Bergmans i Kristianopel

[Gideon]

Återigen en (flera) applause för en mycket bra berättelse!
Johannes och FB Stenbäck måste ha stött på varandra, under sina gesällvandringar, haft samma läromästare eller utbytt erfarenheter och tips på "krukmakarträffar"? Det undrar man ju.

Som utlovat kommer ett par rätt bra bilder på en Bergmangryta, med löpande hund-bård. Av far eller son, det får Du bedöma.
Bättre bilder kommer under veckan, men man kan se att det ena örat är större än det andra, och det verkar gå igen hos ett par av de grytor Du visat. De verkar gjorda på "fri hand".

[Polsson]

Far eller son?

Återigen en (flera) applause för en mycket bra berättelse!
Johannes och FB Stenbäck måste ha stött på varandra, under sina gesällvandringar, haft samma läromästare eller utbytt erfarenheter och tips på "krukmakarträffar"? Det undrar man ju.

Som utlovat kommer ett par rätt bra bilder på en Bergmangryta, med löpande hund-bård. Av far eller son, det får Du bedöma.
Bättre bilder kommer under veckan, men man kan se att det ena örat är större än det andra, och det verkar gå igen hos ett par av de grytor Du visat. De verkar gjorda på "fri hand".

Vad jag med säkerhet tror mig veta, är att de stötte på varandra på Baltiska utställningen. Om de nu var där personligen. Far eller son, ja! Viktors fru hade ju en beskrivning på skillnanden, men min samling är inte tillräckligt stor för att ge entydigt svar. Kanske kan Joakim B göra en analys. Den skillnad jag har märkt på de få Kristianopelalster jag hållit i handen är att en del har varit
Albert-Elfstrand-klumpigt -gjorda, men då har jag inte tänkt på hur "Kristianopel" har skrivits.

Om man studerar din gryta och jämför "Kristianopel" med min nyinköpta filebunke daterad 1933 (Johannes dog det året) är stilen indentisk lika.
Alla alster som visats på denna tråd och som är signerade "Kristianopel", förefaller vara signerat av en och samma hand, på ett undantag när; mitt senaste köp (vilket ej är hämtat än) har inte exakt samma "t" och "l" i Kristianopel som de övriga.

[Gideon]

"Mina funderingar när jag läser om verkstadsarbetet är: Är det Viktor som sitter och drejar? Eftersom Johannes är 80 år vid tillfället låter han nog sonen demonstrera drejandets svåra konst."
skrev Du.
Jag tror att det är Viktor, eftersom han tycks ha mustasch och är gängligare vid drejskivan. Vad vi sett, så hade fadern ingen tangorabatt.

Visar återigen grytan, som bättre kommer till sin rätt, med nya bilder. Framförallt den gröna färgen stämmer bättre överens med verkligheten, än de två bilderna tidigare. Sedan är det också för dokumentationens skull här.

En detalj tål att diskuteras, och det är "grövre, klumpigare former" hos Johannes. Kan det vara så att han var en rastlös man, som ville att arbetet skulle gå fort, även om han var ordningsam? För på den sista bilden syns en självspricka på mynningen, nära ena örat, som möjligen uppstod vid bränningen. Eller var inte leran ren nog?

[Polsson]

Funderingar över Bergmans lergods

"Mina funderingar när jag läser om verkstadsarbetet är: Är det Viktor som sitter och drejar? Eftersom Johannes är 80 år vid tillfället låter han nog sonen demonstrera drejandets svåra konst."
skrev Du.
Jag tror att det är Viktor, eftersom han tycks ha mustasch och är gängligare vid drejskivan. Vad vi sett, så hade fadern ingen tangorabatt.

Visar återigen grytan, som bättre kommer till sin rätt, med nya bilder. Framförallt den gröna färgen stämmer bättre överens med verkligheten, än de två bilderna tidigare. Sedan är det också för dokumentationens skull här.

En detalj tål att diskuteras, och det är "grövre, klumpigare former" hos Johannes. Kan det vara så att han var en rastlös man, som ville att arbetet skulle gå fort, även om han var ordningsam? För på den sista bilden syns en självspricka på mynningen, nära ena örat, som möjligen uppstod vid bränningen. Eller var inte leran ren nog?

