Kommer det finnas något intresse för det som vi idag klassificerar som antikviteter, eller är det helt andra saker som gäller i framtiden?
Som exempel kan jag nämna min 82-årige far och ämnet filateli. Han har sedan 20-årsåldern fram till 90-talet köpt ALLA förstadagsbrev som kommit ut i Sverige. Häromdagen kände han att det var tid att avyttra dem och han gick helt sonika till en av stadens frimärkshandlare som anordnar årliga frimärksauktioner. Svaret han fick var att pappas förstadagsbrev i princip inte var värt någonting, då det inte fanns någon som helst yngre återväxt inom filatelin. Frimärkshandlaren påtalade att filatelisters genomsnittsålder var något på strax över 70 år. Yngre människor har noll intresse av gamla frimärken.
Tittar vi på rena "antikviteter", kan man konstatera att det mesta har gått i vågor. Stor efterfrågan ena decenniet, liten efterfrågan det efterföljande. Ett exempel är kopparföremål, som knappt är värt metallvärdet idag. Annat var det för 20-30 år sedan. Finns säkert fler exempel.
För att "koka ner" allt till sin spets: är t ex mina gjutjärnsföremål från Eskilstuna jernmanufaktur/jernbolag ens värt sin vikt i järn i framtiden p g a bristande intresse? Och hur blir det med alla andra nischade föremål som folk sitter och bjuder över varandra på Tradera idag sett i ett framtidsperspektiv?
Tankar och reflektioner?
Mvh
/ Lokomotivförare
Som exempel kan jag nämna min 82-årige far och ämnet filateli. Han har sedan 20-årsåldern fram till 90-talet köpt ALLA förstadagsbrev som kommit ut i Sverige. Häromdagen kände han att det var tid att avyttra dem och han gick helt sonika till en av stadens frimärkshandlare som anordnar årliga frimärksauktioner. Svaret han fick var att pappas förstadagsbrev i princip inte var värt någonting, då det inte fanns någon som helst yngre återväxt inom filatelin. Frimärkshandlaren påtalade att filatelisters genomsnittsålder var något på strax över 70 år. Yngre människor har noll intresse av gamla frimärken.
Tittar vi på rena "antikviteter", kan man konstatera att det mesta har gått i vågor. Stor efterfrågan ena decenniet, liten efterfrågan det efterföljande. Ett exempel är kopparföremål, som knappt är värt metallvärdet idag. Annat var det för 20-30 år sedan. Finns säkert fler exempel.
För att "koka ner" allt till sin spets: är t ex mina gjutjärnsföremål från Eskilstuna jernmanufaktur/jernbolag ens värt sin vikt i järn i framtiden p g a bristande intresse? Och hur blir det med alla andra nischade föremål som folk sitter och bjuder över varandra på Tradera idag sett i ett framtidsperspektiv?
Tankar och reflektioner?
Mvh
/ Lokomotivförare
Comment