Allmänt meddelande

Collapse
No announcement yet.

Kakelugnar

Collapse
X
 
  • Filter
  • Klockan
  • Show
Clear All
new posts

  • Per Åkerström, Laknäs

    Ur boken "Tällberg - från bondby till turistby" (1986) kommer här en bild på kakelugnsmakaren Åkerström med en ugn i Tällberg.
    Bifogade filer

    Comment


    • Stockholms stadsmuseum håller igång med ett mastodontarbete, som kommer att vara till stor nytta på flera sätt:

      Comment


      • Ursprungligen postat av Lars M Visa inlägg
        Ur boken "Tällberg - från bondby till turistby" (1986) kommer här en bild på kakelugnsmakaren Åkerström med en ugn i Tällberg.
        Härlig bild! Yrkesstoltheten går inte att ta miste på!

        Ursprungligen postat av Gideon Visa inlägg
        Stockholms stadsmuseum håller igång med ett mastodontarbete, som kommer att vara till stor nytta på flera sätt:
        http://www.stadsmuseum.stockholm.se/...&sprak=svenska
        Intressant till tusen, Gideon! Kanske dags att planera för en stockholmsresa?
        Last edited by Polsson; 2012-02-02, 19:25.
        p-son

        Comment


        • Ursprungligen postat av Polsson Visa inlägg
          Intressant till tusen, Gideon! Kanske dags att planera för en stockholmsresa?
          Absolut.
          Det kan möjligen gå att prata till sig en rundvisning, kanske framåt vårkanten?
          Vi får se, men det skulle vara spännande att få uppleva samlingarna igen.

          Jag såg de här burarna, i långa och täta rader redan 1977/78 i olika magasin och förvånades först över mängden, men inte då omfattningen av till exempel rivningarna av klarakvarteren, stod klar för mig.
          Det finns också en hel del dekorerade bjälklag, träpaneler och inte minst målade väggtapeter, från skilda tider och platser, bevarade.

          Comment


          • Mycket intressanta inlägg på tråden under senaste tiden. Först Gordons efterlysning och sedan dessa två tidningsinslag från Polsson och Lars M.
            En utmaning vore ju att leta fram lite mer fakta om "gubbarna" genom bl.a. kyrkböckerna.
            Många av kakelgubbarna flyttade ju en hel del och det brukar dyka upp en del intressant genom att följa deras resa inom landet. Ibland blir det också en tur utomland, men då blir det genast svårare att följa med.

            Så kom då Gideons inlägg och länk angående Stadsmuseums planerade kakelugnssatsning. Hoppas att dom också låter mura upp någon ugn.
            I varje fall skulle ett besök där utgöra en riktig högtidsstund i tillvaron, och då naturligtvis, som löken på laxen, i sällskap med hrr Gideon och Polsson.

            Comment


            • Tre kakelugnsmakare i Nyköping

              Naturligtvis kommer Du att bli tillfrågad, Bengt H. så att vi kan se om något datum framöver kan passa skåningen Polsson och Dig från Norrland.

              Den här boken
              Click image for larger version

Name:	Nyköping - Per Klangs bildkavalkad.jpg
Views:	1
Size:	41,0 KB
ID:	529917

              sammanställde Per Klang (1923-2006), med över 100 fotografier av hantverkare i Nyköping, som ingenjör Dan Samuelsson tog under det tidiga 1930-talet.
              Det är en bildkavalkad, och i den hittades tre kakelugnsmakare. Måhända kan Nyköpings Yrkesidkareförening (som innehar dessa och andra bilder i boken) visa fler?
              Det får tiden utvisa.

              Click image for larger version

Name:	Nyköping - Fredrik Johansson.jpg
Views:	1
Size:	39,9 KB
ID:	529918

              Fredrik Johansson
              Kakelugnsmakare
              Född 16 september 1883
              Död 4 februari 1966
              Fredrik Johansson var född i Ljungby och kom 1905 till Nyköping. Efter att ha varit anställd vid Kakelfabriken vid Hamnvägen började han 1909 hos firma Edvin Nilsson där han sedan var anställd i 49 år.


