Genom min webshop har jag fått en ny vän i Japan. Vi är i samma ålder och vi gillar samma slags inredning och design och framför allt tycker vi om prylar, textilier och möbler från 50/70-talet. Det började med några förfrågningar om saker som fanns på min webshop, som sedan ledde till flitig mailkontakt där vi berättar om allt från väder, barn, textilier, mat och naturligtvis alla saker som finns på min webshop. Under det halvår som vi känt varandra har jag hunnit få två paket med presenter. Själv tycker jag det är himla kul att slå in presenter i vackra paket, men jag lyckas nog aldrig göra det så tjusigt som de paket jag fått. Jag förstår inte hur de lyckas vika pappret så finurligt och vackert…

Första presenten innehöll ett handtryckt tyg, som tryckts på samma sätt under hundratals år. Det fanns även med en solfjäder som doftar underbart gott.

Paket nummer två kom med Posten igår och denna gången var jag så ivrig att öppna det att jag inte hann ta något foto på den vackra inslagningen. En av presenterna var en handgjord bricka i trämosaik. Det följde med en broschyr där det står om denna gamla hantverkstradition och där det även berättas att minst 10 olika sorters träslag har använts…

Jag fick även en söt liten necessär som kommer väl till pass!

Tack min snälla japanska vän, som inte vill att jag nämner henne med namn! Nu ska jag fundera ut vad jag ska sända till dig.

I lördags var det den traditionella Gallerinatten i Malmö och som vanligt hade jag öppet. När klockan var 18.00 kom den första besökaren och fram till 24.00 var det konstant proppfullt i butiken.

Besökarna bjöds på vin, cider, äpplen och godis. Jesper och Nicole var fullt sysselsatta hela kvällen med att fylla på vickningsbordet.

Emellanåt var det svårt att ta sig fram…

Alltid mysigt att titta in genom skyltfönstren.

Varje Gallerinatt har vi som jobbat alltid slutkommentaren “I år var det banne mig fler besökare än i fjor!”

Tack alla besökare som gjorde kvällen glad och trevlig!

Jag handlar ofta på Tradera och det är med samma nervositet och spänning som jag varje gång öppnar paketen med mina inhandlade saker. Tyvärr händer det alltför ofta att paketen klirrar misstänksamt och jag vet redan innan jag öppnat det, att här är mina saker i kras. Har mycket svårt att förstå varför vissa säljare packar så uruselt och sedan skyller på leveransen…

Det händer också att jag packar upp en sak jag köpt som visar sig vara naggad, trasig eller på annat sätt skadad. Det är inte bara tråkigt utan tar också tid och energi att försöka reda upp det med säljaren. Det värsta jag varit med om är när jag köpte en massa Berså av en säljare som sa att de var i superfint skick. När jag packade upp servisen så hade säljaren målat i alla mistor med svart färg som sedan försvann ner i vasken när jag diskade…

Idag blev jag dock väldigt nöjd med det jag köpt, men däremot enormt förvånad och förbryllad över packmaterialet. Koppen och fatet var invirat i lite silkespapper och som utfyllnad (?) fanns följande, en takkontakt till en lampa, ett par kamouflagemönstrade kalsonger i strl L, ett bokmärke, en plastpåse med kulspetspennor och blyertspennor (vet ej funktion), ett melittafilter i plast och lite blandat papper. Hur denna säljare tänkt när han/hon packat kan jag inte ens räkna ut, kan ni?

…har anlänt till butiken precis en sån. I lördags fick jag en hel laddning med möbler från Danmark som bara stuvades in huller om buller. I flera dagar nu, har jag stuvat om, slipat, polerat och ställt i ordning en del av dem. Ett skrivbord med bokhylla på baksidan, har jag slipat skivan på och polerat upp. Det blev riktigt snyggt!

Ovanpå skrivbordet står ett danskt soffbord som jag också slipat och gjort i ordning. Stadigt och praktiskt med en tidningshylla under.

På skrivbordet står min samling av Fugaskålar, mest stolt är jag över den gröna!

Nästa bild visar ett supersnyggt danskt slagbord med två tillhörande iläggsskivor. Bordet blir hela 240 cm långt, men kan också användas enbart med en eller två klaffar uppfällda – praktiskt för den trångbodde! Vid bordet står också enkla och snygga stolar i teak från Danmark, sex stycken finns det.

Bordet är dukat med Signe Persson-Melins vita BodaNova-servis samt med MultiPot i blått och så naturligtvis även hennes Rubenglas! På bordet sticker även Aldo Londis pingviner upp sina huvuden.

