Mar 18

Titt som tätt kommer det kunder från Japan till min butik. Ofta förannonserar de sitt besök med ett mail många veckor före. På knagglig engelska berättar de i mailet att de vill besöka min butik och vad de önskar ska finnas i butiken. Det är bra för på så sätt hinner jag förbereda mig lite med att försöka hitta saker. Fast egentligen vet jag redan i förväg vad de vill ska finnas – allt i stort sett som Stig Lindberg har formgivit. Helst ska det vara Berså, Spisa Ribb och fajanser, men högt på önskelistan finns också Mon Amie, Picknick och Pomona av Marianne Westman. Även mycket från Arabia blir de glada om de hittar t ex Faenza. Andra saker som också går hem är teak. Fat, skålar, figurer och ibland även möbler. Dessa japanska kunder har oftast egna butiker i Japan och de är nästan alltid väldigt pålästa och kunniga. Sedan har jag naturligtvis även japanska  turister som hittar till min butik.

I början när det kom japaner till min butik blev jag jättestressad för att jag var tvungen att prata engelska med dem. Jag fick många tröstens ord av vänner när jag var som mest nervös. “Ja men japaner är inte alls bra på engelska, det kommer att gå hur bra som helst!”. Till saken hör att jag är väldigt dålig på att prata engelska, har ett uselt uttal eftersom jag aldrig vågat träna. Jag är duktig på att läsa engelska och på att förstå när någon pratar, men jag är verkligen helkass på att uttrycka mig, det blir svengelska. Det värsta med detta är att jag inte kan vara mig själv om jag inte får prata, jag är nämligen en duktig pratare!!! I början när det kom “storkunder” från Japan så ställde min käre man upp och tog hand om försäljningen. Dock har jag med åren slutat bry mig så mycket, det viktiga är ju att vi förstår varandra. Däremot så har det blivit många skratt i butiken när jag knaggligt pratat på. En gång hade jag två japanskor och en japan i butiken och de plockade ihop en massa saker som de ville köpa. Jag pratade på och gav dem rabatt på en massa saker och som extra rabatt ville jag ge dem några kaffekoppar som saknade sina fat. De tittade förvånat på mig och frågade varför. Jag svarade “You can have them for free, because they have no underwear”.

4 Responses to “Berså, Spisa Ribb, Mon Amie, teak…”

  1. Nicki says:

    Hahaha vad roligt!

  2. Mia says:

    Hej!

    Så roligt att läsa dina små texter, skrattar för mig själv. Så typiskt det där med att inte våga prata! Fin blogg, och du har i mig en trogen följare!
    Varma hälsn från Mia

  3. Soffan says:

    Vilken underbar historia!
    Jag känner precis så med min franska.
    Börja prata engelska med dina hundar för att öva upp självförtroendet! Det är ett beprövat sätt att utveckla språk (främst läsförmåga hos barn).
    Kram

  4. Tack för tipset Sofie, jag ska genast utsätta både Vallda och Doris för detta främmande språk.
    Mia, tack för dina värmande ord!!!!

Leave a Reply

preload preload preload