Allmänt meddelande

Collapse
No announcement yet.

Vad händer med dagens antikviteter i framtiden?

Collapse
X
 
  • Filter
  • Klockan
  • Show
Clear All
new posts

  • Vad händer med dagens antikviteter i framtiden?

    Kommer det finnas något intresse för det som vi idag klassificerar som antikviteter, eller är det helt andra saker som gäller i framtiden?

    Som exempel kan jag nämna min 82-årige far och ämnet filateli. Han har sedan 20-årsåldern fram till 90-talet köpt ALLA förstadagsbrev som kommit ut i Sverige. Häromdagen kände han att det var tid att avyttra dem och han gick helt sonika till en av stadens frimärkshandlare som anordnar årliga frimärksauktioner. Svaret han fick var att pappas förstadagsbrev i princip inte var värt någonting, då det inte fanns någon som helst yngre återväxt inom filatelin. Frimärkshandlaren påtalade att filatelisters genomsnittsålder var något på strax över 70 år. Yngre människor har noll intresse av gamla frimärken.

    Tittar vi på rena "antikviteter", kan man konstatera att det mesta har gått i vågor. Stor efterfrågan ena decenniet, liten efterfrågan det efterföljande. Ett exempel är kopparföremål, som knappt är värt metallvärdet idag. Annat var det för 20-30 år sedan. Finns säkert fler exempel.

    För att "koka ner" allt till sin spets: är t ex mina gjutjärnsföremål från Eskilstuna jernmanufaktur/jernbolag ens värt sin vikt i järn i framtiden p g a bristande intresse? Och hur blir det med alla andra nischade föremål som folk sitter och bjuder över varandra på Tradera idag sett i ett framtidsperspektiv?

    Tankar och reflektioner?

    Mvh

    / Lokomotivförare

  • #2
    60–70-talets samlande är förbi, att ha alla mortlar i en serie, 300 äggkoppar/såskannor på hyllor i köket och samlar tallrikar på väggen. Man köper fortfarande sådant man minns hemifrån och vill återskapa t.ex. 50 60-talsmiljöer. Sen kommer det alltid att finnas samlare som du som samlar från en viss fabrik, formgivare eller epok som man är intresserad av och man vill lära sig mer av. Att få igen pengarna som det kostat är mindre viktigt ur en samlares synpunkt utan just ha den prylen blir viktigare. Vad som blir nästa samlarpryl, elektronik kanske och kvalite. Vi dränks av postorder rassel utan värde

    Comment


    • #3
      Jag funderade över vårt samlande som började med 30-40 tals keramik och gick över till Gävle porslin. Samtidigt köpte vi 50–60-tals keramik, textil, möbler och lampor. Köpte lysterglas till en kund i Canada. Köpte och sålde på loppis, samlarmässor, auktioner och tradera. Köpte ett 1850-tals torp och och byte inräkning igen och började samla 1850-tal. Smide, lergods, glas och allt som hör till ett torp. Men nu är det färdigt samlat och jag köper bara sånt jag har användning för eller går att använda. Jag köper inget för hyllan utan det ska gå att använda. Ta en wiskey ur ett gustaviansk glas ur en flaska från 1850. dricka öl ur en bägare från 1832 och ta jordnöter i en skål i grönt glas från 1850 i skenet av barock ljustakar det är livskvalite.
      Last edited by nobe; 2019-09-13, 23:14.

      Comment


      • #4
        Det brukar ju sägas att intresset för föremål brukar skjuta fart när personer i 40-50 års åldern vill börja köpa tillbaka saker från sin barndom eller saker de hade velat ha men inte kunde. Intresset brukar falna när dessa går bort. Lite förenklat är det ju. Det kommer ju alltid att finnas personer som är intresserade av äldre saker. Sedan är det ju så att det går trender i vad som samlas. Själv började jag ju med att intressera mig för det som var gammalt hos mina mor- och farföräldrar. Det blev 1930-talet och äldre men med tiden och man fått lov att avgränsa sig har det blivit allt mindre 1900-tal.

