag förstod inte vad brittisk brittisk somrig låtsasmedeltid hade med svensk vinter att göra. Filmen sändes år efter år och någon måste ha tyckt den passat. Men det jag framförallt inte fattade var hur Ivanhoe år efter år kunde välja fel tjej.

    Istället för den mörka judinnan Rebecka, som han uppenbarligen var kär i, valde han ständigt samma bleka skönhet, som han inte alls verkade särskilt intresserad av.

    Idag vet jag mer om medeltida rasism och de tragiska gränser människor skapat som murar mellan sig. Det är förfarande lika tråkigt att Ivanhoe väljer fel, men jag förstår varför. Däremot förstår jag fortfarande varför filmen ansågs vara en finfin barnfilm år efter år, vad förväntades jag lära mig av filmsagan om prinsen som
    inte gifter sig med prinsessan för att hon råkar vara av judisk börd?

  2. […] precis en sån retroblogg tävlar du om ett presentkort. Kika in där […]

  3. Eva Skogsberg says:

    För mig som är född i slutet på 40-talet var det radion som man lyssnade på och Nicke lilltroll som började sina program med “Mossa, mossa på er alla människobarn”. När sedan TV:n började sända Kalle Anka på julafton var det en högtidsstund som styrde när julmaten skulle ätas och klapparna delas ut. Ett roligt minne från när mina egna barn var små och vi satt och såg på Kalle Anka & Co. När filmsnutten med Mowgli visades och han skulle lära sig att äta myror, en myra kröp längs armen, min då fantasifulle femårige son började klia sig på armen som Mowgli gjorde. Och när tjuren Ferdinand satte sig på en blomma med ett bi i, for sonen upp ur soffan och tog sig i baken.
    Idag har han själv en liten son på 2 år, som är min stora glädje och lycka.

  4. Katharina says:

    Det blir ett både läskigt och roligt minne. Året är 1965 – jag är sju år och livrädd för tomten. Vi packar ihop oss tre familjer i farmors etta med kokvrå 😛 – och stämningen mellan de vuxna är laddad. Herrarna dricker snaps – mamma signalerar till pappa att det räcker nu.Så kommer den där förskräckliga tomten. Det är ju min kusin, men masken han har på sig är superskrämmande. Jag sitter på golvet bakom en fåtölj med händerna för ansiktet. Men – så vågar jag titta och blir så himla stolt!
    Året efter firar vi jul hemma och slipper trängseln och de undertryckta konflikterna – den bästa julen nånsin 🙂

  5. Gunnel Savemo says:

    Visst är det märkligt hur minnen kopplas till dofter och smaker? Den första av Radiohjälpens adventskalendrar jag minns är från första hälften av 60-talet. Kalenderns bild var ett stort lastskepp med flaggor från alla världens länder fladdrande från rep och tampar. Den var så vacker och hade så fina färger! Plötsligt insåg jag att världen var mycket större än jag hitills förstått! I samband med att jag lyssnade på kalendern fick jag smaka bitar ur en godispåse med chokladen inslagen i vackert färgad folie. Dessa var det godaste jag någonsin ätit! Varje gång jag tänker på kalenderns bild får jag en varm känsla av jul och känner choklad- och hyacintdoft. På något sätt är det som om barnet inom mig återigen vaknar …

  6. HarrietN says:

    Mitt starkaste TV minne är att jag inte har något eftersom vi inte hade TV! Det var radion som jag lyssnade på och då är det Nicke Lilltroll på julaftonsmorron, men men det är ju en annan sak. Så jag har ju ingen chans att vinna men kände direkt att så här är det……..:-)

  7. Katharina says:

    Å, förlåt – TV-program var det ju… TESKEDSGUMMAN såklart.

  8. Berätta om ditt starkaste, eller roligaste, sorgligaste, mysigaste, dråpligaste minne från något program/film du sett på TV under någon julhelg när du var barn

    Jag minns när Pettsson och Findus hade julkalendern. Jag älskade den! Fram tills det att Pettsson drömde om Pohlman som var utklädd till rälig tomte och skällde på Pettson.

