Sidan 1 av 5 1 2 3 4 ... SistaSista
Resultat 1 till 10 av 46

Ämne: Förpackat i stengods

  1. #1
    Seniormedlem prylsnubbens avatar
    Reg.datum
    mar 2009
    Ort
    Saltsjö-Boo, Nacka
    Inlägg
    11 177

    Förpackat i stengods

    I de flesta museers och i många hembygdsgårdars föremålssamlingar finner man en speciell kategori av keramiska kärl, nämligen krus och flaskor av saltglaserat stengods, såväl av inhemsk som utländsk tillverkning.
    En del av dem bär en väl synlig etikettering instämplad i godset eller i enstaka fall en påklistrad tryckt pappersetikett, som anger den vara, som en gång rymts i kärlet.
    Dessa kärl, som så omsorgsfullt tagits tillvara, först av köpare och brukare och sedan av museimän och hembygdsforskare, är några av våra tidigaste exempel på praktiska konsumentförpackningar för flytande varor. De har en gång tjänat som hölje och har alltså inte ursprungligen köpts för sin egen skull utan för den vara, som rymts i dem.
    Medan museerna först under de senaste decennierna fått upp ögonen för vikten av att dokumentera och samla äldre och nutida förpackningar, har just de keramiska konsumentförpackningarna förvånansvärt tidigt funnit sin väg in i museisamlingarna. De har förmodligen tidigt uppskattats och tillmätts ett visst ekonomiskt värde av brukarna.
    Olika keramiska material såsom lergods, stengods och porslin hör till de äldsta materialen för förvaring och transport av fr.a. flytande varor. Det är dock först under 1800-talet som de rena konsumentförpackningarna utvecklas. Då uppfanns t.ex. konservburken av plåt, papperspåsen, tuben, kartongen, pappburken och standardflaskan, alla industriellt framställda höljen för bestämda kvantiteter, ersättande de tillfälliga, av bodbetjänten eller handelsmannen gjorda emballaget för varor i lös vikt. Behovet av konsumentförpackningar och marknadsföring av olika varumärken ökade i takt med framväxten av fabrikstillverkade varor.
    Detaljhandelns strukturomvandling under 1900-talet medförde också ett växande emballagebehov. Användandet av krus och flaskor i olika keramiska material för vin och sprit under 1800-talet finns dokumenterat på flera håll. Elias Sehlstedt som var tullinspektör på Sandhamn 1852-1868 skriver i "Reseintryck på isen mellan Sandhamn och Stockholm" att han före återfärden till Sandhamn köpte "cigarrer och fem skålpund snus och jamajka på krus" dvs. rom från Jamaica. I handelslexikon från 1800-talets början omtalas export av spanska viner i krukor. Krukor användes även till att packa russin och färska vindruvor i. Birgitta Conradsson nämner i boken " Sillburkar och tvålkartonger" att i tulltaxan för varor som skeppades på Göta kanal mellan Nordsjön och Östersjön omnämns bl.a. brännvin i krus, fernissa och honung i lerkrus och konserver i stenkärl.
    Nya moderna förpackningsmaterial har efterhand ersatt de äldre. Keramiken konkurrerades till stor del ut av glaset. Men för vissa varor höll sig dock de keramiska materialen envist kvar under hela 1800-talet och långt in på 1900-talet,
    bild 1.
    Framför allt ansågs det saltglaserade stengodset vara överlägset andra material för vissa varor. Det är genom sin höga bränntemperatur tätt (sintrat) och starkt. Glasyren bildas genom att man i slutskedet av bränningen kastar in bergsalt i ugnen. Saltet förgasas till natriumoxid som förenar sig med kiselsyran i leran och bildar en klar, glasliknande glasyr som är absolut ren, fri från tenn och bly.

    I "Illustrerad Pris-Kurant å utländska viner och spirituosa hos C.A Lindgren & Co Stockholm" presenteras år 1880 diverse spritsorter i stengodkrus såsom Holländska likörer: "Curacoe, Grön, Hvit och Brun pr krus... Anisette, Hvit pr krus...."
    Svenska likörer: Anisette, Hvit pr 1/2 krus 2kr. Curacoe, Brun, Grön och Hvit pr 1/2 krus 2kr."

