Allmänt meddelande

Collapse
No announcement yet.

Ljussax med en stämplad krona och bokstäver (stora ljussax-tråden)

Collapse
X
 
  • Filter
  • Klockan
  • Show
Clear All
new posts

  • #46
    Jag funderade över de "enkla" utan fötter. De utan fötter som visats här i tråden är ju av den modell som vanligen brukar dateras till början av 1700-talet. Det skulle ju kunna vara så att de i själva verket funnits kvar i produktion länge vid sidan om de med fötter, trots att de har en äldre formgivning. Men, det har ju samtidigt funnits en annan modell av ljussax, som mera liknar en vanlig sax med förtjockade skänklar. Har ingen sådan själv, men de finns i kulturens årsbok om ljussaxar. Skall titta om det finns bild här så fort jag får tid.

    Läste att det fanns fler modeller, men "simpla" skulle kunna vara dessa:

    Click image for larger version

Name:	20200201_181141.jpg
Views:	1
Size:	44,3 KB
ID:	572784
    Last edited by FBQ; 2020-02-01, 19:17.

    Comment


    • #47
      Ursprungligen postat av FBQ Visa inlägg
      Läste att det fanns fler modeller, men "simpla" skulle kunna vara dessa:
      Ja - eller "böjda"!

      Comment


      • #48
        Ursprungligen postat av prylsnubben Visa inlägg
        Domnerus(arna) ska ju iaf varit anställda på faktoriet i Huskvarna i flera generationer.
        Dessutom tyder ju "standardiseringen" på en kanske mer industrilik tillverkning än det
        skulle bli om enskilda "egna" smeder tillverkade samma artikel.
        Ja, det är just detta industrilika jag är inne på.

        Jag inser att jag varit för kortfattad om hur jag tänker kring tillverkningen av Domnerus ljussax, och senare modeller med liknande mönster. Såvitt jag förstår, måste armarna ha mönstrats genom sänksmide. Det innebär att man har en form ("sänke") av härdat stål, där man hamrar ner det glödande smidesjärnet (industriellt användes press, i alla fall senare). Formen kan även vara tvådelad, så att det är en formhalva över och en under järnet, och då kan man mönstra eller forma båda sidorna. Tekniken lär först ha använts för att tillverka vapendelar, under Ludvig XIV:s krig. Eftersom det tog tid att tillverka sänkena var metoden lämplig för serieproduktion, snarare än för att tillverka enstaka föremål. (Enligt en engelsk bok från mitten av 1800-talet användes sänksmide vid tillverkning av saxar, men öglorna smiddes ut på fri hand. Jag har inte hittat äldre litteratur än så.)

        De sänken som behövdes på ett vapenfaktori tillverkades antagligen av smeder som jobbade där, och i så fall kunde de göra sänken till ljussaxar också, privat eller i arbetet. För visst kan vapensmederna ha tillverkat ljussaxar vid sidan om, det håller jag med om! Men om de räknade med att göra små mängder ljussaxar, så tror jag det skulle lönat sig bättre för dem att satsa på enklare modeller, som inte krävde att de först tillverkade speciella sänken.

        Eftersom Domnerus ljussax har det utförande den har, tror jag alltså att Domnerus har använt sänken, och planerade att tillverka många likadana ljussaxar så att han skulle få ordentlig nytta av sänkena. Jag tror att samma gäller för senare tillverkning av diverse mönstrade ljussaxar i järn - man har tillverkat långa serier för att få maximal nytta av sin investering i sänken.
        Last edited by Anna-Carin; 2020-02-01, 22:03.

        Comment


        • #49
          En fundering om ljussaxarna med breda skänklar, är varför var de böjda?

          Har de använts för att släcka någon sorts ljus där man inte kom åt rakt från sidan, utan bara snett uppifrån?

          Eller är den böjda formen ett billigt sätt att få samma fördelar som med fötter - det sotiga stället kommer upp lite från bordet, och det är lätt att sätta fingrarna i öglorna? I så fall kan man fråga sig varför man inte ser ljussaxar med snopphus i motsvarande böjda variant, och där tror jag svaret är att snopphuset är för tungt så att saxen i så fall inte kan balansera utan lägger ner det sotiga stället mot bordet.

