Eftersom det är mors dag idag, så bjuder jag här alla mina läsare på nybakta blåbärsmuffins till fikat.

Mitt starkaste minne som jag har från en mors dag, är från när jag var ca 7-8 år. Jag hade länge önskat mig en katt, men det såg tröstlöst ut om mina föräldrar fick bestämma. På järnvägshotellet i byn visste jag att det fanns en kull med kattungar och jag hade kommit överens med kvinnan som bodde där, att få låna en kattunge på morsdag. Tidigt, tidigt steg jag upp och gick och lånade kattungen. Väl hemma gjorde jag i ordning en frukostbricka och därefter la jag kattungen i en skolåda som var fylld med bomull och sedan presentpapper omkring. Jag var mycket noga med att ha rejäla andningshål så att kattungen inte skulle må dåligt. Sedan tände jag ljusen på brickan och gick upp till mina föräldrar. Min mor fick paketet och ett brev som låg ovanpå. I brevet stod det: “Snäla jag vill bo hos dig, jag vil stana här, snäla det kan jag vel!”

Mina föräldrar kunde inte neka kattungen att få ett nytt hem hos oss, inte efter det hjärtskärande brevet…

Jag försökte hitta något foto i mina album från när jag var barn och när det var mors dag. Där fanns inte ett enda. Dock minns jag ungefär hur ett frukostbord på 60-talet kunde se ut och här har jag funnit en bild i en bok som heter “Värdinneråd”. Här kan du välja te eller kaffe och bli serverad ur Old Höganäs. I fönstret hänger en mobil som jag har en exakt likadan i mitt sovrumsfönster.

Här kommer ytterligare en typisk bild från 60-talet på ett dukat kaffebord. Bilden har jag hittat i boken “Dukning och servettbrytning”. Färgerna lila, orange och blått och koppar i Mon Amie av Marianne Westman.

Med det önskar jag alla en skön mors dag och söndag!

Att få möjlighet att köpa så här många Spisa Ribbkoppar på en och samma gång, händer inte ofta. Att de dessutom ser ut som om de är oanvända, gör ju bara saken ännu bättre! Mannen som jag köpte dem av, hade ärvt dem av sin farmor och ingen i hans släkt förstod eller visste varför, hon hade haft så många.

I butiken så är det Stig Lindbergs Bersåkoppar som säljer bäst. Spisa Ribb kommer på delad andra plats tillsammans med andra formgivares koppar, som ex Mon Amie av Marianne Westman. Dock är Spisa Ribb min favorit, eftersom den är så stillsamt enkel och utan insmickrande krusiduller.

Spisa Ribb presenterades för allmänheten på H55 och den introducerades tillsammans med servisen Terma. Vid den här tiden ville man bort från de stora serviserna som bestod av mängder av delar och istället införa multifunktionella servisdelar. Terma var tänkt som “från spisen direkt till bordet” alltså ugnseldfast!

Tanken var att temat Leksaker skulle vara avslutat för denna gången, men ibland blir det inte som man tänkt. I går när jag var i butiken och hade min allmänna fixardag, så kom en god vän in med en present till mig. Han vet att jag är svag för de danska Thomas Dam-trollen. Presenten han gav mig var ett mycket ovanligt troll, nämligen ett elefanttroll!

Både min son och min man tyckte elefanttrollet var otäckt och fult, men jag tycker nog att det åtminstone är charmigt.

Lite historik kring dessa troll från 50-talet och framåt följer här: Thomas Dam var en fattig fiskarson som började tälja troll i trä för att dryga ut familjens knala kassa. Trätrollen sålde ganska bra och efterhand utvecklades idéen och man började använda rågummi som fylldes med sågspån. Håret gjordes av fårskinn och kläderna syddes direkt på trollen. Under 60-talet ökade försäljningen stort och trollen spreds över hela världen. Man utvecklade ett sätt att tillverka trollen maskinellt i en annan sorts gummi som var mer hållbart, dock var och är fortfarande stora delar av tillverkningen gjord för hand. Trollen kallades för lyckotrollen och är alltid stämplade med Dam och made in Denmark om det är de äldre trollen.

Det jag med säkerhet kan säga är att trollen doftar lika gott idag, som då man var barn!

Jag vill också passa på och visa ett ganska ovanligt trädjur av Kay Bojesen, en liten hare som är så fin!  Ni som är intresserade av att veta mer om denna danska formgivare, kan läsa i inlägget Kay Bojesens busfrö.

