En dag i augusti, förra året, följde jag med luchur (på PES) till ett av hennes fyndställen, som ligger ute i Täby.
Hyllorna bågnade av allsköns keramik, och eftersom vi hade köat en god stund före insläpp, var det vass armbåge och hökblick som gällde.
En del rafsade ner och stoppade i sina kundkorgar allt som såg lovande ut - utan att se efter ordentligt.
Det är som det brukar - gå igenom först efteråt, syna, gallra, fråga sig själv eller andra och ställa tillbaka.
Men det är för jobbigt, tycker jag, och det är roligare att trots allt ge de där extra sekunderna som arbete åt analysmotorn i hjärnan.
Förhoppningsvis är den som en reptil, men i praktiken oftast som en seg tröglori, men i det här fallet
var det tyngd och glasyr som avgjorde saken i hård kvalitetsbedömning.
En vas, vars form direkt tilltalade och så vikten sen! Trots sin ordinära storlek väger den sju hekto.
Glasyrytan riktigt lever.
Den där vill jag fundera på! tänkte jag för mig själv, och fortsatte småplocka. Hittade ett par lovande godsaker till, och ställde mig sedan i kön.
Luchur ville absolut veta vad det var för prylar jag hade i korgen, men mitt smil sträckte sig från öra till öra, utan att öppna sig.
Vid bilen visade jag henne cirkelstämpeln, som ett slags avbrutna ringar i varandra, jag sett då och då genom åren,
och förklarade att även jag sett målade C:n efter varandra, från stort till smått, utan att riktigt förstå vem.
I likhet med många andra samlare har jag ställt tillbaka sådana märkta föremål - vilket jag idag gruvligt ångrar.
Han är berömd ute i världen, och förtjänar samma uppmärksamhet här i Sverige - med sina många tidningsartiklar och utställningar under årens lopp.
I höstas etablerades kontakt direkt med keramikern, och det blev simco som mer än stormförtjust åtog sig att prata med honom per telefon.
Han avstår från att ha e-post och internet. Han har en aktiv hemsida, som uppdateras då och då med årliga kollektioner.
Med andra ord, det är en man som valt att leva avskilt, men är ändå mycket öppen, när personkemin väl stämmer.
Tråden handlar om honom, hans rika, intressanta liv och inte minst hans skapande. Han deltar själv med långa, underhållande brev till mig och simco, och läser vad som kommer att publiceras här. Han har även gett oss tillgång till unika foton (med copyright). Hans egna alster visas, simco och inte minst jani har väntat på att få visa sina CCC-fat. Det finns säkert fler bland pesarna, som stolt också vill visa sina egna alster skapade av CCC.
Dessutom har simco mycket att berätta från sina samtal med honom, timslånga och underhållande.
Ett smakprov ur konversationen:
"Jag passade även på att beskriva vasen och Carl visste på en gång vilken jag menade.
Han blev mycket glad: "He´s got one of my 60´s pieces!" utbrast han.
Glasyren härstammar från ett urgammalt recept från Asien och vasen kunde man se på olika sätt,
"det kan vara en vas en form eller en skulptur" förklarade han.
Jag frågade om serien hade något namn, det minns han inte men han kallade den för "Pagod-style".
Låt oss presentera Carl Cunningham-Cole!
Fatet Carl håller i heter "Marbles in Space"
Titeln åsyftar till när Carl var liten och han och hans vänner plockade kastanjer som de rullade och spelade kula med.
Precis som man gjorde med de fina porslins- och glaskulor man kunde köpa i affärerna.
I dag kan man kika med fantastiska stjärnkikare upp i rymden och se liknande formationer.
Allt har ett kosmiskt samband, och alla Carls saker har en tanke, upplevelse eller filosofi bakom sig
Carl Cunningham-Cole lever i Algutsboda i Småland, där han driver sitt galleri och tillverkar sina imponerande, mästerliga pjäser, med djur och natur inpå husknuten. Det har producerats en film med honom, vilken också visats på SVT för flera år sedan.
Den är en utmärkt introduktion. Avsätt 45 minuter, sätt Dig bekvämt i fåtöljen och Du kommer att
koppla av och njuta av fantastisk keramiktillverkning, utförd av en fascinerande man som lever i nära samspel med naturen...
