Allmänt meddelande

Collapse
No announcement yet.

Ett par ”saltkar” som var något helt annat!

Collapse
X
 
  • Filter
  • Klockan
  • Show
Clear All
new posts

  • Ett par ”saltkar” som var något helt annat!

    Drog mig till minnes en liten historia när jag dammade av några gamla föremål …

    En liten anekdot om …

    ett par ”saltkar” som var något helt annat!


    Året är 1949-50 ungefär.

    Dåvarande tygmästaren och tillika chefen för Arméns Tygstation (arsenalen) på Karlsborgs fästning, major B. berättar om ett besök i tjänsten i Kungliga huvudstaden, och en promenad genom Gamla Stan en eftermiddag.
    Han stannar till vid en liten oansenlig antikaffärs skyltfönster.
    Bland alla gamla saker ser han ett par små föremål han väl känner igen, och som står på en liten träbricka som är placerad bland olika tennföremål i fönstret.
    Av ren nyfikenhet går han in i affären, och frågar antikhandlaren (ägaren till butiken), om vad de två små runda tennföremålen i fönstret är för någonting.
    ”Jo”, säger antikhandlaren, ”det är saltkar från mitten av 1600-talet och som användes som´ rese-saltkar´ under drottning Kristinas tid”.
    ”Saltkar och så pass gamla? Och vad är priset?” undrar majoren nyfiket.
    ”Priset är, med tanke på åldern och det fina skicket, förstås därefter, 30 kronor stycket”,
    upplyser antikhandlaren. (motsvarar cirka 500 kronor idag),
    ”Per styck?!” utropar majoren med viss emfas. ”Det må jag säga!”
    ”Och jag som har femtiotusen (50 000) stycken likadana liggande hemma på tygstationen i Karlsborg och som vi skall skrota, och för dem får vi bara10 öre styck”. (1,75 kr i dag)
    Jag får nog lov att höja priset på mina ´saltkar´. Tack för upplysningen och god middag”. Säger majoren och lämnar butiken med ett leende.

    Antikhandlaren:???


    Ridå!

    Ovanstående anekdot berättade min far för mig när jag fick nedanstående oljedosor för ett halvt sekel sedan och som han en gång i tiden ´köpt´ för 10 öre styck av just ovan nämnde major.
    Det var nämligen oljedosor som stod i skyltfönstret i antikaffären i Gamla Stan
    den gången 1949-50.


    Mina fyra oljedosor m/ 1864,
    En gång tillbehör till bl.a. arméns 12,17 mm gevär m/ 1867, av fabrikat Remington som licenstillverkades i ca 250 000 exemplar åren 1867-1878 av Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna och Husqvarna Vapenfabrik.
    Var dosorna tillverkades eller hur många som tillverkats vet jag däremot inte.
    Ammunitionen tillverkades i alla fall i Karlsborg.

    Dosorna är fint formgivna med bl. a. lockens greppsäkra ”pärlband”.
    Intorkat gammalt vapenfett i botten finns kvar med doft och allt.

    Sensmoral.
    Man bör inte alltid förlita sig på så kallade antikexperters kunskaper och värderingar.
    Man får ta dem med ”en nypa salt”.



    bilder: egna och armémuseum



    Bifogade filer
    Last edited by Lars F; 2013-12-10, 18:33.
    - - - - - - - - - -
    "För mycket av det goda är alldeles lagom."

  • #2
    Vett och fett, fel etikett...

    Hallå,
    Lystring kamrater... de där saltkaren tillhör de fetaste tennföremålen jag någonsin skådat. Spana in formen, enkel och funktionell, dekoren med pärlbandet inte minst. Bra historia, det är bara att gratulera.

    Nog var det som så att kronan bara köpte in det bästa på marknaden, på den tiden. Gissar att stackars antikhandlarens prislapp står sig ganska väl på dagens auktionsbörs.
    Kul att se, intressant att läsa... so long...

    Comment


    • #3
      Reducerat, 1-4

      Jo, Lars F. -eller Lasse Kik.
      Har du räknat oljedosorna nyligen? Om inte, gör det.

