Allmänt meddelande

Collapse
No announcement yet.

Krogar, då och nu...

Collapse
X
 
  • Filter
  • Klockan
  • Show
Clear All
new posts

  • #31
    Jag kommer inte ihåg till 100%, jag kan ha varit 11-12 år när jag köpte mitt första samlade verk av Dan Andersson. Nu spårar jag ur ytterligare, med Sissi av Lasso. Jag får väl bjuda på ett gott recept som straff.

    Han föddes vid Lasso, där löjorna stimma
    i vågor, som glittra likt pärlor och vin.
    Han kom i det gulaste månljusets timma
    till stränder, där ängsgräset blommar som lin.

    Han döptes av vinden, som for genom gräset,
    till "Sizzi av Lasso" av springarnas ätt,
    men kallades hare av folket på näset
    och dömdes till döden av jägarnas rätt.

    Och dagögat, höken, såg skarpt där neröver:
    "Det rör sig, det prasslar i strandlinjens blom,
    jag seglar väl ner när ett mål jag behöver,
    jag skjuter - det kan ej bli värre än bom!"

    Och nattögat, räven, gick fram och gick åter:
    "Kan undra var Sizzi i kväll håller till?
    Kan undra om liten går vilse och gråter,
    han kan dock få sällskap i natt om han vill."

    Men Sizzi gick glad genom ängar och hagar
    och gömde sig djupt in i Råmyra skog,
    och bort flögo sommarens rosiga dagar,
    och Sizzi fick leva, förunderligt nog.

    Och vintern slog bro mellan stränder och öar,
    där lövskogens grönska låg vissnad och strödd,
    och vit över slogar på infrusna öar
    och vit över ängen, där Sizzi var född.

    Då travade döden en dag genom skogen
    med herregårdskoppel och blanka gevär,
    och jakten tog fart uppåt Hagbergaslogen
    och gick nedåt Lasso och stannade där.

    Där hörde vi ekot av smällarna sjunga
    kring Lasso, kring dalen och skogen och sjön,
    där fick han ett skott genom flåsande lunga
    och blodet rann rött på den gnistrande snön.

    Vid Lasso, där isarna råmande brista,
    vid foten av Kvarnklintens vissnade fur,
    där tumlade Sizzi omkring i det sista,
    där stannade drevet, där blåstes i lur.
    I’m a real mean bitch!

    Comment


    • #32
      Men då..........

      ..........träder OA (Oskar Andersson) in i handlingen och räddar Sizzi av Lasso. Han var nog lika god själv, för god för detta livet. Han begick självmord 29-år gammal....................http://sv.wikipedia.org/wiki/Oskar_Andersson_(tecknare)
      Bifogade filer
      Last edited by prylsnubben; 2011-10-18, 01:37.

      Comment


      • #33
        Ursprungligen postat av prylsnubben Visa inlägg
        ..........träder OA (Oskar Andersson) in i handlingen och räddar Sizzi av Lasso. Han var nog lika god själv, för god för detta livet. Han begick självmord 29-år gammal....................http://sv.wikipedia.org/wiki/Oskar_Andersson_(tecknare)
        http://en.wikipedia.org/wiki/Oskar_Andersson
        Har läst någonstans att OA som var en "riktig Stockholmskis”,
        ville att det på hans gravsten skulle stå ”HÄR VILAR EN ANNAN”.
        Det godkändes dock inte av kyrkogårdsnämnden.
        Ej heller, ”HÄR VILAR SIG OSKAR ANDERSSON”, föll nämnden på läppen.

        Huruvida det är med sanningen överensstämmande eller en skröna spelar ju ingen roll,
        den skulle mycket väl stämma in på OAs svarta humor.

        Tack för påminnelsen om OA Snubben.


        "Go mad och möen mad och mad i rättan tid". sa skåningen.
        Bifogade filer
        Last edited by Lars F; 2011-10-18, 23:32.
        - - - - - - - - - -
        "För mycket av det goda är alldeles lagom."

