Ljussax med en stämplad krona och bokstäver (stora ljussax-tråden)

[Anna-Carin]

Prylsnubbens kommentar om skillnader mellan ljussaxar i järn och mässing fick mig att tänka till; Kulturen visar nämligen exempel efter exempel på likartad design i mässing respektive järn under t.ex. 1600-talet, så hur gick det ihop? Nu har jag fått omvärdera den artikeln ordentligt.

Eftersom Kulturens artikel är i princip det enda som finns skrivet om ljussaxar på svenska (artikeln i Antik&Auktion tillförde inget, vad jag minns), så har det känts som att den berättar om svenska ljussaxar, men det gör den nog inte. Den visar nog snarare ett skånskt-danskt ljussaxmode, som bara delvis är representativt för övriga Sverige. Kulturens ljussaxar kommer delvis från en samlare i Köpenhamn! Och cirka hälften av ljussaxarna som avbildas är av mässing, trots att järn verkar dominera i Sverige. Hose har däremot konstaterat att ljussaxar i Danmark nästan alltid är av mässing. En av bilderna i artikeln visar tre smidda ljussaxar som den nedan, men alla är av mässing! Texten nämner dock att typen finns både i mässing och järn.



Sen var jag ju förbryllad över varför man skulle behöva ha fötter på ljussaxarna, när ljusstaksfötternas skålade eller uppvikta kanter är så bra att lägga fotlösa saxar på. Men i Hoses tråd om barockljusstakar konstaterar han att han inte sett den typen av ljusstaksfot i Danmark, utan bara på svenskt håll (se här och här). Kopplingen är logisk - Danmark hade upphöjda ljusstaksfötter, och då behövdes ljussaxar med fötter. Sverige hade i stor utsträckning ljusstaksfötter med uppvikt kant, så här fick inte ljussaxarna fötter lika snabbt.

Nya moden har alltid spridits snabbt i de högsta samhällssklasserna, hos allmogen har det varit större fördröjningar. I Danmark är avstånden huvudstad - småstäder - landsbygd mycket kortare än i Sverige. Det kanske medför att nya moden snabbare får genomslag i alla samhällsklasser, så att dansk materiell kultur länge har varit mer homogen än svensk?

(Jag återkommer en annan dag beträffande hur man smider öglor på saxar; jag har hittat en del källor om det.)

[prylsnubben]

Intressant Anna-Carin, vi väntar med spänning på fortsättningen.
Funderade själv lite över detta med ljus till ljusstakar contra vax
ljus till vaxljusställ och "saxarna" till dessa som ju sitter på själva
stakens ben.

https://auctionet.com/sv/884443-vaxljusstake-massing-1800-tal/images

[FBQ]

Jo, Anna-Carin, det låter som du är inne på något. Jag har i andra artiklar sett att Kulturens årsbok haft ett tydligt skånskt perspektiv även när det inte tydligt klargjorts.

Det finns ju en del mässingsljussaxar även i Sverige, men här är (förutom de helt nytillverkade) de flesta från 1800-talet och har ofta en gustaviansk stil.

Om du har rätt i att ljussaxar utan fötter funnits kvar längre i Sverige och att stilskillnaden mellan allmoge- och högreståndsljussaxar är markant blir ju frågan hur pass och hur de svenska ljussaxarna skall dateras. Ljussaxar i järn lär ha varit betydligt billigare än sådana i mässing. Kanske var det så att högreståndssaxar i första hand var i mässing medan allmogens var i järn fram till en bit in på 1800-talet då lägre priser och bättre köpkraft hos bönderna gjorde att mässingsljussaxarna blev mer överkomliga i pris. Men, det är ju möjligt att järnljussaxarna med rokoko/senbarockdekor fortsatt att produceras ganska långt fram på 1800-talet.

[Anna-Carin]

Tack ska ni ha, det vore ju roligt om vi kunde komma framåt med det här och sprida ljus över svensk ljussaxhistoria.

