Stående facetter......

[prylsnubben]

Hade sedan tidigare två av dessa mindre glas men hittade även två lite större igår.
De små rymmer 5cl och de större 7.5cl. Är det supglas eller ordinära dricks/seltersglas?
Gissar själv på enkla supglas då rymden motsvarar uppgifter från gamla priskuranter
med avseende på just detta. Läste någonstans att Eda och Limmared kanske även
Reijmyre angett 4, 5, 6 och 7.5 cl. som rymdmått i sina glas vid mitten av 1800-talet.
Ni får absolut rätta mig om jag är ute och cyklar härvidlag.
Dessutom undrar jag över dessa raka glas, kallas de något särskilt. De enda liknande
jag hittar är ju större ca 10cm höga och benämns då dricksglas. Mina är blott 8 resp.
7 cm höga.
PS I det större glaset skulle man faktiskt få plats med en jumfru (8.2cl.) om man
fyller det ända upp till randen.

[prylsnubben]

Ingen som känner till något om dessa "enkla" glas?

[FBQ]

Är det pressglas? Lite svårt att se på fotot. Jag har sett liknade som varit senapsglas, tycker att de liknar de här.

[prylsnubben]

Pressglas är det, ja. menar Du något liknande Ollers glas?
Dessa är utan tvekan betydligt äldre, den typen av facetter
på glas ser man oftast runt 1850.
PS Inga skarvar kan indikera att det kan vara gjutet/stöpt,
vad vet jag om glastekniker, inte mycket.

[FBQ]

De här längre facetterna har ju återkommit på modet flera gånger, vad gäller dricksglas har de ju snarast blivit tidlösa. Modet sent 1700- och tidigt 1800-tal är ju egentligen för tidigt för pressglas.

Jag tycker de ser relativt moderna ut, bland annat mattslipningen av fotringen. Möjligen luras jag av fotot. Någon annan kanske känner igen dem.

[gärdsle]

Pressglaset finns hos de flesta svenska glasbruk med tillverkning av hushållsglas runt 1850. Reijmyre och Skönvik började på 1830-talet, till Eda kom det med Bruzewitz på 1840-talet. I början hade glasytan så dålig kvalitet att man fyllde gjutjärnsformen med så tätt mönster som möjligt, men snart började man efterlikna slipade glas. Facettslipningen var ju dominerande i mitten på seklet och efterbildades ofta, men de här glasen efterbildar, om inte jag ser helt fel, skärslipning. Jag tror ändå att de kan vara från 1860 och framåt och användes väl främst till brännvinsglas, s.k. studsare. Studsarna var ofta cylindriska. Fastblåsta, nedtill refflade förekommer vid samma tid. Är de "för stora" för att vara brännvinsglas kan de vara avsedda som punschglas utan grepar. De kan nog vara gjorda var som helst under tiden 1860-1910. Slipningen av foten kan vara en nödvändighetsåtgärd om inte formen gav stabil stödyta.

[prylsnubben]

"Studsare"

...tack gärdsle, inte några fashionabla glas men just därför kanske inte
heller så vanliga. Vi sparar ju ofta det "bästa" åt eftervärlden men jag
är glad över dessa enkla studsare. Understundom kan de fyllas upp till
randen med något starkt och då känner man historiens vingslag, skål !

[gärdsle]

De här glasen tycker jag är av stort historiskt värde. Kanske var det de första glasen som torparen, stataren och grovarbetaren hade råd att ställa på sitt bord. Han var säkert rädd om dem och förmanade nogsamt sina barn att hålla sig stilla när det fanns glas på bordet. Därför finns de fortfarande kvar även om många på grund av glasets bräcklighet gått förlorade. Därför är det så gott att det finns samlare som värdesätter de skatter som alltför många inte ser storheten i.