Tunt Kostaguld.

[prylsnubben]

Tunt, tunt, närmast som en känsla av viktlöshet. Guldbemålat i emaljfärg?
Trodde först att det var en pappersetikett, så såg det ut. Vände på "pokalen"
och läste Kosta under, plus en krumelur, möjligen ett Q. Priset 20kr gjorde
att det var värt att ta hem till PES-arna att tycka till om. Nå vad sägs, har
detta någon ålder och vad kan S-et stå för, ägaren antar jag....................
PS Botten på cuppan ligger i överkant på "valken""ovan foten som är ihålig,
ingen omvikt kant.

[FBQ]

Riktigt snyggt!

Jag är kanske snål på att betala för glas som inte är riktigt gammalt men det här hade nog fått kosta en hel del mer än 20:- för att den skulle få följa med hem. Nationalromantik, är nog tänkt av ge lite känsla av ett passglas i vasastil. Sent 1800-tal, så pass tungt i stilen att jag mest tror på 1870- eller 1880-tal än 1890-tal. Knappast något vardagsglas på den tiden. Att de valt att signera det visar att det var stolta över sitt glas. Mest troligt gjort för utställningsändamål eller alternativt som en exklusivare beställning. S-et borde ju stå för något. Undra om signaturen är ett S och ett O sammanflätat som namnskiffer.

[prylsnubben]

Tack FBQ, SO är ingen dålig tolkning. Hade det varit OS kunde det ju stå för
Olympiska Spelen i Stockholm 1912, det har ju tillverkats pokaler av andra
tillverkare till det evenemanget så varför inte.............

[FBQ]

Ja kanske... Det kändes dock som den lite överlastade och småplottriga stilen inte alls stämde med modet 1912.

Jag passade på att titta på vad Kosta ställde ut vid Allmänna konst- och industriutställningen 1897 vilket även de kändes sent och det omtalas bara överfångsglas och diamantslipad kristall. Emaljmåleri och guld var inte inne då - snarare då just 1870- eller 1880-tal (emaljmåleri är ju inne tidigare också men då inte kombinerat med nyrennäsans i Vasa. Men ville man vara tidstrogen sent 1500- tal eller tidigt 1600-tal så var det ju den tidens mode av ett specifikt skäl kan den ju vara gjord vid något annat tillfälle. Och det här är skapad av någon med känsla för den tidens praktkärl. Å andra sidan inte som någon ren kopia utan formmässigt liknar den ju snarare senare bägare. Jag tror dock att man valt att fokusera på andra delar av stilen om man gjort bägaren senare. Kanske avsiktligt färgat glasmassan för att ge den en ålderdomlig stil som var mer rustik och låtit dekoren vara mindre småplottrig, på äkta 1500- och 1600-talsbägare är ju dekoren vanligen inte så perfekt i smådetaljerna.

[prylsnubben]

Det är ju också lite underligt att glasets "Monogram" gör det så anonymt
om man vill saluföra det i samband med Stockholms-OS. Nog borde väl
åtminstone antingen St Erik eller 1912 funnits med som förtydligande ?

[FBQ]

Jag spånar med ett annat förslag på S:et - Grand Hotel Saltsjöbaden. Glasen har levererats i samband med hotellets invigning 1893.
De kan ha ställts ut i dubbellt reklamsyfte innan leveransen - se vilka tjusiga glas som levereras till det nya hotellet och se vilka tjusiga glas Kosta kan producera.

[E.B.]

Annars luktar det ju lite Fritz Kallenberg om denna skapelse.

[FBQ]

Hade dålig koll på hans alster så jag bildgooglade lite. Visst, det finns likheter men allt jag hittar med emaljmålad dekor är betydligt modernare i stilen. Det slog mig när jag funderade mer på det att 1893 kändes väldigt bra - renoveringen av Gripsholm pågick ju just då i just den här typen av Vasastil - återskapande av stilens intention i ett grandiost yttryck snarare än att återskapa de defekter som tidens begränsningar åstadkom. På Gripsholm ledde det ju under 1890-talet till debatt.

[prylsnubben]

Spåna på bara.....

Tack för alla synpunkter, själv tycker jag att bägaren har den formen
på foten som man kallar för "hessisk", vidare är det lite lustigt att guldet
inte blir till sand men väl förvandlas till rött på baksidan (glasets insida).
Visst är det väl så att rött glas och guld har (hade) en viss koppling, är
det då denna koppling som visar sig på baksidan (insidan)?
Glaset är ju handmålat, det syns ju kanske tydligast på ränderna som inte
är något vidare parallella på sina ställen.
Känns tveksamt att bägaren skulle vara så sen att Kallenberg skulle vara
en möjlig upphovsman, hittar f.ö. inget gulddekorerat från honom.