Rengöring av mynt

[Bizan]

Medan jag packar upp saker till höger och vänster (behöver kartongerna till nästa lass) maler diverse funderingar runt utan att jag egentligen är medveten om det. När jag sedan blir trött och varvar ner händer det att en och annan plausibel förklaring ploppar upp.

Det jag tydligen har funderat på idag är varför vissa samlare vill ha mynt med patina och andra mynt som glänser. Kan det vara så att synen på mynt som samlarobjekt förändrades för en så där 150 år sedan? Eller snarare synen på samlande över huvud taget? De som samlade på mynt innan förändringen var faschinerade av den höga åldern och känslan av historiens vingslag. De nya samlarna var mer intresserade av att objekten skulle vara så oskadade som möjligt. De köpte gärna mynt direkt från den som präglade dem och gjorde vad de kunde för att skydda dem. Eftersom det knappast finns riktigt gamla mynt i mint condition har det liksom bildats en vågbrytare där som delar upp samlarna i två läger, när ett mynt finns tillgängligt i mint vill man försöka komma så nära det som möjligt...

Och där stannade fläkten på hjärnkontoret, överhettning är nära förestående så nu går jag och lägger mig.

[Svärdsfalla]

Patina

Det jag tydligen har funderat på idag är varför vissa samlare vill ha mynt med patina och andra mynt som glänser. Kan det vara så att synen på mynt som samlarobjekt förändrades för en så där 150 år sedan?

Patina, som på mynt som inte ska förväxlas med skador eller smuts, är den färghinna myntet fått efter århundraden, oftast i jorden. Patinan är en garanti, kan man säga, att myntet inte blivit putsat. Patinan fungerar som en skyddande hinna mot framtida eventuella "attacker". Den fungerar även förskönande, d.v.s. ev. slitage och repor blir mindre påfallande. Myntets detaljer och utseende blir mera synligt och attraktivt. Det finns med andra ord gott om fördelar med patina. Dessutom, köper man ett mynt som är 2000 år gammalt vill man nog gärna att det ska se 2000 år gammalt ut. Ett mynt som är t.ex 150 år gammalt däremot, vill man nog ha i så gott som nyskick. Mindre bra 150-åriga objekt finns det oftast väldigt gott om.

Sen är det skillnad på patina när det gäller typ av metall. På brons och koppar vill man oftast ha gott om patina. På silver och guld mindre. Silver och guld blir ju inte direkt gröna som patinerad koppar. Silver och guld ska se ut som silver och guld ska göra. De flesta samlare vill dock inte ha dem skinande blanka om de är gamla.

http://www.swedishcoins.net/kvalitet/mynt_samla_kvalitet_rengjort.asp

http://www.numismatik.se/numismatik/numis_samla.php

Bilden föreställer romerska mynt från första århundradet efter vår tideräkning. Det övre med kraftig patina och det undre utan patina. Bör tilläggas att det övre myntet dessutom är i bättre kvalitet.

[Gideon]

Ketchupmetoden ska också vara skonsam. Låt några mynt i taget ligga och dra i Heinz, och rengör sedan med diskmedel.
Patinan kommer att vara kvar, men rent blir det.

[Bizan]

...köper man ett mynt som är 2000 år gammalt vill man nog gärna att det ska se 2000 år gammalt ut. Ett mynt som är t.ex 150 år gammalt däremot, vill man nog ha i så gott som nyskick.

Det var någonstans dit jag var på väg i resonemanget men tröttheten tog över så jag hann inte fram. Vad händer om någon hittar ett riktigt gammalt mynt i nyskick? Blir det genast klassat som förfalskning?

Mindre bra 150-åriga objekt finns det oftast väldigt gott om.

Mina är 100-50 snarare än 150-åriga och nog finns det några stycken...

Bilden föreställer romerska mynt från första århundradet efter vår tideräkning. Det övre med kraftig patina och det undre utan patina. Bör tilläggas att det övre myntet dessutom är i bättre kvalitet.

Jag kan inte låta bli att undra över vad de här mynten var värda när de fanns i cirkulation. Vad kunde folk köpa för dem? Hur många mynt krävdes för att man skulle känna sig rik? Hur beroende var folk av pengar? Kunde man leva ett bra liv baserat på byteshandel? Och här klipper vi den funderingen, det börjar bli för OT...

Vad kostar ett äldre mynt i sämre kvalitet? Är det något en annan skulle kunna få råd med?

[Svärdsfalla]

Ot

Vad händer om någon hittar ett riktigt gammalt mynt i nyskick? Blir det genast klassat som förfalskning?

Både ja och nej. Kopparmynt kan vara i bra kondition trots ett par tusen år på nacken, och främst de från de torrare delarna av världen. Har själv köpt en del förfalskningar genom årens lopp på nätauktioner. Föredrar oftast att köpa dem smutsiga, "direkt ur jorden". Nu ligger samlandet nere sedan några år.

Silver och främst guld är ofta i riktigt bra skick. Det finns förstås en hel del kopior.

Jag kan inte låta bli att undra över vad de här mynten var värda när de fanns i cirkulation. Vad kunde folk köpa för dem? Hur många mynt krävdes för att man skulle känna sig rik? Hur beroende var folk av pengar? Kunde man leva ett bra liv baserat på byteshandel? Och här klipper vi den funderingen, det börjar bli för OT...

Det finns ganska säkra källor hur mycket mynt var värda under romartiden.

http://en.wikipedia.org/wiki/Roman_currency

Vad kostar ett äldre mynt i sämre kvalitet? Är det något en annan skulle kunna få råd med?

Romarna massproducerade mynt i rikets alla hörn. Tiderna var periodvis väldigt oroliga, så det var inte ovanligt att människor grävde ned sina mynt i jorden. Därför finns det väldigt gott om mynt att köpa idag. Priserna varierar kraftigt beroende på efterfrågan och kvalité, men från tio kronor och upp till över 9 miljoner kronor.

Romarriket under dess storhetstid: http://forumancientcoins.com/Article...e%20750pix.jpg

[Bizan]

Det poppar upp nya frågor hela tiden men eftersom jag skapade en tråd om rengöring av mynt är det nog bäst att jag håller mig på mattan... Det låter som om jag kan få råd med ett eller annat lite äldre mynt så småningom, bara för att piffa upp samlingen lite. Det är ungefär som när jag köpte ett billigt skilling för att på något sätt komplettera frimärkssamlingen, det höjer inte det monetära värdet men väl det känslomässiga.

Jag har bestämt mig för att rengöra mynten så skonsamt som möjligt för att sedan kunna "leka" med dem. De äldsta är från 1890-talet och alla är ganska så nötta och därmed inte värda särskilt mycket - då kan jag ju lika gärna ha lite roligt med dem. Några tvåkronor ser lite speciella ut så de ska jag kolla upp innan jag gör något med dem. När min nya lilla brorson blir tillräckligt gammal ska han få en katalog och ett gäng mynt, bara för att se om han blir intresserad. Om tycke uppstår kan han få resten av mynten som någon slags "lärpeng"...