Kakelugnar

[Bengt H.]

Tack för bidraget, Lars!

Roligt när det går att hitta sådant i någon tämligen okänd bok.

[Bengt H.]

Nu har jag fått ögonen på ännu ett riktigt ”guldkorn” som det ibland går att upptäcka i hembygdsföreningars årsskrifter.
Denna intressanta berättelse om kakelugnsmakarefamiljen Andersson publicerades i Floda hembygdsförenings årsskrift år 1997.
Efter en mycket trevlig e-postkorrespondens med en representant för föreningen har jag fått tillstånd att återge denna artikel om kakelugnsmakare Adolf Andersson och hans verksamhet i västra Södermanland.

Den siste kakelugnsmakaren
vid Hagsäter, Esplund

Av Siv Larsson

Adolf Andersson, född 1854, bodde hela sitt liv vid Hagsäter, Esplund. Här bedrev han kakelugns- och krukmakerihantverket fram till 1903. Han dog 1919 och är begravd på Floda kyrkogård tillsammans med hustrun Matilda, död 1935.
Efter 1903 blev han enbart kakelugnssättare och övergick samtidigt från de egna gula ugnarna till de fabrikstillverkade vita, tennglaserade.
Enligt fru Anna Miller, äldsta dotter till Adolf Andersson, var verkstaden av gammalt datum. Den låg fram till 1845 vid Westerlund och innehades av en krukmakare Pettersson. Adolf far, Anders Andersson, var svärson till Pettersson och lärling hos denne. Anders Andersson och hans hustru Ulrika Charlotta (Ulla-Lotta) Persson kom från Sköldinge. De fick fem söner. Adolf var en av dem och han kom att överta faderns hantverk. Hans fyra bröder bosatte sig också vid Esplund eller i grannskapet. Carl-Johan var skräddare och bodde med familj vid Westerlund liksom brodern Anders Petter, arbetare och troligen ogift. Carl-Johan bodde senare vid Söräng. Två ogifta bröder, Erik och Axel, byggde år 1900 Hemmet eller Spikmotäppan, beläget mellan Hagsäter och Westerlund. Enligt en artikel i Katrineholms-Kuriren den 10 aug. 1923 bedrev bröderna ett mönsterjordbruk i stor brödra- och släktsämja.
Själva ”hantverkshuset” vid Hagsäter bestod av den egentliga verkstaden, uppförd i liggande timmer, knuttimrad och med golv av grova furuplankor. Taket var isolerat med torv och tegelklätt. Brännskjul och kärlbod i anslutning till verkstaden var av enklare beskaffenhet med jordgolv och uppförd av stående bräder som vilade på syllar.
Här tillverkades kakelugnar och kärl av bruksföremålstyp såsom fat av olika storlek, gräddkannor och blomkrukor. Kärlen gjordes av blålera som hämtades på hemorten och trampades med nakna fötter, något som var ovanligt vid jämförelse med tillverkningen på andra orter i landet. Kännetecknande är den genomskinliga blyglasyren. Dekoren är av enklaste slag i vitlera. Ibland förekommer stänk av kopparaska (grön) eller brunsten (violett). Ett fat kunde kosta 12 öre och en blomkruka 6 öre.
Omkring sekelskiftet tillverkades tusentals svalbon av lera för en djurskyddsförenings räkning. Ett sådant svalbo fanns ovanför ingången till verkstaden.
Verkstaden var vida känd i västra Södermanland, främst för kakelugnstillverkningen. De är gjorda av samma material som krukmakargodset. Ytan har först begjutits med finare vitlera innan den genomskinliga blyglasyren lagts på. Efter bränningen framträder då den typiska gula färgtonen. Både runda och fyrkantiga ugnar tillverkades och såldes i grannsocknarna. En sådan s k Bieugn lär finnas i köksflygeln på Julita Gård.
Enligt vad Anna Miller berättat arbetade fadern ensam med drejningen. Med bränningen och de s k baxarbetena; pulvrisering av kisel, blyaskning och förarbete med leran hade han god hjälp av bröderna som brukade jorden omkring Hagsäter. Bröderna tummade också lergökar emellanåt, annars ett vanligt lärlingsarbete. Blyet ”askades” i boningshusets kök. Det tog flera dagar. Vintertid torkades också kärlen i boningshuset. Bränningen krävde mycket passning dygnet runt. Då var också kvinnor och barn ”i elden” med kaffekokning och vattensprutning på brännskjulets väggar så att det inte skulle ta eld. På marknader och torgdagar skötte kvinnorna försäljningen. Man sålde bl a på Julita torg.
Ett ofantligt arbete måste det ha varit med många tunga och även riskabla moment. Familjen var stor. Adolf och Matilda fick 14 barn, 7 flickor och 7 pojkar, mellan 1878 och 1904. I en notis i Katrineholms-Kuriren 1949 uppmärksammas syskonkretsen. Deras sammanlagda ålder var då 814 år med en medelålder av 58 år och alla 14 i livet. Något av ett åldersrekord trodde tidningen.
Verkstaden inköptes omkring 1940 av Löjtnant Bäckström på Julita Gård av dåvarande ägarinnan Anna Miller. Krukmakeriet nedmonterades 1956 och lagrades på Julita. Meningen var att det skulle återuppföras i backen nära kvarnen, där Seth Gustafssons snickeriverkstad låg. Huset karaktäriserades närmast som en backstuga. Det blev ordentligt uppmätt och nedmärkt.
1958 beslutade styresmannen för Nordiska Muséet att byggnaden inte skulle återuppföras. Den speciella konstruktionen försvårade en återuppbyggnad på annan plats. Dessutom ansågs byggnaden vara i dåligt skick redan vid nedmonteringen. Det lagrade virket kunde sågas upp till ved, medan de magasinerade inventarierna såsom verktyg, kärl och kakel skulle bevara. Finns inventarierna möjligen kvar på Julita Gård idag?
Det vore intressant och värdefullt för hembygdsföreningen att få veta om någon av våra medlemmar känner till något om krukmakeriet och tillverkningen där.
Den huvudsakliga källan till denna artikel har varit Marita Åkessons kompendium om krukmakarfamiljen och verksamhet vid Hagsäter. Detta kompendium finns också på Kommunarkivet i Katrineholm.

