Allmänt meddelande

Collapse
No announcement yet.

Trästop

Collapse
X
 
  • Filter
  • Klockan
  • Show
Clear All
new posts

  • Trästop

    Hej!

    Jag köpte ett litet trästop häromdagen och undrar lite kring årtalet som står skrivet.

    Det står 1757 - kan det stämma tro med tanke på målningen och skrivstil?


    Vänliga hälsningar
    Shakopee


    Jag ser att bilderna blir upp och ner vilket de inte är annars. Samma sak när jag laddade upp en annan på här för ett tag sedan. Vet inte hur jag fixar det. Någon som vet?
    Bifogade filer

  • #2
    Nej, årtalet stämmer inte, det är 1900-talsmålning. Försökte titta lite på stopet, se om det kunde tänkas att det var ommålat, men lock och handtag ser nya ut och då tror jag mest att alltihopa är det. Men det skulle inte skada med bilder invändigt om det finns trärena ytor.

    Comment


    • #3
      Tack för svar!

      Jag kan ta ett kort invändigt i morgon.

      Bokstäverna och siffrorna under stopet stämmer överens med hur man skrev på 1700-talets mitt efter vad jag kan se nu när jag tittat på nätet efter den infon. Skrev man på samma sätt i början av 1900-talet tro? Har inte kunnat hitta exempel på det ännu.

      Comment


      • #4
        Jag vet ju inte vad du tänker på i skrivsättet. Vid mitten av 1700-talet dominerar tyska skrivstilen. Men, visst särskilt när man skrev latin förekom ibland den här. Men den slår inte igenom förrän i början av 1800-talet och är den som dominerar till modernare skrivstilar börjar läras ut på 1960-talet.

        På det stora hela är det dock alldeles för många tveksamheter.

        Måleriet är ganska dåligt. Det syns att målaren småpetat osäkert för få dit blommorma. En allmogedekorationsmålare som var van hade haft mer schvung i penseln, oavsett om han var skolad eller inte, och brukar tänka mer på helhetsintrycket än enskilda detaljer. Visst finns det även usla allmogemålare men de brukar få ganska lite jobb, säskilt som målade föremål var stora investeringar. Måleriet är också väldigt tjockt och kladdigt. På 1700-talet var färgen dyr allmogemålare brukar inte lägga på mer färg än nödvändig. Det är inte heller säskilt vanligt med målade stot. I Västsverige har man utifrån norskt inflytande tidigt färgat in stop, men i övrigt är inget exempel jag sett äldre än 1700-tal. Tilläggas kan att det här måleriet matchar inte heller någon svensk allmogeskola jag sett, färgskalan är också fel och inte i färger som fanns tillgängliga för 1700-talets målare.

        Att skriva är generellt sett ovanligt på allmogeföremål på 1700-talet. Bönder var normalt tvugna att lära sig läsa vid husförhören, men inte skriva. Men, visst det förekommer.

        Ivar är inget vanligt 1700-talsnamn, det blir modernt under nationalromantiken i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Det går nog att hitta områden där det förekommit men det har som sagt varit ovanligt. Det är inte heller normalt att skriva enbart förnamn varken på föremål eller i andra sammanhang. Det är också något som blir modernt i slutet av 1800-talet.


        Locket och fästet är som sagt fel utformat för att vara ett gammalt stop och lockets gångjärn har inte tillräckligt naturligt slitage.

        Comment


        • #5
          Ursprungligen postat av FBQ Visa inlägg
          Jag vet ju inte vad du tänker på i skrivsättet. Vid mitten av 1700-talet dominerar tyska skrivstilen. Men, visst särskilt när man skrev latin förekom ibland den här. Men den slår inte igenom förrän i början av 1800-talet och är den som dominerar till modernare skrivstilar börjar läras ut på 1960-talet.

          På det stora hela är det dock alldeles för många tveksamheter.

          Måleriet är ganska dåligt. Det syns att målaren småpetat osäkert för få dit blommorma. En allmogedekorationsmålare som var van hade haft mer schvung i penseln, oavsett om han var skolad eller inte, och brukar tänka mer på helhetsintrycket än enskilda detaljer. Visst finns det även usla allmogemålare men de brukar få ganska lite jobb, säskilt som målade föremål var stora investeringar. Måleriet är också väldigt tjockt och kladdigt. På 1700-talet var färgen dyr allmogemålare brukar inte lägga på mer färg än nödvändig. Det är inte heller säskilt vanligt med målade stot. I Västsverige har man utifrån norskt inflytande tidigt färgat in stop, men i övrigt är inget exempel jag sett äldre än 1700-tal. Tilläggas kan att det här måleriet matchar inte heller någon svensk allmogeskola jag sett, färgskalan är också fel och inte i färger som fanns tillgängliga för 1700-talets målare.

          Att skriva är generellt sett ovanligt på allmogeföremål på 1700-talet. Bönder var normalt tvugna att lära sig läsa vid husförhören, men inte skriva. Men, visst det förekommer.