    Från åren strax efter sekelskiftet 1900 är en priskurant från Wijnand Fockink, Amsterdam med reklambild för likörkrus,
    bild 2. forts.....
    Senast redigerat av prylsnubben den 2012-02-05 klockan 01:52.

  2. #2
    Seniormedlem prylsnubbens avatar
    Reg.datum
    mar 2009
    Ort
    Saltsjö-Boo, Nacka
    Inlägg
    11 177

    Del II

    Dessa likörkrus är i regel höga cylindriska stengodskrus med smal hals och ofta med en liten hank vid skuldran. Sprittillverkarnas firmamärke är ibland intryckt i godset. Däremot har sällan tillverkaren av själva krusen signerat sina produkter. I denna kärltyp såldes under hela 1800-talet även olika mineralvatten, s.k. hälsovatten, som importerades i stora mängder från Tyskland och Holland och användes som bordsvatten och läskevatten, t.ex. det sura vattnet från Karlsbad eller det alkaliska från Ems, bild 1.
    I ovan nämnda priskurant från C.A. Lindgren uppges under "Diverse" att man säljer " Äkta Holländskt Seltersvatten pr 1/1 och 1/2 krus" för 60 resp. 40 öre.

    Även i Sverige förekom en stor tillverkning av flaskor och krukor i saltglaserat stengods. 1835 startade en sådan tillverkning vid Höganäsbolaget. Höganäskärlen såldes över hela landet och användes i hushållen för konservering och matförvaring.
    En liten del av tillverkningen gick till brännerier och bryggerier, för att användas som förpackning vid försäljning av brännvin, öl och porter. I Vin- och Spritcentralens museum finns ett par Höganäskrus rymmande 1 kanna med tryckt pappersetikett med texten
    "Tio dubbelrenat brännvin från Enköpings Spritvarubolag Enköping". På ett Höganäskrus på 5 liter har bevarats en påklistrad etikett med texten "Absolut Rent Brännvin", bild 3.
    I de flesta fall har sådana etiketter diskats av och krusen använts som förvaringskärl för andra varor. Men ofta togs de nog med till affären eller handelsboden för att fyllas på nytt. I en uppteckning från Asarum, Listers hd. i Blekinge berättas att "Vid Höganäs tillverkades och såldes ett slags av lera tillverkade flaskor, eller som de kallades krukor, på folkspråket "sänsekärl". Till de stora stopakrukorna, som ofta togs med till stan för att köpa hem brännvin i, brukade man göra ett slags korgar... När listerborna vintertid hade körgille på byggnadstimmer... sågs två av tre av körsvennerna ha en sådan korg med full kruka brännvin på ryggen".

    De saltglaserade kärlen från Höganäs kom i flera trakter i sydsverige att kallas för sänsekärl eller sälsekärl. Detta var vanligt fr.a. i Småland, men förekom även i Höganästrakten. Ordet kunde även beteckna kärl av glaserat lergods, men användes ofta synonymt med de saltglaserade Höganäskärlen, vilket ett flertal belägg i Dialekt- och Ortsnamnsarkivet i Lund visar. Ordet sälse eller dess sidoform sänse går tillbaka på ordet seltzer med sidoformen selters, t.ex. i seltzerwasser eller seltersvatten, dvs. vatten från Selters i Hessen-Nassau, Tyskland. På så vis fick stengodset från Höganäs i folkmun namn efter de tidigare nämnda krus med mineralvatten, som alltifrån 1700-talet importerats till Sverige.
    Bruket att använda tryckta pappersetiketter på förpackningar är ganske sen. På många av stengodskärlen finner man varunamnet instämplat direkt i kärlgodset. Detta var vanligt på de importerade krusen och tillämpades även vid Höganäsbolaget, vilket en liten samling flaskor, som tillverkats där för öl och porter, visar. Från Höganäs levererades stora partier dylika flaskor till olika bryggerier, fr.a. under 1850--80-talen. En saltglaserad Höganäsflaska med inpressad text: "Boxholms Bryggeri" finns bevarad från Östergötland. I Kulturens ägo finns en lergodsflaska märkt "Göteb. = Porter", tillverkad i Höganäs. Båda är från 1850-talet. Bild 3 visar en flaska med texten: "B. Hartvig Ginger Beer". Enligt Kjellins varulexikon från 1927 var Ginger-beer en i England mycket uppskattad dryck, som bestod av icke utjäst, ingefärshaltig 10-20% sockerlösning, som jäses i en tillkorkad flaska, där drycken samtidigt blir kolsyrad. Att den också var populär i Sverige visar ytterligare ett par Höganäsflaskor från svenska bryggerier. De bär inpressad etikettering "Leonard: Biörkfeldt Ginger-Beer och "Ginger-Beer P.S Appeltofft Halmstad.
    Senast redigerat av prylsnubben den 2012-02-08 klockan 00:49.

