Fråga: Tyska tennljusstakar i rokokostil

[Anna-Carin]

Jag hade aldrig trott att jag skulle komma över tennljusstakar i rokokostil! Svenska ljustakar vore förstås ännu roligare än tyska, men de här kostade mindre än 1900-talskopior.

Vad säger ni om åldern? Bottnarna är väldigt svartfläckiga, kan det säga något om materialet eller beror det helt enkelt på porigheten? Jag ser inte såna bottnar på svenska 1700-talsljussakar hos auktionshusen (svenska verkar slätare, de kanske skrapades efter gjutningen). Ljusmanschetterna verkar vara fasta. Äldre tyska stämplar vet jag inget om, men dessa är i alla fall inte några som jag sett på reproduktioner.

Om det visar sig att ljusstakarna inte är från tiden kommer jag att ta bort patinan för jag tycker att rokokoljusstakar gör sig allra bäst när de är blanka. Jag misstänker att om de hade varit blanka, så hade det blivit budgivning om dem.

[Anna-Carin]

Jag friskade upp minnet beträffande tillverkningen av rokokotenn - framlidne tennexperten Jan Gadd beskrev i artikeln Rokokons flatgods av tenn (PDF) att rokokotallrikar gjöts i vanliga formar för runda tallrikar, svarvades på fram och baksida, framsidan polerades, och därefter kapades brättet till sin slutliga form. Svenska landsortsmästare lödde sedan listen direkt på det flata brättet, medan Stockholmsmästarna först brukade böja upp yttersta kanten en aning runt om samt forma en upphöjning på brättet vid spetsen av varje snibb genom att tallrikens framsida läggs på en träläst och en formad stans slås in från baksidan. Samma metod användes av mästarna i Frankfurt och London.

Han skriver att "Man kan generellt säga att speciellt tillverkade gjutformar för rokokoflatgods inte anlände i Europa förrän i sekelskiftet till 1800-talet, kanske från ca. 1790. Holländska, Belgiska, Franska och Schweiziska rokokotallrikar gjutna i sådana formar blev då mycket vanliga och användes senare även mycket flitigt av reproduktionsfabrikerna under nykokokoperioden i slutet av 1800-talet. De är lätta att identifiera eftersom rokokosnibben på brättets framsida saknas på brättets undersida -
tallrikarna är helt släta här. Detta är logiskt eftersom snibben inte hade någon dekorativ funktion på brättets undersida och skulle skapa onödigt arbete, eftersom tallrikens baksida då inte kunde svarvas ända ut till kanten. Det var även enklare att svarva mässingsformens underdel ända ut i kant!" (s 8) Han beskriver även att kannor och terriner m.m. gjöts släta i två halvor och att åsarna formades före hoplödningen (s 9).

På s 6 skriver Gadd om en bild "Att den illustrerade tallriken gjutits i en helt vanlig rund form framgår av svarvspåren på undersidan av tallriken som är tydliga även inne i snibben (Fig.11.) som är en omöjlighet om tallriken varit gjuten i sin slutliga form." Nu ser jag samma fenomen på foten till en svenskstämplad ljusstake på nätet - foten på rokokoljusstakar bör alltså också ha gjutits i en slät form, svarvats och polerats och därefter bearbetats med verktyg för att få sina åsar:


Ju mer jag tittar under foten på mina ljusstakar, desto mer fundersam blir jag. Jag tror att de är formgjutna med åsar och allt (även på insidan), vilket i sig talar starkt emot att de är från tiden. Det finns enstaka små metall-loppor som kan ha bildats av hål eller gropar i gjutformens inre del men skulle ha försvunnit vid en svarvning, och svaga parallella linjer som går i olika riktning på olika ställen, och kan ha kommit av filmärken på gjutformens inre del. Ingendera går något vidare att fotografera. På sista bilden nedan syns dessutom ett perfekt cirkelrunt märke ungefär halvvägs ut mot kanten klockan 9, det ser definitivt ut som ett modernare gjutmärke (1900-tal?); samtidigt har ljusstaken den kraftigaste och mörkaste patinan - hmmm....

Jag börjar landa i att det antingen rör sig om 1900-tal som avsiktligt patinerats för att verka gamla, eller också kopior från nyrokokotiden med naturlig patina. Kanske en av varje? Tacksam för synpunkter!