Drog mig till minnes en liten historia när jag dammade av några gamla föremål …
En liten anekdot om …
ett par ”saltkar” som var något helt annat!
Året är 1949-50 ungefär.
Dåvarande tygmästaren och tillika chefen för Arméns Tygstation (arsenalen) på Karlsborgs fästning, major B. berättar om ett besök i tjänsten i Kungliga huvudstaden, och en promenad genom Gamla Stan en eftermiddag.
Han stannar till vid en liten oansenlig antikaffärs skyltfönster.
Bland alla gamla saker ser han ett par små föremål han väl känner igen, och som står på en liten träbricka som är placerad bland olika tennföremål i fönstret.
Av ren nyfikenhet går han in i affären, och frågar antikhandlaren (ägaren till butiken), om vad de två små runda tennföremålen i fönstret är för någonting.
”Jo”, säger antikhandlaren, ”det är saltkar från mitten av 1600-talet och som användes som´ rese-saltkar´ under drottning Kristinas tid”.
”Saltkar och så pass gamla? Och vad är priset?” undrar majoren nyfiket.
”Priset är, med tanke på åldern och det fina skicket, förstås därefter, 30 kronor stycket”,
upplyser antikhandlaren. (motsvarar cirka 500 kronor idag),
”Per styck?!” utropar majoren med viss emfas. ”Det må jag säga!”
”Och jag som har femtiotusen (50 000) stycken likadana liggande hemma på tygstationen i Karlsborg och som vi skall skrota, och för dem får vi bara10 öre styck”. (1,75 kr i dag)
Jag får nog lov att höja priset på mina ´saltkar´. Tack för upplysningen och god middag”. Säger majoren och lämnar butiken med ett leende.
Antikhandlaren:???
Ridå!
Ovanstående anekdot berättade min far för mig när jag fick nedanstående oljedosor för ett halvt sekel sedan och som han en gång i tiden ´köpt´ för 10 öre styck av just ovan nämnde major.
Det var nämligen oljedosor som stod i skyltfönstret i antikaffären i Gamla Stan
den gången 1949-50.
Mina fyra oljedosor m/ 1864,
En gång tillbehör till bl.a. arméns 12,17 mm gevär m/ 1867, av fabrikat Remington som licenstillverkades i ca 250 000 exemplar åren 1867-1878 av Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna och Husqvarna Vapenfabrik.
Var dosorna tillverkades eller hur många som tillverkats vet jag däremot inte.
Ammunitionen tillverkades i alla fall i Karlsborg.
Dosorna är fint formgivna med bl. a. lockens greppsäkra ”pärlband”.
Intorkat gammalt vapenfett i botten finns kvar med doft och allt.
Sensmoral.
Man bör inte alltid förlita sig på så kallade antikexperters kunskaper och värderingar.
Man får ta dem med ”en nypa salt”.
bilder: egna och armémuseum
En liten anekdot om …
ett par ”saltkar” som var något helt annat!
Året är 1949-50 ungefär.
Dåvarande tygmästaren och tillika chefen för Arméns Tygstation (arsenalen) på Karlsborgs fästning, major B. berättar om ett besök i tjänsten i Kungliga huvudstaden, och en promenad genom Gamla Stan en eftermiddag.
Han stannar till vid en liten oansenlig antikaffärs skyltfönster.
Bland alla gamla saker ser han ett par små föremål han väl känner igen, och som står på en liten träbricka som är placerad bland olika tennföremål i fönstret.
Av ren nyfikenhet går han in i affären, och frågar antikhandlaren (ägaren till butiken), om vad de två små runda tennföremålen i fönstret är för någonting.
”Jo”, säger antikhandlaren, ”det är saltkar från mitten av 1600-talet och som användes som´ rese-saltkar´ under drottning Kristinas tid”.
”Saltkar och så pass gamla? Och vad är priset?” undrar majoren nyfiket.
”Priset är, med tanke på åldern och det fina skicket, förstås därefter, 30 kronor stycket”,
upplyser antikhandlaren. (motsvarar cirka 500 kronor idag),
”Per styck?!” utropar majoren med viss emfas. ”Det må jag säga!”
”Och jag som har femtiotusen (50 000) stycken likadana liggande hemma på tygstationen i Karlsborg och som vi skall skrota, och för dem får vi bara10 öre styck”. (1,75 kr i dag)
Jag får nog lov att höja priset på mina ´saltkar´. Tack för upplysningen och god middag”. Säger majoren och lämnar butiken med ett leende.
Antikhandlaren:???
Ridå!
Ovanstående anekdot berättade min far för mig när jag fick nedanstående oljedosor för ett halvt sekel sedan och som han en gång i tiden ´köpt´ för 10 öre styck av just ovan nämnde major.
Det var nämligen oljedosor som stod i skyltfönstret i antikaffären i Gamla Stan
den gången 1949-50.
Mina fyra oljedosor m/ 1864,
En gång tillbehör till bl.a. arméns 12,17 mm gevär m/ 1867, av fabrikat Remington som licenstillverkades i ca 250 000 exemplar åren 1867-1878 av Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna och Husqvarna Vapenfabrik.
Var dosorna tillverkades eller hur många som tillverkats vet jag däremot inte.
Ammunitionen tillverkades i alla fall i Karlsborg.
Dosorna är fint formgivna med bl. a. lockens greppsäkra ”pärlband”.
Intorkat gammalt vapenfett i botten finns kvar med doft och allt.
Sensmoral.
Man bör inte alltid förlita sig på så kallade antikexperters kunskaper och värderingar.
Man får ta dem med ”en nypa salt”.
bilder: egna och armémuseum
Comment