        Vad kommer att hända med Eskilstuna? Jag tror inte det kommer att bli ett massivt ökat intresse. Idag bor många betydligt mindre och man har mindre utrymme för skymmande samlingar. Allt färre minns själva svensk järnindustri. Sedan kommer det nog att finnas kvar visst intresse för vackra bruksföremål. Ny litteratur som noggrannt kartlägger tillverkningen i Eskilstuna och när olika produkter tillverkats skulle nog kunna höja ontresset. Jag tror nog att det starka intresset för 50- 60-tal kommer att mattas, vad det ersätts av och vilka produkter som kommer att bli efterfrågade är nog svårt att sia om.

        Comment


        • #5
          En anknytande fråga, är om samlandet i allmänhet kan ha avtagit jämfört med för ett antal decennier sedan, till förmån för hobbies av nyare slag - sociala medier, heminredning som ständigt pågående projekt, osv. Dvs, kan det ha varit så att förr drogs en del personer med i samlandet, fast de egentligen inte hade samlandet i blodet, utan för att deras vänner samlade osv - men där motsvarande grupp numera ägnar sig åt annat istället?

          Det går mode i allt, och visst kommer intresset för 50-60-tal att mattas av, men beträffande möbler kan jag gott tänka mig att den perioden har bättre förutsättningar att bli populär igen framöver än andra stilar från 1900-talet, eftersom den drar åt det strama och avskalade. Jämför med den gustavianska stilen, som haft mer renässans det senaste seklet än alla 1800-talsstilar tillsammans.

          Beträffande just förstadagsbrev, så har Tradera en avdelning för sådana. Det kan vara idé att titta där på vad som verkar gå att sälja (titta t.ex. på avslutade auktioner och sortera på högsta slutpris), och prova att lägga upp ett urval av dem till försäljning - om ni tycker det är värt besväret, med tanke på priserna.

          (För egen del blev jag samlare på omvägar. Jag var ofta hos mina morföräldrar efter skolan och fascinerades av mormors gamla saker. Hon hade kvar en del saker från när hon var liten, men när de var nygifta hade deras hem drabbats av brand så de förlorade allt, så släktsakerna i hemmet var i princip 1950 och framåt. Däremot gick hon gärna på Stadsauktion och ropade in lådor med intressanta gamla saker. Hennes pappa var uppvuxen på landet och såg inget intresse eller värde i gamla saker, utan gillade nyköpta prylar och satte gärna yxan i gamla möbler osv, så det fanns inte mycket äldre saker från hennes föräldrahem heller, utöver fotografier och enstaka möbler. Jag läste A&A där och fascinerades av alla spännande saker från förr, men kom i princip aldrig till loppisar och antikaffärer. Senare, runt tiden jag tog examen och gifte mig, började jag bygga möbler och miljöer i miniatyr (som dockskåp fast mycket mindre), eftersom jag fascinerades av helheten med rum+möbler+föremål från en annan tid, och möjligheten att ha alla möjliga roliga möbler som jag inte hade vare sig råd eller plats för. Man kan säga att det första jag verkligen samlade på (näst frimärken i tonåren), är referenslitteratur. Metervis med böcker om arkitektur, byggnadsvård, möbler, kläder, osv, men de är väldigt selektivt lästa utifrån vilka projekt jag hållit på med, så jag har enorma kunskapsluckor (och mycket kvar jag kan läsa, vilket förstås är trevligt!). Med tiden satte hälsan stopp för byggandet, så de senaste åren har jag istället börjat samla på mig "riktiga" prylar, ofta från Tradera, och då intresserat mig särskilt för de mindre föremålen - de där som var för små för att återge naturtroget i miniatyr, och som jag därför inte tittat så noga på förut. Att de inte tar så mycket plats är också en fördel! )
          Last edited by Anna-Carin; 2019-09-14, 20:38.