FBQ,
Bra synpunkter, ska fundera vidare på detta. Kollade upp Skultunas pris på mässingsljussax 1857 - den kostade 24 sk bco styck (bild nedan). Undrar om alla av denna typ är från Skultuna eller om det fanns fler tillverkare, de visar samma modell i både 1846/47 och 1860 års katalog. Från Eskilstuna Fristad 1819 kostade polerade ljussaxar med stora hus och fötter 4 rd bco per dussin, dvs 16 skilling styck. SCB:s KPI-tabell sträcker sig inte så långt tillbaka, men visar en 46-procentig prisökning från 1830 (första året som är med) till 1857. Så att köpa en polerad järnljussax med fötter 1819 var en ungefär lika kännbar utgift som att köpa Skultunas mässingsljussax nästan 40 år senare.



Jag måste förresten fråga vad ni tror om denna i mässing - är den 1900-tal, 1800-tal, eller rentav en gammal dansk? Fötterna är gjutna i ett med resten och det har jag bara sett på kopior tidigare, i min mycket begränsade erfarenhet. Edit: Nu ser jag att lödskarvarna är grå som tenn, inte slaglödd alltså. Det hela är gjutet i tre delar - två skänklar med fötter och allt, bara huset är separat. Misstänker starkt att den är en kopia.





Hoppas kunna skriva detdär om smidet i morgon.

[FBQ]

Lite otydliga bilder men tror inte på nytillverkad, den är för välgjord för det. Törs däremot inte svara på om den är 1700- eller 1800-tal. Modellen är gjord efter rokokoljussaxars modell snarare än nyrokokodito, men tror den ändå kan vara 1800-tal.

[prylsnubben]

Inte "jättegammal" om man säger så, mässingen ser "polerad" ut som om den
vore behandlad med något, nitskallen ser alldeles för jämn och rund ut för att
vara handrullad. Men allra mest är det en känsla som gör att jag tror att den,
om inte nygjord så iaf inte äldre än senare hälften av 1800-talet.
När vi försöker åldersbestämma dessa mer eller mindre stereotypiska ljussaxar
så tror jag att man behöver veta lite mer om var dom är tillverkade eller så klart
ännu hellre vem som tillverkat dom för att kunna göra en säker åldersbestämning,
det blir annars mer av hyfsat kvalificerade gissningar.

[Anna-Carin]

Tack för hjälpen! Era kvalificerade gissningar är bättre än mina. Jag har varit förbryllad eftersom jag inte sett någon liknande i mässing att jämföra med; den känns äldre än 1900-talskopior men inte har några påtagliga ålderstecken - den jämna niten, osv. 1800-tal låter mycket rimligt.

Jämfört med den likartade modellen i järn, så är huset mindre och skänklarna betydligt kurvigare. FBQ, som du säger så är det inte nyrokoko, men jag tycker det känns som att den kanske skulle kunna vara en "nyrokokoifierad" variant av standardmodellen.

[Anna-Carin]

Här är vad jag har hittat om smide av öglor och mönstrade skänklar på saxar:


P. N. Sprengels "Handwerke und Künste in Tabellen", volym 6 (1770), handlar om stål- och järnsmide. Sidorna 210-214 beskriver saxsmide, vilket ingår i kapitlet om knivsmide. Jag har även läst lite om nycklar, i kapitlet om låssmide. Jag har dels sökt efter hur öglorna smids, dels hur ornamentering görs. Alla översättningsfel är mina.

"Med hammaren formas bladet och skölden [skölden är området där niten sitter, min anm.] så bra som möjligt, likaså övre delen av skänkeln [skänkel avser här delen mellan skölden och öglan, det gäller alltså den övre delen av denna; min anm.] Till öglan sträcks ett flackrunt järn ut med hammaren, böjs till en avlångt rund form på spärrhornet, och välls fast vid övre delen av skänkeln. Alla dessa delar filas för att få sin form." (s 211)

Beskrivningen är ju summarisk, men jag förmodar att man använde sänken för att forma skänklarna, särskilt om de skulle ha något slags dekor. I inledningen till knivsmidet räknas bara upp de verktyg för kniv- och klingsmide som inte ingår i smedens standardutrustning (där sänken ingick), så den ger ingen ledning. Avsnittet om låssmide nämner däremot att låssmeden använder sänken "ännu mer än grovsmeden gör". Den texten fortsätter:

