Allmänt meddelande

Collapse
No announcement yet.

Pläterfabrikörer i Stockholm 1825-1840

Collapse
X
 
  • Filter
  • Klockan
  • Show
Clear All
new posts

  • Dokumentation: Pläterfabrikörer i Stockholm 1825-1840

    Jag började undersöka detta för några månader sedan, som ett sidospår från Skultuna-diskussionen. Det har varit spännande att se hur mycket information som faktiskt finns tillgänglig, gratis via nätet, för att gräva i nedlagda verksamheter - därför blev slutresultatet också mer detaljerat än koncist. Tidningsklippen har jag hämtat från https://tidningar.kb.se/ , där scanning pågår av samtliga svenska dagstidningar 1734-1906.

    Del 1: Frederic Block

    I början av juli 1825 reste pläterfabrikören Fredric Block från Berlin till Stockholm.
    Click image for larger version

Name:	Block_18250715_POIT2_passagerare.jpg
Views:	1
Size:	19,3 KB
ID:	692030
    Post- och Inrikes Tidningar 1825-07-15 s 2

    Click image for larger version

Name:	Block_18250709_SD1_anmälde_resande.jpg
Views:	1
Size:	11,5 KB
ID:	692031
    Stockholms Dagblad 1825-07-09 s 1

    Åren dessförinnan hade Berlin haft en mycket snabb ökning av antalet pläterare, pläterfabrikörer, etc; från en enda år 1818 till ett helt dussin 1825 (källa: adressboksregistret på http://adressbuecher.genealogy.net/). Det kan jämföras med den snabba tillväxten i pläterbranschen i Paris, som nämnts tidigare). Block står som pläterfabrikör i Berlins adressböcker år 1824 och 1825.
    Click image for larger version

Name:	plätertillverkare_Berlin.jpg
Views:	1
Size:	10,1 KB
ID:	692032

    I Stockholm är läget ett helt annat - hallrättens fabriksberättelser för Stockholm nämner inte en enda plätertillverkare år 1820-1825. Det kan ha funnits guld- och silversmeder som även gjorde pläter, men i så fall redovisades det uppenbarligen inte i fabriksberättelserna.

    Block ansökte om tillstånd att anlägga en pläterfabrik i Stockholm, vilket beviljades i september. I fabriken ämnade han tillverka alla slags äkta pläterarbeten - bords- och teserviser, vagnssele-, lamp- och ljuskronebeslag i guld- och silverplater, harnesk och kaskar för militären, samt platinaarbeten för kemister och apotekare. Han ansökte även om 8 000 Rdr b:co i lån till valsverket som behövdes, men beviljades endast ett lån om 5 000 Rdr b:co i sex år, mot 4 % ränta, och där hela lånet skulle återbetalas under de tre sista åren. Han fick även tillstånd att tullfritt införa sina verktyg och modeller.
    Click image for larger version

Name:	Block_18250920_DA1.jpg
Views:	1
Size:	77,6 KB
ID:	692033
    Dagligt Allehanda 1825-09-20 s 1

    Valsverket han behövde var oerhört kraftigt. En bok från tiden beskriver att en 4 tum (10 cm) tjock kopparplatta löddes ihop med en 1/3 tum (8 mm) silverplatta, och därefter valsades (se Grundlehren der Chemie in technischer Beziehung, volym 2 (1815), s 73 - boken beskriver även andra samtida metoder för försilvring och förgyllning).

    I november hämtade han hustru och barn till Sverige. Förmodligen hade han även med sig gesäller, men resande-notiserna verkar enbart nämna borgare och andra personer av högre samhällsställning.
    Click image for larger version

Name:	Block_18251125_POIT2.jpg
Views:	1
Size:	12,7 KB
ID:	692034
    Post- och Inrikes Tidningar 1825-11-25 s 2

    Vid årets slut har Block börjat få sin fabrik i ordning, och annonserar sin tillverkning av äkta pläterarbeten, så väl av guld- som silverpläter, på järn såväl som på koppar, samt platinaarbeten. Annonsen nämner för borddsservisensoppskålar med lock, fat, täckfat, tallrikar, såsskålar, frukt- och brödkorgar, senapsaskar och saltkar, brickor för buteljer, glas och ljussaxar, knivhållare, skedar, gafflar, knivar med pläterskaft, tekök, te- och kaffekannor, gräddskålar och vattenkannor, ljusstakar och girandoler av alla slag. Likaså lampor och lyktor, vagns- och selbeslag, betselstänger och sporrar av pläterat järn, samt alla slags militärprydnader, som harnesk, kaskar, schakåbeslag osv. Han förbinder sig att ansvara för arbetenas duglighet, och kommer därför att märka dem med sin namnstämpel. Han har bosatt sig vid Katarina östra kyrkogata, i kvarteret Justitia.
    Click image for larger version

