I mars 2009 trycktes en ingående artikel om döve modellören Ruben Rising (1869-1929) i tidningen Dövas Rötter, utgiven av Sveriges Dövhistoriska Sällskap.
Han var anställd hos Rörstrand och var med om hela jugendperioden hos fabriken.
Artikeln är på två helsidor (mittuppslag) och ovanstående bild visar alltså bara början.
Den som vill läsa mer, får passa på att beställa den, eftersom tidningen trycktes i endast 200 exemplar och 44 återstår idag.
PM:a mig för mailadressen till kassören i Sveriges Dövhostoriska Sällskap, som vill ha 50:- plus porto insatt på konto. Han sänder tidningen (16 sidor i A4-format) efter att fått adress och betalning.
Tidningens omslagssida.
Ur "Svensk keramik under 1900-talet" av Bengt Nyström m.fl. (2008):
Ruben Rising (1869-1929).
Skulptör, keramiker, Manilla dövskola, viss utbildning i bildhuggning. Anställd vid Rörstrand troligen från 1888 som formare/drejare och porslinsmålare, konstproduktion från 1898, kvar vid fabriken till 1926. Arbetade bl.a. med skulptural utformning av vaser i fältspatsporslin med underglasyrmålning i fabrikens stil i Alf Wallanders efterföljd.
Han var anställd hos Rörstrand och var med om hela jugendperioden hos fabriken.
Artikeln är på två helsidor (mittuppslag) och ovanstående bild visar alltså bara början.
Den som vill läsa mer, får passa på att beställa den, eftersom tidningen trycktes i endast 200 exemplar och 44 återstår idag.
PM:a mig för mailadressen till kassören i Sveriges Dövhostoriska Sällskap, som vill ha 50:- plus porto insatt på konto. Han sänder tidningen (16 sidor i A4-format) efter att fått adress och betalning.
Tidningens omslagssida.
Ur "Svensk keramik under 1900-talet" av Bengt Nyström m.fl. (2008):
Ruben Rising (1869-1929).
Skulptör, keramiker, Manilla dövskola, viss utbildning i bildhuggning. Anställd vid Rörstrand troligen från 1888 som formare/drejare och porslinsmålare, konstproduktion från 1898, kvar vid fabriken till 1926. Arbetade bl.a. med skulptural utformning av vaser i fältspatsporslin med underglasyrmålning i fabrikens stil i Alf Wallanders efterföljd.
Comment