Nu är klippdockorna lite mer anständiga med kläder på och kanske lite lättare att identifiera.

Cornelis Vreeswijk , Anita Lindman, Sonja Hedenbratt och Claes af Geijerstam

Stellan Skarsgård (Bombi Bitt), Peter Sellers och Henry Darrow (Manolito).

Många gissade på att Stellan Skarsgård var Ted Gärdestad eller Björn Ulveus. Peter Sellers var också svårt. Den som verkade svårast var dock Manolito som många trodde var Jockmokksjocke.

Två stycken klarade av att få sex av sju rätt och utav de två drog jag en vinnare. Den lyckliga vinnaren av en valfri Kila Design brosch från webshopen är: Christel Rogemark

Massor av GRATTIS till dig Christel, hör av dig så ska vi fixa med ditt pris!

Har aldrig tilltalats av något av det jag sett som Goebel har formgivit. Jag förknippar Goebel med tråkiga munkar för salt och peppar eller sorgliga barn från 30/40-talet som bär på korgar eller sitter uppklättrade på något staket.

Däremot så fann jag i helgen på en loppis, något så pass oväntat som två roliga grisar för salt och peppar och en höna som också får mig att dra på smilbanden. Alla tre föremålen är nyare produktion från Goebel, men jag kunde inte låta bli att visa dem för er!

Grisarnas namn är förresten Lothar och Lisa…

I morgon kommer jag att berätta vem som vunnit klippdockstävlingen, än har ni några timmar på Er!

Nu är min låda med leksaker genomgången och ska bäras ner i förrådet igen. Först vill jag dock visa er mina Barbiedockor.

Jag minns inte hur gammal jag var när jag fick min barbiedocka. Däremot minns jag att jag under många år hett önskade mig en Skipper. När jag var 11 år hade jag lyckats spara ihop pengar så att jag kunde köpa en Malibou Skipper i leksaksaffären i Tomelilla. Tydligen var jag för gammal för att leka med Barbies, eftersom jag under lång tid efter det blev kallad Barbie av mina klasskamrater. I vilket fall som helst, så har jag aldrig slutat gilla Barbie, jag kan fortfarande sitta och dregla över olika annonser på nätet där det säljs Barbie och kläder till henne. Ett starkt behov av att vilja HA, kommer över mig.

Än är det en dag kvar innan svaren till tävlingen ska vara inne. Du behöver inte kunna alla namnen, skicka in de svar du kan! Skicka svaren till info@precisensan.se

Att mitt troll hette Gonk, har jag fått lära mig alldeles nyss. För mig som sexåring hette det bara trollet och jag älskade att göra olika frisyrer på det. Minns ni vad ni kallade era troll för, är det bara jag som missat att de hette Gonks?

Det spritter till i hjärtat på mig när min man håller i Televinkens trådar och låter honom promenera på sedumtaket inför fotograferingen. Televinken är nog min allra käraste leksak från barndomen och jag är fortfarande kär i honom märker jag! Jag tror jag var i femårsåldern när jag fick honom i julklapp och sällan har jag väl blivit så glad för en julklapp, undantaget min undulat Cherie. Televinken var ju levande och fanns på riktigt – han fanns ju på TV! Det tråkiga med honom var att hans trådar alltid trasslade in sig och oftast behövdes en vuxen för att lösa upp alla trassligheter. Min Televinken har uppträtt hemma i låtsas-tv med mig som Anita, han har varit med på skolan Roliga timme och han och jag har haft många förtroliga samtal.

Som kuriosa kan nämnas att Televinken föddes 1964 och det var hans “mamma” Anita Lindman som presenterade honom för alla barn i programmet “Anta och Televinken”. Rösten lånade han av Ola Lundberg som jobbade som tekniker på Sveriges Radio. Televinken var en frågvis och busig liten pojke och Anita var en tålmodig och snäll mamma. De flesta programmen byggde på improvisation och Anita fick betala Olas insats ur egen ficka eftersom Sveriges Radio inte trodde på programmet. Idag bor Televinken hos Ola på en gård utanför Nyköping.

Tävling!