      -Skämt åsido, utan PES och Dig hade jag inte haft en
      aaaaning om vad det var för en liten tennburk jag såg
      på ett av mina favoritlloppisställen igår. Priset 30kr och
      50% på det var inte heller avskräckande, flott var alltså
      även priset och inte bara innanmätet på den lille vännen.

      Vi får väl bilda en m/ 1864 -oljedosklubb, eller vad säger Du?
      Bifogade filer

      Comment


      • #4
        Ursprungligen postat av prylsnubben Visa inlägg
        Jo, Lars F. -eller Lasse Kik.
        Har du räknat oljedosorna nyligen? Om inte, gör det.

        -Skämt åsido, utan PES och Dig hade jag inte haft en
        aaaaning om vad det var för en liten tennburk jag såg
        på ett av mina favoritlloppisställen igår. Priset 30kr och
        50% på det var inte heller avskräckande, flott var alltså
        även priset och inte bara innanmätet på den lille vännen.

        Vi får väl bilda en m/ 1864 -oljedosklubb, eller vad säger Du?

        Gratulerar till "kapet" och med ett pris som om du köpt det av tygmästaren själv, Snubben!
        Vi kan väl med lite tysk språkförbrödring kalla oss för Öl-Dosis-Brüderlichkeit för att låta det verka lite förvillande för icke initierade?
        Last edited by Lars F; 2013-12-31, 01:05.
        - - - - - - - - - -
        "För mycket av det goda är alldeles lagom."

        Comment


        • #5
          Den kommande italienska avdelningen föreslår därstädes "Confratelli-in-barattolo-olio-veritas".
          Jänkarna
          följer direkt upp med "In-oil-we-trust-boxbrothers".
          Last edited by prylsnubben; 2013-12-31, 13:05.

          Comment


          • #6
            Vem som gjort dosorna , hur många som beställdes av armen och under vilka år har jag koll på i mina
            anteckningar jag gjort under åren. Ska kolla upp det.

            Undrar om jag inte tom. skrivit det under tenn när pes var ganska nytt.

            Comment


            • #7
              Jag hitta det i min svarta anteckningsbok om tenn, tur att man skriver upp alla köp som gjorts under åren.
              Sen brukar jag skriva upp allt jag hittar om varje föremål :-)

              Tydligen köpte jag 2st den 14 Aug. år 2000, vågar inte skriva priset på dem jag ser här i boken ;-)

              " Svenska armen beställde 30.000 st. av Santesson. Sista leveransen gjordes 4 Okt. 1877 och var i
              bruk ännu under 1940-talet i vissa delar av armen. "

              Jag vet att jag har någonstans när beställningen kom, får titta vidare.

              Comment


              • #8
                Tack A.F.
                Verkligen kul att veta tillverkaren och årtalet när de senaste tillverkades,
                intressant även att de användes så sent som under beredskapsåren på 40-talet.
                Kommer ihåg från min egen värnpliktstjänstgöring 1969 på A1 i Linköping att man
                alltjämt hade mausergevär från 1800-talet i "tjänst".

                Comment


                • #9
                  Jag har tre dosor varav två har dubbla ringar på locket och en har en ring, den är lite högre och har välvt lock. så det fanns kanske fler leverantörer. se bild
                  Bifogade filer
                  Last edited by nobe; 2014-01-04, 02:41.

                  Comment


                  • #10
                    Hittar inget just nu om när det beställdes, hittar inget i mina tennböcker om dosorna överhuvudtaget och då har jag de flesta böcker om tenn som finns .
                    Idag kommer jag inte ihåg hur jag fick informationen om dessa dosor tyvärr, det är ju 14 år sedan :-) men läst det har jag någonstans.
                    Men jag ska titta vidare, jag har högar med handskriven text av mig själv i skåpen hahaha....