              Click image for larger version

Name:	Nyköping - Erik Lundin.jpg
Views:	1
Size:	44,5 KB
ID:	529920

              Erik Lundin
              Kakelugnsmakare
              Född 28 juli 1881
              Död 7 mars 1965
              Erik Lundin var född i Ludvika. Från 1932 och till uppnådd pensionsålder var han anställd hos firma Edvin Nilsson & Son i Nyköping.


              Click image for larger version

Name:	Nyköping - Knut Bernhard Söderberg-Sundkvist.jpg
Views:	1
Size:	36,2 KB
ID:	529919

              Knut Bernhard Söderberg-Sundkvist
              Kakelugnsmakare
              Född 22 juli 1881
              Död 27 februari 1946
              När kakelugnsmakare Edvin Nilsson startade sin firma år 1903 anställdes Knut Berhard Sundkvist hos honom. Han var sedan verksam i denna firma (som senare hette Edvin Nilsson & Son) till sin död.

              Comment


              • Laknäs kakelugnsfabrik

                Nu har jag antagit min egen utmaning till att försöka få fram lite upplysningar om de kakelgubbar som Lars M och Polsson visat bild av resp. annons från.

                Med hjälp av nätet (Google, Svar, m.m.) samt en aning fantasi har jag fått fram detta.
                Först Per Åkerström, vilken jag tyvärr inte hittat så mycket om.

                Bröderna Erik f. 20/1 1868 och Per f. 21/8 1870 växte upp i byn Leknäs mellan Leksand och Rättvik.
                Erik tog så småningom över faderns lantbruk, och i 1900-års folkräkning titulerades han hemmansägare. Kanske hade han varvat tiden på jordbruket med att emellanåt lära sig kakelugnsmakarearbetet på närliggande Nittsjö tegelverk.
                I varje fall skall han ha startat Laknäs (eller Leksands ?) kakelugnsfabrik på sina ägor 1899.
                Brodern Per arbetade som telefonarbetare i Kopparberg, men återvände till hemgården och blev kompanjon med brodern.
                Vid 1910-års folkräkning titulerades bröderna som kakelugnsfabrikörer.
                Enligt en tidningsartikel (Dalpilen) så eldhärjades fabriken/verkstaden den 2/11 1909, men den bör ha återuppbyggts, för verksamheten skall ha pågått en bit in på 1920-talet.
                Här visas en förmodad Laknäs-ugn. http://sveaedit.se/pagetrack/Product...0100611-14.pdf

                Trevliga kakelugnsmakarebilder som Du visar Gideon, tack för det!
                Last edited by Bengt H.; 2012-02-12, 01:33.

                Comment


                • Här kommer så Polssons ”kakelgubbe”.

                  Lars Johan Ekberg föddes den 4/3 1855 i Laholm. I flyttningslängd anges att kakelugnsmakaregesällen L J Ekberg den 12/8 1879 flyttar från Laholm till Göteborg. Där återfinns han i 1880-års folkräkning i Landala, men med anteckningen att han vistas på okänd ort. Tyvärr hittade jag inget mer om tiden i Göteborg, och inte heller om Ekbergs vistelse i Stockholm.
                  Därifrån kommer han i varje fall till Halmstad enl. hsf.längden den 19/5 1886 tillsammans med sin hustru.
                  Ekberg blir bosatt vid något som kallas ”Kakelugnsfabriken” tillsammans med sin familj som efterhand utökas. Vid ”Fabriken” finns även, som det brukar vara, en del annat ”kakelfolk”.
                  1890 finns familjen på fastighet No: 1 Wester och vid den av Peter Johan Rundqvist (f. 15/3 1844 i Ronneby) där startade kakelugnsfabrik.
                  Där hade tidigare en viss Edvin Larsson (f. 8/6 1864 i Unnaryd) varit bosatt och verksam som lärling. Enl. hsf.längd finns han inskriven på fastigheten den 17/11 1881 och kom då från Unnaryd. Nästan exakt fyra år senare, den 18/11 1885 är han utskriven för flytt till Falkenberg.
                  Även Johan Ekbergs fem dagar yngre kusin, kakelugnsmakaren Nils Edvard Ekberg, finns uppsatt som boende vid fastigheten.