"[Sänken används till] alla slags utsirningsknoppar, t.ex. knopparna nedanför greppet på fransyska nycklar, handtag på dörrar och lådor, ja t.o.m. träskruvar. Ska man göra ett omfattande arbete, som är mödosamt att göra med fil, gör man ofta ett sänke för det, och sparar därigenom mycket tid och möda." (s 28)

Många finare 1700-talssaxar (dvs icke-bondsaxar) hade knoppar nedanför öglorna på samma sätt som nycklar, så de hade antagligen också formats med sänken liksom nycklarna. Vad jag kan se så finns det inget i beskrivningen av hur saxen formas, som utesluter att sänken använts.

Och så var det tillverkningen av öglor på nycklar, som jämförelse. Tyska nycklar har ihåligt skaft format av ett bleck. Öglan smids ut separat, fästs genom hål i skaftet, och ändarna smids upp till en liten knopp nertill i öglan. (s 64) Franska nycklar har massivt skaft och smids i ett stycke, övre änden värms till rödglödande och ett runt hål slås i den, därefter smids den ut till en ögla på städets horn. (s 46)


På engelska är det 1800-talskällor jag har hittat, den tidigaste är Abraham Rees: "The Cyclopaedia; Or, Universal Dictionary of Arts, Sciences and Literature", volym 10 (1819)

"Saxmakarens städ [...] har två hål för att fästa diverse små verktyg med nedsänkningar i, som kallas sänken; ett av dessa sänken används för att ge skänklarna på saxen rätt form; en annan för att forma delen där leden är; och en tredje används för att ge bladets ovansida rätt form. [...] Saxarnas skänklar formas först med ett av sänkena, man lämnar så mycket stål i änden som behövs för bladet. Ett hål om ca 1/4" diameter stansas strax ovanför skänkeln. Bladet smids ut och avslutas, och saxen skiljs från ämnet strax ovanför hålet. Den hettas upp och det lilla hålet smids ut på sparrhornet för att forma öglan. Detta avslutar smidet av saxar. De görs i stor mängd på detta sätt efter ögonmått, trots att de är i par. [...] Efter smidet filar man öglorna och leden, och sådana skänklar som inte kan slipas [eng: "grind"]." (opaginerad, uppslagsordet är Cutlery)

Här formades alltså öglorna på samma sätt som på franska nycklar - kanske en skillnad mellan tysk och engelsk teknik, eller en förändring över tid. Och det står uttryckligen att sänken används till att forma skänklarna.


Längre fram, antagligen nån gång under 1800-talets andra hälft, började man massproducera saxar industriellt med sänksmide i press, vilket formade hela saxhalvor på en gång. Googla swaged scissor blanks för bildexempel. C. W. Dahlgrens produktion är nog exempel på detta.

[Anna-Carin]

Jag tänker att ljussaxarna på dessa två bilder skulle kunna ha öglorna smidda på det sätt som den tyska källan beskriver för saxar - en separat ögla välls mot skänkelns övre del. Den delen av öglan är ju lite tjockare än resten, och utbuktningen i öglans nedre yttre hörn markerar i så fall änden på den ursprungliga skänkeln. Den nedre saxen är från Vedevågs bruk, märkt P (kan vara Abraham Pilström som var aktiv där under 1700-talets tredje fjärdedel), den övre är omärkt.





Den modellen känns som en logisk föregångare till gruppen av järnljussaxar med fötter och räfflat hus; där är förtjockningen knappt märkbar eller saknas helt, bortsett från själva änden av skänkeln, som nu blivit ett fäste för foten:



(Fortfarande dåliga bilder, tyvärr.)