                    Mausergevär hade jag när jag var hemvärnsgubbe tidigt 1980-tal, men när jag gjorde lumpen 1986 var det AK4 som gällde ;-)

                    Comment


                    • #11
                      Kan bara hålla med dig Snubben,
                      Det känns alltid trevligt att få lite bakgrund om prylar som man har. Tack för informationen A.F

                      Jag kan också tänka mig att fler tillverkare av dosorna fanns än Santesson, med tanke på antalet gevär som tillverkades, Nobe.

                      Remingtongevären fanns kvar i ”tjänst” till början på 40-talet i Marinen/Flottan.

                      Precis som du säger Snubben så fanns efterföljaren till Remington, nämligen
                      gevär m/96 (Mauser 6,5 mm) kvar långt in på 1960-talet.

                      I infanteriets skyttekompanier ersattes Mausern i början på 40-talet av
                      automatgevär Ag 42B (6,5 mm Ljungman konstr.) och så småningom (1965) med automatkarbinen Ak4 (Heckler & Koch, 7,62 mm) och idag Ak 5 (Fabrique Nationale Carabine)5,56 mm) utvecklad av Bofors och FFV i tjänst från 1986 i flera versioner.

                      Mausern 6,5 mm i en kortpipig version, karbin (m/94) togs fram och användes av ingenjörs-, kavalleri- och artilleriförbanden, fortifikationen, trängtrupperna och infanteriets kuskar. Finns idag kvar i högvaktens beridna vaktparad vid ceremoniella framträdanden. Samt som Krevadkarbin som används för att simulera artilleribeskjutning vid övningar.

                      Som parentes kan nämnas att under 2:a världskriget och en bit in på 50-talet fanns i tyghuset
                      i tygstationen på Karlsborgs fästning som var en förrådsfästning, i den så kallade ”gevärsalen”,
                      10 000 st (tiotusen) Mausergevär M/96 förrådsställda som reservvapen för arméns räkning.
                      (Inklusive oljedosor m/1896) i plåt.
                      "Svenska" Mausermodeller
                      karbin m/94;.krevadkarbin 2
                      gevär m/96; ; prickskyttegevär m/41.



                      Tyghuset och tyghusgården innanför det pampiga järnstaketet.


                      Bifogade filer
                      Last edited by Lars F; 2014-01-09, 03:21.
                      - - - - - - - - - -
                      "För mycket av det goda är alldeles lagom."

                      Comment


                      • #12
                        Mängden av kunskap och information som finns i det här forumet upphör aldrig att imponera på mig! Att dessa, mina två små tenndosor, varit till vapenfett hade jag lyckats lista ut. Men att de var så gamla som från 1860-1870 hade jag nog aldrig fått veta om det inte vore för er. Så tack för det, även långt efter det att denna tråd skapades! :-)
                        Bifogade filer

                        Comment


                        • #13
                          Jag hade mausern i försvaret så sent som 1992, inom hemvärnet fanns den kvar till runt 2000.

                          Kan ju tillägga att jag sett de här burkarna till Remingtongeväret i antikhandel
                          emellanåt men tyckt att de då varit för dyra. De gick att köpa på överskottsbolaget ännu i början av 1980-talet. Men skulle nog ha passat på med mer som då slumpades bort som man har svårt att hitta. Min bror och jag fick en varsin hjälm m/1921 och ammunitionsgördel m/1900 som vi sedan hade att leka med, de kostade då bara några kronor. När jag låg inne på 1990-talet hade vi att ta rätt på en massa ryggsäckar som skulle kasseras. Det var mestadels m/1939, men det var också en del lådor med ryggsäckar från början av 1930-talet av en annan modell. Har varit lite nyfiken på vad det var för några då jag inte sett dem senare.

                          Comment


                          • #14
                            Nog är det här ett par vapenfettdosor som bokstavligen gjorts om till salt- och pepparkar, med graverad bokstav och hål i locket:

                            Köp och sälj Tenn enkelt och hållbart på Tradera. Stort utbud av begagnade och oanvända saker på Sveriges största cirkulära marknadsplats

                            Comment

                            Working...
                            X