Strömberg/Strömbergshyttan

[gello]

Tack Rebello och alla Ni andra som bidragit med uppgifter om min vas. Det var ju trevligt att det var Gunnar Nylund som var formgivaren, och tillsammans med vad jag fått veta om Strömbergshyttan ger det ju en extra dimension på min vas.

[Samlartrollet]

I Antikvärlden nr 2 fanns ett stort reportage om Gerda Strömberg. Kolla på ditt biblotek om de har den tidningen eller forska om någon du känner har den. Går också att köpa på nätet för 50:-

[rebessin]

Den aktuella vasen är designad av Gunnar Nylund. Vet inte vad modellen/serien heter men jag har en exakt likadan i samma färg samt två andra i serien. De är signerade "Strömbergshyttan 1956 GN". Det är alltså Gunnar Nylunds design, och jag vet att de tillverkades även in på 1960-talet eftersom jag sett med egna ögon när Kjell Andersson satt och drev sådana här vaser i sin mästarstol på Strömbergshyttan. Kan också berätta en historia om konstnären Gunnar Nylund. En morgon när han pinkade uppstod ett intressant mönster i bubblorna i toalettstolen. Han ritade snabbt av mönstret, sprang ned till hyttan och arbetade där fram en ny glasserie, med mönstret som förebild, tillsammans med de duktiga glasblåsarna. Serien fick namnet Schimaro.

[Katjat]

Det var inte illa pinkat...

[gello]

För en tid sedan såldes på Tradera en identisk likadan vas som min men den tillskrevs Vicke Lindstrand. Kan det vara så att han ligger bakom min vas också?

[harley]

gerda strömberg slog igenom på paris utställningen 1925 och hon var helt självlärd som glaskonstnär och som redan sagts fick dom mästerglasblåsaren knut bergqvist med sig till det nystartade strömbergs hyttan knut bergqvist mannen som egentligen låg bakom graalglaset tillsammans med simon gate bokstaven B står för att det är en vas på din vas gello

[Maria]

Strömbergshyttan hette tidigare Lindefors glasbruk som Knut Bergqvist var delägare i, när Edvard och Gerda Strömberg tog över glasbruket stannade Knut kvar.
B = Blomglas.

[Rebello]

Gunnar Nylund vid strömbergshyttan

Gello - du ska nog lita mera på Asta Strömberg af Klinteberg än på Tradera i detta fall. Hon svarade mig i våras (i samband med att jag frågade henne om "2,4 kilo tung vas" som hon intygade var av hennes egen design vid Strömbergshyttan):"Den asymetriska vasen med färgkärna är ritad av Gunnar Nylund. Blåst av Kjell Andersson och hans skickliga team." Konstnären GN och mästaren KA var alltså verksamma vid Strömbergshyttan då vasen tillverkades där. Asta S. var då både ägare till bruket och formgivare där.

Vicke Lindstrand har designat liknande vaser vid Kosta - med färgat underfång. Lindstrands och Nylunds vaser kan kanske vara svåra att skilja åt, om de inte är signerade. Jag har själv ett par miniatyrer, 70 mm höga och i liknande design. Vet med 100% säkerhet att de är från Strömbergshyttan med design Gunnar Nylund - har fått dem av dåvarande hyttmästaren där. I fjol såg jag sådana miniatyrer till salu i antiktidning. Där uppgavs Vicke Lindstrand, Kosta - vilket jag ifrågasatte i min kammare.

[harley]

Strömbergshyttan hette tidigare Lindefors glasbruk som Knut Bergqvist var delägare i, när Edvard och Gerda Strömberg tog över glasbruket stannade Knut kvar.
B = Blomglas.

ja men då fick dom väl knut med sig eller hur maria..och gello det finns en bok om gerdas period på EDA jag har den framför mig just nu den heter kort och gott glas från EDA där finns hennes produktion på EDA med bild och text och jag säger bara hald och gate i all ära men gerda strömbergs pjäser är minst lika snygga och arbetade

[Rebello]

Orrefors tunnväggiga graalglas

harley skriver i sitt inlägg: ”som redan sagts fick dom mästerglasblåsaren knut bergqvist med sig till det nystartade strömbergs hyttan knut bergqvist mannen som egentligen låg bakom graalglaset tillsammans med simon gate”.

För undvikande av missförstånd ges följande komplettering om mellanskiktsdekoren Graalglas: Simon Gate medverkade inte i att ta fram själva graalglastekniken. Den Orreforstekniken tog KB fram helt på egen hand i juli 1916 – men inspirerad och pådriven av disponent Ahlin. KB skriver i sina memoarer (se boken Kärlek till glas), att Gate och disponent Ahlin inte fick se graal nr 1 förrän en månad efter att KB hade blåst och drivit den. Den graalen finns nu på Orrefors glasbruks museum. Vidare skriver KB att det var först in på år 1917 som Gate kopplades in på att rita graalglas. Med Gate och Hald som formgivare och mäster Knut vid hyttstolen samt Wollmann med mönsteretsningen, gjorde Orrefors tunnväggiga graalglas succé – först i Stockholm 1917 och sedan i Paris 1925. ”Graalen fick sin konstnärliga själ”, som Bo Knutsson formulerade det i SvT-Antikmagasinet 08 02 21.

Knut Bergqvist formgav själv de första graalarna - hösten och vintern 1916 - eller i samverkan med tecknaren Fritz Blomqvist och etsaren Heinrich Wollmann. Graalarna från 1916 är onumrerade – förutom nr 1,2 och 3 – de övriga från 1916 har beteckningen ”Orrefors” i mönstret på livet och är oftast syramatterade. Enligt den lista med skisser och beskrivningar av de färdiga graalglasen som Wollmann upprättade till Orrefors arkiv, så formgav KB ett hundratal av de första numren av graalar 1917 - och även ett stort antal därefter. Listan finns intagen av Helmut Ricke i boken Glas in Schweden.