          Ivar är inget vanligt 1700-talsnamn, det blir modernt under nationalromantiken i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Det går nog att hitta områden där det förekommit men det har som sagt varit ovanligt. Det är inte heller normalt att skriva enbart förnamn varken på föremål eller i andra sammanhang. Det är också något som blir modernt i slutet av 1800-talet.


          Locket och fästet är som sagt fel utformat för att vara ett gammalt stop och lockets gångjärn har inte tillräckligt naturligt slitage.
          Tack för ditt utförliga svar, mycket kunskap.

          Stopet är litet, endast 7,5 cm högt. Undrar om små stop var vanligt och vad de då användes till? Kanske någon som vet.

          Comment


          • #6
            Om vi skall vara kinkiga så är ju det här en stånka, det är den vanliga benämningen när det är laggade träkärl. Stop syftar ju ursprungligen på kärl med en stops rymd, om de har det kan de väl kallas stop även med andra rymder. Sedan har det ju blivit lite av generell beckning, särskilt på tennkärl med lock även av andra rymder.

            Trästånkor är i allmänhet dryckeskärl, om de inte har pip eller snås och då är serveringskärl. Så små stånkor från tiden är ovanliga. Nu är väl den här snarast gjord som prydnad, kanske att sätta eterneller i.

            I äldre tid har de i första hand varit avsedda för öl. Oftast har de ursprungligen varit avsedda att gå laget runt och därför ganska stora.
            Last edited by FBQ; 2018-10-13, 12:44.

            Comment


            • #7
              Ursprungligen postat av FBQ Visa inlägg
              Om vi skall vara kinkiga så är ju det här en stånka, det är den vanliga benämningen när det är laggade träkärl. Stop syftar ju ursprungligen på kärl med en stops rymd, om de har det kan de väl kallas stop även med andra rymder. Sedan har det ju blivit lite av generell beckning, särskilt på tennkärl med lock även av andra rymder.

              Trästånkor är i allmänhet dryckeskärl, om de inte har pip eller snås och då är serveringskärl. Så små stånkor från tiden är ovanliga. Nu är väl den här snarast gjord som prydnad, kanske att sätta eterneller i.
              Nu har jag googlat stånka och hittat liknade vilket jag inte gjorde då jag googlade stop - tack!
              Jag kan tycka att det är lite märkligt att ta sig tiden och göra ett prydnasföremål av ett allmogeföremål så att säga. Det får inte mycket dryck plats så det måste vara för mer prynad som du påpekar. Under färgen är det mörkt trä, ser nästan betsat ut. Ja ja, ett litet föremål som antagligen inte kanske inte förtjänar mycket huvudbry men jag vill tacka för dina svar och förmedlad kunskap.

              Comment


              • #8
                Hade gärna kollat på bättre bilder för säkerhets skull. Det kan vara ett äldre kärl som målats.

                Historiskt har ju slöjdning av olika former av föremål hört till när man haft tid över, särskilt under vinterhalvåret. Det har inte setts som slöseri på arbete utan tillvaratagande av tid. Under 1900-talet har hemslöjden ju knutit an till den traditionen. Sedan har behovet av bruksföremål inte sett likadant ut, utan föremålen har främst tillverkats till prydnad. Men många som var födda runt sekelskiftet 1900 såg det som tidsslöseri att inte använda lediga stunder åt att slöjda.

                Comment


                • #9
                  Jag kan väl annars exemplifiera med mina trakter i Norduppland där sedan gammalt tillverkats för avsalu. Stånkor och trästop blev dock omoderna redan på 1860-talet och ersattes då av fajans- eller flintgodsstop. Laggkärl fortsatte man dock att tillverka, vattentunnor, hinkar, tvättbaljor och andra kärl. I slutet av 1800-talet blev dock träbanden omoderna, kunderna ville ha järnband. I början av 1900-talet minskade efterfrågan på brukskärl i trä snabbt, även om enstaka fortsatte ända fram till 1940-talet. Då var det dock sälksynt att köparna skulle ha dem som brukskärl, snarare att sätta blommor i. Under 1900-talet börjar också hemslöjden uppmärksamma äldre hamtverk och ordna kurser i tillverkning. Huvudsakligen då med utgångspunkt från äldre allmogekärl. Det är då äldre tekniker med träband som då i första hand lyfts fram. De används även för att renovera äldre träkärl som börja bli eftertraktade amtikviteter. Men de används ju nu som rena prydnadsföremål.

