På ålderns höst har jag börjat arbeta på en återvinnings station, och jag blir förvånand över vad som slängs. När dödsbon rensas så slängs det mesta, gamla gustavianska stolar, gammalt smide, glas och porslin, fönster, pardörrar, almoge, och verktyg. Saker som är guld värd för en samlare. Vi får inte ta reda på något som ska slängas men det svider i själen när man ser vad som slängs
Jag kan tänka mig. Bara som besökare blir jag nedstämd, jag vet ju en och annan som plockar saker fast man egentligen inte får.
Förutom det kulturhistoriska värdet som försvinner, i dessa tider av miljötänk känns det bedrövligt att inte mer tas tillvara. Visst kan man återvinna materialen men med all energi som går åt till sortering och rensning av råmateral till nytillverkning, alla transporter som går åt med mera. Mycket går ju inte heller att återvinna. Många återvinningscentraler har ju avdelningar där man kan lämna föremål till loppis i stället för återvinning, men jag upplever att mycket lite hamnar där.
Men det finns ju många som erbjuder dödsbostädning mot att få ta rätt på vad som finns, ibland också beroende på vad som finns med ersättning.
Det är för närvarande 1 användare som tittar på det här ämnet. (0 medlemmar och 1 gäster)
Behörigheter för att posta
Svara med citat