    Jag har en mindre skräck för människor i tometemasker, du vet, de där läskiga i plast med taskigt skägg och tomma ihåliga ögon och det var en sådan Pohlman hade på sig.

    Jag fick sanslösa obehagskänslor i hela kroppen och hade sen svårt att njuta av den underbara kalendern eftersom jag var rädd för att Pohlman skulle komma tillbaka 🙂

  9. Åsa says:

    Jag kommer ihåg när jag och mina syskon på 80-talet satt framför jullovsmorgon med 3D glasögon lika gröna och röda som julgranens kulor. Pepparkakorna och clementinerna sprider juldoft i huset och vi är förväntansfulla som inför tomtens ankomst på julafton, nu ska det bli TV-revolution!
    Av mycket blev intet, men så en dag finns dom igen, som inget hade hänt.
    Liksom hos Precis en Sån dyker det helt plötsligt upp något försvunnet från då, som åter är på.

  10. Jag har tipsat här

    http://molnboanna.blogg.se/2010/december/presentkort-912.html

    Jag är gärna med och det första jag tänker på är delar av “Trolltyg i tomteskogen”, så man skrattade åt det dumma trollet när han säger “En hel tomtearmé” och går lös på alla svampar med röda toppar *s*

  11. Jag har, så länge jag minns, sett Kalle Anka på julafton. Alltid! Det är en tradition i vår familj, som jag kommer föra vidare till barnen utan tvekan.
    Den stora favoriten där är ju faktiskt inslaget ur djungelboken.
    Jag minns inte när mina “riktiga tankar” kom, men det var för många år sen nu. Jag var mobbad och utsatt under hela (!) min skolperiod men i mellanstadiet så var det som värst och jag ville verkligen inte vara med mer…
    Julafton kom, och Kalle Anka med den… Djungelboken… “jag vill ju va som du”… Här kommer mina minnen… tror jag gick i femte klass då. När jag såg detta och kom på att jag inte ALLS ska vara som alla andra. Jag kan också. Bara jag vill. Jag behöver inte vara som alla andra för att bli accepterad.
    Detta har jag sedan burit med mig genom åren, och det har till viss del varit en del i hur jag utvecklats som person. Att jag går min egen väg.
    Djungelboken på julafton det året var liksom som ett uppvaknande för mig, då ca 12 år gammal!

    Jag har länkat här: http://nilssonpettersson.blogg.se/tavlingsblogg/2010/december/precisensan-9-december.html

    Kram Annika
    familjenpettersson@hotmail.se

  12. Jag är faktiskt inte särskilt noga med Kalle Anka, har aldrig gillat tecknat. Men “Kan du vissla Johanna” är viktig för mig. Som liten har jag alltid varit morfars flicka, varit med honom ute i skogen på jakt, på auktioner och ja .. på allt han har gjort. Han brukade ta långa omvägar när jag var mindre för att hälsa på vänner och visa upp mig. Min morfar har alltid sjungt just den korta lilla melodin för mig, och visslat efteråt. Det är faktiskt något av de få saker jag minns från min barndom! Därför är den extra viktig för mig. Den påminner mig om vad mycket min morfar gjort för mig, vad roligt vi haft och att allt det har gjort mig till den jag är idag.

  13. Mattias says:

    Jag är med såklart och tipsar också vidare om tävlingen här: http://villduvinna.blogg.se/2010/december/presentkort-912.html

    Mitt starkaste minne är när jag ser på Bröderna Lejonhjärta tillsammans med min lillebror. Jag är kanske 10 år och han kring 4. Han var helt tagen av allt i filmen och samtidigt lite rädd. Han var alltid svår att få gosa med men denna gång lämnade han inte min sida utan satt brevid mig och höll mig i handen filmen igenom.

