Kaffekvarnar, andra kvarnar och kaffe-mortlar.

[prylsnubben]

Exaktemento som den "lille" till höger Anna-Carin,
tack för den smörpassningen. Det första man blir
blind på kanske inte är ögonen utan fastmer orden.

[Staffan Kvist]

Hej prylsnubben och Anna-Carin


En gång fick Magdi en fråga om en mässingskvarn
och den var från Ungern. Texten var:
SIU och TÖRV. VÉD. (Törvényesen védve)
(patentskyddad)

Kanske kan det vara så att i Österrike och i Ungern
tillverkades flera mässingskvarnar?

https://www.old-coffee-grinders.com/messing-und-porzellanm%C3%BChlen/

En ungersk mässingskvarn:

https://www.old-coffee-grinders.com/messing-und-porzellanm%C3%BChlen/siu-messingm%C3%BChle/

Mágus betyder Trollkarl på Ungerska, tror jag?

Tillägg: På en webbsida hittar vi följande text i översättning:
-"Min mor köpte det här "objektet" när hon besökte Ungern
1970".

https://www.worthpoint.com/worthopedia/antique-magus-extra-brass-coffee-1796741529

Jag frågade Magdi och Mágus betyder kanske snarare magiker.

Tack för uppmuntran och vänliga ord

Hälsar
Staffan

[Staffan Kvist]

Hej

I "karantänen" kan jag studera mina kaffekvarnar i
"lugn och ro"....nåja, jag skall inte klaga.

När vi tidigare tittat på svenska kvarnar från Eskilstuna
Stålindustri, tidigare med namnet Jernström & Ericsson
Metallvarufabrik och ännu tidigare med namnet L A Ström
& Co, så kunde/kan det vara svårt att tidsbestämma dem,
för klisteretiketterna är ju oftast borta.

De tidiga kvarnarna från tiden då företaget bar namnet
L A Ström & Co är lättare att känna igen, jo på veven, som
är bågformad.

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?43278-Kaffekvarnar-andra-kvarnar-och-kaffe-mortlar&p=281386&viewfull=1#post281386

Men de senare kvarnarna är faktiskt väldigt lika, jo de från
tiden då företaget bar namnet Eskilstuna Stålindustri och
tidigare med namnet Jernström & Ericsson Metallvarufabrik.

Något hände emellertid runt 1921 till 1923. Företaget bytte
namn och flyttade till Sommarrogatan 3. Några av mina
kvarnar har etiketten Jernström & Ericsson...och några har
etiketten Eskilstuna Stålindustri. Men finns det någon skillnad
på kvarnarna??

Av mina 16 kvarnar från den här tillverkaren har endast 5 st
sina etiketter kvar tyvärr. Men när jag studerar dem alla så
hittar jag skillnader, men bara skillnader på vevarna, märkligt.

Tanken slår mig att kanske fick de några nya verktyg också
vid flytten och kanske just verktyg för vevar?

Då skulle det kunna vara så att vevar från den tiden när före-
taget bar namnen: Jernström & Ericsson Metallvarufabrik för-
ändrades just omkring 1921-1923 inför flytten och namnbytet?

Jag har tidigare beskrivit att de vevarna är svagt s-formade.
Ja, det stämmer vid en hastig blick.
Den tidigare:

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?43278-Kaffekvarnar-andra-kvarnar-och-kaffe-mortlar&p=278082&viewfull=1#post278082

Den senare:

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?43278-Kaffekvarnar-andra-kvarnar-och-kaffe-mortlar&p=279992&viewfull=1#post279992

Här är två kvarnar, som endast i princip skiljer sig på just
vevarna, förutom färgen...

Vi ser vevarna med den äldre mer S-formade till vänster
och till höger, den som faktiskt inte egentligen är så S-formad.
Färgen på vevarna är något annorlunda. En "blankare och ljusare"
metall, mer stål kanske i de senare?

Jag har bläddrat bland gamla tidningar och hittade några klipp.
från Eskilstunakuriren 1899.
"Ett yngre Fruntimmer erhåller genast plats att måla Kaffekvarnar
hos Carl Zetterlund"

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?43278-Kaffekvarnar-andra-kvarnar-och-kaffe-mortlar&p=266874&viewfull=1#post266874

och

"....Amerikanska kaffekvarnar för butiker..."
Men vad menar man med "Amerikanska kaffekvarnar"?
Är de riktiga importerade, då 1899, eller är det stilen, de med
två hjul som de "Amerikanska"?