Ett danskt sminkbord med en rejäl spegel, ett skåp och två lådor har också fått sig en uppfräschning.

Nedanför här ser ni en hallmöbel, byrå och spegel, i jakaranda – eller rosenträ som de säger i Danmark.

Under hallmöbeln ser ni bland annat Monica Backströms häftiga guldvas.

Till sist visar jag ett sideboard i teak. Sideboardet har jag haft ett tag i butiken nu men vill ändå visa det eftersom jag gillar det!

Ovanpå står alla Festivoljusstakar och annat glas samlat.

Ja det var en liten uppdatering av läget hos precis en sån!

Förresten för Er som har möjlighet, glöm inte bort Gallerinatten nu på lördag. Jag har öppet mellan 18.00-24.00 och alla som kommer bjuds som vanligt på något gott att dricka och något tilltugg!

Sen den dagen vi föddes har vi dagligen gjort hundratals val, om inte fler. De flesta valen är vi inte medvetna om att de faktiskt är val, utan vi tror att livet självt fört oss framåt. Vi har valt utbildning och yrke, även om vi många gånger kanske tror och säger att “det bara blev så”. Naturligtvis påverkar omständigheter och omgivning våra val, men när just den där valmöjligheten kommer och du bestämmer dig, så är det du själv som är den avgörande för just ditt val. Det är viktigt att våga tro och stå för de egna valen, att inte gömma sig bakom “det var nog ödet” eller “han eller hon gjorde så att jag…” eller “det verkade bäst så…”

Jag har gjort många viktiga och ibland svåra val i mitt liv som påverkat vem jag är idag. Mina olika utbildningar, mitt val av man, mitt val av bostad, mitt val av att sluta umgås med människor i min omgivning som inte ville mig väl, mitt val av att umgås med människor som älskar mig för den jag är, mitt val av att satsa på att ha en egen retrobutik, mitt val av att göra allt som står i min makt för att stötta min son och hans familj och mycket, mycket mer.

Om vi inte vågar stå för våra val, så blir vi väldigt suddiga och konturlösa för vår omgivning och även för oss själva. Vi blir en person som upplevs som en vindflöjel, en som inte vågar ta ställning. Eller om jag ska försöka föra över det till vad min blogg egentligen handlar om, nämligen inredning, design och kuriosa, så kanske ett hem eller möbel utan kraften/modet att välja skulle kunna liknas vid en stol som inte vet om den är en stol eller prydnad, om den är gul eller eller turkos, om den är av plast eller trä, eller om den vill vara vacker eller tuff. Möbeln/hemmet/inredningen blir ängsligt och bara ett sätt för att passa in i omgivningen eller för att vara rätt i andras ögon…

Denna stol är bara använd för att åskådliggöra mina tankar, tycker egentligen att den är både snygg, personlig och läcker!

(Designer Adam Goodrum, 2008)

Hemma har vi sedan ett antal år, tre stycken tavlor (gravyrer) som vi älskar. Jag kan betrakta dem gång på gång och ändå hitta något nytt i dem, en ny liten detalj eller ett nytt ansiktsuttryck på någon av människorna. Jag ska visa dem för er här, dock var det inte lätt att ta foto på dem eftersom de sitter bakom glas…

Den första är gjord 1971 och heter “Var är pojkarna?”

Nästa är också från 1972 och heter “Kräftkalaset”

Den tredje från 1970 heter “Var ligger järnvägsstationen?”

För ett tag sedan köpte jag ett läckert tyg och som jag tog hem från butiken för att det behövde tvättas. Det var inte förrän det hängde på tork som jag såg vem som formgivit det – nämligen Christina Ringsberg samma person som gjort våra tavlor!

Textilen är tryckt hos Gamlestaden där Göta Trädgårdh 1964-75 var konstnärlig rådgivare. Denna textil kommer garanterat från denna period.

Såg att även Saax – Ögongodis skrivit om denna textil i sin blogg.

När jag letade information om Christina Ringsberg så fann jag bland annat att hon är:

Född i Stockholm 1938.
Bosatt i Mölndal

Textilstudier vid Kostfackskolan 1957-59
Grafikstudier för Bertil Lundberg vid Grafikskolan Forum Malmö 1964-69
Medlem i KRO, Grafiska Sällskapet och Grafik i Väst

Representerad: Nationalmuseum, Malmö museum med flera museer,
Statens konstråd och flera landsting.