    Syskonkärlek såväl då som nu!

    håller tummarna!

  14. Ett utav mina finaste och starkaste minnen är när jag och min bästavän var sjuka tillsammans. Ingen utav oss ville vara hemma ensamma så jag åkte till henne och vi kröp ner under täcket med varsinn kopp varm oboy och kollade på “Trolltider”, vi skrattade så att tårarna sprutade! Och när hennes mamma kom hem frågade hon om vi verkligen var sjuka, haha. 🙂

  15. Peter says:

    Det är kvällen före julafton, jag sitter på golvet i pyamas och tittade på en tecknad version av En Julsaga. Tidigare på dagen klädde vi julgranen som nu står där i hörnet i all sin glittrande prakt. Ståtlig och vacker. Under ligger julklapparna och väntar på att bli öppnade. Jag sitter och äter julgodis och känner det där pirret i magen,”Imorgon är det julafton”! Plötsligt ser jag hur någonting rör sig i ögovrån. Jag kastar en blick på granen och innan jag vet ordet av ligger jag under den!

    Granen välte, jag blev stucken av vass granbarr och det kom vatten på julklapparna! När chocken lagt sig, granen blivit uppställd och tårarna torkade, fick jag som tröst öppna de blöta klapparna. De kunde ju faktist inte ligga där och vara blöta ända till julafton!

  16. Annelie says:

    Hade också tänkt skriva om något av mina starkaste TV-minnen, men fastnar med näsan i redan skrivna rader och ler. Tänk så lika vi människor ändå är i hjärtat!
    Jag läser om Scooby Doo, Bröderna Lejonhjärta,Kalle Ankas jul med bl.a Djungelboken, Ulfs Starks “Kan du vissla Johanna”, program som fängslat även mig år efter år av samma anledningar som er andra.
    Vill lägga till Karl-Bertil Johnssons jul, som så varmt och humoristiskt visar det goda och modiga i att dela med sig, det som julen i synnerhet och livet i allmänhet alltid borde handla om.
    Mest av allt berörs jag av Stefans inlägg om Ivanhoe, filmen som jag gråtit till varje år den visas.Vilken vacker beskrivning, Stefan!
    Jag tappar lusten att tävla emot er, och säger istället God Jul och Lycka till!

  17. Alex says:

    Från då jag var liten så såg jag Trolltyg i tomteskogen. Hela familjen samlades runt TVn och skrattade åt Fjant och lärde oss citat som vi sedan använde frikostigt under åren. Sedan slutade SVT att visa filmen. Efter några år skrev jag och frågade och fick veta att det berodde på problem med rättigheterna och att jag inte skulle få se den igen. Nu har Trolltyg i tomteskogen släppt på DVD med den gamla svenska dubbningen och jag skyndade mig att köpa den för att mina barn skulle få se den. Men var den verkligen så bra som jag minns? Kommer mina barn tycka att den är konstig och tråkig?

    Förra veckan satte vi oss ner och såg den tillsammans. Barn skrattade så de föll omkull i soffan och efteråt så hörde man “Var är Fjant?” om och om igen i lägenheten. Det fyllde mig med en sådan julglädje att jag njuter av att få berätta det för er! 🙂

  18. Den som vann tävlingsomgång nummer 2 och ett presentkort på 300 kr hos precis en sån är Mattias. Så här löd hans förslag:

    Mitt starkaste minne är när jag ser på Bröderna Lejonhjärta tillsammans med min lillebror. Jag är kanske 10 år och han kring 4. Han var helt tagen av allt i filmen och samtidigt lite rädd. Han var alltid svår att få gosa med men denna gång lämnade han inte min sida utan satt brevid mig och höll mig i handen filmen igenom.

    Syskonkärlek såväl då som nu!

    Jag blev berörd av berättelsen och kunde se och känna händelsen ifråga. Syskonkärlek ska man vara rädd om, den växer inte på träd!

Leave a Reply

preload preload preload