Kakelugnar

[Gideon]

Tack för hjälpen, Polsson och Fredriksdal blev ju en fin avrundning på Helsingborgsbesöket. Nån gång får stanna till, om tillfälle gives.

Texten nedan, tänkte jag egentligen öppna som ny tråd, eftersom den inte innehåller några bilder, utan är bara just informativ - men vid närmare eftertanke passar den ändå in här.
Vi har värmeplåga just nu, men det kanske är en mindre plåga att sitta och läsa istället?

Häromdagen fann jag den här boken "På kant med samhället - Om ´löst folks´ tillvaro på 1880-talet" utgiven 1984, av författaren Svante Jakobsson (1908-1996) och distribuerad av Almqvst & Wiksell International.
Den är mycket intressant att läsa, även om en del fakta och statistik kan vara knastertorr, men i helhetsbilden får man en bra uppfattning om hur de "oordentliga" tillvaratogs.
Här har jag plockat ut fem personer, som har direkt anknytning till kakelugnsmakeriyrket, och kompletterat med upplysningar ur Sveriges befolkning 1890 och 1900.

Men vi läser först vad det står på baksidan av boken:
"Av vad slags människor kunde för hundra år sedan kollektivet "löst folk", d.v.s. försvarslösa personer och lösdrivare bestå?
Den frågan har i denna bok dess författare sökt besvara. Han har därvid begränsat sig till drygt 200 personer (180 män och 26 kvinnor), vilka i Uppsala stad och län under 1800-talet underkastats de för försvarslöshet, bettleri och lösdrivare gällande bestämmelserna. Genom att begagna sig av unikt material, bestående av stadsfiskalens i Uppsala förhörsprotokoll samt notiser i tidningen Polisunderättelser och i fångjournaler har författaren åstadkommit ett hundratal "mini-biografier" och ytterligare ett hundratal sammanställningar, grundade på notiser i Polisunderättelser. Bearbetningen av dessa redogörelser har möjliggjort besked rörande ålder, geografisk härkomst, ålder då föräldrahemmet lämnades för utträde i arbetslivet, faders och ogift moders yrke, egen första anställning och senare sysselsättningar samt frekvensen av påföljder av lösdriveri etc. ävensom av bestraffningar för brott. I ett särskilt kapitel ges bilder av tvångsarbetsdömda mäns tillvaro under uttjänandet av ådömd arbetstid vid kronoarbetskompaniet i Vaxholm."

De fem exemplen är tagna från ett årtionde på artonhundratalets slut, och begränsar sig till Uppsala. I övriga landet fanns säkerligen många fler motsvarande fall, och som bekant fick gesäller vandra till nya arbetsplatser för att skaffa sig meriter och mer erfarenhet. Andra hade kanske fått sluta av olika orsaker och söka sig nya arbeten. De flesta var skötsamma, andra mer oturliga eller helt enkelt begivna på annat än de skulle göra.

KB = Kongl. Maj:ts Befattningshavande (nuv. länsstyrelse)
ÖSE = Öfver-Ståthållare-Embetet

101 Kakelugnsmak.-arb. J.A.A., f. 1855 i Alunda (Upps.l.).

1882 aug.: häktad i Södertälje för lösdriveri och obeh. kringstr. o. införp. t. KB;
1884 juli: häktad i Sthlm för lösdriveri o. överl. t. KB i Uppsala, där ådömd 4 dag. fängelse vid vatten och bröd;
1885 febr.: anhållen i Västerås o. överl. t . KB;
1886 juli: varnad för lösdriveri av stadsfiskalen i Sthlm.
Hemort: 1882-85 Uppsala, 1886 Sthlm.
Faderns yrke: dräng

1890
Alvén, Johan Arvid
Kakelarbet.
f. 1855 i Alunda (Uppsala län, Uppland)
Ogift man, ensam i familjen
Atle
Uppsala (Uppsala län, Uppland)
Födelseort i källan: Alunda

1900
Återfinns inte alls.

----------------------------------------------------------

105 Kakelugnsmak.-arb. C.A.B., f. 1862 i Karlstad.

1884 febr.: häktad för bettlande i Föglö s:n, införp. t. KB i Söderm.l.;
1887 febr.: av stadsfiskalen i Uppsala för lösdriveri införp. t. länsfängelset; av KB efter förhör ställd på fri fot;
1888 april: varnad för lösdriveri av stadsfisk. i Uppsala.
Hemort: Sthlm
Faderns yrke: fältjägare o. korpral.