Min retoriska fråga om det var Viktor som satt och drejade, gällde vid Alma Falks besök vilket sedan ledde fram till artikeln. Att det är Viktor som sitter och drejar på den smala bilden är helt klart.

Det där med grövre och klumpigare former och skillnaderna i signeringen "Kristianopel" ställer till det, tycker jag. "Kristianopel" på din gryta
förefaller vara skrivet med samma stil som min 1933-filebunke och den måste ju vara tillverkad av Viktor. Kanske blev Viktor slarvigare på "gamla" dar.

Att lergods finns "ute i handeln" trots att det har "tillverkningsskador" är intressant. Har själv några Stenbäck som visats tidigare på FBS-tråden vilka var svarta p.g.a att man misslyckats med den gröna glasyren vid bränningen. Sannolikt såldes sådant gods billigare av krukmakarna. Bränningsskador och oren lera, var nog inga sällsyntheter, tror jag.

[Polsson]

"J Bergman krukomakare 1868" "Kristianopel"

Besökte samlarmarknaden i Markaryd idag med sonen. Priserna föreföll lägre än vid motsvarande marknad i Degeberga. Medan jag ordnade parkering m.m gick sonen i förväg så när jag hade avverkat två rader med stånd hade han tillryggalagt fyra. Helt plötsligt dök han upp ur folkvimlet med en stor påse i handen och sa: "Här ska du få se vad jag har köpt till dig farsan."

Grytan som är 9 cm hög och har en diameter på 11 cm, är "nästan" identisk lika med Gideons förevisade dito. Det ena örat är större än det andra och på flera ställen är den lagad med någon grön massa eller färg. Den är inget mästerverk såtillvida att alldeles för mycket vikt/lera ligger i bottenregionen medan väggarna är mycket tunna. Men vad gör det! Signeringen "J Bergman krukomakare 1868" resp "Kristianopel" är jämförbart med en lottovinst. Den krukan har Johan/Johannes drejat! Men hur kan den vara signerad 1868 när J enl. hfl kom dit först 1870? Kanske var det så att han gjorde sitt gesällprov, om han nu gjorde något, när han var uppe i stockholmstrakten och därför räknar 1868 som sitt första "krukomakarår".

Enligt sonen hade han köpt krukan av en dam som hade mycket lergods. Den damen visade sig vara Christina Lindvall-Nordin( "Skånsk allmogekeramik".)

[Gideon]

! ! !

Det var väldigt.
GRATTIS till att ha en son med hökögon!

Årtalet kullkastar kronologin något och detsamma gäller ju sättet att signera för respektive Bergman. En omvärdering och rådsmöte med dagens efterlevande vore kanske på sin plats?
Jag finner ingen anledning till att 1868 skulle vara en efterhandsskrift. Så pass tidig grönglasering och dekor innebär ju nästan att han inte var "först på plan" i Skåne med sådant. Någon i Stockholm förde vidare den gamla krukmakartraditionen. Kanske.
Som sagt - det här tål att utredas närmare och självklart med den förra ägarinnan också.

[Polsson]

! ! !

Det var väldigt.
GRATTIS till att ha en son med hökögon!

Årtalet kullkastar kronologin något och detsamma gäller ju sättet att signera för respektive Bergman. En omvärdering och rådsmöte med dagens efterlevande vore kanske på sin plats?
Jag finner ingen anledning till att 1868 skulle vara en efterhandsskrift. Så pass tidig grönglasering och dekor innebär ju nästan att han inte var "först på plan" i Skåne med sådant. Någon i Stockholm förde vidare den gamla krukmakartraditionen. Kanske.
Som sagt - det här tål att utredas närmare och självklart med den förra ägarinnan också.

Med all respekt för "efterlevande" och "förra ägarinnan", men tyvärr tror jag inte att någon av dem har något att tillföra. Tvärt emot dig, Gideon, har jag teorin att grytan är tillverkad i Kristianopel långt senare än 1868. Prydnadslergods i grön glasyr från krukmakarhänder är väl slutet av 1800-talet och början av 1900 dito?