  3. #3
    Seniormedlem prylsnubbens avatar
    Reg.datum
    mar 2009
    Ort
    Saltsjö-Boo, Nacka
    Inlägg
    11 177

    Del III

    Vid sekelskiftet 1900 var dock fortfarande endast ett fåtal varor fabrikantförpackade. Det var fr.a kemisk-tekniska produkter som t.ex. tvättmedel, tvål, ljus, bläck m.m. Saltglaserade stengodsflaskor användes fr.a. vid försäljning av bläck. Såväl importerade flaskor från England och Frankrike, som svensktillverkade finns bevarade, bild 4. Vid Höganäsbolaget tillverkades enligt priskuranterna cylindriska bläckflaskor med smal hals och snip. I det bevarade materialet finns dock även åttkantiga flaskor, som tillverkats där för en bläcktillverkare i Filipstad. Även Barnängens tekniska fabriker sålde bläck i stengodsflaskor. Stengodsflaskor användes också för förpackning av andra kemiska ämnen, t.ex. kvicksilver, bild 4.
    Under hela 1800-talet och början av 1900-talet har krukor och krus av lergods och stengods använts i hemmen för konservering. Man saltade själv in sill, konserverade smör, kött, grönsaker, frukt och bär. För detta ändamål var stengodskrukorna särskilt lämpliga. Höganäsbolaget hade dock konkurrens av flera andra skånska stenkärlsfabriker, fr.a. stenkärlsfabriken i Helsingborg som hade äldre anor än Höganäsbolaget, Vallåkra Stenkärlsfabrik som startade 1864, Raus Stenkärlsfabrik utanför Helsingborg som startade 1911 och Ystad Nya Stenkärls- och Keramikfabrik som var i drift 1923-31. Konkurrensen var hård. Höganäsbolaget med sin stordrift pressade priserna och tvingade de mindre fabrikerna att följa efter. Nya moderna konserveringsmetoder marknadsfördes under 1900-talets första decennier. Konserveringsapparater och burkar av glas slog igenom och för dessa nyheter propagerade enstämmigt olika handböcker om konservering och de veckotidningar som riktade sig till kvinnorna. Trots det höll sig stengodskärlen dock envist kvar inom hemkonserveringen, längst för lingonsylt och gurkinläggningar. Konservindustrin försökte vid 1900-talets början tränga undan hemkonserveringen. AB Sveriges Förenade Konservfabriker, "Fyrtornet", som startade 1898 upptar i sin priskurant 1908 en lång rad fabriksgjorda konserver, alla i plåt- och glasburkar. I en produktbroschyr från 1928 omnäms däremot att "Prima Inkokta lingon...finns i bleck- och glasburkar, lerkrus om ca 4 liter samt större och mindre träkärl". Troligen var traditionen att lägga lingonsylt i saltglaserat stengods så stark hos allmänheten, att fabriken såg sig nödgad att ta in stenkrus som förpackningsmaterial, bild 5. I kokböcker från denna tid rekommenderas väl rengjorda krukor, i ett fall uttryckligen "kruka av Höganäsgods" just i recepten på lingonsylt och gurkinläggningar. Traditionerna var fast rotade.