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?43278-Kaffekvarnar-andra-kvarnar-och-kaffe-mortlar&p=279445&viewfull=1#post279445

Jag har inte tittat på företagets väggkvarnar, men kanske finner vi
skillnader där också?

Undrar och hälsar
Staffan

[Staffan Kvist]

Hej

Klart att allt inte är så enkelt och jag "sov på saken"

I förra inlägget är ju det intressant att kvarnarna är
så lika i övrigt, ja i plåt och då förutom vevarna. Men
övriga kvarnar från samma tillverkare då? Jo, jag tog
loss en vev från en större kvarn, liknande den på bilden
längst till höger och med en vev av den äldre sorten i
metall med mer järn(?). Veven i mitten av bilden med
vevar.

Det visar sig att den är lite längre och lite mindre s-
formad, men dock s-formad. Den kvarnen har en etikett
med namnet Eskilstuna Stålindustri, således efter 1923
och namnbytet.

Så nu har vi 3 vevar, den första , mer S-formad, den
andra, mindre S-formad och en tredje, inte så särskilt
S-formad och faktiskt något lik vevar på företagets
väggkvarnar från kanske 1939?

Så kanske skedde inte övergången till mindre s-form
och annan metall, så direkt, utan kanske under en tid?

Så om vi försöker bestämma tillverkningen för en kvarn
från företaget, så kan kanske en kvarn med mer s-form
vara från före namnbytet medans en kvarn med mindre
s-form och senare i en ljusare metall med mera stål, vara
från efter namnbytet och senare fram mot 40-talet?

Väggkvarnen tror jag hör till Eskilstuna Stålindustris "Gul-
gröna serie", om jag får kalla den så?

http://www.vernissage.nu/verni/loppis2/kaffekvarnar/gulgonaserien/gulgrona.htm

Veven från den större kvarnen kan vara längre för att
passa till en större kvarn? Jag använder en gammal bild
med egentligen inte den kvarnen, men i samma storlek.

Hälsar
Staffan

[Staffan Kvist]

Hej

Jag har verkligen svårt att släppa det här ämnet,
men ju mer jag funderar så...

Jag tror att äldre kvarnar från Jernström & Ericsson
Metallvarufabrik och Eskilstuna Stålindustri har vevar,
som är mer s-formade och i metall med mer järn och
är då mörkare och vamare i tonen. Senare och kanske
efter namnbytet kunde man pressa vevar i hårdare me-
tall med mer stål? Jag vet inte och borde fråga någon.

Jag har nu hittat 2 nästan lika vevar i olika metall, en
mörkare och en ljusare. Formen är "ganska s-formad"
men inte så som de ännu äldre som är "mer s-formade.

Kan jag kanske hitta ett årtal när man kunde övergå
till mer stål i vevarna och pressa formen?

En bild från Eskilstuna Museum, före 1923, med tillstånd:
"Jernström & Ericsson, fabriksfirma, "sliperiet".
Verkmästare Sven Wibell, stående till vänster.
Foto: Olle Forsslund, Eskilstuna stadsmuseum"

Tillägg: Veven på väggkvarnen här, är av den äldre(?) sorten
med metall med mer järn, tror jag, men vi kan se deras
väggkvarnar med mycket ljusare(stål?) vevar
https://www.dalarnasauktionsbyra.se/...s-forsta-halft med
även med fel knopp.

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?43278-Kaffekvarnar-andra-kvarnar-och-kaffe-mortlar&p=275545&viewfull=1#post275545

Hälsar
Staffan

[jonasgun]

Hej Staffan!

Intressanta observationer du har gjort. Jag arbetar som maskiningenjör och blev givetvis intresserad av hur de här armarna är tillverkade. Tyvärr kan jag inte så mycket om vår industrihistoria som jag skulle vilja, men jag har försökt att läsa mig lite till om hur man arbetade runt förra sekelskiftet.

En sådan här detalj kan strängt taget tillverkas på två sätt - gjutning eller smide. Med smide tänker jag då framförallt på det mer ”automatiska” smidet, med maskiner, och inte det gammaldags sättet med en smed som står och bankar med en hammare. Tillverkningstekniskt är det dock fortfarande smide, med en gigantisk fallhammare som troligen drevs med vattenkraft, och som slog stålet till rätt form i en tvådelad ”form” som kallas verktyg. Stålet kan då vara kallt (kallsmide) eller varmt (varmsmide). Jag tror att båda dina varianter är smidda, och inte gjutna.