        Comment


        • #34
          Ursprungligen postat av prylsnubben Visa inlägg
          Fan, ska Du lägga Dig Kimmen, vi har ju brassat på med nattamaten i köket. Jirlow står för fisken och wallenbergarna är nystekta. Skål ta mej fan, vi slänger titlarna, förresten jag har ju ingen, kom jag att tänka på...........Kolla skålen med lingon, är det inte Frans Bernhard stuk på den...................Hallååååååååååå Polsson. Eller är det Edvin Larsson, tror jag börjar bli lite dragen.
          Hallå broder,
          - Jag var sjuk och säger du wallenbergare en gång till smockar jag till dig. Eller tar fram ärtbössan. Vi ses på Freden ikväll, damerna anländer strax efter 12.
          So long...
          Bifogade filer

          Comment


          • #35
            Ursprungligen postat av Kim von Platen Visa inlägg
            Hallå broder,
            - Jag var sjuk och säger du wallenbergare en gång till smockar jag till dig. Eller tar fram ärtbössan. Vi ses på Freden ikväll, damerna anländer strax efter 12.
            So long...
            Väl så brorsan, giltigt förfall är bättre än bara förfall. Den Gyldene var det, kommer Evert?

            Comment


            • #36
              Ursprungligen postat av prylsnubben Visa inlägg
              Väl så brorsan, giltigt förfall är bättre än bara förfall. Den Gyldene var det, kommer Evert?
              Hallå Broder Pryl.
              Nej, Evert är trött, förbannat trött, men Flickan i Havanna kommer för att fira Marias födelsedag. Hoppas Lasse Kik och broder Ume m fl fantasifulla dyker upp.
              So long...
              PS. Visste ni Evert och Astri "bjöd på" bröllopsmiddagen på Freden?
              Bifogade filer

              Comment


              • #37
                Appropå gamla krogar.

                Jag läste med stort nöje om Haijbyaffären närmare bestämt Ers Majestäts olycklige Kurt där man får sig berättat om hans älskade Anna som hjälpe honom att starta Restaurang Lido på Kungsgatan, kanske någon av er besökt den anrika krogen, om den finns kvar, men boken var myckt intressant.

                /Urban

                Comment


                • #38
                  Den Gyldene Friden...

                  Hallå alla fredsälskare,
                  Den Gyldene Freden blir nästa visit i mitt minnesgallei, Freden vilken fred vet man inte bestämt. Klart är att Freden öppnade 1722 av vinskänken Petter Hellberg, men tacksamhetens tanke går till Anders Zorn som köpte detta kulturminnesmärke 1919, totalrenoverade och testamenterade fastigheten till Svenska Akademien.

                  Här satt Bellman, Stagnelius, Sehlstedt och Taube, vid nord nr 11, första bordet till vänster efter garderoben.

                  Taube tillhörde stammisarna till lunch under 70-80-talen, åt alltid ensam och efter en tid blev han tämligen högljudd, gormade och skrek om att taket borde målas om, det var vitt en gång i tiden. Samma visa varje dag som slutade med att man beställde en taxi åt trubaduren. Betala var inte tal om, han åt och drack gratis. Det var faktiskt lite pinsamt, kommer jag ihåg, men Freden var inte bara krogen utan arbetsplatsen, det var här han bl a skrev Flickan i Havanna på baksidan av menyn.

                  Till middag var det andra stammisar och en hel del turister, författare, poeter, journalister, konstnärer, reklamfolk, gallerister och annat löst folk från Gamlingen. Vi brukade äta assietter med kallskuret eller sill följt av lammbogen som var husets specialitet, alltid husmanskost. Det var madammerna (servitrisera), bastanta damer i fotsida förkläden som bestämde.
                  - Nej, idag ska du ha oxjärpar, det har Bengt Wedholm bestämt och det finns inte många som sa emot honom..

                  Efter middagen drog trubadurerna in, sjöng och spelade, drack öl och vin, och spexade. Härligt och folkligt. Alla var där, men jag vill inte nämna några namn. Inte en tjej i publiken, gubbar…gubbar…gubbar. Det var som på Bellmans dagar.

                  För se, en kvart över midnatt stormade ”hopporna” från Operabaletten in efter avslutad föreställning och nu blev det ett liv och ett kiv, till och med slagsmål.

                  Ja, jag vet inte vad som i alla tider dragit konstnärliga personer till Freden och andra liknande krogar, men har på känn att det handlar om att kaka söker maka eller att lika barn leka bäst.

                  So long…
                  Bifogade filer

                  Comment


                  • #39
                    Ursprungligen postat av umeubbe Visa inlägg
                    Appropå gamla krogar.