Name:	Block_18251229_SD4.jpg
Views:	1
Size:	98,8 KB
ID:	692035
    Stockholms Dagblad 1825-12-29 s 4

    Nästa stora annons kommer efter ett år i Sverige, då Block öppnar försäljningsmagasin på Klara Bergsgränd, i kvarteret Gripen. Byggnaden kallar han Geyerska huset (alltså ett annat hus än det Geijerska huset på Riddarholmen, som revs 1865 pga järnvägsbygge). I annonsen framhåller Block att han arbetat i både Paris och Berlin, först hos andra och sedan som egen fabriksägare. Hans arbeten är "vad man kallar äkta pläter, då däremot nästan allt, som under namn av kopparpläter förut här blivit tillverkat, icke annat är än försilvrat arbete". Han har ännu inte hunnit tillverka ett fullt sortiment, men de flesta sorters vanliga arbeten finns färdiga. Han tar emot beställningar, och reparerar även gammalt pläterarbete.
    Click image for larger version

Name:	Block_18261223_DA4.jpg
Views:	1
Size:	58,7 KB
ID:	692036
    Dagligt Allehanda 1826-12-23 s 4

    Februari 1827 annonserar han efter två lärlingar att lära det äkta engelska pläterarbetet, bordsserviser liksom på järn, även vagns- och selbeslag.
    Click image for larger version

Name:	Block_18270213_SD4.jpg
Views:	1
Size:	16,7 KB
ID:	692037
    Stockholms Dagblad 1827-02-13 s 4

    I mars verkar produktionen ha kommit igång ordentligt; Block annonserar tekök, te- och kaffekannor, platåer av åtskilliga storlekar, bord-syrtuter, frukt- och bordkorgar [felskrivet för brödkorgar?], ljusstakar med eller utan ljusarmar, av alla storlekar, sockeraskar av åtskilliga fasoner, skrivtyg, saltkar, skedar av alla slag. Gamla pläterföremål repareras, och vagns- och selbeslag beläggs med guld eller silver, osv. Liknande annonser förs in upprepade gånger fram till och med maj.
    Click image for larger version

Name:	Block_18270405_DA8.jpg
Views:	1
Size:	83,7 KB
ID:	692038
    Dagligt Allehanda 1827-04-05 s 8

    Därefter avlider Block, 42 år gammal. Han efterlämnar änkan Dorothea Hoeksema samt deras dotter (4 år) och son (2 år). Han begravdes i Tyska församlingen i Stockholm, där dödsorsaken anges vara nervfeber.
    Click image for larger version

Name:	Block_18270606_SD1.jpg
Views:	1
Size:	7,6 KB
ID:	692039
    Stockholms Dagblad 1827-06-06 s 1

    Sex veckor senare börjar Blocks änka annonsera, att hon fortsätter sin mans verksamhet. Hon påpekar också att den redan utgivna priskuranten, som i försäljningsmagasinet kan erhållas, visar vilka arbeten som förfärdigas och till vilka priser.
    Click image for larger version

Name:	Block_18270721_SD4.jpg
Views:	1
Size:	32,0 KB
ID:	692040
    Stockholms Dagblad 1827-07-21 s 4

    Blocks änka fortsätter annonsera till mitten av augusti. I slutet av månaden hålls bouppteckningen (F1A:450, p 308), som visar att boets skulder överskrider tillgångarna med omkring 3 500 Rdr b:co. (Utöver skulden på 5 000 till Kommerskollegium, plus 200 för årets ränta, är boet skyldigt en grosshandlare baron Ramsay och en färgare J. J. Lorentzi ca 1 200 respektive 800 - Block fick som sagt inte låna hela det ansökta beloppet från Kommerskollegium.) Lagret av färdigt och påbörjat pläterarbete värderas till 1 275, verktyg och material till 3 050 Rdr b:co. Bouppteckningen uppger även att änkan var okunnig i svenska språket, varför grosshandlare Carl Fredric Nyquist åtog sig att biträda henne i egenskap av god man. (Nyquist hade nog någon tysk koppling - hans ettårige son begravdes nämligen i tyska församlingen december 1829.)

    Fabriksberättelserna uppger att Block 1826 hade 6 gesäller och en diversearbetare, och tillverkning värd 400 (p 405v). Myntsorten står inte utsatt (riksdaler riksgälds eller riksdaler banco), men det är förmodligen riksdaler banco, som i stickprov från andra städers berättelser - alltså samma som i bouppteckningen. 1827 är antecknat 5 div. arbetare och tillverkning värd 1 000 (p 391v).

