Naiva supar!

[Hirvi]

Tyvärr har glaset ett ytangrepp på kupans insida förorsakat av lång tids vistelse i rå och fuktig luft (någon gammal vind nånstans). Det märks knappt på bilden. I början störde det mig, men nu tycker jag att också ödet att ligga och fara illa i fukt och kyla är en del av historien. Jag har i alla mina glasböcker inte funnit något som direkt liknar detta.
Jag vill gärna tro att det handlar om 1700-talets första hälft med tanke på glasmassans beskaffenhet och färg och det oprecisa utförandet.Inköpet gjordes i Värmland för ett kvarts sekel sedan, men glaset har säkert rört på sig en del under de bortåt 300 åren, så var och när det kom till tillhör det fördolda. Om ni har några tankar är ni välkomna. Det är 12,2 cm högt.

Tackar för trevlig info om ditt glas, märkligt att skadan bara blev på insidan, vet inte om det har sin förklaring,
jag tittar på benet, men det ser väl ut att vara utskuret från glaset på kuppan, ser ingen skarv där, det är ju inte omöjligt att friblåsa ett sådant glas, men vet inte hur det är här, jag har dåligt med litteratur på glasformar 16-1700 tal, formar av lera har jag för fastblåsning men dessa tidiga snurrblåsta glas vet jag inte vilket material formarna var gjorda av, möjligt det var ler å träformar, det kanske förklaras i någon litteratur.

Man ser ju att benet (kulorna) är utskurna på frihand med vanlig skärsax, senare kom ju figurerade bensaxar.
Hirvi

[gärdsle]

Tack, Hirvi, för du hjälper mig att "grûnne", som det heter här. Jag tror att "grûnning" håller hjärnan igång på äldre dar.
Hur det kommer sig att glasets insida har angripits och inte utsidan får vi nog aldrig svar på. Det kan ha stått så länge att kondensvatten samlats i kupan och stillastående vatten innehåller säkert med tiden en hel del som kan angripa.
Jag skall åka bort och titta på glaset idag (det är utställt på glasmuséet i Eda, där jag får lov att visa min samling), men jag har för mig att det finns en skarv mellan kupa och ben.
Förmodligen är glaset friblåst. Samma Elisa Steenberg (hon var dotter till Edward Hald, förresten) skriver att glasen förr oftast var friblåsta. "Lika" glas skiljer ofta ganska mycket i både höjd, vidd och tjocklek. Det fanns en studiohytta för en del år sedan inte långt härifrån. De gjorde stora vinglas på ben och fot och de friblåste hela tiden även om det handlade om serier. Det var väl så man gjorde för länge sedan också, antar jag.

[Hirvi]

Tack, Hirvi, för du hjälper mig att "grûnne", som det heter här. Jag tror att "grûnning" håller hjärnan igång på äldre dar.
Hur det kommer sig att glasets insida har angripits och inte utsidan får vi nog aldrig svar på. Det kan ha stått så länge att kondensvatten samlats i kupan och stillastående vatten innehåller säkert med tiden en hel del som kan angripa.
Jag skall åka bort och titta på glaset idag (det är utställt på glasmuséet i Eda, där jag får lov att visa min samling), men jag har för mig att det finns en skarv mellan kupa och ben.
Förmodligen är glaset friblåst. Samma Elisa Steenberg (hon var dotter till Edward Hald, förresten) skriver att glasen förr oftast var friblåsta. "Lika" glas skiljer ofta ganska mycket i både höjd, vidd och tjocklek. Det fanns en studiohytta för en del år sedan inte långt härifrån. De gjorde stora vinglas på ben och fot och de friblåste hela tiden även om det handlade om serier. Det var väl så man gjorde för länge sedan också, antar jag.

Ja gamla glasblåsartekniker är spännande och håller i gång hjärnan, det är kul att reda ut, annars ligger man sömnlös.

Jag kan tro det med friblåsta glas att det är som du skriver, av helt naturliga skäl så blir dom ju naiva och charmiga.

Man ser ju avlagringar i blomvaser som fått stå med vatten i länge, men det kanske inte ser ut så i ditt glas,
du får väl ta en titt på glaset i dag.
Hirvi

[prylsnubben]

Jag skall åka bort och titta på glaset idag........

