Tweet
Att kalla sakerna mediokra var kanske att ta i. Det jag menar är att det är sorgligt att en konstnär frammanar en nystil som är så lik förebilden att de knappt går att skilja dem åt.
Mitt intresse för företeelsen var nog inte egentligen gullaskruvsinlägget. Det var nog mer artikeln i Antikbörsen. (Förvillande lika vinglas). Pokalen och karaffen i inlägget här var nog det som utlöste min skrivlusta.
Det är mycket olyckligt när kopian eller kanske mer rätt pastischen anses som om det vorde originalet. Så var fallet i en diskussion på ett annat forum för något år sedan. Någon hade lagt ut en bild på en Tysk emaljmålad plunta från 1750-talet. Flaskan blev av en kunnig glasprofil bedömd som en ovanlig produkt av just Hugo Gehlin. Jag påpekade i den diskussionen att de tagit fel på några hundra år i sin bedömning, sen var den diskussionen tyst.
Men det kanske är jag som är fel ute, kopian är mer känd än originalet, det är bara att acceptera.
Jag är på intet sätt emot utveckling, men det skall vara en utveckling, inte en kopia. Det många konstnärliga ledare gjort är att de tittat mer på de tidiga alstrens formspråk och detaljer än de gör på teknik och material och arbetssätt. Utifrån detaljerna och materialval gör de något som blir nästan identiskt med de tidiga originalen. Så har de självklart gjort i fallet med nystilarna som Peter S nämner ovan och så har Gehlin och Ollers gjort.
Jag tycker inte det är rätt. Varför inte se på de tidiga teknikerna, materialen, arbetssätten mm och utifrån det göra något eget.
Ett exempel på vad som verkligen nydanat och fört Svenskt glas framåt och skapat nutidshistoria är Arieltekniken vem det nu var som var pappa till den Edvin Öhrström eller Vicke Lindstrand.
Här har man utgått från tidiga metoder i form av luftinneslutningar i glas och skapat något nytt som kom att revolutionera glasindustrin. Det är ingen kopia, det är en tillbakablick som lett till en otrolig utveckling och en reell historieskrivning.
De avbildande kopiorna som Hugo Gehlin, Edvin Ollers mm har gjort kommer aldrig att påverka kulturhistorian såsom de nydanande verken av Lindstrand, Öhrström mm.
Mitt intresse för företeelsen var nog inte egentligen gullaskruvsinlägget. Det var nog mer artikeln i Antikbörsen. (Förvillande lika vinglas). Pokalen och karaffen i inlägget här var nog det som utlöste min skrivlusta.
Det är mycket olyckligt när kopian eller kanske mer rätt pastischen anses som om det vorde originalet. Så var fallet i en diskussion på ett annat forum för något år sedan. Någon hade lagt ut en bild på en Tysk emaljmålad plunta från 1750-talet. Flaskan blev av en kunnig glasprofil bedömd som en ovanlig produkt av just Hugo Gehlin. Jag påpekade i den diskussionen att de tagit fel på några hundra år i sin bedömning, sen var den diskussionen tyst.
Men det kanske är jag som är fel ute, kopian är mer känd än originalet, det är bara att acceptera.
Jag är på intet sätt emot utveckling, men det skall vara en utveckling, inte en kopia. Det många konstnärliga ledare gjort är att de tittat mer på de tidiga alstrens formspråk och detaljer än de gör på teknik och material och arbetssätt. Utifrån detaljerna och materialval gör de något som blir nästan identiskt med de tidiga originalen. Så har de självklart gjort i fallet med nystilarna som Peter S nämner ovan och så har Gehlin och Ollers gjort.
Jag tycker inte det är rätt. Varför inte se på de tidiga teknikerna, materialen, arbetssätten mm och utifrån det göra något eget.
Ett exempel på vad som verkligen nydanat och fört Svenskt glas framåt och skapat nutidshistoria är Arieltekniken vem det nu var som var pappa till den Edvin Öhrström eller Vicke Lindstrand.
Här har man utgått från tidiga metoder i form av luftinneslutningar i glas och skapat något nytt som kom att revolutionera glasindustrin. Det är ingen kopia, det är en tillbakablick som lett till en otrolig utveckling och en reell historieskrivning.
De avbildande kopiorna som Hugo Gehlin, Edvin Ollers mm har gjort kommer aldrig att påverka kulturhistorian såsom de nydanande verken av Lindstrand, Öhrström mm.
Comment