    Änkan slutade annonsera, och lämnade in en konkurs- och urarva-ansökan den 29 september. Domen kom efter drygt ett år, 15 december 1828. Vad jag förstår av SAOB innebar "urarva" att arvingarna ville avstå från sin arvsrätt för att slippa ansvaret för skulden. (Källa: konkursdiarium, online på http://www.tidigmodernakonkurser.se, diarienr 0606/1827)

    Hon väntade för övrigt barn när maken gick bort, det föds i början av 1828 och var hennes sjunde barnsäng (hon var 39 år). Antingen hade de haft en förskräckande barnadödlighet, eller så var en del barn från ett tidigare äktenskap, och därför inte omnämnda i Blocks bouppteckning. De bor fortfarande på Klara Bergsgränd, enligt Tyska kyrkans dödbok.

    Sommaren 1828 kan man läsa att "Blockska Pläter-Fabriken i Stockholm, som i anseende till inträffade omständigheter, någon tid warit i mindre werksamhet, är nu åter i full gång." Några annonser införs under juni, men sen blir det tyst igen. Den återupptagna verksamheten var nog inte igång särskilt länge; 1828 nämns ingen pläterare alls i Stockholms fabriksberättelse (p 186-). Gesällerna återvände förmodligen till Tyskland, om de inte valde att stanna i Stockholm och t.ex. bli silverarbetare.
    Click image for larger version

Name:	Block_18280604_SD4.jpg
Views:	1
Size:	36,3 KB
ID:	692041
    Stockholms Dagblad 1828-06-04 s 4

    I november 1828 säljs färdiggjorda pläterarbeten av Blocks fabriks tillverkning till nedsatta priser i Falcks hattstofferarebod.
    Click image for larger version

Name:	Block_18281115_DA3.jpg
Views:	1
Size:	19,4 KB
ID:	692042
    Dagligt Allehanda 1828-11-15 s 3

    Stockholms digitaliserade mantalsregister 1800-1884
    avslöjar att pläterfabrikörsänkan Dorothea Block stannade kvar i Stockholm. Man kan se vilken församling hon bodde i, år för år 1830-68. Man kan undra hur hon försörjt sig under dessa år, och tydligen utan att gifta om sig - men om hon hade särkullbarn, så kan de eventuellt ha levt på deras farsarv till en början; det bör ha varit skyddat från att dras in i det Blockska dödsboets konkurs. Med tiden kunde förmodligen hennes äldre barn hjälpa till med försörjningen.

    Pläterfabrikörsänkan Dorothea Block, född Hacksema, dör 1878 i en ålder av 89½ år. Hon är född i Holland, och bosatt på Borgerskapets änkehus (Tyska kyrkans dödbok). Änkehuset låg vid den tiden vid Kungsträdgården; i Jakobs församling. Mantalsuppgifterna tyder på att hon flyttat till änkehuset nån gång 1866-1870, när hon var omkring 80 år.

  • #2
    Del 2: C. G. H. Behrend

    Ungefär samtidigt med Block fanns en annan pläterare, som verkar ha etablerat sig i Stockholm 1826. Han hette C. G. B. Behrend, och utförde "engelsk-pläterade arbeten" - han nämner ridbetsel, stigbyglar m.m. som exempel till en början vid Västerlånggatan, kvarter Deucalion. http://precisensan.com/antikforum/sh...er-p%E5-j%E4rn
    Click image for larger version

Name:	Behrend_18260712_DA4.jpg
Views:	1
Size:	44,2 KB
ID:	571120
    Dagligt Allehanda 1826-07-12 s 4

    Även Behrend kom från Berlin, så förmodligen kände han Block. (Behrend finns med i de adressböcker för Berlin som finns tillgängliga för de föregående åren: 1820 och 1822-1825).

    Behrend flyttade snart sin verksamhet till Baggensgatan i kvarter Cupido.
    Click image for larger version

Name:	Behrend_18261011_DA4.jpg
Views:	1
Size:	24,0 KB
ID:	571121
    Dagligt Allehanda 1826-10-11 s 4

    Hans tillverkning fanns att köpa i fabrikör C. F. Pontbacks försäljningsbod.
    Click image for larger version

Name:	Behrend_18261103_DA4.jpg
Views:	1
Size:	33,4 KB
ID:	571122
    Dagligt Allehanda 1826-11-03 s 4

    Behrends annonseringsperiod spänner alltså endast över några månader 1826. Han nämns dock även följande år i fabriksberättelserna; år 1826 består verksamheten av "1 ensam arbetare", tillverkning 500 (p 406r), och 1827 av "1 erfaren arbetare", tillverkning 600 (p 391v). Det är slående att han uppnått hälften så stor omsättning som Block, som hade hela 5-6 arbetare. Ändå försvinner Behrend från Stockholm av någon anledning. Han finns inte nämnd i tidningarna efter 1826, och han har inte heller gått att hitta i namnregistret till tyska församlingens dödbok.