          Comment


          • #6
            Går som tåget och passar sällan tiden

            Ursprungligen postat av Lokomotivförare Visa inlägg
            Kommer det finnas något intresse för det som vi idag klassificerar som antikviteter, eller är det helt andra saker som gäller i framtiden?

            Som exempel kan jag nämna min 82-årige far och ämnet filateli. Han har sedan 20-årsåldern fram till 90-talet köpt ALLA förstadagsbrev som kommit ut i Sverige. Häromdagen kände han att det var tid att avyttra dem och han gick helt sonika till en av stadens frimärkshandlare som anordnar årliga frimärksauktioner. Svaret han fick var att pappas förstadagsbrev i princip inte var värt någonting, då det inte fanns någon som helst yngre återväxt inom filatelin. Frimärkshandlaren påtalade att filatelisters genomsnittsålder var något på strax över 70 år. Yngre människor har noll intresse av gamla frimärken.

            Tittar vi på rena "antikviteter", kan man konstatera att det mesta har gått i vågor. Stor efterfrågan ena decenniet, liten efterfrågan det efterföljande. Ett exempel är kopparföremål, som knappt är värt metallvärdet idag. Annat var det för 20-30 år sedan. Finns säkert fler exempel.

            För att "koka ner" allt till sin spets: är t ex mina gjutjärnsföremål från Eskilstuna jernmanufaktur/jernbolag ens värt sin vikt i järn i framtiden p g a bristande intresse? Och hur blir det med alla andra nischade föremål som folk sitter och bjuder över varandra på Tradera idag sett i ett framtidsperspektiv?

            Tankar och reflektioner?

            Mvh

            / Lokomotivförare

            Hallå Loket.
            Samlandets psykologi går inte på räls, snarare som flyget upp och ned. Det finns samlare av nästan allt, från tågskyltar till spypåsar.
            Skrev en bok om samlandet och gjorde annonsvägen en enkät om vilka som vill vara med och visa upp sina samlingar.

            Svaret var entydigt, gissa vad kategorin samlade på. Gissar någon rätt får du boken Svenska Samlare gratis i brevlådan.

            Träffade Erik Penser för samtal och han gav ett gott råd: Det enda som är värt att samla på är vänner och intressen. Tittade på väggarna i mötesrummet, tapetserade med inramade "antika" aktiebrev. Han ville inte vara med i boken och tog farväl som vänner med ett gemensamt intresse.

            Mitt eget samlade kan kanske förklaras Fars stora intresse för gamla vackra prylar. Han hade öga och öra och drivkraften var att skapa en miljö där hemma, en smått kulturell tummelplats för oss sex kottar. Det satte sina spår.

            Så ögat för det dekorativa har gått arv, samlandet av prylar som tillsammans formar en entydig bild med ett gemensamt tema.

            En annan tack och lov medverkade i boken är vännen Bosse Hanson (TV-Sporten) som samlar frimärken i det tysta. Tror han bl a har en av världens största samlingar av märken som har med sport och idrott att göra. Värda miljoner. Men så är nog Bosse i alla fall den mest allmänkunniga och orienterade av landets journalister.

            Samlandet har många sidor, men jag slutar här.
            So long
            Kim
            PS till Erik Penser: Kunskap är också värt att samla på.

            Comment


            • #7
              Ursprungligen postat av FBQ Visa inlägg
              Det brukar ju sägas att intresset för föremål brukar skjuta fart när personer i 40-50 års åldern vill börja köpa tillbaka saker från sin barndom eller saker de hade velat ha men inte kunde. Intresset brukar falna när dessa går bort. Lite förenklat är det ju. Det kommer ju alltid att finnas personer som är intresserade av äldre saker. Sedan är det ju så att det går trender i vad som samlas. Själv började jag ju med att intressera mig för det som var gammalt hos mina mor- och farföräldrar. Det blev 1930-talet och äldre men med tiden och man fått lov att avgränsa sig har det blivit allt mindre 1900-tal.

