Eftersom det är mors dag idag, så bjuder jag här alla mina läsare på nybakta blåbärsmuffins till fikat.
Mitt starkaste minne som jag har från en mors dag, är från när jag var ca 7-8 år. Jag hade länge önskat mig en katt, men det såg tröstlöst ut om mina föräldrar fick bestämma. På järnvägshotellet i byn visste jag att det fanns en kull med kattungar och jag hade kommit överens med kvinnan som bodde där, att få låna en kattunge på morsdag. Tidigt, tidigt steg jag upp och gick och lånade kattungen. Väl hemma gjorde jag i ordning en frukostbricka och därefter la jag kattungen i en skolåda som var fylld med bomull och sedan presentpapper omkring. Jag var mycket noga med att ha rejäla andningshål så att kattungen inte skulle må dåligt. Sedan tände jag ljusen på brickan och gick upp till mina föräldrar. Min mor fick paketet och ett brev som låg ovanpå. I brevet stod det: “Snäla jag vill bo hos dig, jag vil stana här, snäla det kan jag vel!”
Mina föräldrar kunde inte neka kattungen att få ett nytt hem hos oss, inte efter det hjärtskärande brevet…
Jag försökte hitta något foto i mina album från när jag var barn och när det var mors dag. Där fanns inte ett enda. Dock minns jag ungefär hur ett frukostbord på 60-talet kunde se ut och här har jag funnit en bild i en bok som heter “Värdinneråd”. Här kan du välja te eller kaffe och bli serverad ur Old Höganäs. I fönstret hänger en mobil som jag har en exakt likadan i mitt sovrumsfönster.
Här kommer ytterligare en typisk bild från 60-talet på ett dukat kaffebord. Bilden har jag hittat i boken “Dukning och servettbrytning”. Färgerna lila, orange och blått och koppar i Mon Amie av Marianne Westman.
Med det önskar jag alla en skön mors dag och söndag!