[Polsson]

Intressant läsning som jag tackar för:

Tack, Bengt!

[Gideon]

Mycket intressant och värdefull dokumentation.
Stort tack, Bengt!

[Bengt H.]

Tack för uppskattningen, Polsson och Gideon.
Men den största uppskattningen skall nog gå till författaren av artikeln samt hembygdsföreningen som en gång berett plats för den i sin årsbok och nu medverkat till att den blir tillgänglig för alla PES-besökare.

[Bengt H.]

Nu har jag av min suveräna västkustbekant fått mig tillsänd denna annons ur Göteborgs adress- & industrikalender 1899.
Det var ju på denna fabrik som Julius Amandus Johansson arbetade under sin tid i Göteborg, och innan han flyttade till Uddevalla och startade eget.

[Bengt H.]

Uppsatt som isolering på en vägg ett 1800-tals hus fanns en gammal tidning med denna kakelugnsannons.

[Bengt H.]

I brist på kakelugnar, så blev i stället några rejält gamla eldstäder fotograferade.
Där finns i varje fall en sådan ugn som brukar kallas tegelkakelugn eller rörspis. Samma konstruktion som den vanliga kakelugnen förutom att tegel och putsat kalk- eller lerbruk har fått ersätta kaklet.

[Polsson]

I brist på kakelugnar, så blev i stället några rejält gamla eldstäder fotograferade.
Där finns i varje fall en sådan ugn som brukar kallas tegelkakelugn eller rörspis. Samma konstruktion som den vanliga kakelugnen förutom att tegel och putsat kalk- eller lerbruk har fått ersätta kaklet.

[ATTACH]121378[/ATTACH] [ATTACH]121379[/ATTACH] [ATTACH]121380[/ATTACH]

Hej, Bengt!

Öppna spisar har även de sin charm. Den första borde inte vara särskilt gammal jämfört med den andra.

[Bengt H.]

Lilla Garns kakel- och stenkärlsfabrik

Tack för kommentarerna angående de öppna spisarna, Polsson!
Enligt vad jag fått mig berättat, så skall faktiskt ugnarna/spisarna vara ursprungliga i det för norrländsk del ovanliga stenhuset från 1800-talets början.
Men visst ser den ena ut att vara betydligt yngre, och kan nog så vara eftersom dokumentationen över byggnaden nog inte är alltför tillförlitlig.