          Click image for larger version

Name:	attachment.jpg
Views:	1
Size:	16,2 KB
ID:	572794

          Comment


          • #50
            FBQ diskuterade i tråden om ljussaxarnas fötter verkligen pekade mot
            att de var yngre än de utan. Den vanligaste uppfattningen verkar ju
            hävda detta. Jag är inne på Anna-Carins linje med sotiga bord, kanske
            man hade ljussaxarna på borden i ett senare skede och att de då låg
            på en ljusbricka, dels sotade man inte ner bordet och dels fick man lätt
            tag i saxen när den kom upp en bit från brickan, detta skulle då vara
            fallet efter järnspisarnas inträde i köken.
            Tidigare saxar utan fötter kanske inte låg på borden utan istället på
            t.ex. en spishäll till en öppen spis, där var det inte så noga med lite sot
            det fanns ändå i överflöd.

            Apropå de böjda med breda skänklar kanske de användes för att komma
            åt bättre, ljusveken som skulle knipsas av kanske stod inne i ett litet
            lykthus t.ex.
            Last edited by prylsnubben; 2020-02-03, 21:14.

            Comment


            • #51
              Dateringen har väl mest utgått från exklusivare saxar; Kulturens äldsta med fötter är i utpräglad rokoko, så att fötterna kom i mitten på 1700-talet är säkert rätt, frågan är bara hur fort de blev vanliga därefter. Jag kanske inte hittade rätt inlägg av FBQ om detta.

              Ursprungligen postat av prylsnubben Visa inlägg
              Tidigare saxar utan fötter kanske inte låg på borden utan istället på
              t.ex. en spishäll till en öppen spis, där var det inte så noga med lite sot
              det fanns ändå i överflöd.
              Mycket möjligt. Författaren skriver att införandet av fötter "anses vara en följd av att man inte längre som förut kunde ha ljussaxen liggande på ljusstaken, i och med att 1700-talets ljusstakar inte längre har de vidlyftiga droppskålar över foten som varit vanliga tidigare." Där kommer ju brickorna in som alternativ, liksom fodral eller fot som SAOB nämner:

              Click image for larger version

Name:	ljussax_saob.jpg
Views:	1
Size:	29,5 KB
ID:	572796

              Fodral eller fot kan ev vara ett ställ där ljussaxen sitter med spetsen neråt (se Digitalt museum).

              Kulturen 1983 nämner också att det finns betydligt fler ljussaxar i Louise seize än i rokoko, vilket jag tolkar som att ljussaxar blev allt vanligare under 1700-talet. Och författaren förbigår med tystnad det faktum att de vanliga mässingsljusstakarna från 1700-talets andra hälft och in på 1800-talet är synnerligen lämpliga att lägga fotlösa ljussaxar på.

              Click image for larger version

Name:	ljusstakar_saxar.jpg
Views:	1
Size:	53,8 KB
ID:	572797

              Ursprungligen postat av prylsnubben Visa inlägg
              Apropå de böjda med breda skänklar kanske de användes för att komma
              åt bättre, ljusveken som skulle knipsas av kanske stod inne i ett litet
              lykthus t.ex.
              Ja, så kan det förstås vara! Jag har nog varit för inriktad på ljus i ljusstakar.

              Comment


              • #52
                Har inte haft tid att fundera så mycket, men noterar att många av de fotlösa i järn har saxögon som är "öppna", har skapats av att en smal spets böjts och smitts ihop. Av de med fötter är många ordentlig hopsmidda. Vet inte riktigt den praktiska implikationen men tycket det verkar finnas en tidsskiktning i det. En del utan fötter har ju öron som mera liknar dem hos ljussaxar med fötter.


                Helt klart verkar ljussaxarna blivit mycket vanliga och bevarats i hög grad, de är ju mycket vanliga. En del av de som finns på loppisar, främst i mässing är ju nytillverkade men även de gamla är tämligen vanliga.