Det är flera dagar kvar på tävlingen om klippdockornas namn. Passa på att försöka vinna ett armband från Kila Design! Skicka svaren till info@precisensan.se

I min leksakslåda hittade jag en mindre röd låda där det står Klippdocker. I lådan finns det hundratals med plastpåsar vilka alla innehåller klippdockor och deras kläder. Alla dockorna är prydligt uppklistrade på plast för att vara hållbarare (min snälla mor som hjälpt mig med detta). Bak på varje docka har jag också skrivit med prydlig skrivstil vem det är, antagligen kände jag inte ens till hälften av dem.

Jag minns inte att jag lekte med dem, det roliga var att klippa ut dem och titta på de olika plaggen.

Min förra tävlings som jag hade här på bloggen, visade sig vara alldeles för svår, så nu kommer tävling nummer 2.

Tävling

Ange namnen på klippdockorna, deras riktiga namn eller deras filmrollsnamn. Första bilden nr 1-4 och andra bilden nr 5-7. Skicka ditt svar till info@precisensan.se. Senast den 24/5 vill jag ha in svaren. Pris för den som kan flest namn, blir en valfri brosch från Kila design från min webshop.

LYCKA TILL!

Nu är det inte så att jag gått i barndom, utan snarare gjort en djupdykning i klädkammaren vilket ledde till källarförrådet,  vilket ledde till rotande i gamla lådor, vilket ledde till mina gamla leksaker. Det är inte ofta som denna leksakslåda öppnas nuförtiden, men det är speciella känslor och minnen som dyker upp varje gång det sker.

Det första leksaken som jag har minnen från är min luggslitna nalle. Han saknar ett öga, garnet på nosen har lossnat och han saknar en stor bit päls i pannan. Dock väcker han fortfarande känslan av trygghet och värme.

Min dockservis fick jag nog när jag var i femårsåldern. Servisen har använts mycket när jag hade dockkalas men ser ändå ut som om den är oanvänd. Jag var väldigt rädd om alla mina leksaker, antagligen för att man inte hade sådana i överflöd.

Mina egna Dam-troll hittade jag inte när jag rotade i min låda, så jag har lånat en bild från butiken. Jag hade två Dam-troll när jag var liten och dessa skulle jag få när jag och mina föräldrar skulle åka på bilsemester. Dock var det så att jag rotade i packningen innan avresan och överlycklig hittade trollen. Jag minns att min mor blev väldigt arg på mig och att jag skämdes kolossalt över att jag inte hade kunnat vänta på min överraskning. Trollen älskade jag i varje fall och någonstans i min låda ligger de och trycker.

De här små dockorna har jag forskat lite kring idag och kommit fram till att de heter Liddle Kiddles. Det är Mattel som tillverkat dem, samma tillverkare som till Barbie och de tillverkades mellan 1966-1971. Jag har inget minne av när jag fick dem, jag minns däremot att de fick bo i mitt dockskåp eftersom de hade perfekt storlek för det. Visst är de söta?

Nästa gång ska jag visa lite fler leksaker som jag fann i min låda.

Jag satte mig ner i går och började göra en lista över olika designklassiker från 50/60-talet som åter kommit i produktion. Listan växte snabbt och den blev betydligt längre än vad jag från början trodde, ändå är min lista långt ifrån fullständig.

Mon Amie, Berså, Spisa Ribb, Prunus, Rimini Blu, Ruben, Gullberg Forms lampor, Kaj Bojesens träleksaker, Röd & Blå Aster, Adam & Eva, Multipot, Festivo, Stringhyllan, Kastehelmi, Focus de Luxe, textilier av Stig Lindberg och andra formgivare, Ericofonen…

Jag har funderat fram och tillbaka vad jag egentligen tycker om denna relansering. Gullberg Forms lampor har jag ju redan tagit ställning till, eftersom jag säljer dem i butiken. Anledningen till att jag tycker dessa lampor är ok, är ju att det inte går att finna dessa lampor begagnade. Skulle man råka finna en begagnad, så är tyget helt gulnat och förstört. Samma ställningstagande gäller de olika textilierna. När det kommer till Kaj Bojesens apor, så börjar jag komma ut på tunn is, här funkar inte mitt resonemang med att det inte finns begagnade att finna…

Ja så vad tycker jag då om denna relansering? Jo jag tycker det är ganska tråkigt och tycker att det är dåtidens design och att det ska så få vara. Det finns massvis med formgivare idag som är fulla av idéer och bara drömmer om att få möjlighet att förverkliga dem. Hur mycket jag än älskar designen från 50/60-talet så är åldern en del i den kärleken, nyproducerade klassiker kan aldrig få den själ som de begagnade sakerna har.