                  Ekberg tar så över Rundqvists verksamhet, och driver den vidare under lång tid.
                  Sonen Edvin Gottfrid f. 1891 tar så småningom över verkstaden och tillverkningen.
                  Här finns en bild av kakelugnsmakaren L J Ekberg samt upplysningen att det går att läsa om honom och hans verksamhet i skriften Gamla Halmstad år 1966 sidan 51. (Kanske även år 1993 sid. 116. om jag tolkat ett register rätt) http://www.hallandskonstmuseum.se/Sa...rna/visa/38427

                  Förhoppningsvis kan någon med möjlighet att titta i dessa skrifter fylla på med mer upplysningar om denne Johan Ekberg.

                  Comment


                  • Strålande, intressant djupgrävning Bengt H och Gideon!
                    p-son

                    Comment


                    • Edgar Hjoberg

                      Från samma förträffliga källa som tidigare har jag nu erhållit några, som i alla fall jag tycker, mycket trevliga och intressanta tidningsartiklar.
                      Denna som handlar om Edgar Hjobergs verksamhet som kakelugnsmakare, publicerades i tidningen Bohuslänningen under år 1976 med text och foto av Håkan Sannebro. Fotografierna har efter kopiering tyvärr inte den kvalité att dom kommer till sin rätt. Därför avstår jag för att lägga in dom. På det ena visar i varje fall Edgar några av de gamla gipsformar som han använt vid tillverkningen av kaklet, och på det andra visas kakelugnen som Edgar Hjoberg tillverkat.

                      Jag kommer nog att lägga in artikeln även på ”Hjobergs-tråden” så småningom.