[Lars M]

Gösta Ahlström har i boken Skaraborgs- och Sjuhäradsbygden till resenärens tjänst (1967) i bild och text visat bl a järnhanteringen i södra Västergötland. En bild visar nio olika typer av ljusvekesaxar. Gamla vekesaxar kan alltså vara tillverkade i Sjuhärad och genom knallar eller gårdfarihandlare sålda runt om i landet eller av de som "gick på Norge". Textilvaror är ju annars det som knallen mestadels hade i sin fässing men bondsmide eller "smideskrams" var också vanligt. Allt smide var säkert inte av högsta kvalitét utan gjort av en "bönhas" (fuskare i ett yrke) t ex när kungen skrev ut duktigt yrkesfolk till krigsmakten.
Och att knallarnas hemliga språk var månsing vet väl alla?

[Anna-Carin]

En ljussax kan passa bra, så här på första advent.



Stål med handtag i ostämplat silver. Engelsk, från sekelskiftet 1800 ungefär.

Söker man på chamberstick wick trimmer finns det mängder av nattljusstakar av silver med tillhörande ljussaxar (t.ex. denna). Ljusstakarna har ett stort rektangulärt hål tvärs igenom stammen, där ljussaxen placeras. En del av saxarna har en utstickande flärp ovanpå snopphuset (och en undertill också), så att den stannar i rätt läge. På min har de filats ner i efterhand, så att de inte sticker ut så mycket.

Edit: de invändiga kanterna är dåligt putsade på bilden, jag har putsat upp i efterhand och kollat igen, men det finns verkligen inga stämplar. Jag har fått intrycket att det gäller många engelska ljussaxar från denna tid (här är ett exempel).

[Anna-Carin]

I dag är det andra advent, så jag fortsätter på temat och visar två ljussaxar.



Längden är 17 respektive 18,5 cm. Inga märkningar på någondera. Den mindre är helt i stål, med en tunn försilvring, och pålödda ornament; den är såpass måttligt sliten att det inte går att se om ornamenten består av koppar under silvret.

Den större och kraftigare är påtagligt sliten av användning och putsning. På den klippande skänkeln är den uppstickande plattan avbruten. Snopphuset i tunn järnplåt, och saknar varje spår av dekor, så det är nog utbytt. Merparten av saxen är, som jag tolkar det, gjord i Old Sheffield Plate - koppar, med ett påvalsat mycket tunt silverskikt, och som sedan har pressats till rätt form. Jag trodde först att den hade en järnkärna eftersom den är såpass tung, men test med en magnet visade att båda skänklarna innehåller järn längs snopphuset, men inte i övrigt.



Baksidan och framsidan är lika, och jag tror handtagen är massiv koppar för det syns ingen lödning längs kanten, bara en smal upphöjd rand av koppar som om man filat bort presskägg runtom.



Där plattan brutits av är kopparskiktet väldigt tunt, och silvret förstås ännu tunnare.

På nätet finns det många engelska ljussaxar liknande dessa, i såväl sterlingsilver som Sheffield Plate, så jag förmodar att båda ljussläckarna är gjorda i England kring 1800-talets mitt.

[Anna-Carin]

Tredje advent. Idag blir det tre ljussaxar av mässing.





Den vänstra är av 16/1700-talstyp, utan ben, drygt 15 cm lång. Nån gång i tiden förlorade den ena öglan, och en liknande hamrades till av grov mässingstråd och löddes på med tennlod.

Ljussaxen i mitten, 16,5 cm lång, har nog råkat ut för något liknande - ena öglan är större än den andra, och den har tennlod på ett par ställen. Det intressanta med den är, att saxen verkar vara av exakt samma modell som FBQ:s stämplade ljussax från Eskilstuna Fristad tidigare i tråden. Förutom att materialet skiljer, så har min (ostämplade) ljussax bara ett ben, och öglorna är inte lika smäckra som på FBQ:s, men i övrigt tycker jag de ser exakt likadana ut. Jag skulle tro att min är en mässingsavgjutning av en Eskilstuna-ljussax, kanske från tidigt 1800-tal.

Den högra, och sannolikt nyaste, är 13,5 cm lång. Fjädern som håller snopphuset stängt funkar fortfarande. Den har filspår runt kanterna och rejält gjutskägg på benen (bild nedan). På Digitalt Museum finns en annan variant av modellen som också har gjutskägg på benen, vilket kanske tyder på gemensamt ursprung, och antagligen massproduktion. Jag undrar om denna (och den förra?) kanske kan komma från Danmark, där mässingsljussaxar var vanligare; i Sverige var nog järn vanligast.

