Warning: Trying to access array offset on value of type null in phar://.../vb/vb.phar/bbcode/url.php on line 2
Warning: Trying to access array offset on value of type null in phar://.../vb/vb.phar/bbcode/url.php on line 2
Warning: Trying to access array offset on value of type null in phar://.../vb/vb.phar/bbcode/url.php on line 2
Warning: Trying to access array offset on value of type null in phar://.../vb/vb.phar/bbcode/url.php on line 2
Warning: Trying to access array offset on value of type null in phar://.../vb/vb.phar/bbcode/url.php on line 2
Kaffekvarnar, andra kvarnar och kaffe-mortlar. -
precis en sån (PES) - antik- & samlarforum
Nu på hösten har jag sett och fyndat två väggkvarnar.
De är inte helt kompletta. En verkar ommålad och med
en vev som inte riktigt passar. Det är fel gänga i veven
och en ny mutter sitter på vevaxeln för att hålla juster-
fjädern. Det stämmer liksom inte.
Veven är så lik de från Tuna-kvarnarna, från "Plåtslageri-
bolaget Eskilstuna", och ägaren Belfrage. Ja, vevarna från
Tix-kvarnarna också...
Kan det vara en ganska sen tillverkning? När andra verk-
städer i Eskilstuna började "ge upp"?
"Brädan" ser så enkel ut och kvarndelen är endast gjuten
i gjutjärn på ett likartat sätt som Tuna kvarnen. Inte
specialstål utan gjutjärn. Se sista bilden här och . inlägg 264
Jag upptäckte det nu, vad roligt. Jag tror att
kvarnen är en raritet. En "LiliPut" tillverkad av
Hermann August Bernhard, som grundade fabriken
BeHa i Wermelskirchen i Rhenlandet.
Ett köp som för mycket läsande i den här tråden lurade mig till :-). Jag var i valet och kvalet då den egentligen var för ny för att jag skulle vilja köpa fler kvarnar men för en tjuga fick den följa med ändå. Trä och klädd i plåt. Osäker på träslag, tyckte det såg mörkt ut invändigt men i botten liknar det nog furu, det är nog bara kaffet som färgat in det.
Ja, det är värt att lägga ner lite arbete på den.
Den tillverkades mellan 1876 till 1936.
När det gällde den jag visar på inlägget, så fick den runda
"plåtburken" bada i "Propplösare i en plastburk ca en tesked,
tills färgen löstes.
Trädelarna kan penslas med densamma så den färgen där
också löses upp och går att skrapa eller skölja bort.
Propplösaren är mycket stark så hellre mindre.
Den här modellen kan bli väldigt fin då trädelarna ar av bra
bokträ, eller ek, som kan göras rena och oljas in.
På metallen skall i princip bara färgen avlägsnas och oljas.
Allt går att skruvas isär innan man börjar. Helst skulle
veven lossa från vevaxeln och kvarnringen skruvas bort.
Priset på en sådan kvarn går inte under 150 :-, när den
är "rengjord".
Tack för information, skall se när jag får tid att snygga upp den. Tycker det borde gå att se skillnad på kvarnar gjorda 1876 och sådana gjorda 1936, men det blir väl något för framtiden.
Jag har inte hittat något skrivet om vilka tillverknings-
skillnader det kan vara mellan de olika åren. Men något
kan det väl vara. Kanske kan det vara instansningen
av namnet på "skålen"?
Din kvarn här får mej nu att skriva ner och visa problem
jag funderar över när det gäller att "renovera", "rekondi-
tionera" eller dessutom lackera om. En fransk samlare
skriver en hel del om det på sin sida på den här länken:
Här en väggkvarn som var i uselt skick att jag inte ville
se åt den då jag mest blev ledsen över den. Jag fick fatta
ett beslut och jag tänkte som så, att om den skall vara
något jag lämnar efter mej(till barnen), så skulle den
ändå se så pass ren och prydlig ut att den inte kastades på
soptippen direkt. Den saknade dessutom sin glaskopp för
färdigmalt kaffe. "Konsolen" mot träplattan, som håller
kvarndelen hade dessutom "rivits" sönder trots att den
var av järn. Jag fick göra ett nytt "vinkeljärn" som jag
skruvade fast, för inte kunde ju kvarndelen sitta fast med
ett järnband tvärs över.
Jag tog noggranna bilder på den och särskilt på namnet,
"Primo", som här var ditmålat med pensel i en särskild stil.
Jag tvättade av den, spacklade och slipade innan jag målade
om den. Namnet får vänta...