                  Comment


                  • #10
                    Ursprungligen postat av FBQ Visa inlägg
                    Jag kan väl annars exemplifiera med mina trakter i Norduppland där sedan gammalt tillverkats för avsalu. Stånkor och trästop blev dock omoderna redan på 1860-talet och ersattes då av fajans- eller flintgodsstop. Laggkärl fortsatte man dock att tillverka, vattentunnor, hinkar, tvättbaljor och andra kärl. I slutet av 1800-talet blev dock träbanden omoderna, kunderna ville ha järnband. I början av 1900-talet minskade efterfrågan på brukskärl i trä snabbt, även om enstaka fortsatte ända fram till 1940-talet. Då var det dock sälksynt att köparna skulle ha dem som brukskärl, snarare att sätta blommor i. Under 1900-talet börjar också hemslöjden uppmärksamma äldre hamtverk och ordna kurser i tillverkning. Huvudsakligen då med utgångspunkt från äldre allmogekärl. Det är då äldre tekniker med träband som då i första hand lyfts fram. De används även för att renovera äldre träkärl som börja bli eftertraktade amtikviteter. Men de används ju nu som rena prydnadsföremål.
                    Intressant. Större kärl med järnband ser jag till och från på loppisar och liknande, värre med föremål med träband. Jag tror inte att min stånk är särskilt ny oavsett, frågan är bara hur gammal den är. Här kommer några andra bilder. Vad tror du den är värd ifall jag säljer den?

                    Och igen så lever bilderna ett eget liv med att vända på sig åt alla håll och kanter. Och inte bara det, föremålet är inte centrerat längre. Förstår verkligen inte hur man editerar det när bilderna väl är uppladdade.
                    Bifogade filer

                    Comment


                    • #11
                      Nej, du har nog rätt. Målningen är ny, skulle gissa 1940- eller 1950-tal. Jag tror att det mörkare som liknar bets är en äldre målning, troligen en rödbrun som var populär under 1800-talet. Tittar på handtaget igen, de underliga proportionerna kan ha att göra med storleken. Brukar kunna se tydligt när bandsågarna kommer in, det ger ett mycket plattare utförande av detaljer. Den här känns inte helt självklar. Det finns ju stora regionala skillnader hur de brukats.

                      Hur vanliga träband är varierar nog stor mellan landsändar. I Dalarna är det nog det vanligaste både bland gamla och nya saker man ser på loppis, där har nog tradtionen varit helt obruten. Du har inte berättat var du hittat den. Har själv några, få se om jag får tid att fota lite.

                      Comment


                      • #12
                        Ursprungligen postat av FBQ Visa inlägg
                        Nej, du har nog rätt. Målningen är ny, skulle gissa 1940- eller 1950-tal. Jag tror att det mörkare som liknar bets är en äldre målning, troligen en rödbrun som var populär under 1800-talet. Tittar på handtaget igen, de underliga proportionerna kan ha att göra med storleken. Brukar kunna se tydligt när bandsågarna kommer in, det ger ett mycket plattare utförande av detaljer. Den här känns inte helt självklar. Det finns ju stora regionala skillnader hur de brukats.

                        Hur vanliga träband är varierar nog stor mellan landsändar. I Dalarna är det nog det vanligaste både bland gamla och nya saker man ser på loppis, där har nog tradtionen varit helt obruten. Du har inte berättat var du hittat den. Har själv några, få se om jag får tid att fota lite.
                        Tack igen för svar! Jag hittade den i Stockholmsområdet. Med tanke på storleken, kan den vara gjord till ett barn? Eller höll man inte på med sånt till barn som fick nöja sig med andra kärl?

                        Comment


                        • #13
                          Normalt gjorde man inte barnstånkor, men variationen är ju stor. Mycket tillverkades ju på gårdarna för husbehov så var man i behov att ett dryckeskärl för ett barn kan man ju ha använt en teknik man var bekant med för vuxenkärl. Jag utsluter inte heller att det varit vanligt i något visst område under en viss tid.

                          Comment


                          • #14
                            Ursprungligen postat av FBQ Visa inlägg
                            Normalt gjorde man inte barnstånkor, men variationen är ju stor. Mycket tillverkades ju på gårdarna för husbehov så var man i behov att ett dryckeskärl för ett barn kan man ju ha använt en teknik man var bekant med för vuxenkärl. Jag utsluter inte heller att det varit vanligt i något visst område under en viss tid.

                            Tack igen för svar. Synd att det är svårt att få tag på fakta men jag har blivit hjälpt på vägen!

                            Comment


                            • #15
                              Ja, det är ju ofta lite bökigt eftersom traditioner sett olika ut på olika håll och i olika tiden. Tänkte jag skulle nämna att det ristade A:et också talar för ålder, troligen är det ett bomärke. En del ristningar kan ju vara yngre men den här har ju varit gammal när stånkan målades och är ordentligt skuret och inte bara ristat. Sedan säger det inte så mycket om ålder. I norduppland föll bomärken ur bruk i slutet av 1800-talet, i Dalarna finns de kvar i bruk under större delen av 1900-talet. Sedan brukar bomärken i Dalarna, alla fall i norra Dalarna sällan likna bokstäver utan vara ganska avancerade geometriska figurer.

                              Comment

                              Working...
                              X