                      Edgar är ensam om konsten att göra en kakelugn.
                      Vid 58 års ålder har Edgar Hjoberg i Färgelanda nått sitt stora mål här i livet.
                      Hittills har han varit ”bara” krukmakare, men nu kan han också sätta den helt unika titeln kakelugnsmakare på visitkortet – den ende i Sverige som behärskar dessa båda hantverk, kanske rent av den ende i världen.
                      ”Gesällprovet” - en kakelugn i skänkmodell som den gjordes på 1700-talet – står mörkgrön och tjusig hemma i det hjobergska vardagsrummet och sprider en behaglig värme när man eldar i den. Tre år har det tagit att få kakelugnen färdig, så man förstår Edgar Hjobergs stora tillfredsställelse.
                      - Jag är visserligen mycket nöjd med ugnen som sådan, som är det bästa arbete och det jag själv sätter mest värde på hittills i mitt liv, säger Edgar Hjoberg. Men det som jag personligen är ännu gladare över är att jag nu inte är sämre än mina förfäder. Sju generationer Hjobergare före mig har varit kruk- och kakelugnsmakare och det har varit mitt stora mål att också lära mig behärska den svåra konsten att tillverka kakelugnar.
                      Hjobergs hittills fina insatser som krukmakare har bara varit en etapp på vägen mot målet. En äkta Hjobergare är både kruk- och kakelugnsmakare. I Sverige finns ingen mer än Edgar Hjoberg som kan tillverka en kakelugn. Det lär finnas åtta personer som kan mura upp en ugn, men bara en enda som kan tillverka den.
                      Hur är det då med kontinuiteten bland dagens Hjobergare? Är Edgar den åttonde och siste i denna dalsländska kruk- och kakelugnsmakardynasti?
                      - Hittills har det varit så i släkten, att kakelformar och en drejskiva gått i arv från far till den son som lärt sig yrket. Konstigt nog är det genom alla generationer bara en son som ärvt yrket. Jag vet ingen förklaring till varför det blivit så. Själv var jag i likhet med mina bröder murare innan jag gav mig på krukmakeriet på heltid.
                      - Både min fru och mina sex barn har alla hjälpt till med kakelugnen och fått sina namn ingjutna på baksidan av pannorna. Två av mina söner är intresserade av hantverket, så det finns hopp om en fortsättning.
                      Edgar Hjoberg var bara tio år när hans far Albin gjorde sin sista kakelugn – den finns för övrigt i Sundals-Ryr i dag. Edgar fick vara med och ”sätta romp” på baksidan av pannorna. De lärdomar han fick sig till livs redan på den tiden gällde det att plocka fram och omsätta, när han för tre år sedan började tillverka sin första kakelugn.
                      - Formarna till kaklet har följt släkten sedan farfars fars – Martin August Hjoberg – tid. De är i verkligheten ännu äldre, men jag vet inte riktigt hur gamla. Tidens tand har emellertid gnagt på dem och därför har jag fått göra en del extra arbete med pannorna efter bränningen.
                      - Jag fick till en början pröva mig fram innan jag kom underfund med den rätta blandningen av leran. Den grönflammiga glasyren har jag fått ”lånat” från en kakelugn tillverkad av Martin August och vilken nu står i Kråks värdshus i Skara.
                      Nu har Hjoberg givetvis inte hållit på oavbrutet i tre års tid med den här kakelugnen utan den har kommit till då och då på lediga stunder eller när det gått att stjäla några minuter från det ordinarie arbetet i krukmakarverkstan. Hustrun Hildur har hjälpt till en hel del med förfärdigandet av de 80 glaserade pannorna som ugnen består av. Vid monteringen i vardagsrummet fick Hjoberg hjälp av gode vännen Karl Jonasson som blandade till det speciella lerbruk som används vid uppmurningen.
                      - Jag har lagt ner så mycket arbete på den här ugnen att jag inte direkt kan värdera den i pengar. Därför är den heller inte till salu, även om jag fått ett mycket bra bud om jag knackar ner den och monterar upp den igen. Men det kanske blir ytterligare någon ugn innan jag lägger av...
                      Den här kakelugnen är murad med fem kanaler för att effekten skall bli så bra som möjligt.
                      - En femkanals kakelugn är en av de bättre värmekällor som uppfunnits, säger Edgar Hjoberg. Den är energisnål och spar olja åt oss. När vi eldar i ugnen slår termostaterna på elementen från, något som redan visat sig på oljeförbrukningen. Värmen från en kakelugn är därtill mycket behaglig.
                      Som expert på kakelugnar kan Edgar Hjoberg få hur mycket jobb som helst. Kakelugnen upplever något av en renässans. Gamla kakelugnar revs i allmänhet förr, men nu försöker de flesta som har en kakelugn rädda den. Vändningen kom i och med oljekrisen.
                      - När jag var 15 år gammal var jag själv med och rev ned en av farfars fars kakelugnar. Det är en sak som grämt mig i många år. Det är roligt att folk är mer rädda om sina kakelugnar nu och vill försöka rädda dem.
                      På gamla herrgården i Stigen har Hjoberg monterat ned fem ugnar. Två av dem skall han mura upp igen. Båda är tillverkade av Martin August Hjoberg. Det finns flera som väntar på att Hjoberg skall komma och montera nedrivna eller reparera befintliga kakelugnar. För inte länge sedan räddade Edgar Hjoberg själv tre kakelugnar i ett rivningshus i Uddevalla. Nedmonteringen gjorde han på en lördag-söndag. På måndag kom grävskoporna och rev huset.
                      - Som det nu är kunde jag åta mig nästan hur mycket kakelugnsjobb som helst, men det går inte. Eftersom man måste mura med bara händerna behöver skinnet vila en vecka efter en uppmurad kakelugn. Då drejar jag i stället. Det går faktiskt inte att använda murslev när man murar upp en kakelugn. Inte heller går det att ha handskar på händerna.
                      Vid jobb på platser som ligger för långt bort från hemmet brukar Edgar Hjoberg stanna över på stället. Då kan det bli att jobba både dag och natt på samma sätt som gamla tiders kakelugnsmakare gjorde. De höll ett högt tempo och jobbade ibland både i hög hatt och stärkkrage.

