Jun 29

Måste bara visa originalljusen till Festivoljusstakarna, de är så läckra! Ibland kan man hitta dem på loppis, men det är inte ofta. Tror även att de säljs som nytillverkade i Finland, har en kund som brukar handla en liten laddning till mig när hon är där.

Har skrivit mer om Timo Sarpanevas ljusstakar Festivo här. Festliga Festivo.

Tagged with:
Jun 28

Som det sladdbarn jag är, har jag större delen av mitt liv känt mig som yngst. Som riktigt ung var det en irriterande känsla att alltid vara yngst och jag önskade ofta att jag inte var sladdisen, utan en mogen vuxen som människor lyssnade på. Som lite äldre och med eget barn kändes det skönt att få vara just ung och att ha äldre släktingar att fråga om allt mellan himmel och jord. Jag kunde ringa min mor om något recept, min far om vilket som var bästa sättet att fästa upp en hylla eller till min faster för att fråga om något historiskt eller filosofiskt. Nu helt plötsligt är jag äldst. Jag har inga föräldrar, inga mor- eller farföräldrar och inga gamla mostrar eller fastrar kvar i livet. Detsamma gäller för min man som också är en sladdis. Helt plötsligt är jag den äldsta, den som ska ha svar på allt här i livet och den som en liten parvel snart kommer att kalla farmor!

Anledningen till att jag började tänka på just det här, är att det kom ett brev i brevlådan idag. Det var ett kuvert med mitt namn och adress skriven i en vacker, snirklig handstil. Brevet kom från en äldre kund som hade handlat av mig, men som ville betala med att sända pengar i ett kuvert. I brevet låg ett litet meddelande skrivet med en så vacker handstil och där stod “Goda tankar till Dig” och undertecknat med Linnea. Helt plötsligt fick jag en sådan längtan efter att ha en äldre klok släkting i min närhet, en äldre person med erfarenhetens jordnära tillit, en äldre person som  med lugn i rösten kunde säga “det är inget att oroa sig för, sådant löser sig alltid!”

Här är ett gammalt foto av min farmor Sigrid. Fotot är satt bakpå ett välvt glas och ger ett förstorande och mycket livfullt uttryck. Det andra fotot är på min mans farfar Wiktor, personen som vår son Wiktor fått sitt namn efter.

Jun 27

Nu är det dags att damma av utflyktstermosen, skaka filten, packa fikat och bege sig ut i det gröna sommarparadiset. Hos oss står termosen oftast längst in i skåpet eftersom vi har en kaffekokare. Dock plockas den fram och används till sommaren när vi njuter våra flesta måltider ute på terrassen.

Carl-Arne Bregers termos Signatur från 1962 är den första termosen som jag minns från barndomen. Vi hade en röd sådan som hade kommit för nära plattan vid kaffekokningen och därför hade fått en rejäl smältskada i den svarta plasten.

Termosen här kallar jag alltid för mormorskannan och den är omåttligt populär hos mina kunder. Äldre kunder har berättat för mig att det finns ingen termos som kan hålla värmen lika bra som den här.

Denna härliga termos tillhör Taffelhinken av Jan Trädgård  tillverkad på Husqvarna Borstfabrik. Jan Trädgårdh var anställd hos Bernadotte & Bjørn. Taffelhinken gjordes med tanke på att människor mer och mer började få fritid och semester och Taffelhinken med sitt innehåll kallades därför för Friluftsservisen när den presenterades på marknaden 1959.

Sigvard Bernadottes bulliga termos från 1959 och den högre rakare modellen Sissi från Nils Johan är också fina exemplar på klassiska termosar som står sig än idag.

Erik Magnussons Steltonservis från 1977 är lite modernare och tillverkas fortfarande.

När min son såg den här termosen så utbrast han “Det var den fulaste termos jag någonsin sett!” Termosen är formgiven av Arne Darnell någon gång på 80-talet och heter Quadrat. Om den är ful är upp till var och en att avgöra, jag tycker den är kul!

Denna Steltontermos som inte längre är en termos utan en klocka, tycker jag också är kul! Termosen var trasig och gick inte att rädda, så därför gjorde en kreativ god vän till mig en klocka av den istället.

Vilka är era favorittermosar? Vilka termosar har jag missat att visa?

Tagged with:
Jun 19

Jag är inte en person som har lyckats spara pengar särskilt mycket eller ofta. När jag var barn sparade jag i sparbössor som tömdes en gång per år under speciella evenemang som banken i byn anordnade. Jag hade också någon annan sparbössa som barn, men om jag inte minns helt fel så tömde min storebror den… För några år sedan fick jag för mig  att fylla en vacker burk med guldtior. Det började bra och bottnen fylldes på, men lika snabbt började det nallas av samlingen när sonen behövde busspengar osv. Nu skramlar det runt fyra tior på botten av burken och de kommer säkert att snart ha omvandlats till glass.