1890
Bengtsson, Karl August
Kakelugnsmakare
f. 1862 i Karlstad (Värmlands län, Värmland)
Gift man, far i familjen
Töreboda Järnvägsstation köpingslikt område Borrebodagatan
Björkäng (Skaraborgs län, Västergötland)
Födelseort i källan: Karlstad

1900
Bengtsson, Karl August
Kakelugnsmakare
f. 1862 i Karlstad (Värmlands län, Värmland)
Gift man, far i familjen
Ö:a Strömsborg
Örebro (Örebro län, Närke)
Födelseort i källan: Karlstad Värmlands län

----------------------------------------------------------

115 Kakelugnsm.ges. J.C., f. 1862 i Fellingsbro (Örebro l.).

1879 dec.: häktad i Gävle för lösdriveri;
1882 juli: anhållen i Västerås för obeh. kringstr.; införp. t. KB;
1885 maj: häktad i Uppsala såsom försvarslös, överl. t. KB, avsänd t. ÖSE 9/5;
1889 nov.: varnad av stadsfiskalen i Sala.
Hemort: Sthlm

Återfinns ej med säkerhet 1890 och 1900, (då två lika J.C. finns i helt andra yrken såsom torpare eller hjelpsmed/smed).

----------------------------------------------------------

190 Kakelugnsmak.ges. F.O.S., f. 1861 i Sthlm.

1882 sept.: häktad i Västervik för bettlande, överl. t. KB;
1884 febr.: häktad av stadsfiskalen i Uppsala för bettlande o. obeh. kringstr., av KB avsänd t. ÖSE;
1885 nov.: anhållen i Västerås för lösdriveri, överl. t. KB;
Samma år i aug. häktad i Nyköping för lösdriveri och obeh. kringstr., överl. t. KB.
Hemort: Sthlm.

1890
möjligen
Svensson, Otto Ferdinand
Arb.
f. 1861 i Stockholm (Stockholms stad)
Ogift man, ensam i familjen
Af de å ransakningsfängelset den 1/1 91 intagne personer
Sankt Nikolai (Stockholms stad, Uppland)
Kyrkobokföringsort: Rödeby Blekinge
Födelseort i källan: St.

1900
Återfinns inte alls.

----------------------------------------------------------

203 Kakelugnsmak.ges. C.W. f. 1830 (föd.ort ej ang.).

1883 jan.: anhållen i Fogdö s:n för bettlande o. obeh. kringstr., överl. t. KB i Söderm.l.;
1884 dec.: häktad i Uppsala för fylleri o. bettlande, av KB därst. avsänd t. ÖSE i jan. 1885;
1886 sept.: varnad av poliskammaren i Göteborg;
1889 sept.: dito av stadsfiskalen i Uppsala.
Hemort: Uppsala

Återfinns inte alls 1890 och 1900 med initialerna C.W. (alt. C.V, K.W., K.V.) i kakelbranschen.

----------------------------------------------------------

Av de fem, blev det till synes endast Karl August Bengtsson, som fick ordning på sitt liv. Han gifte sig med Kristina Johansdotter och fick med henne två flickor och två pojkar under 1890-talet.

Ni kommer ihåg det sorgliga slutet för Norrtälje kakelfabrik? Den eldfängde Anders Petter Andersson blev dömd till straffarbete under 2 år och 6 månader, samt 3 års förlust "af medborgerligt förtroende", sedan han utstått straffet.
Friska gärna upp minnet här: http://www.precisensan.com/antikforu...ad.php?t=20444

Han och andra tvångarbetsdömda, hade det inte roligt, och för att göra denna historieblänkare kort, avslutar vi med en avskrift ur samma bok, om vad fångarna hade att vänta sig som veckomatsedel per halvår.

