Dagligen fotograferar jag keramik, glas, porslin, smycken, textilier, möbler och mycket annat där jag främst använder bilderna för min webshop. I butiken hänger jag ett tyg över en gammal Tubenlampa och fotograferar. Hemma tejpar jag upp min mans svarta t-shirt på kakeln under köksluckorna och använder ljuset från köksbelysningen. Oftast blir det helt ok bilder, men ibland blir jag väldigt besviken på färgerna på motivet, som blir förvrängda. I och med detta får jag lägga ner ganska mycket tid på att manipulera med färgerna i mitt fotoprogram. Nu har jag gjort slag i saken och investerat i ett fototält och två bra fotolampor.

Här ser ni först en skål från Laholm, tagen hemma i köket med min mans t-shirt som bakgrund och köksbelysning samt dagsljuset som ljuskälla. Bilden är bra förutom att färgerna blir lite gula i tonen.

Här är samma skål, fast tagen i mitt nya fototält med 45W lågenergilampor. Här stämmer färgerna med originalet och det vita blir vitt, precis som vid fotografering i dagsljus.

Här har jag fotograferat en tax av Lisa Larson från 1955. Först under köksskåpen och sedan i tältet. Även här blir färgerna korrekta på bild nummer 2, dock får jag nog lära mig hur nära lamporna ska stå, för att slippa blänk i glasyren.

Här har jag fotograferat ett uppläggningsfat av Marianne Westmen “My Garden”. Här syns tydligt att det vita blir klart bättre i fototältet med bra lampor.

Eldprovet vid fotografering är att fotografera glas, det är oerhört svårt att få bra bilder på glasföremål. Här har jag först en bild på en “Mitt i prick-vas” av Catti Åselius Lidbeck från Gullaskruf. Stor skillnad tycker jag!

Sist ska jag visa ett foto av en vas “Isikub” av Lennart Andersson från Gullaskruf.

Efter att bara ha “lekt” lite med ljustältet och den nya belysningen, så kan jag ändå säga att jag är mycket nöjd. Tältet kostade 399 kr och en lampa kostade 699 kr (jag har två st).

Skickar med en länk till inköpsstället för er som är intresserade.

Har städat lite i butiken idag och återfann denna roliga sak som jag absolut vill visa er! Ett tekniskt under från 60-talet!

Det här är en så finurlig sak att iphonen bleknar i jämförelse…

Otroligt enkel att använda. Behöver ingen anslutning, fungerar med batteri och ingenting att installera!

Lämpar sig för bland annat sekreterare och affärer, men även för handikappade och hemmafruar…

Egentligen bör alla ha en “Hello-Phone”!

Inte nog med att den är praktisk – den är vansinnigt snygg också i sin plastimiterade jakaranda.

Ingen kan vara utan denna fantastiska högtalartelefon!!!

Jag har inte haft något av Sigurd Persson i min butik tidigare, inget som jag känner till i varje fall. Nu har jag köpt in en kanna med namnet Mamsell som jag tycker är riktigt snygg!

Redan 1949 fick Sigurd Persson sina första uppdrag som formgivare i industrin. Det var företaget Silver och Stål som var den första kontakten inom det nya verksamhetsområdet. Samarbetet resulterade i ett flertal framgångsrika produkter. Kaffekannan Mamsell från 1963 är ett exempel. Mamsell såldes genom Kooperativa förbundet och fanns i många hem.

Måste också passa på att visa en hel massa Boda glas av Signe Persson-Melin som jag fick köpa av en person. Det är inga unika saker, men ett roligt inköp eftersom det är sådant som många frågar efter i butiken.

Många olika sorters bestick med korkhandtag, Sill i Kvadrat, olika karaffer, gratängformar, bringare och Boda Blom. Nu ska allt rengöras och sedan eventuellt fotograferas för webshopen och sedan prismärkas och ställas ut i butiken.

Dessa så kallade Kultstenar från Gustavsbergs ateljé formgavs av Bengt Berglund och Bengt Serenander 1968-1972. De är tillverkade i det tjusiga materialet benporslin som annars användes till bättre serviser. De salufördes som en gåva att ge till dem som har allt!

“Kultstenar i benporslin. Finns i flera modeller, tex. Direktörsstenen, lämplig som gåva till personer som är eller uppträder som direktörer, Kärleks-och Lyckostenen till förlovade och andra lyckliga, Skepparstenen till båtälskaren, De vises sten för bra betyg eller examen, Dagstenen till alla. 24:- “. (Domusreklam, december 1968)

Själva har vi fyra stycken Kultstenar i vår bokhylla och jag tycker de är väldigt humoristiska, ironiska och allvarliga på en och samma gång och typiskt 70-tal.