[Anna-Carin]

Hmm, det slog mig att Digitalt Museums ljussax med gjutskägg på benen, som jag nämnde ovan, är mycket lik modellen i Skultunas katalog 1846/47 - kan det ha varit Skultuna som producerade (eller kanske importerade och sålde) dessa?

Hur är finishen på annat gjutgods från Skultuna i jämförelse (ljusstakar svarvades ju, men hur är det med sånt som inte går att sätta i svarven)? Här finns som sagt mycket filmärken och en del gjutskägg.

Edit: Ska tillägga, att det inte verkar finnas ljussaxar som stämplats av Skultuna, så därför är det inte helt säkert vilka som kommer därifrån.




(CC) BY-SA, foto: Länsmuseet Gävleborg

[Anna-Carin]

På fjärde advent blir det ljussaxar i polerat stål - två av mina egna, och så fuskar jag och kompletterar med två museiföremål för att komma upp i fyra.

Ljussaxen längst bort är längst, även om perspektivet förkortar den. Den är 17,5 cm lång och omärkt, och de stora fötterna har en lite ovanlig modell. Den hitre är 16,5 cm, och är stämplad Mälqvist. Jag tror mig ha hittat släkten som tillverkaren tillhörde. Det fanns en instrumentmakare Anders Mellqvist, född 1770 i Lilla Mällösa socken, och bosatt i Eskilstuna några år kring sekelskiftet 1800 innan familjen flyttade till hustruns hemsocken Stenkvista utanför Eskilstuna. Deras son Jan Erik Mälqvist (1808-ca1885) lärde till instrumentmakare hos fadern men övergick med tiden till att bli jordbrukare med tiden. Brodern Carl Gustaf Mälqvist (född 1813) betraktar jag som en mer trolig kandidat. Han flyttade till Eskilstuna, var lärling hos Lars Liberg (manufakturist och far till B & O Liberg) omkring 1830 och står sedan som sax-smed. När han och hans familj flyttar från Eskilstuna 1839 står det att han är manufakturist. De uppges flytta till Vansö (nära Strängnäs) men tyvärr har jag inte kunnat hitta dem där. Det fanns också ytterligare ett par bröder som jag inte har följt upp än; de verkar i alla fall inte ha hamnat i Eskilstuna.



Stämpeln med hela efternamnet utskrivet är väl mer typisk för en instrumentmakare än en sax- eller ljussaxsmed, så eventuellt kan den ha ärvts från fadern.



På Digitalt Museum finns två polerade ljussaxar med lite annorlunda modeller, men med samma typ av namnstämplar, från andra tillverkare. Denna är märkt A G Lagerbäck, vilket torde vara Anders Gustaf Lagerbäck, född i Eskilstuna 1811. Tyvärr har inte lyckats hitta honom i källorna förrän 1837, då han är färdig instrumentmakare och bildar familj. Han är verksam till ca 1853 då han går i konkurs, sen är jag osäker på om han kom igång igen. Han gick bort 1861.


A G Lagerbäck på Digitalt Museum (CC-BY-SA) Foto: Tomas Wiedersheim-Paul, Skansen

Den andra ljussaxen från Digitalt museum är märkt C A Backman. Det finns ingen detalj av stämpeln, men jag har sett en annan Backman på Tradera och där är det osäkert om det står C A eller G A. Oavsett vilket, så är det oklart vem tillverkaren var. Det fanns en släkt Backman i Eskilstuna som var slipare, men ingen av dem har rätt initialer. Det fanns dock två bröder som uppgavs vara både slipare och manufakturister - Abel Backman (1795-1834) och Carl Gustaf Backman (1799-1852), och högst hypotetiskt kan man tänka sig att de bedrev verksamhet tillsammans och att ljussaxens initialer syftar på dem båda. Men jag skulle vara mer bekväm med om det gick att hitta en yrkesman med rätt initialer.


C A Backman på Landskrona Museum

God Jul!