                Comment


                • #53
                  Ursprungligen postat av FBQ Visa inlägg
                  många av de fotlösa i järn har saxögon som är "öppna", har skapats av att en smal spets böjts och smitts ihop. Av de med fötter är många ordentlig hopsmidda. Vet inte riktigt den praktiska implikationen men tycker det verkar finnas en tidsskiktning i det. En del utan fötter har ju öron som mera liknar dem hos ljussaxar med fötter.
                  Ja, man får ju känslan att de öppna är mycket äldre. Det märkliga är att den med öppna öglor på Eskilstuna stadsmuseum är stämplad EFS, och alltså gjord tidigast 1771. Troligen av samma mästare som din, om jag ser rätt på stämplarna.

                  Har hittills inte sett ljussaxar på loppis, annat än ett fåtal kopior, men så småningom kanske.

                  Comment


                  • #54
                    Jag tror att man får skilja på ljussaxarna i järn och de i mässing,
                    de smidda äldre järnsaxarna har ofta "öppna" ögon medan de i
                    mässing är slutna (precis som min av Claes Christian Hartwig)
                    även om de är gamla. Hartwigs sax torde ju var från tidigt 1700-tal.
                    Antagligen svårare att smida i mässing och kanske smala öppna
                    ögon inte heller skulle hålla så länge för ett dagligt bruk.
                    Last edited by prylsnubben; 2020-02-04, 17:01.

                    Comment


                    • #55
                      Ja, de i mässing är gjutna, medan de i järn är smidda. Det är möjligt att man under 1800-talet experimenterat med gjutjärnsljussaxar men innan dess lär det ha varit omöjligt att skapa annat än mycket grova ljussaxar.

                      Järnljussaxarnas öglor har säkert influerats av mässingsöglorna. För att smida en ögonögla i järn utan tydliga skarvar bör man ha behövt använda någon form av matris att driva in järnet i.

                      Comment


                      • #56
                        Visserligen säger man gelbgjutare men nog smidde man mässing också,
                        min sax av Hartwig är vad jag kan avgöra tveklöst åtminstone delvis smidd,
                        eller driven.
                        Last edited by prylsnubben; 2020-02-05, 12:44.

                        Comment


                        • #57
                          Ursprungligen postat av prylsnubben Visa inlägg
                          Visserligen säger man gelbgjutare men nog smidde man mässing också,
                          min sax av Hartwig är vad jag kan avgöra tveklöst åtminstone delvis smidd,
                          eller driven.

                          Det går ju att smida mässing, så det är kanske möjligt. Det vanligaste måste nog ändå vara att de är gjutna.

                          Jag tycker din Hartwigljussax ser gjuten ut, möjligen är spetsen fäst separat, oklart hur.
                          Last edited by FBQ; 2020-02-05, 13:25.

                          Comment


                          • #58
                            Gjuter man något i en gjutform så blir det ju sällan så
                            snett och vint som det kan bli när man smider för hand,
                            mässing är ju smidbart upp till 32.5 % Zn.

                            Comment


                            • #59
                              Nja, snett och vint kan det ju bli ändå, särskilt då om metallen är mjuk och kan böjas av ovarsam hantering under årens lopp. Tycker det särskilt är tydligt vad gäller snopphuset. Hade det varit smitt hade det ju gjorts av mässingsplåtar som vikts och lötts samman. Här är metallen tjock med rundade former efter att ha filats till. Inga lödskarvar någonstans. Järn kan vällas samman, mässing måste slaglödas.

                              Comment


                              • #60
                                Håller med om att snopphuset nog är gjutet men att man i övrigt i huvudsak
                                gjort saxen av smidd mässingstråd vilket var huvudprodukten vid mässings-
                                bruket som jag tror tillverkat den mellan 1702 och 1718, nämligen Nacka
                                mässingsbruk som upphörde med tillverkningen 1718. Innan man övergick
                                till mässingstråd var den huvudsakliga tillverkningen mässingsknappar till
                                Karl XII-s karoliner. Varför tror jag då att den är gjord i Nacka, jo den är
                                inköpt här och tiden stämmer så väl med Hartwigs period i Sverige, från
                                1702 till sin död 1720.
                                Last edited by prylsnubben; 2020-02-05, 16:57.

                                Comment

                                Working...
                                X