[Gideon]

Med all respekt för "efterlevande" och "förra ägarinnan", men tyvärr tror jag inte att någon av dem har något att tillföra. Tvärt emot dig, Gideon, har jag teorin att grytan är tillverkad i Kristianopel långt senare än 1868. Prydnadslergods i grön glasyr från krukmakarhänder är väl slutet av 1800-talet och början av 1900 dito?

Inte endast, grönglaserat krukmakargods förekommer faktiskt mycket tidigare.

Just nu tittar jag på en sparbössa med liggande hund från Stockholm. Överdragen med vitlera, därefter grönglaserad och från 1820-talet. Sgrafferad på samma sätt som Bergmans keramik, och sedan på en blomkruka från Lund med utvikt bräm och två pålagda formpressade kvinnohuvuden. Denna är från 1800-talets förra hälft.
Därefter på en av fyra brännvinsjungfrur i sin prydno, som har varsin glasyrfärg, däribland en grön från Väderstad i Östergötland, med en klädsel i senempirens mode. Likt två bondmoror och två högfärdiga stadsmadammer står de i grupp, som om de nyss träffats.

Exemplen finns på bilder och föremålen tillhör Nordiska museet. De beskrivs av Inger Bonge-Bergengren i en liten bok med titeln "Av lera och eld - om krukmakare och krukmakargods", tryckt i Trelleborg 1994.

[Polsson]

Inte endast, grönglaserat krukmakargods förekommer faktiskt mycket tidigare.

Just nu tittar jag på en sparbössa med liggande hund från Stockholm. Överdragen med vitlera, därefter grönglaserad och från 1820-talet. Sgrafferad på samma sätt som Bergmans keramik, och sedan på en blomkruka från Lund med utvikt bräm och två pålagda formpressade kvinnohuvuden. Denna är från 1800-talets förra hälft.
Därefter på en av fyra brännvinsjungfrur i sin prydno, som har varsin glasyrfärg, däribland en grön från Väderstad i Östergötland, med en klädsel i senempirens mode. Likt två bondmoror och två högfärdiga stadsmadammer står de i grupp, som om de nyss träffats.

Exemplen finns på bilder och föremålen tillhör Nordiska museet. De beskrivs av Inger Bonge-Bergengren i en liten bok med titeln "Av lera och eld - om krukmakare och krukmakargods", tryckt i Trelleborg 1994.

Jag har boken och minns en del av det du skriver, men ska kolla igen. I bergmansfallet tror jag emellertid inte att dateringen 1868 är från tiden. Då skulle årtalet. enligt min mening, vidlådas "Kristianopel". Bergman kom inte till K.opel förrän 1870.

[Gideon]

Jag är inte den som klamrar mig fast vid ett påstående, utan det får ses som en hypotes.
Årtalet 1868 ställs också som tvivelsamt, när man läser detta citat ur nämnda bok:

"En van och duktig drejare arbetar med lugna, väl avvägda rörelser. Precis som vid glasblåsning utgör de olika arbetsmomenten ett fascinerande och harmoniskt skådespel. Det ser så enkelt ut och lätt ut! Men det tog nånga år, genomsnittligt sju, innan en gesäll behärskade konsten att dreja. Och dessutom räckte det inte enbart med övning. För att bli en skicklig krukmakare måste man ha sinne för form och proportioner och vara något av en konstnär."

Frågan är då: Var Johannes skicklig nog att dreja denna skapelse 1868, under överinseende av sin läromästare i Stockholm och markerade sin härkomst med att skriva Kristianopel redan då?
Eller var detta en senare manifestation, som vid ett lagom jubileum decennier senare?
Det blir jämförelser på olika sätt som får fälla utslaget och det finns nästan aldrig någon regel utan undantag.

[Polsson]

Jag är inte den som klamrar mig fast vid ett påstående, utan det får ses som en hypotes.
Årtalet 1868 ställs också som tvivelsamt, när man läser detta citat ur nämnda bok:

"En van och duktig drejare arbetar med lugna, väl avvägda rörelser. Precis som vid glasblåsning utgör de olika arbetsmomenten ett fascinerande och harmoniskt skådespel. Det ser så enkelt ut och lätt ut! Men det tog nånga år, genomsnittligt sju, innan en gesäll behärskade konsten att dreja. Och dessutom räckte det inte enbart med övning. För att bli en skicklig krukmakare måste man ha sinne för form och proportioner och vara något av en konstnär."