    Comment


    • #3
      Del 3: Carl Eduard Müller

      Oktober 1829 annonseras att "Blockska pläterfabriken, som någon tid varit nedlagd", har en ny ägare - C. E. Müller. Han bedriver sin verksamhet i kvarteret Putten vid Mäster Samuels gränd.
      Click image for larger version

Name:	Müller_18291103_SD4.jpg
Views:	1
Size:	18,8 KB
ID:	571123
      Stockholms Dagblad 1829-11-03

      Fabriksberättelserna uppger att Müllers fabrik år 1829 hade 2 arbetare och en tillverkning på 200, och år 1830 1 erfaren arbetare och tillverkning 600.

      Müller hade troligen följt med Block från Berlin som gesäll - Block var nämligen dopvittne för Müllers första barn (fött 1826-10-12, Tyska församlingen), och där nämns Block som fabrikör och Müller som pläterargesäll. Müllers hustru var för övrigt född i Berlin. Block lever inte längre när Müllers andra barn föds (1828-06-15), men då finns (änkan) Dorothea Block bland dopvittnena, liksom en för mig okänd kvinna med efternamnet Müller. När tredje barnet föds (1830-04-18 - levde 13 månader) står Müller som pläterare, inte gesäll - han drev ju numera firman. Nu nämns färgaren J. J. Lorentzi (som hade lånat ut pengar till Block) bland vittnena, liksom Dorothea Block. När fjärde barnet föds (1831-06-17) finns ingen Block med bland dopvittnena, däremot en svarvarmästare Carl Gustaf Müller (eventuellt en bror eller annan släkting - han deltar vid dopet i faderns ställe). Müller var för övrigt dopvittne för framlidne Blocks sista barn i januari 1828, och då kallas han verkmästare.

      Sedermera går färgaren J. J. Lorentzi i konkurs. Under rubriken Fordringar i konkurshandlingarna finns:
      Pläterfabrikören Müller 1 000.-
      En Pläter Fabrik 1 200.-
      (Källa: konkursdiarium på http://www.tidigmodernakonkurser.se, diarienr 509/1832, s 21 i den första PDF:en.)

      Lorenzis hypotek (pant) i "En större pläter-fabrik med inventarier" ska säljas, och fabriken kan därför beses i kv Putten. (Fabriken har alltså kvar samma ägare, det är endast dess fordringsägare som byts ut.)
      Click image for larger version

Name:	Müller_18310409_DA3.jpg
Views:	1
Size:	25,8 KB
ID:	571124
      Dagligt Allehanda 1831-04-09 s 3

      Snart därpå har Müller flyttat sin verksamhet till kvarteret Iphigenia vid Västerlånggatan, och tillverkar "3 serskildta sorter Pläter, såsom Swensk, Engelsk och Fransk, hwaraf den Swenska är den bästa". Han rekommenderar sig för tillverkning av alla sorters guld- eller silverpläterade arbeten. Flytten speglas även i mantalsregistret, där han förekommer i Klara Övre 1830-31 och Staden västra 1832.
      Click image for larger version

Name:	Müller_18310530_SD4.jpg
Views:	1
Size:	30,7 KB
ID:	571125
      Stockholms Dagblad 1831-05-30 s 4

      Man kan undra vari Müllers "svenska" pläter bestod - eftersom den sorten skulle vara den bästa, kan man spekulera i att den kanske haft ett tjockare silverskikt än vanligt.

      Verksamheten byter ägare senare under 1831, och Müller tillbringar åren 1832-1839 på Skultuna bruk (mer om det i Skultuna-tråden).

      Müllers familjeliv var inte direkt den genomsnittlige borgarens. Han och hustrun, Henrietta Fredrica Steffen, gifte sig i Stockholm efter att andra barnet hade fötts. Hon ska vara född år 1800, och Müller 1803. När de bott några år i Skultuna med sina tre barn förlöpte hustrun tydligen hemmet, för det är antecknat att dottern och hon flyttat till Stockholm, men de verkar inte ha tagit ut någon flyttattest. Sista spåret av henne där är nattvardsgången juni 1835. November 1838 gifter Müller om sig i Skultuna med jungfru Anna Sophia Hæggström; vigselboken uppger att han är skild och har Kgl Maj:ts tillstånd att gifta om sig (förmodligen finns arkivhandlingar om skilsmässan, men en sökning i Post- och Inrikes Tidningar gav ingenting, och det finns ingen bouppteckning pga skilsmässa i vare sig Stockholm eller Norrbo härad (Skultuna)).