    Stenkärlsfabriken i Ystad ägdes och leddes av krukmakaren Anders Theodor Andersson. Sonen berättar att A.T. Andersson även tillverkade stora mängder konservburkar i stengods för Bongs Konservfabrik i Ystad, som använde dem fr.a. för försäljning av pickles, dvs. blandade ättiksinlagda grönsaker. Burkarna förslöts med en stor kork. Lönsamheten vid kärlfabriken var låg, men till skillnad från övriga kärl, som tillverkades "på lager" och såldes till grossister, så innebar konservburkarna genom de stora beställningarna en fast och säker inkomst. 1920- och 30-talen var svåra tider för stenkärlsfabrikerna med nya konkurrerande material och vikande efterfrågan. Det var troligen denna situation som gjorde det ekonomiskt möjligt för livsmedelsfabrikanterna att förpacka sina varor i handdrejade stengodskärl.
    Även Raus Stenkärlsfabrik levererade på 1920- och 30-talen förpackningskärl, t.ex. höga burkar för senap, bild 5, flaskor för kvicksilver, bild 4, men fr.a. burkar med lock för förpackning av stiltonost. Såväl Höörs som Kvibille mejerier började på 1920-talet att sälja stilton, en blåmögelost av engelsk typ. Osten levererades från början till affärerna i stora stycken, som utvändigt penslats med smör och virats i staniol. Osten torkade och smulade sig, när den delades för att säljas i lös vikt i affärerna. Då väcktes idén, att konsumentförpacka osten i burkar. Höganäsbolaget var troligen de första att tillverka sådana burkar, men redan på 1920-talet var även Raus Stenkärlsfabrik igång med tillverkning av samma slag, bild 6.

  4. #4
    Seniormedlem prylsnubbens avatar
    Reg.datum
    mar 2009
    Ort
    Saltsjö-Boo, Nacka
    Inlägg
    11 177

    Del IV

    Enligt uppgift från förre föreståndaren på Höörs mejeri rymde de första burkarna ett par kilo ost och såldes mest till restauranger. Men snart började man göra burkar i flera mindre storlekar för 1kg och 1/2kg ost. Modellerna varierade. Kvibillemejeriets förre platschef berättar, att "i början av 1930-talet fanns inget annat material än stengodset, som passade för stiltonosten. Det fanns inget bättre. Glas ansågs alldeles för riskabelt. Osten tålde inte ljus. Burkarna bidrog till lång hållbarhet och gynnsam mognad för osten". Över osten lades från början papper och locket sattes fast med snöre, som gick från lockknoppen ner runt burken och upp igen till knoppen. Senare användes paraffin över osten.Krukmakare Hugo Anderberg på Raus Stenkärlsfabrik berättar, att de första burkarna som gjordes där hade platta överfallande lock med knopp. Senare gjordes burkar med svagt kupat lock, som var nersänkt i burken, även dessa med knopp. Knopparna var ofta i vägen och ställde till problem då man staplade locken i brännugnen. De gjordes därför så platta som möjligt och på vissa modeller slopades de helt, bild 6 och 7. Hugo Anderberg berättar vidare: "Vi som drejade burkarna hade bara 10 öre styck. Men efter mycket bråk fick vi 13 öre. På 1930-talet gjorde jag och Otto Holst 500 styck var i veckan. Johnsson, som ägde fabriken då, tog beställningarna från Höör och Kvibille så billigt. Det var dåliga tider, så han fick ta vad han kunde få. Vi tillverkade dem nog som mest mellan 1928 och 1935. Då brände vi en gång i veckan. Vi drejade våra för hand, men Höganäsburkarna drejades i formar. Locken var svåra att få att passa. De gjordes alltid 1/16 mindre än burken. Då passade de bra efter bränningen". Burkarna packades i träull i lådor på stenkärlsfabriken och gick med järnväg till mejerierna, där de fylldes. Enligt en prislista från Rasmussens Ostaffär i Helsingborg 1929 såldes där Kvibillestilton i krus för 4.50 kr. Enligt uppgift tillverkade Kvibille mejeri stiltonost endast till 1933, medan däremot Höörs mejeri fortsatte att leverera stengodsförpackad stilton änd till 1968. Då hade Raus Stenkärlsfabrik varit ensam leverantör av burkar i ca två decennier.