På en annan tråd visade jag en bild på en kruka/burk från Lilla Garn. Bilden har jag fått från föreningen Klockarborgs vänner, och därifrån har jag också bl.a. fått en bild på en kakelugn som finns i en byggnad på Klockarborg. Denna byggnad uppfördes av familjen Söderberg och har sedan bebotts av familjen i generationer. Mer om detta går att läsa om bl.a. på föreningens hemsida. http://www.klockarborgsvanner.se/
Troligtvis är därför även kakelugnen tillverkad vid Lilla Garns kakel- och stenkärlsfabrik.

Jag har skrivit av lite uppgifter från kyrkböcker samt Kommerskollegiums fabriksberättelser för att kunna ge en liten uppfattning om verksamheten vid denna fabrik.
Angående flyttdatum i kyrkböckerna, så är dom långt ifrån tillförlitliga. Det kunde nog dröja både månader och år innan en flyttning blev anmäld.

Össeby – Garns kyrkoarkiv, husförhörslängd för Lilla Garn 1861 – 68
Klockaregården: Organisten Wilhelm Oscar Söderberg f. 23/4 1821 i Garn.
Hustrun Lovisa Zakrisdotter . 1812 i Kårsta.
Barnen: Wilhelm Theodor f. 6/10 1845 i Ö. Garn
Hjalmar August f. 31/4 1847.
Richard Walfrid f. 14/10 1849
Dessutom finns där ett flertal pigor och drängar, en snickare, bagarlärling, ett antal bagargesäller, bagare och en djurläkare samt några till. Dock inga kakelugnsmakare.

1868 -75 Lilla Garn 1/4 mantal Frälse. Ägare: org. Söderberg.
Kakelugnsm. Carl Gustaf Sundvall f. 12/6 1837 i Daretorp, Skarab.län. Inflyttad från Skövde 24/10 1869. Till Göteborg 28/4 1870.
Kakelugnsm.arb. August Wilhelm Sundvall f. 25/6 1845 i Skövde. Från Hällestad 24/10 1869. Till Stockholm 18/2 1870.
Kakelugnsm.arb. Frans Oscar Sandberg f. 19/2 1845 i Skenninge. Från Sigtuna 24/10 1869. Till Jönköping 25/4 1870.

Klockaregården: Här finns förutom familjen Söderberg ett flertal pigor, drängar, bageriarbetare m.m nu även
Kakelugnsm. Johan Alfred Holmqvist f. 23/11 i Arvika. Från Stockholm 24/10 1868. Återvände dit 24/5 1869.
Kakelugnsm.gesäll Oskar Alfred Nilsson Wetterholm f. i Linköping. Inflyttad därifrån 30/9 1871. Till obest. Ort 13/8 1875.
Kakelugnsm.lärl. Karl Alfred Johansson f. 9/9 1854 i Lomaryd, Jönköpings län.
Kakelugnsm. Johan Fredrik Öberg f. 30/3 1834 i Järfälla. Inflyttad den 30/9 1871 från Linköping tillsammans med hustrun Carolina Almberg.
Fosterson till Öberg, Oskar Fredrik Andersson f. 29/9 1863 i Stockholm.
Dessutom fanns där några gesäller, dock utan anteckning om det är bagare- eller kakelugnsmakaregesäller det är frågan om.

1876 -80. Kakelugnsmakeriet.
Mästare Johan Fredrik Öberg med familj, som nu utökats med Öbergs ”oäkta” son Johan August f. 30/11 1876 i Ö.Garn. Familjen uppges ha avflyttat till Össeby 1880.
I hushållet finns också lärlingen Carl Alfred Johansson som även var boende hos Söderbergs. Avflyttar till obest. ort 1879.
Gesäll Carl Emanuel Jakobsson f. 27/4 1840 i Norrköping. Från Östhammar 1/12 1877. Till Öster Löfsta 1878.
Oskar Fredrik Johansson f. 20/6 1860 i Örberga. Från Linköping 1/9 1876.

Kommerskollegiums fabriksberättelser för Långhundra fögderi.