      1839 lämnar "bronz arbetaren" Müller Skultuna med sina två söner; i flyttlängden står det att han flyttar till Stockholm, men i husförhörslängden står det Tyskland (det kanske var slutdestinationen). Fru Müller (sic! - det säger en del om hans sociala status) flyttar till Stockholm betydligt senare under året.

      I juli 1840 finns en pläterfabrikör Müller från Västerås bland anmälda resande i Stockholm, men Västerås manufakturer kan i stort sett räknas på ena handens fingrar vid den här tiden, och fabriksberättelserna för 1839 och 1840 nämner ingen pläterfabrik där. Därför kan vi nog utgå från att det är C. E. Müller det rör sig om.
      Click image for larger version

Name:	Müller_18400720_AB4.jpg
Views:	1
Size:	20,3 KB
ID:	571126
      Aftonbladet 1840-07-20 s 4

      Mantalsregistret nämner en konstförvant (dvs snarast en icke specificerad hantverkare) C. Müller i "Staden södra" (alltså södra delen av Gamla Stan) 1840. 1841 står det istället C. E. Müller, och namnet förekommer två gånger med olika mantalsskrivningsnummer, båda i "Staden södra". Ena gången står det manufakturist, den andra konstförvant. Sannolikt är ena eller båda "vår" Müller. 1839 och tidigare fanns ingen av dem där, och efter 1841 finns ingen C E Müller i registret förrän 1862.

      Slutligen nämns i rapporteringen om 1841 års självmord i Stockholm en icke namngiven pläterfabrikör som intagit arsenik. Om uppgiften stämmer skulle det möjligen kunna vara Müller, eftersom hans efterträdare i pläterbranschen levde vidare efter detta år, som vi ska se i den fjärde och sista delen.
      Click image for larger version

Name:	självmordSthlm1841_18421012_DA3.jpg
Views:	1
Size:	9,6 KB
ID:	571127
      Dagligt Allehanda 1842-10-12 s 3

      (Pläter-)fabrikörshustru Müller nämns 1836 och 1839 i mantalsregistret (alltså medan maken är kvar i Skultuna), men från och med 1841 står hon som fabrikörsänka. 1870 är sista gången hon nämns. Det varierar hur förnamnet anges - F, Fr, H F, Fredrika, eller Henrietta Fredrica. Det är alltså första hustrun det rör sig om; vad det blev av hustru nr 2 har inte framgått. Frånskilda räknades länge som änkor/änklingar i Tabellverkets statistik, men det är intressant att hon står som änka just från och med det år då en pläterfabrikör ska ha dött. Kanske återförenades Müller med sin första hustru i Stockholm? Även barnen verkar ha blivit kvar där, dottern förblev ogift och nämns bl.a. 1877 som mamsell, medan ena sonen blev porslinsarbetare.
      Last edited by Anna-Carin; 2019-06-05, 16:28.

      Comment


      • #4
        Del 4: Jacob Lenholm

        I slutet av 1831 annonserar guld- och silverarbetaren Jacob Lenholm att han anlagt pläterfabrik och öppnat försäljningsbod mittemot sin guld- och silverbutik på Västerlånggatan. På våren samma hade hypoteket i Müllers fabrik bytt ägare varpå Müller flyttade sin verksamhet till just Västerlånggatan. Det kan vara så att Lenholm övertagit hypoteket i avsikt att på sikt ta över hela verksamheten.
        Click image for larger version

Name:	Lenholm_18311216_SD4.jpg
Views:	1
Size:	33,4 KB
ID:	571128
        Stockholms Dagblad 1831-12-16

        Fabriksberättelserna 1831 berättar att Lenholm hade 7 arbetare och tillverkade för endast 200 (p 701r). De hade nog kommit igång sent på året, för 1832 hade han fortfarande sju arbetare men tillverkade för hela 2 000 (p 589v). Han annonserade ibland, och påtalar sommaren 1832 att han förut gjort plåter "efter Tysk idé", men nyligen lärt sig att plätera på engelskt sätt. (Tillsammans med Müllers annons har vi nu alltså sett omnämnt både fransk, engelsk, svensk och tysk pläter, som olika sorter.)
        Click image for larger version

Name:	Lenholm_18320614_SD6.jpg
Views:	1
Size:	30,7 KB
ID:	571129
        Stockholms Dagblad 1832-06-14 s 6

        1833 har Lenholms tillverkning gått ner något till 1 500 (fabriksberättelser p 547r); 1834 har han skurit ner till 3 arbetare, och tillverkar åter för 2 000 (p 507v). Han nöjer sig inte med att sälja från sin bod i Stockholm, utan låter även sälja sina arbeten på marknader runtom i landet.
        Click image for larger version