Titta inte för djupt bara gärdsle. Vi väntar med spänning
på redovisningen av studien!

[gärdsle]

Jo,då, det är tredelat med kupa, ben och fot precis som jag hade för mig. Under 1700-talet var det mest bara nakna jungfrur och brännvinsglas som var spetsglas. De flesta vinglas var tredelade till så där 1790 då det tvådelade glaset med äggformig kupa blev populär.
Numera är jag läkare avrådd från djupa blickar i glaset, men jag tackar för omtänksamt råd!
Eftersom väder i benet var på tal skickar jag en bild på ett mindre brännvinsglas av s.k. frimurartyp av norsk härkomst.
Varför blir mina bilder så j-a stora?

[Hirvi]

Ja det var lite svårt att se om benet var pålagt, men nu vet vi, fortfarande lika bra,
det norska glaset var trevligt, har nog inget sett förut, som en stubbe, ålder på det, vet du kanske,
tjock fotplatta, häftig blåsa i benet med kulle i glasbotten.


Jag går till Photoshop med mina bilder, här på bilden jag skickar med är ditt glas,
om det stått 600 i övre rutan där det står 950, då hade bilden blivit mindre.

Rätta mig om jag har fel, ingen expert på detta
Hirvi

[gärdsle]

Åldern på glaset borde vara sent 1700-tal. Det påstås vara norskt (Hurdal), men jag har sett ett väldigt snarlikt frimurarglas (de kallades så för den robusta fotens skull, men det blev de ju egentligen inte förrän de försågs med frimurarsymboler) på museet Gamla Kosta vad färgen beträffar. Typen hängde med ganska länge. Den finns i Limmared-Bollsjö-katalogen så sent som 1863 som nr 7 "Brännvinsglas Frimurare med väder i benet", då med nedvikt fotkant.

[Hirvi]

Åldern på glaset borde vara sent 1700-tal. Det påstås vara norskt (Hurdal), men jag har sett ett väldigt snarlikt frimurarglas (de kallades så för den robusta fotens skull, men det blev de ju egentligen inte förrän de försågs med frimurarsymboler) på museet Gamla Kosta vad färgen beträffar. Typen hängde med ganska länge. Den finns i Limmared-Bollsjö-katalogen så sent som 1863 som nr 7 "Brännvinsglas Frimurare med väder i benet", då med nedvikt fotkant.

Tackar för info, spännande att höra hur det hänger i hop,
kommer snart med nya frågor.
Hirvi

[Hirvi]

Några glas till

Kompisen kom med några till!
Önskar synpunkter på dessa, den med klockfot och fyra blåsor som gjorts i nedre delen av kuppan
var en tung rackare, när började slutade klockfot?
Dricksglaset får jag för mig är gammalt, fint äkta slitage i botten,finslipad botten och även mynningen, ofantligt mycket stenar i glasmassan, säkert 25 st, knottrig på insidan av stenarna, men! Jag får inte i hop det med mönstret, det är ju inte slipat, ser ut som syramaterade rutor,
syrade man glas förr i tiden? Hoppas på åsikter om glaset 11cm x 8 cm,
tacksam för åsikter på alla glasen. (kan mönstre kommit dit senare)?
Hirvi

[gärdsle]

Dricksglasets schackmönster var ett populärt mönster från slutet av 1700-talet och så där 40 år framåt i tiden. Eftersom ett sådant glas beskrivits från Casimirsborg sägs alla schackmönster komma därifrån, precis som alla blå glas med vita kanter kommer från Göteborg, fast det är hur fel som helst. Mönstret är graverat med s.k. kasning. Schackmönster kunde beställas på Liljedahl på 1820-talet enl. annons i Karlstads-Tidningen, men det användes säkert på många ställen både här och i utlandet.
Det stora vinglaset brukar kallas "Perlkelchen" på grund av luftblåsorna i kupans botten. De kan variera i antal. Oftast ser man Perlkelchen med klockformad "hessisk" fot, men ibland ser man dem med vanlig omvikt fot. Om det är tillfälliga förenklingar eller om det handlar om en senare tidpunkt vet jag inte. Det har nog inte tillverkats särskilt många hessiska fötter efter 1810.
Din kompis har riktigt trevliga saker....