                      Comment


                      • Verkligen intressant att få läsa detta!
                        Kakelugnarna är som tidigare nämnts både fantastiskt vackra och fantasiska värmekällor. Spännande att få ta del av Edgar Hjobergs berättelse.
                        Hög hatt och ståkragar tycker jag att det är för lite av i dagens samhälle, det och fler kakelugnar skulle jag vilja se mer av i vardagen.

                        Tack så mycket Bengt!

                        Comment


                        • Roligt att du uppskattar artikeln, simco, och tack för det positiva omdömet.

                          Comment


                          • Cronstedt, Carl Johan, Beskrifning på en ny inrättning af kakelugnar til weds besparning

                            Comment


                            • Här är en länk till en som jag tycker mycket trevlig artikel om kakelugnar (och Birgitta Lundblad).

                              Comment


                              • Kakelugnsmakarmästare Josef Lander - Växjö

                                Med tillåtelse av ordföranden för Kronobergs läns hembygsförbund, Kjell Gustafsson, återges en artikel ur boken "Från skråtid till nutid - Växjö Fabriks- och Hantverksförening under 150 år", utgiven som Kronobergsboken 1997.
                                I den berättar kakelugnsmakaremästare Josef Lander själv, på sidorna 126-131, om sina lärospån i ungdomen och uppsättning av kakelugnar lite varstans i Sverige, för att slutligen bli rotad i Växjö.
                                Han föddes 28/11 1881 i Förlösa, Kalmar län och begravdes i Växjö 1968. Jag har lagt till ett par bildlänkar och hämtat lite fakta om hans läromästare och kompanjon.
                                Berättelsen känns omedelbar och är ett levande tidsdokument, väl värd att läsas av den intresserade i ämnet.



                                Click image for larger version

Name:	Josef Lander kakelugsmakarmästare Växjö 1.JPG
Views:	1
Size:	24,3 KB
ID:	531707


                                Anteckningar och minnen från min lärpojk- och gesälltid

                                Midsommar 1892 var jag färdig med mina skolor, fortsättningsskolan inräknad. Så fort midsommarhelgen var över, fick jag följa med far som hantlangare. Jag fyllde ej elva år förrän förrän i november.
                                Far var murare, han tog i regel sina arbeten på entreprenad. Arbetet bestod i uppmurning av murstockar i nya byggnader, och revetering, även tegelbyggnader förekom.

                                Baron Cristoffer Rappe, ägare till Strömsrums gods, plus flera stora herrgårdar. Strömsrum var ett mycket stort gods, det låg omkring tre mil norr om mitt hem i Förlösa. Vi hade i regel arbete där en en stor del av året. För att komplettera matförrådet brukade vi resa hem varannan söndag.
                                Far hade i regel två ā tre murare anställda. Den ene av dem, Karl Johansson, var bosatt i Krafslösa.
                                De lördagskvällar vi skulle resa hem fick vi låna häst och vagn av baron. Köra fick vi göra själva. Men vi fick ej använda åkdonet längre än till Rysbyland, ett av barons gods. Där skulle det ställas in, för att sedan hämtas på återresan.
                                Karl Johansson var också med på resan. Efter att ha åkt två mil efter en gammal trög och sliten krake, kanske i mörker och regn, kändes det ej vidare att gå landsvägen. Far och jag hade en mil att gå. Johansson en och en halv. Vi brukade vara hemma omlring kl. två på natten. Mor hade då kaffe på spisen, så Johansson var med in och smakade på kaffet, samt vilade sig en halvtimme. Återrresan skedde på samma sätt fast omvänt. Klockan 7 på måndagen skulle vi vara i arbete, övriga dagar klockan 6. Arbetstiden var från 6-8.

