Apr 16

Lyckan är oftast inte någon himlastormande känsla som drabbar en. Istället kan lyckan kännas som en värme i kroppen och komma helt oväntat. Som när man förundrat ser i rabatten att lökarna man stoppade ner förra våren, har lyckats ta sig upp och än en gång förärar dig en vacker bukett.

Eller som förvåningen du känner när du ser att trädet och gräset som står i  alldeles för små krukor, åter har kämpat sig upp för att möta solens strålar.

Lyckan kan också kännas som en stark känsla av tacksamhet och trygghet över att just jag får uppleva det här. Den varma känslan av lycka känner jag när jag får rå om mitt lilla barnbarn Liam.

Lyckan kan också vara omtumlande och skräckblandad, som när jag lyckats genomföra något jag varit livrädd för. Det är en lyckokänsla av att jag vuxit och vågat, en härlig lyckokänsla!

Men känslan av lycka kan också infinna sig för små och ganska obetydliga saker här i livet. Som när jag återfann mina älskade kar för salt och peppar, Bror och Syster. Längst ner i lådan i förrådet hittade jag mina kar som jag trodde försvunnit i flytten. Ett litet pirr i magen förkunnade en känsla av lycka – där var ni ju!

4 Responses to “Den lilla lyckan”

  1. kerstin says:

    Me like very much!! din berättelse alltså.

  2. Helena says:

    Så fint och det är alla de små och stora saker man ska ta glädje utav…jättefint!

preload preload preload