Klicka på bildrutan i nästa inlägg.
Hyllorna bågnade av allsköns keramik, och eftersom vi hade köat en god stund före insläpp, var det vass armbåge och hökblick som gällde.
En del rafsade ner och stoppade i sina kundkorgar allt som såg lovande ut - utan att se efter ordentligt.
Det är som det brukar - gå igenom först efteråt, syna, gallra, fråga sig själv eller andra och ställa tillbaka.
Men det är för jobbigt, tycker jag, och det är roligare att trots allt ge de där extra sekunderna som arbete åt analysmotorn i hjärnan.
Förhoppningsvis är den som en reptil, men i praktiken oftast som en seg tröglori, men i det här fallet
var det tyngd och glasyr som avgjorde saken i hård kvalitetsbedömning.
En vas, vars form direkt tilltalade och så vikten sen! Trots sin ordinära storlek väger den sju hekto.
Glasyrytan riktigt lever.
Den där vill jag fundera på! tänkte jag för mig själv, och fortsatte småplocka. Hittade ett par lovande godsaker till, och ställde mig sedan i kön.
Luchur ville absolut veta vad det var för prylar jag hade i korgen, men mitt smil sträckte sig från öra till öra, utan att öppna sig.
Vid bilen visade jag henne cirkelstämpeln, som ett slags avbrutna ringar i varandra, jag sett då och då genom åren,
och förklarade att även jag sett målade C:n efter varandra, från stort till smått, utan att riktigt förstå vem.
I likhet med många andra samlare har jag ställt tillbaka sådana märkta föremål - vilket jag idag gruvligt ångrar.
Han är berömd ute i världen, och förtjänar samma uppmärksamhet här i Sverige - med sina många tidningsartiklar och utställningar under årens lopp.
I höstas etablerades kontakt direkt med keramikern, och det blev simco som mer än stormförtjust åtog sig att prata med honom per telefon.
Han avstår från att ha e-post och internet. Han har en aktiv hemsida, som uppdateras då och då med årliga kollektioner.
Med andra ord, det är en man som valt att leva avskilt, men är ändå mycket öppen, när personkemin väl stämmer.
Tråden handlar om honom, hans rika, intressanta liv och inte minst hans skapande. Han deltar själv med långa, underhållande brev till mig och simco, och läser vad som kommer att publiceras här. Han har även gett oss tillgång till unika foton (med copyright). Hans egna alster visas, simco och inte minst jani har väntat på att få visa sina CCC-fat. Det finns säkert fler bland pesarna, som stolt också vill visa sina egna alster skapade av CCC.
Dessutom har simco mycket att berätta från sina samtal med honom, timslånga och underhållande.
Ett smakprov ur konversationen:
"Jag passade även på att beskriva vasen och Carl visste på en gång vilken jag menade.
Han blev mycket glad: "He´s got one of my 60´s pieces!" utbrast han.
Glasyren härstammar från ett urgammalt recept från Asien och vasen kunde man se på olika sätt,
"det kan vara en vas en form eller en skulptur" förklarade han.
Jag frågade om serien hade något namn, det minns han inte men han kallade den för "Pagod-style".
Låt oss presentera Carl Cunningham-Cole!
Fatet Carl håller i heter "Marbles in Space"
Titeln åsyftar till när Carl var liten och han och hans vänner plockade kastanjer som de rullade och spelade kula med.
Precis som man gjorde med de fina porslins- och glaskulor man kunde köpa i affärerna.
I dag kan man kika med fantastiska stjärnkikare upp i rymden och se liknande formationer.
Allt har ett kosmiskt samband, och alla Carls saker har en tanke, upplevelse eller filosofi bakom sig
Carl Cunningham-Cole lever i Algutsboda i Småland, där han driver sitt galleri och tillverkar sina imponerande, mästerliga pjäser, med djur och natur inpå husknuten. Det har producerats en film med honom, vilken också visats på SVT för flera år sedan.
Den är en utmärkt introduktion. Avsätt 45 minuter, sätt Dig bekvämt i fåtöljen och Du kommer att
koppla av och njuta av fantastisk keramiktillverkning, utförd av en fascinerande man som lever i nära samspel med naturen...
Klicka på bildrutan i nästa inlägg.
Comment