              Vad kommer att hända med Eskilstuna? Jag tror inte det kommer att bli ett massivt ökat intresse. Idag bor många betydligt mindre och man har mindre utrymme för skymmande samlingar. Allt färre minns själva svensk järnindustri. Sedan kommer det nog att finnas kvar visst intresse för vackra bruksföremål. Ny litteratur som noggrannt kartlägger tillverkningen i Eskilstuna och när olika produkter tillverkats skulle nog kunna höja ontresset. Jag tror nog att det starka intresset för 50- 60-tal kommer att mattas, vad det ersätts av och vilka produkter som kommer att bli efterfrågade är nog svårt att sia om.
              Hallå FBQ.
              Kanske så, jo det tror jag, men det avgörande är när och om människor byter bostad eller köper sommarställe/torp på vischan. Först släpar man ut det man inte vill ha kvar hemma och sedan får man upp ögonen att vi måste anpassa oss till miljön, men det har inte med samlandet att göra. Bara inkörsporten.
              So long
              Kim

              Comment


              • #8
                Ursprungligen postat av Anna-Carin Visa inlägg
                En anknytande fråga, är om samlandet i allmänhet kan ha avtagit jämfört med för ett antal decennier sedan, till förmån för hobbies av nyare slag - sociala medier, heminredning som ständigt pågående projekt, osv. Dvs, kan det ha varit så att förr drogs en del personer med i samlandet, fast de egentligen inte hade samlandet i blodet, utan för att deras vänner samlade osv - men där motsvarande grupp numera ägnar sig åt annat istället?

                Det går mode i allt, och visst kommer intresset för 50-60-tal att mattas av, men beträffande möbler kan jag gott tänka mig att den perioden har bättre förutsättningar att bli populär igen framöver än andra stilar från 1900-talet, eftersom den drar åt det strama och avskalade. Jämför med den gustavianska stilen, som haft mer renässans det senaste seklet än alla 1800-talsstilar tillsammans.

                Beträffande just förstadagsbrev, så har Tradera en avdelning för sådana. Det kan vara idé att titta där på vad som verkar gå att sälja (titta t.ex. på avslutade auktioner och sortera på högsta slutpris), och prova att lägga upp ett urval av dem till försäljning - om ni tycker det är värt besväret, med tanke på priserna.

                (För egen del blev jag samlare på omvägar. Jag var ofta hos mina morföräldrar efter skolan och fascinerades av mormors gamla saker. Hon hade kvar en del saker från när hon var liten, men när de var nygifta hade deras hem drabbats av brand så de förlorade allt, så släktsakerna i hemmet var i princip 1950 och framåt. Däremot gick hon gärna på Stadsauktion och ropade in lådor med intressanta gamla saker. Hennes pappa var uppvuxen på landet och såg inget intresse eller värde i gamla saker, utan gillade nyköpta prylar och satte gärna yxan i gamla möbler osv, så det fanns inte mycket äldre saker från hennes föräldrahem heller, utöver fotografier och enstaka möbler. Jag läste A&A där och fascinerades av alla spännande saker från förr, men kom i princip aldrig till loppisar och antikaffärer. Senare, runt tiden jag tog examen och gifte mig, började jag bygga möbler och miljöer i miniatyr (som dockskåp fast mycket mindre), eftersom jag fascinerades av helheten med rum+möbler+föremål från en annan tid, och möjligheten att ha alla möjliga roliga möbler som jag inte hade vare sig råd eller plats för. Man kan säga att det första jag verkligen samlade på (näst frimärken i tonåren), är referenslitteratur. Metervis med böcker om arkitektur, byggnadsvård, möbler, kläder, osv, men de är väldigt selektivt lästa utifrån vilka projekt jag hållit på med, så jag har enorma kunskapsluckor (och mycket kvar jag kan läsa, vilket förstås är trevligt!). Med tiden satte hälsan stopp för byggandet, så de senaste åren har jag istället börjat samla på mig "riktiga" prylar, ofta från Tradera, och då intresserat mig särskilt för de mindre föremålen - de där som var för små för att återge naturtroget i miniatyr, och som jag därför inte tittat så noga på förut. Att de inte tar så mycket plats är också en fördel! )

                Hallå Anna-Carin,
                Väldigt många begåvade och kreativa personer bygger luftslott, i miniatyr, ofta inspirerade av nostalgi men lika ofta drömmen om förverkliga. Eller uttryck för att skapa. Vill tro att intresset och samlandet faktiskt har med personligheten att göra.