Utsmyckningar:Barndaghemmen Holken o. Rapphönan i Lund
Barndaghemmet Ödåkra i Helsingborg
Allmänna sjukhuset i Malmö

Hon har i hela sitt liv även haft ett starkt engagemang för miljön och för er som är intresserade kan läsa mer här. “Avbildar det hon vill leva sig in i”. Där kan ni också se fler av hennes konstverk.

Motsträvig vallas kossorna in från sitt sommarbete. Trots att de är i varierande ålder, storlek och av olika ursprung har det ett gemensamt – de älskar alla mjölk och grädde!

Gammelkossan Bruna Blenda försöker lära sommarkalven Rosa vad livets mening är. Det optimala här i livet  är nämligen att få stå på ett bord med en broderad blomduk, bland vackra kaffekoppar och med doften av hembakat vetebröd!

“Sen är det ju upp till kafferepsansvarige om det ska stå en vit, blommig eller brun mjölkkossa på bordet” -säger Bruna Blenda och alla de andra kossorna stämmer in!

Vill ni träffa kossorna finns de i min butik.

Många har nog ställt sig frågan om varför rött glas alltid varit/är dyrare att köpa, än glas i andra färger. Som exempel röda Fugaskålar eller som Iittalas ljuslykta Kivi, där kostar en grön eller blå ljuslykta cirka 110 kr medan en röd kostar cirka 350 kr.

(Kivi ljuslykta – Iittala, hög smal vas troligtvis Rejmyre, kupan okänd)

Jag har försökt ta reda på anledningen och som jag tolkat det är det flera anledningar till att rött glas är dyrare. Allt har så klart sin grund i tillverkningen och råvaran är ett av svaren. Förr i tiden användes faktiskt guld som en del i glasråvaran, vilket senare ersattes av selen. Båda ingredienserna var dock dyra att införskaffa, vilket förklarar en del av det höga priset. Om det fortfarande är selen som används, vet jag dock inte.

(Gjutna flaskor från Italien)

Innehållet i glasmassan är inte den enda förklaringen som sagt till kostnaden, utan det handlar även om framställningsprocessen. Att förklara rent tekniskt om hur och varför tänker jag inte göra, eftersom det finns andra som gör det mycket bättre. Dock är det så att framställning av rött glas innebär fler arbetsmoment , speciell ugnsatmosfär och därför tar längre tid vilket är lika med högre kostnader!

(Vas nr 2 och 3 Holmegaard – Danmark, vas nr 1 troligtvis Holmegaard)

Oavsett priset, så är och kommer nog rött glas alltid att vara omtyckt.

Önskar att denna stol vore i fullskala, men jag är ändå ganska nöjd med att ha funnit den som miniatyr. Röd-Blå-Stol formgavs 1917 av nederländske Gerrit Rietveld som var verksam som arkitekt och möbelformgivare. Han hörde under åren 1917–27 till gruppen De Stijl som förespråkade användningen av elementära former som kuber, vertikaler och horisontaler. Konstnärerna sökte efter själslig harmoni och ordning. Endast färgerna blå, röd och gul användes tillsammans med svart, vitt och grått.

Jag vet inte vilken skala som stolen räknas till med den är 17,5 cm hög så det är ju inte Lundby-skalan i varje fall.

Stolens former och färger  tilltalar mig starkt, jag tycker att stolen är ett fantastiskt konstverk. Däremot tror jag inte stolen är något att krypa upp och mysa i precis!

I går hade en kompis till mig varit på loppis och hittat en komplett Taffelhink i sin originalkartong!!! Jag blev eld och lågor och fick låna den för fotografering.

Friluftsservisen Taffel designades 1959 av Jan Trädgårdh för Husqvarna Borstfabrik. Jan Trädgårdh var anställd hos Bernadotte & Bjørn.

Servisen tillverkades i färgerna gulgrönt, vaniljgult, ljusbrunt och orange. En komplett Taffelhink består av 2 termosar, 4 trekantiga muggar, 4 tallrikar, 4 förvaringsaskar (två mindre och två större). Det fanns även en budgetvariant med färre delar.

Servisen skulle kunna packas på ett optimalt sätt i hinken för att tas med på camping eller utflykt. Det fiffiga med hinken var att den även skulle kunna användas som vattenhämtare och att locket skulle kunna användas som diskbalja.

Muggarna fortsattes att tillverkas långt efter att Taffelhinken slutade att tillverkas och de fick då namnet Signatur.

På 60-talet kom det fler färger i Taffelserien och då kom även kylväskan.

Själv har jag en tom Taffelhink för att förvara hundmaten i, vacker och praktisk.