Utspisningen

Vid uppställning till mat skulle varje karl medtaga sked och bröd. Bröd utdelades - oklart hur ofta - av korpralerna. Brödet och skedarna förvarades mellan måltiderna "i manskapets skrin". Tystnad skulle iakttagas under måltiden. var och en skulle sitta kvar på sin plats till dess alla ätit och vakthavande underofficeren kommenderat "Res upp!".
I matsalen skulle utspisningsstaten vara uppsatt. Menade sig någon inte fått "hvad af Kronan bestås, eller hafva giltigt skäl till klagomål öfver proviantens beskaffenhet" ägde han rätt att hövligt framföra sitt klagomål till daghavande underofficeren. Den som framställde obefogad klagan eller som framförde klagomål ohövligt eller otillbörligt straffades.

Förutom huvudmålet, middagen, åts antingen frukost eller kvällsmål. Maträtterna bestämdes av den av Kungl. Maj:t fastställda utspisningsstaten och fångvårdsstyrelsens bestämmelser till iakttagande vid dess tillämpning.
Till middagen serverades

oktober - mars
måndag: avredd fläskvälling; sill eller strömming, potatis
tisdag: avredd köttsoppa m. korngryn
onsdag: avredd ärtsoppa
torsdag: avredd fläskvälling; sill eller strömming, potatis
fredag: avredd ärtsoppa
lördag: avredd köttsoppa; soppkött, potatis
söndag: avredd ärtsoppa

april - september
måndag: avredd fläskvälling; sill eller strömming, ärtmos
tisdag: avredd köttsoppa m. korngryn
onsdag: avredd fläsksoppa m. korngryn
torsdag: avredd fläskvälling; sill eller strömming, ärtmos
fredag: avredd ärtsoppa
lördag: avredd köttsoppa m. korngryn
söndag: avredd ärtsoppa

Fläskvällingen kryddades med peppar eller ingefära, likaså sommartidens onsdagssoppa. Tisdagssoppan (sommartid även lördagssoppa) erhöll tillsats av grönsaker, t.ex. persia, purjo och selleri. Mängden soppa per man bestämdes till 1 á 1 1/3 liter.

Frukosten eller kvällsmålet bestod av omväxlande rågmjölsgröt och korngrynsgröt jämte 0,3 liter mjölk. Den dagliga brödransonen uppgick till 850 gram mjukt bröd, bakat antingen av enbart sammanmalet rågmjöl eller av minst hälften rågmjöl samt korn- eller havremjöl.
För den som i cell avtjänade disciplinstraff utan arbete var ransonen bröd endast 420 gram.
Åtgången av salt var beräknad till 17 gram per dag och man, att användas i de på färskt kött kokade sopporna, vid grötkokningen och vid annan mattillredning- Om mjölk inte kunde anskaffas utan alltför hög kostnad finge dagportionen, 0,3 liter utbytas mot 13 gram smör.

En särskild sjukutspisningsstat var också fastställd. Endast i den förekom svagdricka till en mängd av 1 liter per dag vid helportion. Svagdricka användes 'ven som "gröt-dopp".

Matkostnaden per man och dag varierade 1884-1888 mellan 31 och 35 öre.
Den enda tillåtna och till begagnande utlämnade "servispersedeln" var skeden, som säkert var tillräcklig för inmundigande av dessa maträtter, om ibland några fingrar även användes. Potatisen, 0,9 liter per man, åts sannolikt utan att skalas.

[Lars M]

I en bok fann jag ett löst papper "Falkenberg - Kakelugnarnas stas". Inget ursprung eller författare. Baksidan med engelsk text. Möjligen hämtat från Ernst Walerius bok om Pottemakare mm i Falkenberg. Eftersom det är svårt att läsa, skriver jag ut texten.

"Storhetstiden när staden hade tjugo kakelugnsnmakare.

De första svenska kakelugnarna importerades och först i slutet av 1600-talet bildade de svenska kakelugnsmakarna ett eget skrå, Kakelugns- och Krukmakarämbetet. Vid mitten av 1800-talet växte befolkningen snabbt och inflyttningen till städerna accelererade. Det gav grogrund för regelrätta kakelugnsfabriker, och även om de fabrikstillverkade ugnarna också var vackra, försvann en del av den individuella hantverkarskickligheten som var så kännetecknande för t ex Falkenbergsugnarna.
Här följer en förteckning över kakelugnsmakarna i Falkenberg från 1700-1846.