Name:	Lenholm_18340123_TFStKL4.jpg
Views:	1
Size:	36,5 KB
ID:	571130
        Tidning för Stora Kopparbergs Län 1834-01-23 s 4

        Lenholm hade beviljats 6 000 Rdr i förlagslån år 1833 eller 1834, för sin pläterfabrik.
        Click image for larger version

Name:	Lenholm_18360316_AB3.jpg
Views:	1
Size:	66,6 KB
ID:	571131
        Aftonbladet 1836-03-16 s 3

        Annonserna berättar sällan om vilka varor han tillverkar, men här är ett undantag. Priskurant hade han också.
        Click image for larger version

Name:	Lenholm_18350127_POIT4.jpg
Views:	1
Size:	43,7 KB
ID:	571132
        Post- och Inrikes Tidningar 1835-01-27 s 4

        Åter till fabriksberättelserna; 1835 har han 4 arbetare men tillverkningen halveras till 1 000 (p 511r), och 1836 endast en arbetare och tillverkning 500 (p 522v). Åren 1837-1839 ligger produktionen stadigt på 800, medan antalet arbetare faller från 4 till 1 det sista året (p 513v, p 539v och p 537r för respektive år). Enligt fabriksberättelserna är 1840 sista året Lenholm är aktiv, och då tillverkar en ensam arbetare för 400 (p 545r). Därefter finns inte längre någon pläterfabrik i Stockholm.

        Det finns en hel del att säga om Lenholm, som inte har med hans egentliga verksamhet att göra. 1839 blev han misstänkt för häleri, efter att en del stulna guldföremål hittats hos honom. Han svarade med ett långt genmäle i tidningen (tre tätskrivna spalter!). Vare sig han nu var skyldig eller ej, så kom han att förekomma åtskilliga gånger i tidningen därefter, och inte under särskilt smickrande omständigheter. 1842 förnekade han sitt namn under ett par skuldförbindelser, och Svea Hovrätt dömde honom därför 1843 till ärans förlust; han omtalas från och med den tiden som "före detta guldsmed".

        1842 köpte han frälsehemmanet Eriksvik på Värmdö, och 1848 omnämns han som "förre guldsmeden, numera lantbrukaren". Han döms för uppvigling vid 1848 års gatukravaller (han uppges ha suttit häktad i minst ett år och därefter dömts till två års fästningsarbete på Långholmen). Utöver tidningsinsändare så skrev han en protestskrift till sitt försvar, som han lät trycka och som såldes av bokhandlarna. Även här är det vid en ytlig titt osäkert vad som är sant; han dömdes men det finns tidningsuppgifter som säger att han ska ha varit oskyldig. Ytterligare en polissak som förekommer i tidningarna är när han anklagar en näringsidkerska för att ha förgiftat hans höns (1857).

        Lenholm dör slutligen år 1858, och får ett måttligt smickrande eftermäle.
        Click image for larger version

Name:	Lenholm_18581220_GHOST2.jpg
Views:	1
Size:	25,4 KB
ID:	571133
        Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1858-12-20 s 2

        Därmed är pläterfabrikörernas era i Stockholm definitivt över.

        Comment


        • #5
          Intressant att läsa om pläterarna. Jag köpte faktiskt en ljussax i close plate här i början av året från en antikhandlare här på Gotland som skulle lägga ned. Egentligen lite ny, jag letar ju främst lite äldre men tyckte den var snygg och dessutom stämplad. Misstänker väl dock att den snarare är engelsk än svensk, det vore ju trevligt om några av dessa herrar hade märkt sina alster, men det kanske inte är så höga odds för det? Kanske borde jag lägga den i den andra tråden bland övriga ljussaxar men nu valde jag den här som är aktuellt.

          Med nyrokokodekoren ligger den väl snarast runt 1850 än tidigare.Click image for larger version

Name:	20190605_210256.jpg
Views:	1
Size:	37,5 KB
ID:	571137Click image for larger version

Name:	20190605_210239.jpg
Views:	1
Size:	42,8 KB
ID:	571138

          Comment


          • #6
            Apropå Lenholm.....

            ...som boende i närområdet kan jag läsa i Boo sockens historia att
            Lenholm var en av minst 15 ägare till Eriksvik under de första 60-åren,
            1797 och fram till 1859. 15/5 1842 inropade Lenholm gården på konkurs-
            auktionen efter en auditör Jakob Leonard Levin för 5.000 rdr. bko.
            Lenholm var ju då redan i en brant utförsbacke och avyttrade Eriksvik
            redan samma år till konsul Fr. Wilh. Wennberg för 7.000 rdr. bko.
            Lenholm gjorde alltså en förtjänst på affären men det hjälpte ju inte...

