Jag kan bara göra som flera före mig, nicka lite lätt medhållande med huvudet och samtidigt dra lite lätt i smilbanden när jag läser vad Lars K skriver. Man känner igen mycket av detta och minns samtidigt tillbaka på situationer som man själv har upplevt genom åren som aktiv samlare...
Självklart känner man igen sig. Det handlar ju om oss som samlare och eller gamla yrkesmän. Det vore mer skrämmande om man inte känner igen sig.
Jag vet att jag själv på grund av okunskap eller otydlighet ibland medverkat till historieförvanskning. Det kan till exempel vara så enkelt att jag säger något i en diskussion här på Pes. En del tar det som jag säger som sanningar. Det är självklart inte så. Det jag säger och tycker här är mina egna åsikter och erfarenheter, de behöver absolut inte vara sanna. Om jag hänvisar till tryckta källor brukar jag ange dem. Kanske för att friskriva mig från skulden till historieförvanskningen
Ett viktigt kapitel för mig är...........gamla saker som presenteras där man med största sannolikhet vet att dom verkligen är "äkta" har en enl. mig konstnärligt framtoning som jag tycket om in i minsta detalj.
Om inte denna framtoning förmedlas av ett föremål anser jag i regel att det inte är gammalt, oftast är det så att dom som efterapat missar små detaljer som dom från förr hade inbyggt.
Kanske ett unikt sätt att bedöma saker och ting men så är det för mig.
Och jag kan inte påstå att jag har misslyckats i någon större utsträckning.
Omgivningen här kanske anser att jag misslyckas allt som oftast men dom har ju inte direkt facit.
Just det Hektor, dom har inte facit. Men glöm inte att varje individ letar efter sin sak.
Den sista och avgörande tolkningen måste man själv komma fram till, det kan vi nog konstatera. Putte har helt rätt i att individen bestämer själv vad den tycker känns bäst oavsett vad andra säger.
Jag kan dra ett litet sk "skräck exempel" hur det finns de som försöker styra upp andras tänkande
En "rutinerad" samlare ( Mr X) blir kontaktad av en annan samlare inom samma kategori (Mr Y). Kruxet är dock att samlaren (Mr Y) som ger sig till känna för första gången även gillar lite modernare allster än vad den "rutinerade" gör. Detta slutar med att ett brev dimper ner i samlaren (Y:s) brevlåda med informationen att det här och det här ska du samla på, absolut inte det där !
Detta är en sann berättelse som jag kanske får på pälsen för en dag , bara för att jag skriver om den här, men det uppriktigt sagt struntar jag i ! Att försöka döda individualism på det sättet är en styggelse utan dess likelse. I det här fallet så var ju Mr X inte bara en samlare utan framför allt en affärsman och om han ska kunna plocka kulor av en oerfaren så måste han ju höja sina egna objekt till skyarna.
En annan gammal räv inom "branchen" besökte i våras en gammal dam som utgett sig för att vara stor samlare och vid flertalet tillfällen berättat att hon samlat på sig massor av fina saker i alla kategorier. Räven orkade inte stå imot frestelsen att det kanske fanns godsaker hemma hos den gamla damen utan bjöd in sig själv på kaffe en vacker dag. Han blev lång i näsan då hon inte hade en enda sak som var äldre än 1970 talet ! Hon hade samlat på allt som man har kunnat köpa på sig i samlarväg som man får reklam om i brevlådan med jämna mellanrum. (Jag säger bara Franklin Mint ! De har gjort massor av samlarsaker.) Räven sågade således damen längs fotknölarna eftersom hon inte hade något som passade honom. Det blev en kort bekantskap med andra ord. Men.. vadå, hon levde ju lyckligt med sina saker och varför inte unna henne den glädjen ? Vem kan säga att hon var en dålig samlare ? Hon som troget köpt sånt som hon gillade. En del av hennes hobby var säkert att hon fick mycket post och paket och hon hade en sysselsättning som passade in på hennes personlighet !
(Nu kanske jag halkade iväg ifrån ämnet lite, ber om ursäkt om jag pratar på lite för mycket idag. )
Mycket intressant tråd!
Får mig osökt att tänka på en del historiserande författare som försöker få sina påhittade figurer att bli "verkliga". En av dem var visst i "storgräl" med SVT nyligen om en viss film. Så företeelsen förekommer på alla plan inom alla gebit.
