Hemmamåleri - Porslinsmålning

[luchur]

Denna lilla skål följde med hem från förra veckans loppande. Först avfärdades den som ett hemmamåleri, men med närmare granskning så verkar den vara av mycket bra kvalitet. Måleriet är inte glaserat men är mycket fint gjort. Porslinet håller hög kvalitet och väger lite (130 gram). Skålen mäter endast 12 cm i diameter. Vad säger ni spontant? Är det ett hemmamålerie eller har jag hittat en tidig Rörstrand

[Kim von Platen]

Hallå Snövit,
Inte Rörstrand, inte engelsk, men luktar Tyskland. Vackrast om den varit snövit och utan krussiduller. SWo long...

[Peter S]

Jag ser på färgen att den ligger utanför glasyren och inte håller fabrikskvalitet. Mitt tips är alltså hemmålad. När Rörstrand signerade med Stockholm så tillverkade de bara fajans, och inte porslin, så den tanken är ändå utesluten.

Men jag måste ändå ge en eloge till målaren som lyckats så bra i utförandet. Kanske har hon (för de allra flesta som målade både hemma eller professionellt var kvinnor) faktiskt haft uppdrag från industrin vid andra tillfällen. Å andra sidan finns det mycket detaljerade förlageböcker att köpa (även nuförtiden).

[luchur]

Tack Ju mer jag tittar på den desto mer Herend känsla får jag i porslinet. Så det är nog troligast att det är en omålad pjäs som förädlats hemma

[Gideon]

Nog är skålen hemmamålad, även om det första intrycket säger annat. Det är en driven och skicklig person, som utfört arbetet och och Peter kan ha rätt i att en bakgrund från industrin kan finnas.
Jag minns så väl ett par möten med en gammal dam i Helsingborg i början på 1990-talet, som jag och en vän besökte i släktforskningssyfte, och hennes hem var fyllt av skatter. Delar ur danska serien Flora Danica på byråar, i vitrinskåp och väggar, samt tomtar i mängd. Wow!
Så äkta, så äkta - men allt hade hon målat själv.

Hon var fostrad i den gamla skolans precisa måleri och tålmodighet, och njöt verkligen av det. Att hennes far var konstnär hjälpte förstås penselföringen bättre, men hon hade inte arbetat hos till exempel Rörstrand. Hon hade säkert hade blivit anställd - om hon sökt i sin ungdom.
Att jämföra med Astrid Ewerlöf eller Mela Anderberg till exempel, är ingen överdrift.

Sen förra året har jag utrivna blad ur boken "Ur Sveriges hantverk", andra delen från 1956 i en pärm, i akt och mening att skriva av dem, men det är alltför långt (14 sidor) och kan bara intressera den som verkligen vill sätta igång att måla på porslin. Mycket detaljerad och beskriver moment för moment vad man behöver, vad det är att tänka på och hur det ska utföras.
Det är inte bara att göra det, utan tillgång till brännugn måste finnas (två gånger, upp till 760 grader) och det har inte vem som helst hemma.

Aina Wedin (som skrivit allt) visar på de utvalda bilderna de verktyg som behövs, samt sina resultat. Det är lika fina blomstermålerier, som AP i Stockholm utfört på luchurs gallerskål.

Vill Du försöka?
ABF-kurs i porslinsmålning:

http://folket.se/nyheter/1.157730

Bildgallerier från Svenska Porslinsmålningsförbundet:

http://www.porslinsmalningsforbundet.se/

[luchur]

Tack Gideon för info, men vad gäller porslinsmålningskurs så hoppar jag över tror inte mina händer är så stadiga som behövs

[Gideon]

För att höja anseendet en smula, för det vi kallar hemmamåleri, åtminstone det gammaldags och petnoga, visas en annan pryl.

En tedosa, som E.L. förfärdigat åt Anna den 16 december 1969.
Hur gammal den är, kan vi bara gissa, men stämpeln F med krona över, säger Porzellanmanufaktur Fûrstenberg. Den känns som att bara ha varit ett par decennier i ålder, då porslinsmålaren E.L. beställde den per postorder eller hittade den i någon bod. Ändå finns de två upphöjda reliefbladen invid lockknoppen, som kvalitetstecken.
Originalet, från 1700-talets slut, med annat måleri, kan vi se här:

http://www.porcelainbiz.com/porcelain/fuerstenbergteacaddy3.htm

Egentligen tycker jag att vi borde ta vara på sådana här arbeten, som är lika underskattade som hemvävda textilier och broderier - vars arbeten ägnats väldigt många timmars koncentration, men också persnoliga nöjen och tillfredställelser, då de slutfördes.
Modellflygplan, till exempel, kan man jämföra dem med den här tedosan eller luchurs gallerskål?