Stål är alltså en legering av mestadels järn, sedan kol och några andra varierande ämnen (krom, nickel, molybden etc). Ju mer kol, desto mjukare stål, och är det ännu mer kol så blir det så mjukt att det inte kallas stål utan gjutjärn eller tackjärn. Ett mjukt stål är lättare att forma, och sliter inte så mycket på verktyget. Däremot blir det inte lika hållbart, och det rostar lättare. Rostfritt stål har mindre kol, och fler tillsatsämnen (krom etc).

Om du tittar på dina olika armar, så ser du att de inte ser exakt likadana ut till formen, förstärkningen i mitten börjar på lite olika ställen, och har lite annorlunda form. Detta tyder på att man någon gång har bytt ut verktyget, troligen på grund av slitage. Moderna verktyg håller för många tusentals ”skott”, men jag kan tänka mig att det gick fortare att slita ut dem förr, eftersom verktygsstålen inte var lika bra som de är idag. Troligen har man experimenterat med olika stålblandningar för att få en bra avvägning mellan verktygsslitage och kvalitet.

Rent formmässigt är armarna också intressanta. De har en förstärkningsribba som jag inte förstår varför man har lagt dit. Hade den utsatts för stora laster, i en ångmaskin eller liknande, så hade jag förstått det, men inte i en handvevad kvarn. Mer moderna kvarnar har ju oftast armen gjord i en urstansad plåt, med bara en platt yta. Billigt och bra nu, men frågan är hur lätt det var att tillverka stålplåt av god kvalitet runt förra sekelskiftet?

[Staffan Kvist]

Hej jonasgun

Tack för ditt intressanta inlägg, tack,

Jag samlar ihop mig till ett längre svar. Jag började
att fundera än mer....

Tackar och hälsar
Staffan

[Anna-Carin]

Ju mer kol, desto mjukare stål, och är det ännu mer kol så blir det så mjukt att det inte kallas stål utan gjutjärn eller tackjärn.

Nu har det gått många år sen gymnasiets teknologilektioner med materiallära och järn-kol-diagrammet osv, men jag hade för mig att det var tvärtom mot vad du beskriver? Ju mer kol desto hårdare stål, och med ännu mer kol blir det för sprött för att smida och kallas gjutjärn.

[jonasgun]

Du har helt rätt Anna-Carin. Jag hade vänt på det. Pinsamt, men det börjar bli ett par år sedan jag läste materiallära också.

EDIT: Normalt tittar jag mest på de mekaniska egenskaperna hos ett stål (sträckgräns, densitet etc), och väldigt sällan på den kemiska sammansättningen. Bra med repetition ibland, var nog tio år sen jag jämförde innehåll i olika stål.

[Staffan Kvist]

Hej jonasgun

Tack igen för ditt intressanta inlägg.
Ja, när det gäller gjutna eller smida vevar så hittar
vi endast en svensk kvarnmodell med gjuten vev,
Tix eller Tix Favorit, Tuna och Kaffebönan:

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?43278-Kaffekvarnar-andra-kvarnar-och-kaffe-mortlar&p=259750&viewfull=1#post259750

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?43278-Kaffekvarnar-andra-kvarnar-och-kaffe-mortlar&p=267824&viewfull=1#post267824

När vi tittar på kvarnar från Eskilstuna så är det säkert
som du skriver:
-"automatiska” smidet, med maskiner, och inte det
gammaldags sättet med en smed som står och bankar
med en hammare"

Då är vi alldeles i slutet av 1800-talet och in på 1900-talet
Innan dess så finns de vad jag med samlingsnamn kallar
för "1800-talskvarnarna" med handsmidda vevar.

Jag skriver "pressar" veven, men det skall väl vara som
du skriver
-....gigantisk fallhammare ... och som slog stålet till
rätt form i en tvådelad ”form” som kallas verktyg"

Du undrar över en "förstärkningsribba", en "ås" som löper
längs med veven. Jag tror den kom till omkring 1920-24 (?)
tror jag, efter namnbytet hos L A Ström & Co och Jernström
& Ericsson .....

Det är intressant för att omkring 1920, så förändrar C.
A. M. Nilsson också sina vevar till en med "förstärknings-
ribba", men i bågform. Innan dess var båda tillverkarnas
vevar "platta."

Jag tror att "förstärkningsribba" behövdes, när vevarna blev
längre och materialet i vevarna inte var så starkt då, kanske?

Till vevarna med "förstärkningsribba" har man använd 3 mm
plåt, men till den äldre kvarnen från L A Ström& Co, användes
4 mm plåt...utan "förstärkningsribba"...

Som kuriosa vill jag nämna att när jag jämför vevar i mate-
rialet jag benämner "med mer järn, inte så mycket stål" med
den "ljusare hårdare veven med mera stål" så känns den senare
"kallare".