                    Jag läste med stort nöje om Haijbyaffären närmare bestämt Ers Majestäts olycklige Kurt där man får sig berättat om hans älskade Anna som hjälpe honom att starta Restaurang Lido på Kungsgatan, kanske någon av er besökt den anrika krogen, om den finns kvar, men boken var myckt intressant.

                    /Urban
                    Hallå Ubbe,
                    Visst kommer jag ihåg namnet Lido på Kungsgatan, men var aldrig där. Fann igen relevant info på nätet och affären med kungen hade jag glömt. Här en påminnelse:

                    Kurt Haijby (född som Kurt Johansson 14 maj 1897 i Maria Magdalena församling i Stockholm, död 27 augusti 1965 i Hägerstens östra kyrkobokföringsdistrikt i Stockholm) var son till en fisk- och vinhandlare i Gamla Stan som var leverantör till hovet. Från 18 års ålder tjänstgjorde han som uppassare på olika svenska ångfartyg och därefter som kontorsanställd, skådespelare och illusionist. Han kom under åren 1915-1925 att sex gånger dömas till straffarbete för flera fall av stöld och förfalskning samt år 1923 för synnerligen grovt vållande till annans död (av en poliskonstapel). Efter avtjänat straff bytte han namn och förde sedan ett kringflackande liv, bland annat i Frankrike och i Förenta Staterna, innan han 1931 i Stockholm gifte sig för andra gången med en tio år äldre änka (Anna, född som Anna Holmberg 1887), trots att hans sexuella intresse uppenbarligen främst riktade sig till yngre män. Med hustrun startade han påföljande år restaurang Lido på Kungsgatan i Stockholm.[1] För att få hjälp till vinrättigheter sökte han 1933 audiens hos den 74-årige Gustaf V. Enligt Haijbys egen berättelse inleddes därefter sexuellt förhållande mellan dem som varade något år. Han sökte också i samma syfte överståthållaren Torsten Nothin, som strax därefter genom en vakthavande kammarherre fick beskedet att kungen önskade att tillståndet skulle beviljas. Nothin misstänkte att det rörde sig om utpressning (Haijby kunde på grund av sin brottsbelastning inte komma ifråga för vinrättigheter), och tog kontakt med hovet, som medgav att penningutbetalningar till Haijby hade skett.

                    1934 gick såväl restaurangföretaget Lido som makarna Haijby i konkurs. I april 1936 tycks makarna kommit på idén att genom en offentlig skenskilsmässa tvinga fram pengar för återköp av Lido (i verkligheten fortsatte makarna att leva tillsammans tills Kurt Haijbys död). Eftersom homosexuella handlingar mellan vuxna avkriminaliserades först år 1944 skulle Haijby, men inte konungen, kunnat dömas för otukt. Men en skandal skulle ha kunnat sätta monarkins och kungahusets fortbestånd i fara, och i det tillspetsade utrikespolitiska läget också sätta rikets säkerhet i fara. I slutet av utpressningsrättegången kom Haijby också att påstå sig ha blivit förförd av Gustaf V redan år 1912, när han vid 14 års ålder sålde majblommor på slottet. Detta påstående kunde med vittnens hjälp tillbakavisas i domstolen.

                    Saken blev först känd i mindre kretsar sedan Haijbys hustru Anna som orsak i sin skilsmässoansökan 1936 uppgett att hennes man varit otrogen med kungen. På initiativ av riksmarskalken och mot en ersättning av 15 000 kr fick man fru Haijby att ändra motiveringen. Hovets advokat Conrad Quensel fick i uppdrag att förmå Kurt Haijby att emigrera utomlands, och skulle betala honom ett mindre belopp än det som var avsett för fru Haijby.[1] Fru Haijby fortsatte emellertid att pressa hovet på pengar; sammanlagt utbetalades till makarna 34 465 kr under 1936.

                    Ja du Urban, hoppas någon annan kan berätta något nytt. Vem har skrivit boken och nog måste det finnas lite bilder boken?
                    So long

                    Comment


                    • #40
                      Hej Kimmen.