[Hirvi]

Dricksglasets schackmönster var ett populärt mönster från slutet av 1700-talet och så där 40 år framåt i tiden. Eftersom ett sådant glas beskrivits från Casimirsborg sägs alla schackmönster komma därifrån, precis som alla blå glas med vita kanter kommer från Göteborg, fast det är hur fel som helst. Mönstret är graverat med s.k. kasning. Schackmönster kunde beställas på Liljedahl på 1820-talet enl. annons i Karlstads-Tidningen, men det användes säkert på många ställen både här och i utlandet.
Det stora vinglaset brukar kallas "Perlkelchen" på grund av luftblåsorna i kupans botten. De kan variera i antal. Oftast ser man Perlkelchen med klockformad "hessisk" fot, men ibland ser man dem med vanlig omvikt fot. Om det är tillfälliga förenklingar eller om det handlar om en senare tidpunkt vet jag inte. Det har nog inte tillverkats särskilt många hessiska fötter efter 1810.
Din kompis har riktigt trevliga saker....

Tackar gärdsle för mycket info om fötter och schackmönstren, bara att supa i sig av infon.

Det konstiga med kompisens schackmönster är att detta glas kan inte vara kasat, tar man med nageln över rutorna så är dom matta rutorna lite upphöjda, det bör ju inte kasning vara, mera som matt etsat då, men ytan på rutorna är ju slätt och lent som en barnrumpa, så som syrat glas ser ut, blir förvirrad av detta

kan glase vara doppat i vax och sedan skurit rutorna i vaxet och sedan doppad i syra
Hirvi

[FBQ]

Jag hade ju varit väldigt skeptisk till det hessiska glaset. Jag ser väldigt lite färgning, väldigt lite föroreningar i glasmassan och det ser inte heller slitet ut. Men någon med fler glas från samma tid kanske kan kommentera.

[Hirvi]

Jag kan hålla med FBQ att glaset ser väldigt klart ut i färgen och hög renhet ,
nu har jag själv inget 1700 glas men 1800 har jag väl, å där får ju dom brukade glasen en annan patina å färg,
men då blir ju frågan till er alla pålästa, vet ni om kopieringar av dom det glas vi pratar om, kan dom kopierats för
150-100-50 år sedan, kanske någon läst hört talas om det, kopieringar som inte blivit så lyckade har ju kommit ut på marknaden förr, men då brukar det bli tal om det i samlarleden, vad tror ni
Hirvi

[gärdsle]

Naturligtvis är det svårt att uttala sig om ett glas som man inte kan hålla i handen och detaljgranska från alla håll.
Det har förekommit en del ganska tydliga pasticher runt sekelskiftet 1900, då allt gammalt och fornt var på modet. Det har förekommit senare också och förekommer väl fortfarande, men då brukar de ta med sådana saker som en myckenhet lusor, en grön eller brun färgton, ett primitivt utförande, sotiga puntelmärken o.s.v. men de brukar inte vara så svåra att genomskåda. Oftast dyker det upp ganska många lite oväntat på marknaden. Men luringar finns..........
Även om det oftast var någon färgton och även om det fanns orenheter i massan för det mesta, så kunde det ju faktiskt lyckas att då och då att få en klar och ren massa. Av bilden på det hessiska glaset får inte jag några direkta misstankar, men osvuret är bäst.
Förstår varför schackmönstret irriterar dig, Hirvi. Jag har aldrig sett något sådant mönster etsat. Oftast syns det tydligt hur man först linjerat upp ytan och sedan har man kasat varannan ruta. På många ställen har man kasat lite över linjerna. En sak som dessutom är värt att notera på det här glaset är att det inte är några graverade stjärnor i rutorna. Det är det oftast.
Eftersom randen också är slipad tror jag att den tämligen sen, d.v.s. 1820-1840 och av utländskt ursprung, men det är bara en tanke och den kan mycket väl vara fel.

[Hirvi]

Ja vi får väl säga att osvuret är bäst, men det är ju kul med olika synpunkter, snart kommer väl kompisen med tre glas till vi får sätta tänderna i.

Ja det hade varit kul gärdsle att se ett sådant kasat glas med rutor, jag har Googlat men hittar inget,
du nämner stjärnan i dom klara rutorna, det var det här också, men dom var så slitna men såg dom i släpljus,
kompisen hade inte sett dom, ja märkligt är det! kasat var det inte.
Hirvi