Och som redan konstaterats så är det bäst att gå till originalkällor och att själv bilda sig en uppfattning. Det svåra är bara att få fram de där originalkällorna, som mycket väl kan vara nedtecknade av en sinnesrubbad glasblåsare (no offence), vilket gör att jag ändå måste förlita mig på "auktoriteters" utlåtanden i mångt och mycket eftersom jag själv inte har möjlighet att bedriva grundforskning på särskilt mycket av allt som jag är intresserad av.
Det hela blir dock undan för undan lättare i och med digitaliseringen av register och kataloger över mycket referensmaterial och källor, så vi får väl göra som tidigare generationer: Göra vårt bästa och hoppas på det bästa för framtiden!
Kanske ska man akta sig lite så att pendeln inte slår över åt andra hållet på grund av all självrannsakan. Visst finns det saker inom samlandet som är överbevisade och glasklara så att man kan säga att så och så är det.
T.ex. bara för att den måttligt intresserade endast känner till Limmareds glasbruk som börjar på bokstaven L så måste ju L-märkta flaskor vara därifrån. Men visst går det att bevisa att Liljedahls Glasbruk har funnits till. Eller har det verkligen funnits? Vad allt handlar om är kunskap kommit ur kritiskt granskande informationsupptag.
--I de blindas rike är den enögde kung.--
Här få man bjuda på en bakelse som avkoppling.
Denna gamla tråd kanske är aktuell idag också, följer en del diskussioner på forumet lite från sidan, då jag inte vill blanda mig i dem.
Det finns många av oss som skapar sanningar utifrån erfarenhet och förvanskade minnen, man kanske i tillskott till det skall lägga förvanskade tolkningar av den till buds stående litteraturen samt egna löst hängande argumentationstrådar som vävs samman till denna skapade sanning.
Det som är ytterst intressant för min del, är vad som är drivkraften till dessa skapade sanningar. När jag själv studerade, läste man alltid grundläggande forskningsmetodik. Där fick man en insikt i olika källors användbarhet i forskningssyfte, man fick också lära sig innebörden av källkritik. Kan på rak arm inte dra mig till minnes att man kunde skapa egna sanningar utifrån egna antaganden oavsett vad syftet var. Det finns dock en del kvasivetenskapliga verksamheter som använder sig av liknande metoder. De brukar allt som oftast nomineras av föreningen Vetenskap och folkbildning till årets förvillare. Denna titel torde ingen normalt begåvad person vill axla, den ger inga pluspoäng i någons CV.
Vad syftar dessa skapade sanningar då till? Jag kan bara tänka mig några möjliga förklaringar:
- Personen som skapar sanningen vill även skapa en rimlig förklaringsmodell till varför just dennes föremål är förskaffat på ett visst sätt, som kanske skiljer sig från det normala utförandet för föremålstypen. Genom sin skapade sanning legitimerar denne föremålets autenticitet och höjer föremålets status gentemot andra föremål.
- Personen som skapar sanningen har som mål med detta att föremålets originalitet i det utförandet, och med den otroligt nog hundraprocentiga proveniensen skall rendera god avkomst när det avyttras.
Det är väl lika bra att förekomma än att förekommas också. Jag själv har inga som helst ambitioner att vara någon besserwisser, jag vill bara hålla mig till samlarförbundet Nordstjärnans måtto Samla Lära Veta. Jag är omåttligt intresserad av det som ligger mig varmt om hjärtat. Jag försöker att leva efter detta både privat och som ordförande i Wermlands Flask & glassamlarklubb. Jag tror att vi i klubben har kommit en bra bit på väg mot att leva efter samlarförbundets måtto också. Vi gör regelbundna resor till olika museum och eller samlare för att vidga våra vyer och lära oss mer av det vi är intresserade av. Vi har även årliga små utskick med olika teman för att ge medlemmarna tillfälle att få lära sig mer inom specifika områden.
Med detta sagt vill jag sälla mig till föreningen Vetenskap & Folkbildning och använder mig av deras måtto
Jag är skeptisk mot skapade sanningar utifrån löst hängande teorier och förvanskningar av de tillbuds stående litteraturen. Jag är om möjligt ännu mer skeptisk mot syftet därtill
Oj, det fanns ingen Gilla-knapp! imaginärt trycker jag ändå på den! Bra talat Lars.
Syn, intryck och kunskap ökar när man saktar ner ...
Det är för närvarande 1 användare som tittar på det här ämnet. (0 medlemmar och 1 gäster)
Behörigheter för att posta
Svara med citat