1700-talet: Johan Friedrich Rost 1740
Jöns Granbeck 1750
P. Granbeck 1794
Hans Törngren1794
Nils Lundström 1794
Olof Lundström 1794
P Falk 1794
1800-talet: Johan Emanuel Sjöholm 1807
Johan Isac Sjöholm 1844
Erik Zetterström 1820
Bengt A Törngren 1820
Sven Törngren 1825
L A Lundström 1820
N J Lundström 1830
Gustaf J Lundström 1841
Olof Anton Lundström 1846
Olaus Nyman 1824
C Ferdinand Behm 1846
Nils Sahlberg 1846

Årtalen anger det år kakelugnsmakarna blev mästare. Eftersom Falkenberg inte hade ett eget kakelugnsmakarämbete måste gesälller utnämnas i Stockholm. Falkenbergs kakelugnsmakare for till Stockholm och utförde sitt gesällprov, som innebar att tillverka och mura en kakelugn.
Följaktligen kunde de blivande gesällerna från Falkenberg tidigt tillägna sig den revolutionernda förbättring som Cronstedt och Wrede, bosatta i Stockholm, kommit på. Nämligen att fördröja värmens avgång i skorstenen genom att leda röken i kanaler upp och ned i kakelugnen."

[Obeslutsam]

Ja det är riktigt vackert och man får väl tacka Arts of craft rörelsen att kakel blev populärt åter under 1800-talet.

[Polsson]

Lösdriveri och bettleri

--------------------------------------------------------------------------------
Tack för hjälpen, Polsson och Fredriksdal blev ju en fin avrundning på Helsingborgsbesöket. Nån gång får stanna till, om tillfälle gives.

Tack själv för förtroendet att göra en kulturhistorisk insats, Gideon. Precis som du skriver fick jag en fin avrundning inte bara genom Fredriksdal utan även Wallåkra.

Hittade lite text, speciellt det som är blått, gällande din rubrik ovan.




Humanistdagarna 1998
Sammandrag av Humanistdagarna 1998
--------------------------------------------------------------------------------

Fredrik Hammar
--------------------------------------------------------------------------------

Gesällernas fotspår över ett gränslöst Europa
Skråväsendet etablerades under 11-1200-talen i Europa. Målet var att värna hantverkarnas privilegier. I Sverige dateras de från 1300-talets mitt. Till hantverkarämbetet tillhörde mästarna, gesällerna och lärgossarna. Mästarna var organiserade i ämbetet, gesällerna i gesällskap. Lärgossarna stod under beskydd av mästarna så även gesällskapet. Skråets uppgifter var bl a: yrkes-, sjuk, begravnings-, rättsliga och socialaverksamheter. Det avskaffades 1846. Gesällskapen är kända sedan medeltiden. Rika gesällskap ägde egna fastigheter. Skråväsendets internationella karaktär gjorde att det närmast kunde liknas med ett internationellt brödraskap. Medlemskapet var obligatoriskt.
Vandringstvånget i 1621 års General Embetes Skrå stagade tre år. Traditionerna varierade. I 1669 års förordning togs tvånget bort, men den var så bindande att gesällerna inte utan mycket goda skäl underlät sig att vandra. Den befordrade yrkeskunskaperna och erbjöd tillfällen till nya kontakter.

Gesällen skulle arbeta en tid hos sin läromästare innan respass kunde erhållas, ämbetspasset verifierade att han var välaktad och rekommenderad av ämbetet. Före avresan skulle örtgesällen meddela gruss och geleit. Skänken fick inte glömmas. När gesällen hade fått sitt gruss, geleit, sin tärepenning och lämnat staden, kunde vandringen påbörjas.

När gesäller möttes, sökte de med frågor och lösenord, utröna om de tillhörde samma hantverk. I staden gick de till härbärget där bud sändes efter örtgesällen för omskådning, dvs söka arbete. Saknades härbärge fick en mästare sköta omskådningen. Denna enligt yrket speciella ritual var då gesällen återgav sitt gruss och svarade på rituella frågor, legitimerade gesällen. Fanns arbete fick de stanna, om inte fick de lämna staden och vandra vidare. Mästaren försåg då gesällen med en skänk eller tärepenning. Vandringen genomfördes till fots. Klädseln var viktig, en gesäll skulle vara prydlig. I ränseln förvarades verktyg, gesällbrev, pass och betyg.