                      Nix, några bilder finns inte i boken som är skriven av Lena Ebervall & Per E Samuelson.
                      Vad jag förstår så är det bara fakta dom skriver om, det som går att komma åt, vill säga. Att hela hovet och den Svenska regeringen lyckades med allt som Hajbyaffären innehåller och att hålle det så pass hemligt är ett konststycke i sig, tycker jag. Boken rekomenderas varmt.
                      Länk: http://www.piratforlaget.se/forfatta...muelson_-per-e

                      /Urban

                      Comment


                      • #41
                        Hallå Ubbe,
                        På Lido går jag bet, däremot fann jag den här bilden. Kurt Haijby (t.v.) med sitt ombud, advokat Henning Sjöström, på väg till rättegången. Henning gick nog inte på Lido, nej han hängde på Strand och Cecil till kl 3 på natten för att uppträda i rättssalen kl 9, efter en motionsrunda på Djurgården, glasklar i knoppen. Jag gillade honom men inte allt han gjorde. So long...
                        Bifogade filer

                        Comment


                        • #42
                          Hallå, Friden vilade över Freden i går kväll. So long...
                          Bifogade filer

                          Comment


                          • #43
                            Till maten drack man bla. vin. Det vänstra glaset (kalken) är av Dufva och deras stämpel E2 säger 1910 och där står även Operakällaren. På det högra står Standard Hotell Norrköping. Nedlagd sedan c:a 20 år. Jag har 10 glas. Som kuriosa: På standard Hotell hade min klubb tävlingskansliet när vi arrangerade SM i orientering 1982. ( Herrgud så länge sen).
                            Bifogade filer

                            Comment


                            • #44
                              Ursprungligen postat av Kolmårdstrollet Visa inlägg
                              Till maten drack man bla. vin. Det vänstra glaset (kalken) är av Dufva och deras stämpel E2 säger 1910 och där står även Operakällaren. På det högra står Standard Hotell Norrköping. Nedlagd sedan c:a 20 år. Jag har 10 glas. Som kuriosa: På standard Hotell hade min klubb tävlingskansliet när vi arrangerade SM i orientering 1982. ( Herrgud så länge sen).
                              Hallå Trollet,
                              Det var kul att se, vilken kontroll där nere i Kolmården. Gammalt restaurangporslin och glas, bestick och menyer är ett växande samlarområde och inte helt lätt att finna fina prylar. Grattis,
                              tio stycken..

                              Tänkte låta den här tråden slockna i brist på intresse, bidrag och dialog, men vi kan väl inte gå graven utan att ha besökt flaggskeppet, Operakällaren, och där trivdes jag bäst i Operabaren och Bakfickan. Tack, man bli lite törstig när man tittar på glaset från Norrköping... so long....
                              Last edited by Kim von Platen; 2011-10-20, 21:44.

                              Comment


                              • #45
                                Hallå operavänner,

                                "Jag kommer ifrån Nobis idag,
                                från Operakällarens glada kunder.
                                För Operan jämt jag varit svag
                                men mest för våningen därunder."

                                Ja, så skaldade legendariske August Blanche, kanske vid stambordet där många av hans sångspel författades. Nobis var vinkällaren, bara öppet för stamgäster med egen nyckel.
                                Han var inte ensam, i detta vattenhål simmade Strindberg, Zorn, Engström bara för att nämna några...

                                Ett annat tidsdokument, nu från början av 80-talet är ett ljudband inspelat i Operabaren av min bäste vän Göran Tull med tillstånd av Tore Wretman och bandet såldes i baren med ganska god förtjänst, Men hör och häpna, musiken är bara ett sorl, avbrutet av skrål och skål. Idén var solklar, man kunde sitta hemma och vara på baren samtidigt. Kul med dårar...

                                Jo, på bandet hör man nog Sven-Bertil Taube, Peter Dahl, Forssell och Slas. och operasångaren Anders Näslund som aldrig missade en kväll på baren. Kanske är jag själv med? Nej, jag var ingen stammis men passerade väl nästan varje kväll/natt på promenaden från Kungsgatan till Gamlingen efter jobbet. Bara för att känna atmosfären. Så blev det stopp på Reisen och en öl och jazz på Stampen.
                                Det här får bli Del I, det finns mycket att berätta, men avslutas med Bror Hjorts "Kafferepet" som hälsar välkommen i entrén.
                                So long...
                                Bifogade filer

                                Comment

                                Working...
                                X