                                På återvägen hade vi en del proviant att bära. Det fanns ej någon handelsbod på nära håll, men potatis, mjölk och smör fick vi köpa på mejeriet. Bröd, sovel, socker och salt samt kryddor måste vi ha med oss, Jag tröttnade på att fara omkring, så jag gav mig i lära hos en granne Josef Karlsson*. Han hade en liten lerkärls- och kakelverkstad, på vintern tillverkade vi och brände kakel och lerkärl. På sommaren var mäster och jag ute och satte kakelugnar. Jag lärde mig snart den invändiga murningen i en kakelugn.
                                Efter ett år dog mäster Karlsson. Jag sökte då och kom år 1896 i lära hos kakelugnsmästare C. G. Lund i Kalmar*. Han drev ungefär samma rörelse som min förre mästare men i större skala. Tillverkning av kakel, lerkärl, och kakelugnssättning. Eftersom jag kunde den invändiga murningen, fick jag följa mästaren och arbeta på samma kakelugn som han. På så sätt lärde jag mig snart att även hugga och passa in kakel.
                                Första tiden hos mäster Lund fick jag endast fyra kronor i veckan. Det räckte ej till både mat och husrum, så far fick satsa vad som saknades. Jag gick och funderade på om jag inte var gammal nog att försörja mig själv, och om jag skulle börja hos far igen. Jag talade med mästaren om saken. Han ville ej gärna låta mig sluta och lovade ordna, så att jag blev nöjd. Efter en dag bjöd han mig mat och logi för två kronor i veckan. Det tyckte jag lät bra, för om jag sparade tvåkronan i tio veckor, så hade jag till en prima kostym kr. 16:-, en vegamössa kr. 2:25 och ett par trätofflor kr 1:25, så jag beslöt att stanna.

                                På vintern då det ej var så mycket kakelsättning, fick jag hjäpa till i verkstaden med bearbetning av ler till lerkärl och kakel.
                                Jag blev även utnyttjad av gesällerna att gå deras ärenden. Det bestod huvudsakligen i att gå till pantbanken och brännvinsboden.
                                Vi hade en gesäll Torndahl. Varje måndagsmorgon var jag och belånade hans söndagsbyxor för en krona och fick sedan lösa ut dem på lördagseftermiddagen för 1:10.
                                Det var ej ofta, som gesällerna kunde få ihop till en hel liter. Då måste jag försöka få tag i någon att skramla med. När skramlarkompisen kom ut från brännvinsboden, måste jag passa honom noga, så att han ej smet med hela litern. Jag var alltför väl bekant med gesällernas knytnävar och deras toffelsparkar! Men det var ej tillräckligt att vakta skramlarkompisen. Brännvinsboden låg endast två fastigheter från verkstaden, hörnet av Kaggens-Fiskargatan, så mäster hade ofta sina vägar där förbi. Skulle han ha kommit på mig med att langa, så hade jag råkat värre ut än för gesällerna. Ja, det är ej lätt att vara lärpojk.
                                Efter ett par år upphörde mäster med verkstaden och ägnade sig enbart åt kakeluppsättning. Då lärde jag mig fort att sätta kakelugnar på egen hand. Jag fick då fyra kronor per kakelugn. Det hände, att jag någon gång kunde tjäna åtta kronor på en vecka plus vivre. Det var stora pengar på den tiden.

                                När jag gjort värnplikten, var det på tiden att komma ut och praktisera på andra platser. Ingen, som ej arbetat i andra städer än lärlingsstaden, ansågs som fullgod yrkesman.
                                Min första kondition i en annan stad var Norrköping. Där arbetade jag i tre månader. Så fick jag i en tidning se en annons om att det behövdes sättare i Stockholm. Jag svarade och fick arbetet. Den nye mästaren, Emil A. Andersson*, hade omkring 40 anställda, så det var en rätt stor firma. Det förekom rätt många fyllo, men några hyggliga mannar fanns där även.
                                Det första arbete jag fick, var på Kungsholmen i en nybyggd arbetarbostad. Jag höll just på att rengöra min andra kakelugn, när mäster Andersson kom för att se hur arbetet gick. Efter att ha sett mitt jobb, talade han om, att jag ej fick vara där längre. Jag blev skakis och trodde att jag fått lappen. Jag förstod honom inte. Jag tyckte mitt arbete var lika bra om inte bättre än kamraternas.
                                Mästaren förstod tydligen vad jag tänkte, för han drog på mun och sa, att jag skulle plocka samman mina verktyg och möta honom på Strandvägen 7. Jag skulle alltså få fortsätta! Jag frågade hantlangaren, vad det var för en sorts byggnad på Strandvägen. Han undrade varför jag frågade. Jo, sa jag, jag ska flytta över dit. Det var som tusan. Där har mäster bara sina allra skickligaste arbetare. Där är en byggnad avsedd för uthyrning till utländska diplomater. http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=117