    Stiltonosten ansågs som en delikatess. Samstämmiga uppgifter från osthandlare och mejerister uppger, att det var en ganska dyr ost, som hade sin givna kundkrets. Den såldes året om, men försäljningen ökade markant till påsk och fr.a. till jul, då mejerierna levererade så många burkar de kunde få fram. Någon reklam behövdes inte. Märkena var väl inarbetade och förpackningen, stengodsburkarna, gjorde osten än mer attraktiv. Inför julrushen 1967 skrev Skånska Dagbladet att "Höör-Stilton..är en ost som är dubbelt värdefull", dvs. dels var den god i smaken, dels var förpackningen mycket åtrådd, bild 8.
    Stiltonburkarna är säkert de sista inhemska konsumentförpackningarna i saltglaserat stengods. Det genuina krukmakarhantverket och kunskaperna att tillverka saltglaserat stengods riskerar att försvinna. Men även om vi lyckas bevara traditionen och kunskapen att tillverka detta material, så kommer troligen aldrig mer de hantverksmässigt gjorda keramikprodukterna att kunna bli så billiga, att de på nytt kan bli förpackningsmaterial. Enstaka importerade stengodsförpackningar finns däremot fortfarande att få. Idag lever de gamla förpackningarna i våra hem som vackra hantverksprodukter och har fått nya funktioner. Man placerar blommor i krusen och flaskorna. Burkarna används ibland som serveringskärl för smör eller marmelad, men ännu oftare som ren prydnad.

    Ja det var det sista inlägget förutom bilderna som det refereras till i texten. Hoppas få in dom under morgondagen. PS Artikeln är ärligen stulen från Kulturens Årsbok 1981 skriven av Eva Kjerström-Sjölin. Tack Eva.
    Senast redigerat av prylsnubben den 2012-02-09 klockan 23:14.

  5. #5
    Seniormedlem prylsnubbens avatar
    Reg.datum
    mar 2009
    Ort
    Saltsjö-Boo, Nacka
    Inlägg
    11 177

    Bilddel

    Bild 1
    Diverse likör/mineralvattenskrus.
    Bifogade bilder Bifogade bilder  

  6. #6
    Seniormedlem prylsnubbens avatar
    Reg.datum
    mar 2009
    Ort
    Saltsjö-Boo, Nacka
    Inlägg
    11 177

    Bild 2

    Priskurant Wijnand Fockink, 1910.
    Bifogade bilder Bifogade bilder  

  7. #7
    Seniormedlem prylsnubbens avatar
    Reg.datum
    mar 2009
    Ort
    Saltsjö-Boo, Nacka
    Inlägg
    11 177

    Bild 3

    Brännvinskrus plus Ginger-Beer.
    Bifogade bilder Bifogade bilder  

  8. #8
    Seniormedlem prylsnubbens avatar
    Reg.datum
    mar 2009
    Ort
    Saltsjö-Boo, Nacka
    Inlägg
    11 177

    Bild 4

    Div. Bläckflaskor plus kvicksilverflaska.
    Bifogade bilder Bifogade bilder  

  9. #9
    Seniormedlem prylsnubbens avatar
    Reg.datum
    mar 2009
    Ort
    Saltsjö-Boo, Nacka
    Inlägg
    11 177

    Bild 5

    Lingon & senap....
    Bifogade bilder Bifogade bilder  

  10. #10
    Seniormedlem prylsnubbens avatar
    Reg.datum
    mar 2009
    Ort
    Saltsjö-Boo, Nacka
    Inlägg
    11 177

    Bild 6

    Stilton-Ost till tusen.........
    Bifogade bilder Bifogade bilder  

Ämnesinformation

Användare som tittar på det här ämnet

Det är för närvarande 1 användare som tittar på det här ämnet. (0 medlemmar och 1 gäster)

Behörigheter för att posta

  • Du får inte posta nya ämnen
  • Du får inte posta svar
  • Du får inte posta bifogade filer
  • Du får inte redigera dina inlägg
  •