            Comment


            • #7
              Ursprungligen postat av FBQ Visa inlägg
              Intressant att läsa om pläterarna. Jag köpte faktiskt en ljussax i close plate här i början av året från en antikhandlare här på Gotland som skulle lägga ned. Egentligen lite ny, jag letar ju främst lite äldre men tyckte den var snygg och dessutom stämplad. Misstänker väl dock att den snarare är engelsk än svensk, det vore ju trevligt om några av dessa herrar hade märkt sina alster, men det kanske inte är så höga odds för det? Kanske borde jag lägga den i den andra tråden bland övriga ljussaxar men nu valde jag den här som är aktuellt.

              Med nyrokokodekoren ligger den väl snarast runt 1850 än tidigare.
              Roligt att kunna bidra lite nu i sommarstiltjen! Tack för bilden, det är trevligt med ett exempel i anslutning till texten. Block skrev att han skulle stämpla, så B hade i och för sig passat ganska bra, om bara dateringen hade stämt. Jag har fått intrycket att det importerades mycket pläter också.

              Click image for larger version

Name:	Block_18251229_SD4_signerar.jpg
Views:	1
Size:	10,9 KB
ID:	571139
              Stockholms Dagblad 1825-12-29 s 4

              Comment


              • #8
                Ursprungligen postat av prylsnubben Visa inlägg
                ...som boende i närområdet kan jag läsa i Boo sockens historia att
                Lenholm var en av minst 15 ägare till Eriksvik under de första 60-åren,
                1797 och fram till 1859. 15/5 1842 inropade Lenholm gården på konkurs-
                auktionen efter en auditör Jakob Leonard Levin för 5.000 rdr. bko.
                Lenholm var ju då redan i en brant utförsbacke och avyttrade Eriksvik
                redan samma år till konsul Fr. Wilh. Wennberg för 7.000 rdr. bko.
                Lenholm gjorde alltså en förtjänst på affären men det hjälpte ju inte...
                Tack Prylsnubben, intressant att höra - det var täta ägarbyten det! Undrar om inte Lenholms ägande var mer komplext och långvarigt än så, det kan ha ev funnits flera delägare samtidigt. Lennholm hade inteckningar i Eriksvik redan 1840 (renoverade småprotokoll s 261), och i februari 1844 ansökte han om att döda inteckningar på egendomen, och uppgav då att han uppbjudit den första gången vid hösttinget föregående år.

                Jag hittade förresten en uppgift om Lenholms ålder, han blev 56 år och var alltså född ca 1802, ungefär som Müller.
                Click image for larger version

Name:	Lenholm_18581215_FolketsRöst_s4.jpg
Views:	1
Size:	5,1 KB
ID:	571140
                Folkets Röst 1858-12-15 s 4
                Last edited by Anna-Carin; 2019-06-06, 11:44.

                Comment


                • #9
                  Skojare...

                  Hej Anna-Carin, undrar om inte förnekandet av sitt namn 1842 som ledde
                  till skam och vanära hade med inteckningar och skumraskaffärer i samband
                  med Lenholms Eriksviksperiod att göra ?

                  Comment


                  • #10
                    Hej Prylsnubben,
                    Lenholm kan mycket väl ha haft ont om pengar hösten 1842 pga att han köpt Eriksvik, men som synes fifflade han redan 1840:

                    Click image for larger version

Name:	Lenholm_18421222_SvenskaBiet4_borgen.jpg
Views:	1
Size:	98,3 KB
ID:	571159
                    Svenska Biet 1842-12-22 s 4

                    Comment


                    • #11
                      Kan ju passa på att skriva vad "Svenskt silversmide" har att berätta om Jacob Johansson Lenholm. Han var tydligen född 26 mars 1797 i Färentuna socken. 1817-1820 var han gesäll hos O. Hellbom, 1820-1823 hos J. G. Åkerman. 1827 blev han guldsmedsmästare. 14 september 1831 erhöll han Kunglig majestäts tillstånd att tillverka pläter. Tydligen uppsade han redan 18 december 1840 sitt burskap och upphörde med silversmide. Två sockerskålar och ett sockerskrin från 1830 av honom finns på Stockholms stadsmuseum, en bålskål i silver från 1836 finns på Julitta. Dessutom tillverkade han 1835 en brudkrona för Asby kyrka i Östergötland och 1838 en dopskål åt Jonsbergs kyrka, också i Östergötland.

                      Kan ju också vara intressant om någon har gott om tid över att hans bouppteckning från 1859 tydligen är bevarad.
                      Last edited by FBQ; 2019-06-07, 18:23.