Här uppges som drivkraft en häst. Denna häst användes nog till s.k. hästvandring, d.v.s. den stakars hästen fick gå runt, runt och drev då lerkran i vilken leran bearbetades med ett flertal knivar eller liknande.
Drejskivan drevs troligtvis av kruk/kakelugnsmakarens fötter

1871 Lilla Garns lerkärlsfabrik. Ägare: W.O. Söderberg. Vid fabriken mantalsskrivna arbetare: 2 st. Tillverkningsvärde: 750:
1872 Lilla Garns stenkärlsfabrik, Söderberg, mantalsskrivne arb. 2 st. Ej mantalsskrivne: 1 st. Tillverkningsvärde: 650:
1873 Lilla Garns Kakel- och stenkärlsfabrik, Söderberg, 2 ugnar, 1 mästare + 1 vid fabriken mantalsskrivne arb., 750:
1874 Lilla Garns Kakel- och stenkärlsfabrik, Söderberg sterbhusbolag, 2 ugnar, 1 mästare + 2 vid fabriken mantalsskrivne arb. samt 1 under18 år, 1750:
1875, 1876 Lilla Garns Kakel- och stenkärlsfabrik, J.F. Öberg, 2 ugnar, 1 mästare + 1 vid fabriken mantalsskrivne arb. samt 2 under 18 år, 600:
1877 Do. Tillverkning: Stenkärl och kakel m.m.
1878 Samma som 1875-76 förutom 2 mantalsskrivne arb. samt 2 under 18 år.
1879 Samma som 1875-76 förutom 2 mantalsskrivne arb. samt 1 under 18 år.

Söderberg själv hade nog inga kunskaper om kakeltillverkning så troligtvis bedrevs verksamheten under denna tid av anställt kakelfolk, och då säkerligen åtminstone från 1868 även om den inte finns med i fabriksberättelsen.

Efter att familjen Öberg flyttat från Kakelugnsmakeriet i Lilla Garn ägnade sig Öberg då troligtvis enbart med kakelugnsuppsättning. Den 12/4 1889 avled Öberg och familjen var då bosatt i Körlinge, Sandvret.



Eftersom rummet där kakelugnen är placerad är så litet, så går det inte att komma så långt ifån att ugnen den får plats på en bild.

[Polsson]

Intressant till tusen, Bengt!
Jag roade mig med att jämföra Lilla Garns bästa år 1974 med trelleborgskrukmakarnas tillverkningsvärde:

1874 Lilla Garns Kakel- och stenkärlsfabrik, Söderberg sterbhusbolag, 2 ugnar, 1 mästare + 2 vid fabriken mantalsskrivne arb. samt 1 under18 år, 1750:
H C Åkesson 4 anst. värde 2100:- ( 15 ugnar 600:- och 25000 lerkärl 1500:-)
Marie Eriksson enka 2 anst. värde 2000:- (40 000 lerkärl)
Nils Nilsson 1 mäst. 1 arbetare värde 600:-
C A Stenbäck 1 mäst. 1 arb. Värde 800:-

Med andra ord måste verksamheten vid Lilla Garn, med tanke på att det var en liten ort, varit ganska stor.

[Bengt H.]

Av en slump hamnade jag på en trevlig hemsida http://www.sarahedfors.se/genealogi/...ial/index.html , och bland allt intressant gick det att hitta en tidningsartikel om kakelugnsmakarefamiljen von Knorring i Orsa.

http://www.sarahedfors.se/genealogi/extramaterial/vonknorring_art.html

http://www.sarahedfors.se/genealogi/extramaterial/kakelugn1.html

[Polsson]

Hej, Bengt!

Det måste vara ett lyft för kakelugnsmakarna att ha en adelsman i gruppen. Intressant läsning dessutom.

[ssssssara]

Hej, Bengt!

Det måste vara ett lyft för kakelugnsmakarna att ha en adelsman i gruppen. Intressant läsning dessutom.

Tyvärr var "min" del av von Knorringarna ingen adelssläkt utan en ointroducerad gren av von Knorrings-släkten. Helt vanligt folk med andra ord alltså, trots namnet...
Men roligt att det finns någon som uppskattar artikeln!
/Sara Hedfors

[Polsson]

Tyvärr var "min" del av von Knorringarna ingen adelssläkt utan en ointroducerad gren av von Knorrings-släkten. Helt vanligt folk med andra ord alltså, trots namnet...
Men roligt att det finns någon som uppskattar artikeln!
/Sara Hedfors

Hej, Sara!

Trots att "din del" av knorringarna inte var adelssläkt, duger de mer än väl bland "våra" kakelugnsmakare.