Fråga: Mina keramikfat - vad är det?

[Skröfsan]

Jag hoppas ni ljuvliga keramiknördar vill kika på mina tre fat och uttala er om var de kan härröra ifrån och ålder på dem.
Det som jag uppfattar som det äldsta först. Det ser ålderstiget ut i mina ögon, men svärtan undertill, kan det komma från att det stått på spisen?
Det andra har heller ingen signatur, men det har däremot det tredje, men eftersom jag efter att ha läst diverse trådar här vet att ni ser vem som har gjort det så låter jag er tala om det
Jag kan lika gärna lägga in en bild på min skål också för att höra var ni skulle placera den.

[Polsson]

Jag hoppas ni ljuvliga keramiknördar vill kika på mina tre fat och uttala er om var de kan härröra ifrån och ålder på dem.
Det som jag uppfattar som det äldsta först. Det ser ålderstiget ut i mina ögon, men svärtan undertill, kan det komma från att det stått på spisen?
Det andra har heller ingen signatur, men det har däremot det tredje, men eftersom jag efter att ha läst diverse trådar här vet att ni ser vem som har gjort det så låter jag er tala om det
Jag kan lika gärna lägga in en bild på min skål också för att höra var ni skulle placera den.

Hej, igen Skröfsan!

Jag börjar med det lättaste, skålen. I boken "Kakelugnsmakare och Krukmakare" av Tom möller finns en nästintill identisk lika skål tillverkad av Hans Jörgen Knudsen i Rödeled i närheten av Praestö på Själland. Hans J övertog verkstaden efter fadern Julius 1977. Med andra ord bör skålen vara tillverkad omkring 1970-talet. Tekniken att glasera kallas "vingning". Färgen är engobe, dvs färgad vitlera vilken "sprutas/droppas" på vid kanten och som sedan rinner ner mot skålens botten.

Även faten är dekorerade med engobe. Man fäste det lädertorra fatet på drejskivan och gav lagom fart. Därefter hade man ett avsågat kohorn med en gåsfjäder i ena änden, den smala, fylld med engobe. Ville man ha en ring som dekor, höll man hornet stilla samtidigt som lagom mängd engobe flöt ut, ville man ha ett zigzag-mönster gjorde man ditorörelse med handen.

På fat nummer två och tre kan du se där ringen eller zigzagen har avslutats, mött början. Var svärtan kommer ifrån, vet jag inte och om man satte ett lerfat på spisen för att tex hålla maten varm, vet jag inte heller. Inbillar mig att sprickrisk skulle föreligga. Att det första ser äldst ut, tycker även jag, men var det och de andra kommer ifrån, kan man inte säga med tanke på att dekorerna finns hos många krukmakare, standarddekor vill jag kalla den. Möjligtvis det första fatets dekor skulle kunna vara en fingervisning såtillvida att ringen är vågformad på ena sidan. Den dekoren är inte lika vanlig som de andra.

Eftersom osignerade, standardekorerade, gamla fat, är svåra att härleda, brukar jag utgå ifrån att om de är köpta i Skåne, så är de sannolikt skånska. Och är de köpta i södra Skåne så är de sannolikt därifrån. I en auktionskatalog hade de sannolikt skrivit 1800-tal på det första fatet och tidigt 1900-tal på de två andra.

[Skröfsan]

Tack Polsson!
Det var roligt att höra om hur det går till, vilket man ju alltid förundras över när det gäller hantverk och man inte besitter kunskapen.
Skålen är köpt i Diö-trakten i Småland för kanske 20 år sen, så nån hade väl varit ute och rest Jag hade faktiskt en liten skål med exakt samma mönster tidigare, men eftersom jag använder mina saker, så gick den tyvärr i kras.
Faten vet jag inte var de är köpta, men det tredje är signerat E.Lindkvist Kvidinge... apropå en annan tråd
Jag fick nog för mig att varje krukmakare kunde identifieras pga sina egenheter men det säger såklart sig själv att det fanns standardmönster som var lokala eller regionala och som många använde.
om jag ramlar över något lite mer spännande hoppas jag få återkomma!

[Polsson]

Jag fick nog för mig att varje krukmakare kunde identifieras pga sina egenheter men det säger såklart sig själv att det fanns standardmönster som var lokala eller regionala och som många använde.
om jag ramlar över något lite mer spännande hoppas jag få återkomma!

Om krukmakaren var solo i sin verkstad, är det sannolikt lättare att se egenheter i dekoren, men med tanke på verkstäder som hade en eller flera anställda, tex vandrande gesäller, hade ju de sina egna drejsken och sina egna specialiteter. Just därför kan man se "typiska" småländska dekorer i Skåne och tvärtom o.s.v.

Bilden: Drejsken från verkstad i Trelleborg. Skenen användes till att ge lergodset olika profiler på kant, botten o.s.v. Foto: Y Moritz Trelleborgs museum

[Skröfsan]

Polsson, har du också verkstad i Trelleborg?

[Polsson]

Polsson, har du också verkstad i Trelleborg?

Svar: Nej! Jag befinner mig på lärlingstadiet som krukmakare sedan 1968 - sporadisk hobbydrejare.

[Skröfsan]

Svar: Nej! Jag befinner mig på lärlingstadiet som krukmakare sedan 1968 - sporadisk hobbydrejare.

Annars hade jag gjort en utflykt till din verkstad också

[Polsson]

Annars hade jag gjort en utflykt till din verkstad också

Då hade du naturligtvis varit välkomen.