                      Comment


                      • #12
                        Ursprungligen postat av prylsnubben Visa inlägg
                        ...som boende i närområdet kan jag läsa i Boo sockens historia att
                        Lenholm var en av minst 15 ägare till Eriksvik under de första 60-åren,
                        1797 och fram till 1859. 15/5 1842 inropade Lenholm gården på konkurs-
                        auktionen efter en auditör Jakob Leonard Levin för 5.000 rdr. bko.
                        Lenholm var ju då redan i en brant utförsbacke och avyttrade Eriksvik
                        redan samma år till konsul Fr. Wilh. Wennberg för 7.000 rdr. bko.
                        Lenholm gjorde alltså en förtjänst på affären men det hjälpte ju inte...
                        Lustigt sammanträffande, har Du källforskat tillräckligt ?

                        Comment


                        • #13
                          FBQ,
                          Tack för uppgifterna ur "Svenskt silversmide" - och påpekan om bouppteckningen, som jag alldeles hade glömt att kolla!

                          Att Lenholm slutade med silversmidet 1840 sammanfaller med att det var hans sista år som plätertillverkare enligt fabriksberättelserna. Möjligen hade affärerna drabbats av att han fått dåligt rykte efter hälerimisstankarna året innan. Sen verkar han ha varit inblandad i konkursförvaltning och försäljning av lantegendomar. 1842 skrivs det om att han och Lars Johan Hierta gått i borgen för en man som fått kontrakt på gaturenhållningen i Stockholm, Hierta försökte senare dra sig ur borgensåtagandet men det slutade med att han och Lenholm själva alltså blev gaturenhållningsentreprenörer.

                          Lenholms bouppteckning har nummer 1859/3:43. Han hade inga barn, men överlevs av änkan Catharina Henrietta Lundén (enligt en mantalsuppgift jag sett var hon född 1788). Ingen fast egendom, 50 Rdr bco kontant, 2 200 i osäkra fordringar, och inga skulder annat än begravningskostnader och pigans lön. Silver - 1 fickur, 6 matskedar, 12 teskedar, 1 såssked, 1 strösked och 1 tesil. Bohaget är högst måttligt - bl.a. 6 stolar, 3 bord, 1 soffa, 1 säng.

                          En ovanlig detalj är det finns ett inbördes testamente mellan lantbrukaren Lenholm, hans fru, och vaddfabriksidkerskan Johanna Wilhelmina Lengren född Cedergren. Lenholm förklarar som sin yttersta vilja att hans efterlämnade kontanta medel ska förräntas och räntan delas lika mellan de två kvinnorna. Utan att ha efterforskat det närmare, misstänker jag att vaddfabriksidkerskan är hustruns dotter från ett tidigare äktenskap, som flyttat hem till mor och styvfar efter att ha blivit änka - det skulle förklara varför inga av efternamnen stämmer överens. Ett ménage à trois verkar mindre troligt.

                          Comment


                          • #14
                            Otydlig...

                            Förlåt FBQ, det blev lite otydligt med inlägget om Din
                            källforskning, inlägget från min sida var en lustifikation
                            över att Lenholms födelseår 1797 och bouppteckning
                            1859 sammanföll exakt med mina uppgifter avseende
                            Eriksvik. Jag ifrågasätter således inte Dina uppgifter
                            på något sätt.

                            Comment


                            • #15
                              Det visade sig finnas en bouppteckning efter Müller också (1841/2:388).

                              Riksarkivets bildvisning funkar inte på min nuvarande dator, så jag skriver av. Bouppteckningen är upprättad 1841-10-08, "efter pläterfabrikören Carl Eduard Müller, som 45 år gammal, aflidit den 7 September innevarande år; till rättelse för hans Enka Anna Sophia Häggström och hans barn af ett förutgånget gifte med frånskiljda hustrun Fredrika Steffen, nemligen:
                              1o Sonen Fredrik Wilhelm Eduard Müller, född den 12 October 1826,
                              2o Sonen Gustaf Wilhelm Mauritz Müller, född den 17 Junij 1831, och
                              3o Dottren Henrietta Amalia Müller, född den 15 Julii 1828"


                              Silver - 1 fickur, 1 cigarrmunstycke och 2 skjortknappar. Inget bohag nämns, så de hyrde nog möblerat. Det enda intressanta som räknas upp, tycker jag är en post under Diverse - "1 par messingsplåtar jemte diverse messingsbitar", 2 Rdr. Den sista resten efter ett yrkesliv som bör ha haft stor påverkan på Skultunas sortiment av plåtartiklar under en period.

                              Comment

                              Working...
                              X