Ursprungligen postat av svedq
Visa inlägg
Vi låter ett stycke ur häftet "Samtal med krukmakare i Höganäs" (1960) komma till tals, även om den redan är återgiven i någon annan tråd:
"-Vi körde kanske lite för länge med det, säjer John Andersson. Då jag började resa 1932 minns jag att det var rätt mycket mattlyster med i kollektionen. När jag kom till Göteborg och visade våra prover hos ett stort varuhus, så ville inköpschefen inte ha något med mattlyster.
-Varför gör ni sånt där, sa han, kan ni inte få fram någonting sånt här istället. Och han plockade fram vaser med enfärgade glasyrer, gröna med röda öron, och sådana som hade en grön, flammig glasyr. Jag talade ju om detta, när jag kom hem.
Så försökte vi oss på den stilen. Vi gjorde faktiskt en grön glasyr och en beigefärgad och vi satte också andra kulörer på öronen.
-Det kommer jag mycket väl ihåg, infaller Sigfridsson. Året därpå var jag med dej, John, och reste. Då hade vi icke någon mattlyster med oss, men mycket av den nya sorten. Det var Wiener Werkstätte-perioden och förebilderna var sådana saker som Goldscheider och andra tillverkade i Wien och Tyskland. I kollektionen hade vi bl.a. askfat med hundar på i en tomatröd glasyr. Glasyren köpte vi förresten från tyska firmor som också var leverantörer till andra in- och utländska fabrikanter. Allt kom så att säga från samma källa så det blev icke stor skillnad på vad vi och de gjorde.
En fördel hade vi ju i den röda Kvidingeleran. Glasyrerna föll bättre ut än på den vita tyska leran, blev effektfullare och mustigare."
Ursprungligen postat av luchur
Visa inlägg
Comment