Frågan är då: Var Johannes skicklig nog att dreja denna skapelse 1868, under överinseende av sin läromästare i Stockholm och markerade sin härkomst med att skriva Kristianopel redan då?

Eller var detta en senare manifestation, som vid ett lagom jubileum decennier senare?
Det blir jämförelser på olika sätt som får fälla utslaget och det finns nästan aldrig någon regel utan undantag.

Det måste vara en senare manifestation eftersom Bergman kom från Algutsboda till Stockholm och blev Kristianopelbo först 1870. Även jag betraktar mina "påståenden" som hypoteser. Vi kan aldrig veta säkert, Gideon,
men vi anstränger oss för att komma så nära "sanningen" som möjligt. Om någon tex framförde teorin att det var Viktor som ville hedra sin fader Johannes och därför skrev texten "J Bergman krukomakare 1868" på grytan, kan ingen med säkerhet säga att det är fel.

Kollade i boken och visst har du rätt i att grönglaserat lergods fanns även på 1800-talet och sannolikt även 1700 dito.

P.s
Trine hade ingen K.opelvas längre, men tack för tipset.
D.s

[Gideon]

Det måste vara en senare manifestation eftersom Bergman kom från Algutsboda till Stockholm och blev Kristianopelbo först 1870. Även jag betraktar mina "påståenden" som hypoteser. Vi kan aldrig veta säkert, Gideon,
men vi anstränger oss för att komma så nära "sanningen" som möjligt. Om någon tex framförde teorin att det var Viktor som ville hedra sin fader Johannes och därför skrev texten "J Bergman krukomakare 1868" på grytan, kan ingen med säkerhet säga att det är fel.

Vi har redan ett utslag, ett som jag inte tänkte på, och som Du skrev:
Algutsboda --> Stockholm --> Kristianopel.
Därmed faller min första hypotes.

Då återstår själva handstilen, att likt Elfstrandarnas signeringar, utröna vem som skrev på det och det sättet, för att därmed kunna skilja ut Din daterade gryta.
Verkligen intressant för oss djupgrävare, som det är lika ointressant för andra att titta på ett par dödgrävare i arbete.
Vi får lyfta upp anseendet till arkeologers nivå...

[Polsson]

Vi har redan ett utslag, ett som jag inte tänkte på, och som Du skrev:
Algutsboda --> Stockholm --> Kristianopel.
Därmed faller min första hypotes.

Då återstår själva handstilen, att likt Elfstrandarnas signeringar, utröna vem som skrev på det och det sättet, för att därmed kunna skilja ut Din daterade gryta.
Verkligen intressant för oss djupgrävare, som det är lika ointressant för andra att titta på ett par dödgrävare i arbete.
Vi får lyfta upp anseendet till arkeologers nivå...

Med tanke på "mina" två senaste krukmakares himmelsfärd, riskerar man väl att bli kallad dödgrävare i dubbel bemärkelse. Vi kämpar vidare mot lägre nivåer och skikt, Gideon!

[Gideon]

Med tanke på "mina" två senaste krukmakares himmelsfärd, riskerar man väl att bli kallad dödgrävare i dubbel bemärkelse. Vi kämpar vidare mot lägre nivåer och skikt, Gideon!

Så ska det låta, Polsson, och det känns upplyftande!

[Gideon]

Att den var kvar...

...förvånade mig.
Efter FBQ:s Sörlingfynd å Myrorna på Götgatan och antagande att ett parti lergiods från en samlare inkommit, åkte jag dit efter några timmar på Antikvärldens dag i Solnahallen.

Vad står där uppdukat på ett bord, om inte flera Arvikafat av Viktor Axelsson och så en gryta med öron, lätta att känna igen?
Det en otrolig känsla att veta att den stått där i ett par dagar, minst, och att ingen velat ha den.
Nu har den fått sällskap hemma, av sin äldre eller yngre broder, det återstår att dryfta.
Skillnaden är den gula glaseringen invändigt, en ljusare grön utvändigt, men annars tycks inskriften vara utförd av samma svårskiljbara hand. Lustigt är det lilla "hornet" på ett öra, då glasyravrinningen stannade av, när skålen var upp och nervänd.

FBQ ska ha en varmt handslag som tack för sitt tips!