Kan de ha blandat in nickel för att den veven skall bli starkare?

Tackar och hälsar
Staffan

[jonasgun]

Nu när jag tittar på dina kvarnar igen, så ser jag att armarna är lite stukade och buckliga på båda två. Inte på grund av vevandet, utan antagligen för att någon har tappat dem i golvet eller liknande. Jag gissar att det är därför man har valt att göra armarna styvare. Det är alltid intressant att på förhand försöka lista ut lastfall på en komponent - det är sällan det ”rätta” användandet som medför störst belastning, utan oftast att någon ställer sig på din komponent, eller tappar den, eller något ditåt. När armarna blir längre, och sticker ut utanför lådan, så är det ju också de som får ta smällen vid ett fall.

Materialsammansättningen i din vevarna har jag svårare att svara på. Att det känns ”kallare” beror på att materialet är bättre på att leda bort värme från din hand. Värmeledningsförmågan hos olika stålsorter kan variera en del, och det är nog möjligt att uppfatta med bara handen, även om det oftast inte är så stor skillnad som mot till exempel mässing eller så. Rostfritt stål har generellt en ganska dålig värmeledningsförmåga (det är därför många rostfria kastruller har en botten i ett annat material, till exempel koppar eller aluminium). Vilka legeringsämnen som ingår i ”dina” stålsorter är svårt att säga.

[Staffan Kvist]

Hej

Tack för dina synpunkter, intressanta.

Jag får ta med mig de två olika vevarna, den i ljus metall
och den i mörkare...mera järn(?), till ett plåtslageri och fråga.

Det är intressant vilken påverkan kriget hade på kaffekvarns-
tillverkningen när vi jämför i Sverige och i Tyskland?

Melitta Bentz, ja inget blev sig likt i "Kaffesverige", efter henne?
Eller vad tror andra "trådläsare"?

Hälsar
Staffan

[jonasgun]

Hej

Tack för dina synpunkter, intressanta.

Jag får ta med mig de två olika vevarna, den i ljus metall
och den i mörkare...mera järn(?), till ett plåtslageri och fråga.

Hälsar
Staffan

Jag tror tyvärr inte att du får ett bättre svar där. Jag skulle vilja säga att det är omöjligt att bedöma utan en kemisk analys. Det enda ”knep” jag känner till är att rostfritt stål inte fäster på en magnet.

Vänligen
Jonas

[Staffan Kvist]

Hej jonasgun

Alla vevarna är magnetiska....hum...

I Malå kommun i Västerbottens län ligger orten Adak.
Kanske är den känd för sina kaffekvarnar? Kanske inte,
men där fanns en välkänd gruva fram till 1978.

Men när vi läser Marie Lundmarks Hällstens blogg, så
kan vi läsa om en kvarn som är benämnd Adak.

https://blogg.vk.se/maria-lundmark-hallsten-umea/tag/kaffekvarn/

De första av dem tillverkades 1905 av Gustaf Oscar
Bergström, skriver Maria.

Just nu säljs en sådan kvarn på Tradera och jag frågade
KGES om jag får visa den här i forumet och det får jag.
Jag tackar för det och att jag får använda de fina bilderna.
Tack tack...Den här kvarnen kan vara yngre...

https://www.tradera.com/item/342543/410968665/retro-kaffekvarn-m-bergstrom-adak-rod-svart

Jag vill tacka både Marie Lundmarks Hällsten, som jag
skrivit mail till och fått intressanta svar och KGES, som
låter mig visa bilderna, Tack tack.

Jag måste säga att det är en mycket ovanlig kvarn, som
jag aldrig har sett i verkligheten. På sista bilden ser vi
texten M. Bergström och Adak.

Hälsar
Staffan

[Staffan Kvist]

Hej

I brist på "loppiskvarnar" sitter jag nu ofta och tittar på
Tradera.

Nu hittade jag en kvarn som säljs där, en kvarn som vi
sett i forumet för en tid sedan...

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?43278-Kaffekvarnar-andra-kvarnar-och-kaffe-mortlar&p=280746&viewfull=1#post280746

Då var den, den enda jag sett men nu visar den sig...

https://www.tradera.com/item/342543/411249724/kaffekvarn-brun

Men hur skall jag resonera?
Ju fler kvarnar jag hittar och ser här i Sverige av en
modell, ju mer troligt är att den faktiskt är tillverkad i
Sverige. Om den dessutom inte hittas på utländska
webbsidor eller hos utländska samlare?

Undrar
Staffan