                                Mitt första arbete i sjuan var att mura in och kakelkläda en kokspis på femte våningen. När mäster kom för att se, hur jag klarade jobbet, anmärkte jag, att jag hade dåligt med materialer. Ja, här finns ju ingenting sa mäster och försvann. Efter en stund kom det upp en man med två ämbar lerbruk. Han såg ilsken ut i överkant, satte ner ämbaren och röt: "År det du din fähund, som springer med skvaller?" -Vi från landsorten var vana vid att ha hantlangarna under kontroll, så jag gav honom en ordentlig utskällning, men några mer materiel fick jag ej.
                                Jag hade, då jag gick i trapporna, i andra våningen observerat en kollega, som såg trevlig ut. Jag tänkte att det var lika så gott att jag gick ner och bekantade mig med honom, medan jag väntade på grejor. Efter att ha sagt våra namn, såg han på mig och frågade, om det var jag, som höll till på femte våningen. När jag bejakade detta, började han skratta och sa: "Du är visst ny här i stan, för annars borde du veta, att jobbare på fjärde och femte våningarna sällan får några materialer. Det är för många trappor att gå. Dessutom har du bråkat med hantlangaren. Du har nog små utsikter att få några materialer framöver. Skall du få något, så måste du ge hantlangaren några pilsner om dagen." Nå, jag lydde rådet och det blev skapligt resultat. Priset var 6 pilsner om dagen.

                                En dag frågade mäster, från vilken trakt av Småland jag var. Från Förlösa, svarade jag. "Men" sa mäster, "då är vi ju från samma trakt, för jag kommer från Bäckebo". Förlösa och Bäckebo ligger bara en och en halv mil från varandra. När jag sen talade om, att jag varit flera gånger och arbetat i Bäckebo åt mäster Lund, så fann vi att vi hade gemensamma bekanta. Mäster blev mycket intresserad och ville höra, hur det var i hans hemtrakt.
                                Det, att jag var smålänning, tror jag inverkade en hel del på att mäster i fortsättningen gav mig mera ansvarsfulla uppdrag. Mäster Andersson brukade ofta åtaga sig kakelugnsarbeten i städer och större samhällen utanför Stockholm. Det första uppdrag jag fick utanför Stockholm, bestod i, att jag fick välja två kamrater och resa till Uppsala för att där för mästers räkning sköta kakelarbetet i en större nybyggnad. Jag skulle ordna med materieler, såsom lera, grus och tegel, och med hantlangning. Jag skulle se till att rätt kakelugn kom på rätt plats och att arbetet i sin helhet blev förstklassigt utfört. Jag undrade nog, om inte mäster överskattat min förmåga. Jag var mycket ung och någon arbetsledning hade jag ej prövat på, men jag tänkte, att tror mäster på mig, så nog skall jag göra mitt bästa.
                                Tack vare bra kompisar, gick arbetet fint, en dag strax före vi var färdiga, kom mäster på vanlig inspektion, han hade ej något att anmärka utan allt var till belåtenhet. När han sedan skulle resa, sade han till mig att plocka ihop verktygen, för jag skulle följa med hem och taga ut ett par kamrater och resa till Fårösund på Gotland och i den under byggnad varande officersbyggnaden utföra samtliga kakel-arbeten där. http://www.tjelvar.se/forband/ka3/byggnader/a-1.htm
                                Last edited by Gideon; 2012-04-01, 05:31.

                                Comment

                                Working...
                                X