Naiva supar!

[gärdsle]

Spetsglasen av det här slaget brukar oftast kallas "nakna jungfrur" (ty. genäckte Jungfern) vare sig de har väder eller inte i benet. De tillverkades på många ställen från 1700-talet och långt in på 1800-talet. De finns med i Kostas priskurant 1855 både med och utan väder, men då är de smalare och ungefär vid den tiden krymper det och övergår det till att bli det populära brännvinsglaset "hög pinne", som Älghult så sent som 1980-talet sålde med reklamen "Glaset som proffsen använder" (tiderna bästa slogan??)
Bifogar ett par ur egen samling, den ena en sjuk kungsholmare. Nånstans har jag läst att Kungsholm oftast hade massiva ben till sin nakna jungfru.

[Ungfyndaren]

Klockformad eller trumpetformad?

Okej, den kanske är klockformad, men av alla auktioner jag har sett på sådana snapsglas så har alla kallats för trumpetformade. Här en bild på ett nästan likadant snapsglas:

[Hirvi]

Tackar er alla för bra bilder och info, vad det gäller fotsaxar så har jag två typer själv i min verktygsväska,
bockhornssax har jag inte sett, kanske någon kan finna bild på en sådan.

gärdsle! går det att se i kuranten om det var omvik på foten 1855 Kosta, kanske det var släta fötter då.
Hur länge håller ditt Kungsholmsglas, kanske några hundra år till.

En sak till, kanske sagt det förut, när ni tittar på era gamla jungfrur med luft i benet, ofta kan ni känna en kulle inne i botten på glaset, den spetsiga våta pinnen som man sticker upp i benet blåser till så hårt att det bildas en kulle,
kullen varierar så klart i storlek, vattenångan blåser upp.
Hirvi

[gärdsle]

Nånstans har jag sett en uppgift om att de senaste omvikta gjordes på 1830-talet. Jag har själv ett Danziger brännvinsglas, troligen från Gjövik, från den tiden. Kosta-katalogens har inte omvikt fot. De kallas faktiskt "vinglas".
När det gäller min Kungsholmare med glassjuka så är jag säker på att jag blir en pulverhög före glaset, trots att glaset är så där 175 år äldre än jag.

[Ungfyndaren]

Jag har en svensk glasskål från mitten av 1800-talet som har omvikt fot.
Det förekom en lång bit in på 1800-talet verkar det som...

[Hirvi]

Nånstans har jag sett en uppgift om att de senaste omvikta gjordes på 1830-talet. Jag har själv ett Danziger brännvinsglas, troligen från Gjövik, från den tiden. Kosta-katalogens har inte omvikt fot. De kallas faktiskt "vinglas".
När det gäller min Kungsholmare med glassjuka så är jag säker på att jag blir en pulverhög före glaset, trots att glaset är så där 175 år äldre än jag.

Ha ha Ja glaset som pulverhög lär nog dröja om du inte tappar det, ja då har vi rett ut fötter och kuppor,
får leta bild på bockhornssaxsen, kanske blir svårt.
Hirvi

[prylsnubben]

Gott glömme......

Tackar er alla för bra bilder och info, vad det gäller fotsaxar så har jag två typer själv i min verktygsväska,
bockhornssax har jag inte sett, kanske någon kan finna bild på en sådan.
Hirvi

....brukar Kimmen säga, då går man bara till PES.
(se inlägg 2)

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?24816-Luft-i-benet-hur-tillverkas-det

[Hirvi]

....brukar Kimmen säga, då går man bara till PES.
(se inlägg 2)

http://precisensan.com/antikforum/sh...tillverkas-det

Tack snubben, minnet sviker, borde haft bocken i hårddisken, japp nu har jag den, ser ju ut som smörknivar på
handtaget till skärsaxen, den ser svår ut att driva med, jag har ju inte provat
Hirvi

[FBQ]

Det jag läst om omvikt fot säger att den försvann omkring 1830. Jag vet ju inte hur väl det stämmer men om man tittar på glas i modell från 1830-, 1840- eller 1850-talet har jag aldrig sett något glas med omvikt fot. Antingen fötter som är lite tunnar mot kanten men som tjocknar väldig mycket mot benet - en empiremodell eller så de tjocka skivformiga fötterna som är populära runt 1850 men som uppenbart funnits lite tidigare och lär vara formade med fotsax.

Har tyvärr inget glas med omvikt fot, har ingen vidare tur på loppisarna. Sedan har det nog kanske handlat om att jag är snål, det skall vara extremt trevligt om jag skall betala 1000 kronor och alla fall ganska roligt innan jag betalar 500, och de få jag sett har varit dyrare.

Det har ju nytillverkats kopior på 1700-talsglas med omvikt fot också, har ju tyvärr inget exempel på det heller.

[gärdsle]

Lägger in en bild på mitt allra trevligaste glas med omvikt fot. Vad tyx?

[prylsnubben]

Glasgodis gärdsle..

Glasmassan, de små blåsorna, färgtonen, formen,
ja allt med detta glas är underbart attraherande.

Den får Du vara rädd om gärdsle och bara bruka
till lättare supar, som brännvin special, ha, ha.

[Hirvi]

ÅÅÅ härligt naivt glas, jag gillar mycket oslipade gamla glas,
mycket brett omvik på den fotkanten, men det varierar ju hur dom har värmt kulan före drivning.
Vet du något om glaset, var när
Hirvi

[LasseC]

Lägger in en bild på mitt allra trevligaste glas med omvikt fot. Vad tyx?

Det Gädsle gör mig avundsjuk. Det var ett underbart glas. Gratulerar.
DG

[Ungfyndaren]

Det jag läst om omvikt fot säger att den försvann omkring 1830. Jag vet ju inte hur väl det stämmer men om man tittar på glas i modell från 1830-, 1840- eller 1850-talet har jag aldrig sett något glas med omvikt fot. Antingen fötter som är lite tunnar mot kanten men som tjocknar väldig mycket mot benet - en empiremodell eller så de tjocka skivformiga fötterna som är populära runt 1850 men som uppenbart funnits lite tidigare och lär vara formade med fotsax.

Har tyvärr inget glas med omvikt fot, har ingen vidare tur på loppisarna. Sedan har det nog kanske handlat om att jag är snål, det skall vara extremt trevligt om jag skall betala 1000 kronor och alla fall ganska roligt innan jag betalar 500, och de få jag sett har varit dyrare.

Det har ju nytillverkats kopior på 1700-talsglas med omvikt fot också, har ju tyvärr inget exempel på det heller.

Glasföremål generellt sett verkar ha haft omvikt kant så sent som på 1800-talets mitt. Har en svensk skål från den tiden med omvikt kant.

[gärdsle]

Tyvärr har glaset ett ytangrepp på kupans insida förorsakat av lång tids vistelse i rå och fuktig luft (någon gammal vind nånstans). Det märks knappt på bilden. I början störde det mig, men nu tycker jag att också ödet att ligga och fara illa i fukt och kyla är en del av historien. Jag har i alla mina glasböcker inte funnit något som direkt liknar detta.
Jag vill gärna tro att det handlar om 1700-talets första hälft med tanke på glasmassans beskaffenhet och färg och det oprecisa utförandet.Inköpet gjordes i Värmland för ett kvarts sekel sedan, men glaset har säkert rört på sig en del under de bortåt 300 åren, så var och när det kom till tillhör det fördolda. Om ni har några tankar är ni välkomna. Det är 12,2 cm högt.