Öppet brev
Visst var det roligare på den tiden fantasin, kreativiteten och lekfullheten
fanns med här på PES?
Det har blivit en klimatförändring. Vart tog vänskapen och kamraterna vägen?
Minns trådarna som samlade tittare och bidrag på ett tema där många ville vara med;
Djur och natur till exempel. Årstiderna. Mat, vin och ost. Utflykter, promenader och semesterresor.
Gratulationer på födelsedagar. Tips om trädgård och odling. Titt i stillebenfönstret, öppet för alla. Konfronationer som slutar med befriande musik. Gissningstävlingar som var buskul. Försök till kvasivetenskapliga studier och generella kartläggningar. Omröstningar i aktuella frågor. Smakråd i inredning och design. Bara nu för att nämna några exempel.
Den stora skillnaden är nog ändå att då försökte vi alla tillsammans finna bra svar på knepiga frågor. Det var en dialog. Ta och ge. Samtalstonen var ibland besk, men alltid vänskaplig. Vi vågade skoja, för livet i Pesanien skulle vara kul. Många ansträngde sig för att skapa bra bilder och beskrivande texter.
Nu har ganska många tongivande profiler lämnat vårt forum, några dyker upp sporadiskt. Själv saknar jag motivationen och efterlyser inspirationen, men gillar PES. Efterlyser lekfullheten och samhörigheten...
OSA.
Kim
Visst var det roligare på den tiden fantasin, kreativiteten och lekfullheten
fanns med här på PES?
Det har blivit en klimatförändring. Vart tog vänskapen och kamraterna vägen?
Minns trådarna som samlade tittare och bidrag på ett tema där många ville vara med;
Djur och natur till exempel. Årstiderna. Mat, vin och ost. Utflykter, promenader och semesterresor.
Gratulationer på födelsedagar. Tips om trädgård och odling. Titt i stillebenfönstret, öppet för alla. Konfronationer som slutar med befriande musik. Gissningstävlingar som var buskul. Försök till kvasivetenskapliga studier och generella kartläggningar. Omröstningar i aktuella frågor. Smakråd i inredning och design. Bara nu för att nämna några exempel.
Den stora skillnaden är nog ändå att då försökte vi alla tillsammans finna bra svar på knepiga frågor. Det var en dialog. Ta och ge. Samtalstonen var ibland besk, men alltid vänskaplig. Vi vågade skoja, för livet i Pesanien skulle vara kul. Många ansträngde sig för att skapa bra bilder och beskrivande texter.
Nu har ganska många tongivande profiler lämnat vårt forum, några dyker upp sporadiskt. Själv saknar jag motivationen och efterlyser inspirationen, men gillar PES. Efterlyser lekfullheten och samhörigheten...
OSA.
Kim
Comment