Återvinning

[nobe]

Jag har på ålderns höst börjat jobba på återviningscetralen på orten där jag bor. Som gammal samlare av 1700-1800-tal så gråter jag nästan när det slängs så mycket. Det finns för bra att slänga conteniar men där slängs en jävla massa Ikea, Jysk och Ellos skit, och riktigt gamla möbler kastas. Jag har sett gustivanska stolar kastas och malas ner i träconteinern, slagbord, och gammla kistor har gått den vägen, gammalt smide och gammalt glas likaså. Jag försöker prata med folk men har dom lastad på släpkärran så åker det i conteinen sorgligt.

[hose]

situationen er den samme i Danmark.
Genbrugspladserne har projekter hvo de har arbejdsløse til at samle og sælge i egen buitik. Men meget af det de sælger er designting. De gamle ting ender uden købere. Kister - sekretærer - stole og sofaer.

Tænk at der eksisterer så meget gammelt - og nu bliver det brændt eller metal smeltet.

Men hvad kan gøres. Jeg har 10 empire spejle i mit hjem. Det første betalte jeg ca 300 kr for. Nogen har jeg betalt så lidt som 30 kr for. Jeg har reddet de gamle spejle. Sålænge jeg er her er de sikre, men efter mig er deres skæbne skrot.
Og nu i mit hjem - jeg har jo ikke brug for de spejle og glasset er ikke perfekt. Min kone smed dem gerne på lossepladsen. Mine børn vil smide dem ud efter mig.

[umeubbe]

Hej !
Jag kan förstå att man kan bli frustrerad av att se vad folk slänger i soporna, speciellt om man tillhör dom som uppskattar äldre saker. Men när och om jag och min hustru går in på någon second hand lokal här i Umeå så kan man ganska snart konstatera viken massa skräp som finns på hyllor och golv, men billigt är det i regel. Att försöka mer eller mindre tvinga på sina egna barn och barnbarn något som vi i vår generation tycker är värt att bevara är för det mesta en utopi, den yngre generationen är alldeles för trendkänslig. På sextiotalet kunde man starta sitt boende med att göra en soffa, bokhylla eller nattygsbord av spånplattor vilket idag nästan aldrig förekommer, vad jag vet. Tyvärr så får nog vi gamla stötar bara bita ihop och finna oss i utvecklingen som nästa generation bär med sig.

[e_v_a]

När min farmor och farfar hade avlidit lämnade de efter sig ett hem med många gamla saker som vi i släkten hade uppfattat som värdefulla. För att det skulle bli en rättvis fördelning mellan efterlevande, togs det in en värderare.

Till vår förvåning visade det sig att många av sakerna, speciellt antika möbler, hade ett ringa värde. Det är ”inget som ungdomarna vill ha” enligt värderaren. Samma sak med gamla fina bokverk och en frimärkssamling.

Det som hade behållit och ökat i värde var silver och konst, till viss del också en del allmogeföremål. Så att gamla möbler kastas förstår jag, har man inte plats eller användning för dem, så kostar förvaringen på sikt mer än vad de är värda.