Stenarna tillverkades med hjälp av ett speciellt munstycke som fungerade ungefär som en korvstoppningsmaskin. I med massan och ut kom fyrkantiga längder som kapades i kuber. Gustavsbergs konstnärlige chef Arthur Hald och grafikern Bengt Serenander bidrog med de olika citaten och bilderna till de ca 20 olika stenarna som tillverkades.

Förutom de ateljéproducerade kultstenarna gjorde Bengt Berglund en del stenar på beställning till olika jubiléer, reklam, utställningar mm.

De här stenarna kan ibland vara svåra att hitta på loppisar eftersom de är så pass små, ungefär 6 x 6 cm. Det finns ganska många samlare på dem, så leta på!

Blandat med Aldo Londis Rimini Blu, står även Inger Perssons olika alster i min butik. Vissa av hennes saker har fått stå länge, men jag märker att intresset för hennes saker börjat öka.

Inger Persson började som 22-åring arbeta på Rörstrand tillsammans med bl a Marianne Westman, Carl Harry Stålhane och Herta Bengtsson. Som ung och nyutbildad kom hon med ett nytänkande till fabriken. Hon strävade mot rustika former och gjorde fat, krukor och vaser i grov lergodsschamotte som hon helt eller delvis glaserade med lysande emaljglasyrer.

1968 formgav hon tekannan Pop, även kallad Aladin, som blev enormt populär här hemma i Sverige, men även utomlands. Själv har vi haft den här knalligt orangeröda kannan i vår ägo, tyvärr var den fullständigt värdelös att hälla ur så den fick lämna plats för en fungerande istället…

Kannan gjordes även i färgerna vitt, gult, blått och ärtgrönt. 1969 fick hon pris för sin färgsprakande kanna i Faenza och efter denna succé så utökades serien med vaser, ljusstakar och skålar.

Inger Persson blev 1971 uppsagd från Rörstrand tillsammans med flera hundra andra på fabriken. Det var nya tider och fabriken tyckte inte att de behövde några egna formgivare…

Efter det arbetade hon i egen ateljé, arbetade som keramiklärare och frilansade åt Knabstrup Keramiske Industri i Danmark.

1982 blev hon åter anställd på Rörstrand och inledde alltså nu sin andra vända där. Numera är hon pensionär och bor på landet utanför Lidköping.

Vill avslutningsvis passa på att visa en bild på en liten besökare som jag hade i mitt kök i dag. Söt så det förslår…och en riktig Pippi!

Ganska nyligen så visade jag min senaste kärlek som kommit till butiken, nämligen Hans Bøllings ankor / Duck. Nu har ankorna fått sällskap av en hel flock med fåglar.

Fåglarna eller Bird som de heter, är designade av Kristian Vedel från Danmark 1959. Fåglarna är väldigt roliga eftersom de helt kan ändra karaktär beroende på hur man väljer att ha huvudet eller kroppen. Fågeln kan ta skepnaden av manlig, kvinnlig beroende på hur du väljer att ställa kroppen och kan visa alla olika känslolägen beroende på vilket håll du väljer att ha fågelns huvud på eller hur du vinklar det. Glad, ledsen, nyfiken, arg…det bestämmer du.

Ställ fågeln på bordet och visa omgivningen hur du känner dig, kan vara skönt när man inte orkar prata…

Blev tillfrågad för ett bra tag sedan om jag ville vara med i tidningen Residence. Från början skulle reportaget handla om förvandlingen av mitt hem/två sidor av mitt hem, samt en koppling till butiken.  En journalist och en fotograf var hemma hos mig tre gånger under loppet av en vecka. Först fotograferade de mitt hem när det var inrett i orange och några dagar senare när det var inrett i grönt. Det var stressigt att hinna fixa i ordning allting och jag var glad när det var gjort. Sen är det också så att jag tycker det är väldigt stressigt och nervöst att få sitt hem fotograferat, för att inte tala om att själv bli fotograferad…

För två veckor sedan blev jag kontaktad igen och nu ville journalisten och fotografen komma en gång till eftersom artikelns ämne ändrats, det skulle nu heta Mitt Residence. Det innebar att en hel del foto skulle behöva tas om och denna gången behövdes även foto på mig – hjälp!

Idag fylldes så alltså min lägenhet på nytt med kameror, sladdar, datorer, skärmar mm och jag bara önskade att det snart skulle vara över. I och för sig är ju det här helt självvalt, men att tacka ja i stunden är inget svårt alls. Svårare är det när det väl är dags.

Trots allt blev det trevliga timmar eftersom Ulrika och Peter är sådana härliga människor.

Nu dröjer det tre veckor tills jag kan få se resultatet i Residence, spännande och nervöst på samma gång!

