Knäck den här om ni kan!

[Emil Brannstrom]

Hej!

Hittade en rolig vas idag som jag inte blir klok på. Tung med tanke på hur tunt glaset är och konstig puntel. Dessutom ligger färgen inuti glaset, inte som över- eller underfång. Samtidigt så är färgen inte slipad eller "manipulerad", så det är ju inget graalglas. Ytan känns lite "fet" eller lite som siden (vet inte hur jag ska förklara), inte som på ett vanligt modernt konstglas iaf. Visade vasen för Bo Knutsson Junior, men han kunde inte säga nåt. Vad tror ni om den?

MvH
Emil

[Hirvi]

Vad har den för storlek,
ser ingen puntel i botten,
är inte mynningskanten slipad,
är den inte doppad i syrabad, syramatterad.
Hirvi

[Emil Brannstrom]

Vad har den för storlek,
ser ingen puntel i botten,
är inte mynningskanten slipad,
är den inte doppad i syrabad, syramatterad.
Hirvi

Tack för svar, Hirvi! Den är 18cm hög. Jag och Fredrik försökte lista ut hur den är tillverkad och det borde vara så att punteln satt där mynningen är nu, men kanten är inte slipad. Om du tittar noga så syns det att färgskiktet slutar en liten snutt innan foten tar slut, men även strax före mynningen (inte för att jag vet vad det innebär, men det är bara en observation). Den kanske är syramatterad, ytan påminner lite om den på tidiga graalar.

MvH
Emil

[Rebello]

. . . ja, och de tidigaste graalarna, från 1916, de var syramatterade - se t ex Graal nr 1 i Orreforsmuseet och några i Agnes Hellners samling.

Du menar väl att glasblåsarpipan med sin navel (inte punteln) har suttit ovanom där mynningskanten är - och att mynningskanten är sprängd och kantslipad.

[Emil Brannstrom]

Den jag höll i var från 1917, men den ytan var mattare än den på min vas. Däremot har min vas samma tyngd som den tidiga Graalen. Observera att jag inte tror att min vas har något med Graalar att göra.

Ja, fast kanten på mynningen är inte slipad.


MvH
Emil

[Rebello]

Om kanten värms i gaslåga efter sprängning och kantslipningen, så ser den inte slipad ut.

Det här brännvinsglaset från Orrefors 1920-tal, det är inte puntlat i botten.
Kanten är sprängd och slipad och sedan invärmd så att den ser nästan ut som om den vore driven. Mynnnskanten är lite anlöpt i färgen som resultat av värmningen i gaslågan.

[Emil Brannstrom]

Ja, jag tänkte också att den kunde varit eldpolerad...Å andra sidan sett, hur vanligt är det på hyttglas? Jag vet att det görs på pressglas, men det låter lite bakvänt på en sådan här vas...

[Emil Brannstrom]

En bild till

[Hirvi]

Ja då vet vi storleken, tycker du ytan är lite fet så är den syramatterad,
punteln kan inte suttit i mynningen, där har pipan suttit som den blåstes med,
ser ingen puntel i botten, så då borde dom haft en fotklämma istället för puntel
när dom klippte upp och drev ut mynningen.

Förstaposten ser ju ut att vara rullad i lila färgkross och övervärmd
sedan ett lager klarglas över,
foten kan ju ha blåsts ut till viss del i formen, den kan ju ha värmts
ytterligare efter dom gick ur formen och drivits ut till full storlek.
Hirvi

[Rebello]

Ja, jag tänkte också att den kunde varit eldpolerad...Å andra sidan sett, hur vanligt är det på hyttglas? Jag vet att det görs på pressglas, men det låter lite bakvänt på en sådan här vas...

Varför inte eldpolera en sådan här vas som har gjorts i ett svep, sittande på pipan - och då man får ta till metoden med sprängd kant. Sedan eldpolera för att jämna till kanten.

Jag såg att man gjorde så på 1940-talets Strömbergshyttan på diverse servisglas (och där gjorde man inte något pressglas).
T.ex. på dessa bifogade som har mjuk och munvänlig kant.

Beträffande mönstret, så har det väl gjorts t ex genom att välsa in färgade glassträngar i posten i det heta arbetet (och som du säger inte i ett rumsvarmt mellanskede, som i graalmetoderna).