Det är intressant att läsa på den franska samlarens länk
om hur de som samlare renoverar kvarnarna till något, som
kan vara acceptabelt eller säljbart...?
Den här kvarnen är säkert från Tyskland kanske från 30-talet
och med "justeringsarmen" på baksidan. Den är väldigt lik
väggkaffekvarnen "Eva" jag visar tidigare i tråden. Länk_
Mit dieser Homepage möchten wir unsere kleine Sammlung vorstellen, aber auch für Interessierte Tipps und Tricks in jeder Hinsicht des Mühlensammelns geben
En trevlig bok om mat och dryck när seklet var ungt.
Hej
Jag tror att avsnittet som behandlar kaffet, i den här
boken, kan vara från ungefär samma tid som de flesta
kaffekvarnar här i tråden härrör från.
Det är Hemkonsulenten i Östergörlands län, Rut Wallensteen-
Jaeger, som berättar vad folk på gårdar och torp, bönder,
småbrukare, statare andra arbetare och fattighjon i länet
levde av.
Min bror hittade den i Malmö och skickade textcitat.
Jag vill gärna citera några avsnitt, som jag tycker är
intressanta.
-" Kaffet skulle malas till varje “pålägg”. Det var otänkbart
att mala allt nyrostat kaffe på en gång.
Det fanns flera kaffekvarnar för hushållsbruk men gemensamt
för alla var att de malde kaffet alldeles för grovt.
Det kokades sedan för länge och man kokade hela tiden på
sumpen ända tills den nådde upp till pipen. Då först måste
man tömma pannan för att få rum med ett nytt avkok. Det
fanns ett tjockt lager av fett kring pannans övre del och
locket var på undersidan helt täckt av ett kaffefettlager".
-" På många håll t ex i Västerlösa hade man två kaffepannor,
den ena kallades Sumpan, den andra Pärlan. 1 Sumpan slogs
sumpen från Pärlan i vilken det nya kaffet kokades på
avkoket från Sumpan"
-" Många ansåg att kaffet blev klart om kaffepannan spolades
över med kallt vatten innan det serverades. Man använde
också braxenfjäll och skinnet från lutfisk, ål och lake
för att “klara” kaffet. Fiskskinnen torkades och sedan
blev det barnens sak att klippa små bitar ca 1 cm i
fyrkant som sedan förvarades i en bleckburk. Man använde
också äggvita som klarmedel och äggskal som krossades och
rördes ner i det malda kaffet innan det kokades".
-" Under första världskriget hände det att sumpen från ett
kaffekalas torkades och gavs till behövande fattiga som
därmed fick möjligheten att avnjuta något som hade en
liten smak av kaffe".
Jag vill verkligen rekommendera boken, den finns i flera
exemplar på Bokbörsen.
Jag har varit med om folk som haft tillklippta fiskskinnsbitar för att stoppa i kaffepannan när de kokade.
Annars har tänker jag på när de skriver om sumpen det som mormor berättade om hur många äldre gjorde, de hade två kaffepannor, en stor och en liten. Man kokade i den lilla pannan när det skulle vara fint, och så slogs sumpen över i den stora pannan. Där samlade man ihop den gamla sumpen som användes för återkommande kokningar i vardagslag. Det var Uppland så traditionen var inte bunden till Östergötland.
....vet hur man gör ett gott kaffe.
Jag har andra upplagan av Hagdahl men skönt att slippa
skriva ner texten, särskilt som jag blir utloggad ofta när
jag skrivit en lång text=inte kul.
FBQ, kan du berätta mer, har du sett eller har du smakat?
När det gäller fiskskinnbitar var det länge sedan och gav
de inte smak? Ja, fortfarande träffar jag äldre, som berättar
att de alltid kokar kaffe....
prylsnubben, en sådan trevlig text och om Mauritzkaffe.
Jag, som gammal Göteborgare.
Tillägg till inslaget ovan om Primokvarnen. Jo, jag har sett
en väldigt lik(identisk nästan) på Internet, med Eva, ditmålat
med pensel också, se länk: http://vernissage.nu/evakvarn1.jpg
och det är den andra Evakvarnen förutom den vi ser här i tråden.
Jag har smakat. Kan väl varken säga bu eller bä, smakade nog ganska mycket som det brukar. Om det blev klarare eller inte kan jag inte heller avgöra men generationer av husmödrar kan väl inte ha fel? Att få sumpen att sjunka ordentligt kan ju vara bökigt med eller utan klarskinn. Men jag har numera övergett kokkaffet för perkulator.
Comment