I somras blev jag tillfrågad om jag ville bli återförsäljare av Hans Bøllings ankfamilj i teak. Nu har ankfamiljen anlänt till butiken och jag kan lugnt säga att jag är förälskad!

Våren 1959 uppmärksammade en polis i Köpenhamn en anka och hennes ungar som var ute och promenerade i trafiken. Polisen ingrep och stoppade all trafik och såg till att den lilla ankfamiljen kom i trygghet. Av denna solskenshistoria blev Hans Bølling inspirerad och den välkända ankan (Duck) och hennes ankungar (Duckling) var född.

Ankan och hennes ungar nyproduceras idag av ett företag i Danmark och tillverkningen i teak sker på samma sätt som 1959. Detta innebär att ingen anka är exakt lik den andra, de är alla individuella och med en egen charm!

Hans Bølling föddes 1931 i en liten stad  i Danmark. Han hade från början tänkt att bli reklamdesigner, men några år senare följde han sin passion för arkitektur och utexaminerades som arkitekt från Kungliga Dansk konst Academy. Han konstruerade en mängd konstverk, allt från dockor och möbler till villor, villaområden och stadshus.

Hans Bølling skapade i unga år många olika figurer i trä som han gav bort till nära och kära. Efter att ha vunnit en utmärkelse fick han råd att köpa snickerimaskiner vilket ledde till att bland annat ankan och hennes ungar kom ut på marknaden.

En anka och hennes unge huserar naturligtvis hemma hos mig nu!

I helgen gjorde jag det stora klivet över mittlinjen och fyllde 50 år. Jag har haft en massa tankar och idéer om hur jag ville fira denna dag, men förkastat dem alla av olika anledningar. En vecka före firandet satt jag med noll idéer och kände mig smått desperat, men då sa min man resolut -Vi bokar hotell och åker bort över helgen! Så blev det och vi åkte till Arild.

Efter uppvaktning med frukost och tårta på sängen, bestämde vi oss för att – just det, åka på loppisar! Vad annars vill man göra när man fyller 50 år? Vi hittade en del olika loppisar på vägen från Arild mot Ängelholm, men tyvärr så fanns det inte mycket som föll oss i smaken. Alltför mycket av massproducerade prydnader från 90-talet och andra saker som man undrar om de någonsin hittar en köpare till. Det bästa stället var dock Fyndhuset i Ängelholm som är ett ställe som säljer på kommission. Rent, snyggt, prydligt och med jättetrevlig personal och vi lyckades hitta lite trevliga saker som jag visar lite längre ned.

Efter Fyndhuset åkte vi till ett ställe som heter Tunnbygårdens Gömda Skatter som ägs av en mycket trevlig kvinna som heter Evi. Vi hittade lite grand här och njöt av att allt var så vackert och kärleksfullt framdukat. Här fanns själva affären med en litet mysigt caféhörna och ett utrymme utomhus som kallades för Fyndladan. Här ute fanns mest växter men var värt ett besök eftersom det var så fint inrett.

Vi hann också med ett ställe i Höganäs, men här hittade vi ingenting. Det var en tråkig lokal och utbudet var från 1990 och framåt.

De sakerna som jag fick med mig hem var i två kategorier, emaljerat och vaser.

En Kockumskanna i perfekt skick och två emaljerade grytor där jag tror att den vänstra kommer från Arabia. Någon som vet?

En jättestor Mitt i prick-vas av Catti Åselius från Gullaskruf, en riktigt stor Boda Blom-vas av Signe Persson-Melin och en Aldo Londi-vas. En liten bonus var en propp till en av Lars Bergstens karaffer. Hans karaffer från Björkshult hittar man då och då, men ofta saknas proppen. Nu ska jag bara hitta en karaff…

Måste visa lite nya textilier som jag fick till butiken idag från Ljungbergs Textil. Jag har också passat på att göra en speciell hörna, nära kassan, med de nyproducerade tygerna. Anledningen till detta är att vissa av tygerna har fått en förmåga att traska ut ur butiken själva…

Det blå tyget heter Fågelträdet och är designat av Anna Sjons Nilsson. De tre därefter i rött, grönt-blått-gult och i grått heter Ellips och är designade av Ingela Westergaard. Det sista tyget som syns är Stig Lindbergs Bulbous blå.

Fågelträdet är en textil som väcker julkänslor och jag känner doften av glögg och pepparkakor. Alla Ellipstygerna är som gjorda för att användas som fondtyger, riktigt snygga. Bulbous kan användas som gardin, fondtyg men även till att klä om möbler med. Själv har jag använt detta tyg för att göra en sänggavel av.

Jag har lite mer av Ljungberg Textils tyger i butiken och några av dem kan ni läsa om här.

Herbarium – Fruktlåda – Melodi – Bulbous