Man kan läsa mer om allt detta på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Graal_%28glasteknik%29.

Se även en ny länksida på PES, som länkar till Orrefors glasbruks historia samt tekniker därifrån och konstnärer: http://www.precisensan.com/links/sho...catid=9&page=2.

[Rebello]

Strömbergs och Bergqvists - radarpar vid Strömbergshyttan

harley skriver: ja men då fick dom väl knut med sig eller hur maria.

Ja visst: Knut fanns där redan på Lindefors och Strömbergs fick honom fortsatt med sig ”på tåget”. Förutom det förtydligande Maria gjort i dag om Knut B och Lindefors/Strömbergshyttan ges följande tillägg. Jag har även skrivit om detta tidigare i denna tråd och på tråden ”2,4 kilo vas”: http://www.precisensan.com/antikforu...ead.php?t=9251.

Knut Bergqvist flyttade 1929 från Orrefors till Lindefors glasbruk i Hovmantorps församling, där han blev delägare, samt formgivare och mästare och hyttmästare. Detta bruk lade ner driften redan 1931. Eda lade också ner – 1933 – och då flyttade Edvard och Gerda Strömberg till Lindefors - med ett tiotal glasarbetare från Eda – arrenderade först och köpte senare bruket, samt ändrade namnet till Strömbergshyttan. Edvard S ville gärna ha kvar mästaren Knut B, som han hade samarbetat med under Edvards tid som disponent på Orrefors, och så blev det också.

KB verkade i mästarstolen på Strömbergshyttan till 1947, då han vid 74 års ålder blev hyttmästare. Knut B Efterträdde Edvard S som hade haft den rollen, men avlidit 1946. KB blev sedan också mentor för sonen Sven-Erik som övertog hyttmästarrollen. S-E B var som hyttmästare chef för driften i glashyttan tills Strömbergshyttan lades ner 1979. Redan före Edvards död hade sonen Erik S övertagit rollen som disponent och efter dennes död var Eriks hustu Asta chef. Asta Strömberg af Klinteberg verkade även som formgivare vid Strömbergshyttan. Hon bor fortfarande kvar där - och har alltså varit mig behjälplig med att attribuera ett par glas från Strömbergshyttan nu på PES.

[Rebello]

Betr. harley om Gerdas glas på Eda

Håller med om kvaliteten av ”Gerdas glas”. Även Västra Värmland har haft ett glasrike. Det var inte lika stort som det i sydöstra Småland, men med en arbetarstam med ytterst skickliga glasblåsare och slipare! Detta framgår inte minst av det högklassiga kristallglas som formgavs av Gerda Strömberg och som finns representerat i Eda glasmuseum, www.edaglas.com. Tyvärr har man inte Gerdas fina kvalitetsglas i kristall representerat på websidan! Man kan i stället studera det i den bok harley nämner. T ex den konfektskål som finns där med fasettslipat ben – den krävde en skicklig mästare att forma benet i hyttan och urstyvt av sliparen att på detta smala ben åstadkomma den svåraste av slipningar: fasettslipningen.

När det skånska glasbruket Henrikstorp brann ner 1762 värvades en kärna av dess glasblåsare att bilda stomme i glasbruken på Värmlandsnäs: Anneberg som övergick i Mässvik och sedan Liljedahls glasbruk. Glasbruk växte upp i Sölje, Glava och Eda. I litteraturen om Sölje och Eda finner man flera släktnamn av glasblåsare som fanns på moderbruket Kosta – t ex Heintze. Jag vill mena att Eda glasbruk konstnärligt nådde sin höjdpunkt under Strömbergsepoken 1927 till 1933 med disponenten Edvard och formgivaren Gerda.

[Rebello]

Gerda Strömberg som förnyare av svenskt glas

gerda strömberg slog igenom på paris utställningen 1925 . . .

Harley - dina lovord för Gerdas glas är berättigade. Men - hon slog inte igenom redan 1925 i Paris. Då var hon disponentfru och svarade för representationen på Orrefors (1918-27). Det var Gates och Halds glas som fick grand prix i Paris och det blev guld vid den världsutställningen till Orrefors glasblåsarmästare Knut och Gustav Bergqvist och gravören Gustav Abels samt till mästarna Gustav Augustsson och Viktor Jakobsson vid Orreforsbruket Sandvik i Hovmantorp.

Det Sandvikglas som ställdes ut i Paris, var ritat av Gate - inte av Gerda. Hon uppmärksammades inte förrän under Eda-epoken: först på utställningar 1928 i Jönköping och på NK i Stockholm. Hon deltog även i världsutställningen i Barcelona 1928. "...en del kritiker började snart undra vem formgivaren var." Detta framgår av Märta Holkers artikel om Gerda S, i Antikvälden 2008 nr 2, som uppmärksammats här på PES.

För att återgå till trådens huvudtema - Strömbergshyttan. Märta Holkers skriver, att Gerda där förstod att utnyttja den skimrande kristallens möjligheter - i den svagt slivertonade eller rökfärgade kristallmassan. Typiska Gerdaglas där var tunga, tjockväggiga vaser och skålar, ofta slipade med fasetter eller med en bred nedslipad mynningskant. Gerdas mest kända serviser är Hörningsholm och Säby från Strömbergshyttan.

Jag minns att Edvard berättade om den för Strömbergshyttan typiska, svagt blåtonade kristallen, att han fått det glasreceptet från England - minsann.

[cjf]

Mycket trevliga och informativa inlägg, tack Rebello!

[gello]

Tack Rebello för klarläggandet om min vas, man blir avundsjuk över allt vetande som kommer fram här på Pes.