Det finns säkert mycket mera att visa upp från era hem och lika många åsikter.
Tror att jag har några andra saker också, som skämts i låda...
Men hinn först ni.

[Gideon]

Följer upp med ett fat av A.-L. Partanen. Det vore trevligt om det var en nära släkt till mer välkände Pauli Partanen, men om det vet jag intet.
Dateringen är svår att läsa, 1946 eller 1976, men stämpeln avgör vilket decennium som passar in. Nån som vet?
Också här är måleriet minutiöst och precist, med tålamod som endast en konstnärligt lagd person, kunde lägga ner tid på.

[Peter S]

Intressant med tanke på att målaren haft vett nog att sluta i tid, så att man åtminstone ser lite av godsets färg i mitten... När det äkta porslinet kom till europa (Meissen tidigt 1700-tal)var det viktigt att så mycket av porslinets egen yta syntes under dekoren, även i figuriner, som antingen var helvita eller med bara lite skuggning (rouge på kinderna kunde räcka! Här är det precis tvärt om...

Med tanke på motivet och stämplarna på fatet står det nog -46.

[Gideon]

Väcker ämnet till liv med ännu ett finfint måleri på porslin.
Denna gång på en liten skål med blommor och kartuscher i relief, urspungligen helt vit, från Kungliga porslinsfabriken i Berlin, med brandenburgska spiran och tvärstreck i mitten, som blå märkning.

Skålen är signerad Helene Holck, Fec. 1903.
Fec. står för fecit, som betyder gjord/tillverkad.

Precis som sin ett år äldre syster Ingeborg, står hon året 1900 som mönsterriterska i folkbokföringen.
Hanna Beata Helena Holck föddes den 31/8 1863 i Lund, och avled i samma stad den 14/6 1922.

Om henne kan vi läsa i Bengt Nyströms Svensk jugendkeramik (2003):
"Holck, Helene, 1863-1922.
Porslins- och miniatyrmålare, konsthantverkare. Studerade i Dresden 1879-80 och vid Tekniska skolan i Stockholm 1881-87. Lärare i Göteborg och från 1892 i Stockholm i Stockholm i egen ateljé tillsammans med sin syster Ingeborg H. till 1903, därefter bosatt i Lund. Studieresa till London 1895. Hon gjorde en del arbeten för Rörstrand, troligen 1890, och anlitades särskilt ett par år, 1896 och 1897, inför Stockholmsutställningen, och även några år därefter. Deltog enskilt i Göteborg 1891, i Stockholm 1897, i Helsingborg 1903 och på Malmö Museum 1904 med egna arbeten i överglasyrmålning på porslin, lergods och fajans. Tidigaste kända fat (i emaljmålning) från Rörstrand från 1890."

Intressant, inte sant?

[Kaptenen]

Grattis till ett ovanligt föremål! Jag har försökt ta reda på vilken av KPM:s servismodeller som hon har använt, men har inte lyckats.

[Gideon]

Envisar mig med ännu ett prov på porslinsmålning i den högre skolan, signerat av VS 1963.
En krämkopp, som kan vara tysk, men det kan vi inte veta, eftersom botten är helt täckt av guldfärg.
Klassisk i form och blomstermåleri, hur som helst!
Och nej, jag har inte fått nippran - det här är snyggt och underskattat.

[Ulferic]

Bidrar med ett fat som väl kan kallas hemmamålat. Målat på ett kaffefat. Fatet är omärkt. Fatet är från början helvitt. Syns vid kanten på fatet. Det vita finns även kvar på vissa ställen i motivet. Ålder och ursprung har jag ingen aning om. Någon som vet bättre. När kameran är laddad så skall jag visa några saker av min hemorts hemmamålande dam som även hade kurser i dylik utövning för ortens mer eller mindre konstnärliga damer och herrar. Mest damer.

[Gideon]

Ulferic, jag hoppas att kameran är gaddad för nya exponeringar snart?
Ser fram emot fler bilder från Dig och andra.

Den lilla samlingen av porslinsmåleri växer långsamt, men stadigt.
Här utökad med ännu en plunta från Fûrstenberg, och den kan ha varit målad av en kurskamrat, eftersom den förfärdigades strax efteråt - av JW 1970.

[Ulferic]

Har inte varit så mycket oladdat snarare problem i samband med ny kamera. Nu fungerar det.
Här är två saker av ortens stora porslinsmålerska Elvy Assarsson. Har lite mer målat någonstans. Inte av Elvy men några som jag tror är snäppet bättre än vad hon gjort. Elvys man hade målerifirma på orten och de båda försökte få oss pojkar och flickor att hitta rätt i livet genom frireligiös uppfostran och porslinsmålningskurser.