Tweet
Så klart funktionen är viktig - ibland central. Jag har haft en spinnrock inköpt på 70-talet för många hundra (600 kr?) som var den tidens prisnivå. Jag försökte också spinna med den - det gick så-där. När det gäller mina andra väldigt vitt spretande samlarområden så är funktionen viktig. Mitt samlande spänner från skyttegravsknivar och designbestick i ena änden till glaspluntor och dalahästar i den andra. När det gäller glaspluntorna handlar det mest om en kräsen anhopning utan krav på funktion. Nya varianter läggs till de befintliga endast med önskemål att nyanskaffningen ska ha någon form av egen, unik "höjd".
Men dalahästen - där de flesta har svårt att se någon direkt funktion - är desto mer insnärjd i just funktioner. Dels kopplat till äldre folkkonstsammanhang, dels i vid menig en del av Dalarnas traditionella och speciella näringsliv. Jag tror inte att det är en tillfällighet att hästen dök upp i provinsen Dalarna och inte i Närke, Bohuslän eller Blekinge. Några av funktionerna har varit och är: leksak, resevaluta, souvenir i bred betydelse, dels för provinsen Dalarna dels alltmer för hela Sverige. Min samling på ca 30 exemplar växer sakta. Senast (i början av 2017) kom två hästar av Snickar-Bosse i Leksand, en udda häst som i likhet med de udda Gudmundarna från Rättvik, anses tillhöra de traditionella dalahästarna. Jag har länge letar efter en Bosse-häst i rätt storlek - 18cm upp till öronen. Ja - ni hör - sådant är samlandet. Hästarna är förankrade i ett djupare och bredare sammanhang med gamla funktionella rötter i vardagsekonomi och skaparkraft. Jag kan ännu känna detta speciell sug i halsgropen då jag sitter och tokstirrar på mina favoriter. Där finns linjer som någon har valt en gång för längesedan och där kan finnas ett pastöst, reliefartat måleri i exakta slingor för att just denna häst ska bidra till att fylla grytan i stugan med mat och potatis.
Men dalahästen - där de flesta har svårt att se någon direkt funktion - är desto mer insnärjd i just funktioner. Dels kopplat till äldre folkkonstsammanhang, dels i vid menig en del av Dalarnas traditionella och speciella näringsliv. Jag tror inte att det är en tillfällighet att hästen dök upp i provinsen Dalarna och inte i Närke, Bohuslän eller Blekinge. Några av funktionerna har varit och är: leksak, resevaluta, souvenir i bred betydelse, dels för provinsen Dalarna dels alltmer för hela Sverige. Min samling på ca 30 exemplar växer sakta. Senast (i början av 2017) kom två hästar av Snickar-Bosse i Leksand, en udda häst som i likhet med de udda Gudmundarna från Rättvik, anses tillhöra de traditionella dalahästarna. Jag har länge letar efter en Bosse-häst i rätt storlek - 18cm upp till öronen. Ja - ni hör - sådant är samlandet. Hästarna är förankrade i ett djupare och bredare sammanhang med gamla funktionella rötter i vardagsekonomi och skaparkraft. Jag kan ännu känna detta speciell sug i halsgropen då jag sitter och tokstirrar på mina favoriter. Där finns linjer som någon har valt en gång för längesedan och där kan finnas ett pastöst, reliefartat måleri i exakta slingor för att just denna häst ska bidra till att fylla grytan i stugan med mat och potatis.
se'n har nån, kanske spinnkursdeltagare, köpt en "spinnrock i gott skick" (eller värre: "fungerande skick") av en riktig samlare - och kan inte få densamma att fungera (ofta därför att den saknar själva grejen, nämligen spinnvingen). Sagda köpare kommer till mig, ibland påhejad av säljaren ("jamen, det är bara att skaffa en spinnvinge, hur lätt som helst") - .
Comment