Även om jag inte lyckas spara pengar så har jag dock lyckats spara ihop en liten samling med sparbössor och alla är italienska!!!

Här ovan ser ni en turkos elefant och en Aldo Londiinspirerad flodhäst. Nedanför en spargris av Aldo Londi.

Denna lila sparbösseklocka är nyast i samlingen, den fann min man på loppis igår.

Coolaste katten i stan, han bor hemma hos oss i bokhyllan. Även om han har ett  limmat öra så kan vi inte göra oss av med honom. Han ser ut som en tecknad serie och är charmig som få.

!

Tagged with:
Jun 13

En söndag i september 2007 kom jag i kontakt med Gullberg Form för första gången, vilket ledde till att jag i dag är återförsäljare för lamporna. I Sydsvenskan fanns ett reportage om designfamiljen Gullberg – Bengt Johan Gullberg, hans mor Elsa Gullberg  och hans söner. Elsa Gullberg föddes i Malmö 1886 och utbildade sig vid Konstfack i Stockholm. Hon var både konstnär och entreprenör och efter sin död hedrades hon med en stor utställning på Nationalmuseum.

Sonen Bengt Johan Gullberg har förutom sina välkända lampor med doppade metallställningar i plast och virade med breda linne/bomullsband formgivit bordet A2. Han har också formgivit tv-apparater, transistorradio och stolar, bokhyllor, skåp och köksinredningar som såldes i platta paket långt före IKEAs tid. Han är också den person som tog fram den gröna färgen till industrimaskiner, vilken än idag kallas för Asea-grön. Dock är det hans lampor från slutet av 40-talet som gjort honom mest känd.

Han berättar i artikeln att han och fotografen KW Gullers skulle göra ett julkort åt Elsa Gullbergs firma. De lyckades inte riktigt få till ljuset, utan testade sig fram med att hänga pappersremsor framför fotolamporna. Det var så idéen till lamporna föddes.

Jag har hittat lamporna i många tidningar från tiden och det alltid lika kul varje gång att få se dem i den tidens miljöer. Lamporna finns även med i inredningsböcker, bland annat i A Treasury of Scandinavien Design, boken är utgiven i New York 1961.

I dag är det sonen Oscar Gullberg som ansvarar för att en del av lamporna åter är i produktion. Det finns bara en sak som jag och många av mina kunder saknar bland lamporna och det är en golvlampa.

Artikeln som jag nämner fanns i Sydsvenskan söndagen den 16 september 2007 och hette Gullbergs – en svensk designerfamilj.

Tagged with:
Jun 11

När jag började intressera mig för design/formgivning från 50-70-talet, så var Ingrid Atterbergs serie Spiral något av det första som mina blickar föll på. Jag tror det var den näst minsta vasen som var den första jag fann. Därefter köpte jag en skål med lock och ett fat, men dem sålde jag för det var formerna på vaserna som tilltalade mig. Tidigt fann jag också den näst högsta vasen, som tyvärr är avsågad i halsen med  5 cm. Antagligen har det skett en olycka och man har räddat vasen genom att såga bort naggarna. Den största vasen som jag har, har säkert varit med om samma öde, men istället blivit omgjord till en lampa. Jag har försökt att pilla bort lampfästet för att kolla, men det är rejält fastlimmat och jag har inte vågat ta i för mycket.

Den största vasen/lampan är hela 80 cm, nästa är 50 cm men skulle egentligen vara 55 cm, nästa är 35 cm, nästa 27 cm och den minsta är 20 cm. De jag saknar är de två minsta som mäter 15 cm och 8,7 cm.

Ingrid Atterberg som är född 1920 var verksam vid Upsala Ekeby under åren 1944-1963, men även vid Karlskrona och Gefle samt i Toscana. Hon var även verksam vid Alsterfors glasbruk under åren 1958-1963. Vid Karlskrona och Gefle formgav hon bland annat Tricorn, Pylon, Negro, Gra­fika, Västkust, Chamotte, Mimosa, Pastell och Vienna.

Ränder är något som ofta förekom i Atterbergs dekorer till exempel Inca, Nevada, Plan, Tricorn, Vinga och så Spiral. Spiral gick även internt på Upsala Ekeby, under namnet Snoddas.