                Ett exempel är Chrisina Scollin som samlar på änglar.... och dockhus...

                So long
                Kim

                Comment


                • #9
                  Kim, du har nog poänger, samlande kan ju se olika ut. Angående sommarhus upplever jag ju annars att många blivit mer försiktiga med att ha för mycket gammalt värdefullt i sina sommarhus när stöldturnéer blivit vanligare. Annars finns ju mycket äldre att köpa billigare än nytillverkat. Men allt mer maskinproducerat och importerat från låglöneländer säljs nu numera, det är ju maskinblåst glas som nästan helt slagit ut lönsamheten i att handblåsa glas.

                  Samlande kan ju se olika ut. Jag lärde mig väl att intressera mig för antikviteter från farmor och mormor. För dem handlade det ju i första hand om inredningsobjekt. Men också delvis om saker som sparats från far- och morföräldrar som minnen. Men de var ju inte intresserade av typologiska serier eller att kartlägga skultunas olika stämplar, jag tror det krävs en annan personlighet av samlare för det.

                  Ingendera hade jättemycket samlat från tidigare generationer, kanske var antikvitetssamlandet ett sätt att kompensera det. Men jag tror nog kanske också att det handlar om personlighet.

                  Comment


                  • #10
                    Status

                    Ursprungligen postat av FBQ Visa inlägg
                    Kim, du har nog poänger, samlande kan ju se olika ut. Angående sommarhus upplever jag ju annars att många blivit mer försiktiga med att ha för mycket gammalt värdefullt i sina sommarhus när stöldturnéer blivit vanligare. Annars finns ju mycket äldre att köpa billigare än nytillverkat. Men allt mer maskinproducerat och importerat från låglöneländer säljs nu numera, det är ju maskinblåst glas som nästan helt slagit ut lönsamheten i att handblåsa glas.

                    Samlande kan ju se olika ut. Jag lärde mig väl att intressera mig för antikviteter från farmor och mormor. För dem handlade det ju i första hand om inredningsobjekt. Men också delvis om saker som sparats från far- och morföräldrar som minnen. Men de var ju inte intresserade av typologiska serier eller att kartlägga skultunas olika stämplar, jag tror det krävs en annan personlighet av samlare för det.

                    Ingendera hade jättemycket samlat från tidigare generationer, kanske var antikvitetssamlandet ett sätt att kompensera det. Men jag tror nog kanske också att det handlar om personlighet.
                    Hallå Nobe,
                    Visst finns en rädsla för tjuvar men dom ger sig sällan på gamla torp och gårdar. Under 30 år under takåsarna i Gamla Stan hade vi ett 10-tal inbrott, ingen tjuv fångades. Här i Roslagen har bara haft ett misslyckat försök.

                    Överdriven rädsla, men grunden handlar samlandet och byggandet om status, identifikation. En sprlllans ny BMW på parkringen signalerar mer än Falu rödfärg.

                    Men egentligen handlar det lom livsstil som formas av av media, kompisar snarare än gamla prylar.

                    Signalerar: Jag är rik. Då kommer tjuven.
                    I övrigt tycker jag som du, samla på prylar som man kan använda

                    Comment


                    • #11
                      Sommarstuga
                      I förra sommarstugan ställde vi undan sånt som vi inte ville bli av med och placerade det mot väggen under fönstren.
                      och det funkade. Spår i snön visar att det har varit folk som har stått och tittat in men valt och bryta sig in i båda grannstugorna. Ett tips

                      Comment

                      Working...
                      X