Tagged with:
Jun 09

…att diska i min butik. Efter att huset där jag har min butik först genomgått en total fasadrenovering under flera månader och nu även fått  hela grunden borthamrad, förstår nog alla hur det ser ut i butiken. Hela butiken har varit/är fylld av cementdamm som lagt sig som ett “vackert” täcke över allt som finns där. Jag som alltid vill ha det snyggt och rent i butiken, har tappert försökt hålla undan dammet allt eftersom. I måndags när jag skyltade om i ett fönster så såg jag i solljuset hur illa det var ställt med mina glas. Alla glas var matta, dammiga och såg fruktansvärt tråkiga ut. Därför bestämde jag mig för att ägna några dagar framöver åt disk och disk och disk…

Jag började med alla Signe Persson-Melins glas. Bouquetglasen och Rubenglasen skiner nu och ser ut som nya.

Precis som alla Flagg-glas och Porterglas. Jag är inte duktig på att ta foto på glas, men jag kan lova er att diskningen gjorde skillnad. Efter Signes glas tog jag mig an alla andra glas.

I går och i dag hann jag nästan bli klar med mitt diskprojekt, nu återstår bara en del glas. Jag känner mig nöjd med mitt arbete och jag fick lite credit för det redan i går. Fyra amerikanska turister kom in i butiken och gick runt en liten stund, sedan kom de fram till mig och sa: “Är allting nytillverkat i butiken eller?”

Tagged with:
Jun 07

Min man nynnade och sjöng hela helgen och var ovanligt gladlynt. Anledningen var att han varit på loppis och gjort ett sådant där helt otroligt fynd. Ett sådant där fynd som bara händer andra och aldrig en själv. På ett snyggt uppdukat loppisbord bland lite finare saker stod hon – Amalia. Min man trodde knappt att det var lönt att gå dit och fråga om priset. Dock gick han dit och lyfte upp henne och såg att hon var både signerad undertill och med etikett, så ingen kunde missa att det var en Lisa Larson-flicka. Framförallt var hon i perfekt skick. Han frågade vad de ville ha för henne och svaret fick honom att snabbt plocka fram plånboken och betala och snabbt gå iväg med Amalia.

Väl hemma plockade “min jägare” fram alla andra saker först och visade och sist plockade han fram Amalia. Jag såg direkt att det var en mycket fin Amalia med en ovanlig glasyr som heter cromotryck. Priset för dessa brukar ligga ungefär 5 gånger högre än med vanlig dekor. De cromotryckta flickorna gjordes i en begränsad upplaga mellan 1958-73 och är omåttligt populära hos samlare.

Det finns fem stycken ABC-flickor som heter Amalia, Beata, Charlotta, Dora och Emma. Alla flickorna utom Dora läser böcker och var från början tänkta som bokstöd, dock var de alldeles för lätta, så de klarade inte av sitt uppdrag “att stötta” böcker.

Chromo-/cromo-/kromo-tryck är ett litografiskt tryck med flera färger. Det förs över på det glaserade föremålet med ett papper och därefter bränns det.

Tagged with:
Jun 05

Ett av dagens loppisfynd som jag gillar skarpt! Ljusstaken är tillverkad vid Ystad Metall och signerad med GA samt Ystad Metall. Annars är Gunnar Anders formgivning ganska anonym och det är oerhört svårt att finna något om honom i böcker eller på nätet. På mitt antikforum har vi däremot byggt upp ett rejält arkiv över hans formgivning.

Titta gärna in på PES  om ni vill veta mer om honom. Mannen bakom det obekanta Gunnar Ander.

Jag har hört att Gunnar Ander ska ha inspirerats av Piet Heins ljusstake Karlavagnen. De är båda formgivna under 50-talet och har ju vissa likheter. Eller vad tycker/tror ni?

Tagged with:
Jun 03

Dessa fantastiska pokaler av Signe Persson-Melin är i kristall och signerade med Kosta Boda Atelje S P-Melin. Tekniken är att pokalen doppats i sågspån och karborunum och på så sätt har de fått det bubbliga utseendet. De formgavs 1985 till en utställning på Form/Design Center i Malmö som hade namnet Gröna Gården. De är 14 cm höga och har en diameter på 12 cm, alltså betydligt större än de vanliga pokalerna. Jag vet att det finns ännu större, ca 30 cm höga, en eller två sådan skulle jag gärna vilja ha!

De här pokalerna är i klarglas och i samma storlek som de i stengods från Boda Novaserien. Tänk er färska jordgubbar med vispgrädde i dem!

Ni kan läsa mer om Signe Persson-Melins pokaler i ett äldre blogginlägg som heter Kärt barn har många namn.

Tagged with:
preload preload preload