De utländska gesällerna i Sverige kom främst från Europas tysktalande områden. Sveriges stormaktsstatus beredde väg för utländska hantverkare. Invandringen var viktig för det svenska hantverket. Under 1700-talet ökade det svenska intresset för Centraleuropa medan Västeuropa, som hade en annan näringslagstiftning och gesällutbildning, inte besöktes lika ofta. Vandringarna gick vanligtvis via Danmark ner till Hamburg och Lübeck. Härifrån kan man utläsa två huvudriktningar. En västerut ner längs Rhen. Gesällerna var unga när de påbörjade sina vandring, men ändå vuxna när det gäller världsåskådning, och sin lutheranska kristendomssyn.

I början av 1800-talet debatterades skråväsendets avveckling, gesällernas förmåner och vandringar utsattes samtidigt för kritik. Det påstods att gesällerna hade för stor frihet och vandringarna kopplades ihop med kriminalitet och dåligt leverne. Försök att begränsa vandringarna gjordes. En ny gesällordning tillkom 1844, med en obligatorisk gesällbok, i vilken arbetsgivaren skulle skriva in sina intyg, färdväg mm. Gesällernas ställning började svikta. Industrialismen krävde nya krav på disciplinerat arbete och arbetsdelning. Samhälleliga förändringar och grundandet av yrkesskolor bidrog också till att vandringarnas betydelse minskade, men trots detta förlorade inte de helt sin betydelse förrän i början av 1900-talet.

--------------------------------------------------------------------------------

Lunds universitet
Webmaster@info.lu.se
1998-04-23

[Gideon]

En mycket bra inflkning, Polsson.
Den komprimerar den myckna text som finns att läsa i otal uppsatser, berättelser, anteckningar och referat i arkiv och böcker.
Men vi har en skatt att ösa ur dem, om man bara orkar läsa och sålla fram livsöden hos lerfolket. Det är något som kommer, i takt med att digitaliseringen underlättar forskning i framtiden.
Tänk Dig det själv - att fysiskt ta sig till stora och små arkiv på olika håll och öppna dammiga luntor och böcker, är något som ter sig overkligt för forskarna om ett par generationer.
Grunden är dock lagd, tack vare eldsjälar som Ellen Raphael, Ernst Walerius och otal många andra.
Att absolut inte att förglömma, är alla de hundratals människor genom åren, som med eller utan lön, dragit sitt strå till stacken med att läsa svårtolkade texter och överföra dem som data. Det är en enorm, inneboende drivkraft att ödmjukt vara tacksam inför.

Ett sista tillägg, ur samma bok jag använt, visar samhällets definition, i lagens mening, på "löst folk" - vilka skulle hållas i tukt och förmaning. Synen var lika, oavsett om man var en slarver på gesällvandringen till nästa arbetsplats eller en verklig brottsling.
Detta får bidra som pusselbit till helhetsbilden av den del av lerfolket, som i ungdomligt oförstånd eller oförbätterligt inte skötte sig.

Vi fortsätter tråden med bilder på udda, vackra och vanliga kakelugnar och förhoppningsvis belagda tillverkare, såtillvida inte nya, spännande infallsvinklar uppdagas i "dream team work".

--------------------------------------------------------------------

De, som skulle enligt lagen behandlas som lösdrivare, var av två slag.
Till det ena slaget hörde, enkelt uttryckt, medellösa sysslolösa kringstrykare, till det andra medellösa, vrångsinta och samhällsvådliga lättingar.
Enlig terminologin i 1 § lösdrivarelagen, första punkten, räknas till det första slaget var och en, "som sysslolös stryker omkring från ort till annan utan medel till sitt uppehälle", såvida "ej omständigheterna ådagalägga, att han söker arbete". Dessa är luffarna, vagabonderna.
Till den andra gruppen räknar lagens 1 §, andra punkten, envar, "hvilken eljest, utan att ega medel till sitt uppehälle, underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja sig och tillika förer ett sådant lefnadssätt, att våda deraf uppstår för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet". Där förväntar man sig att finna allsköns "bovar", främst tjuvar och rånare, samt skojare av det mindre formatet.

[Polsson]

Gesällboken som kom 1844 var inte populär bland krukmakare. Första gången jag såg en sådan förundrade jag mig över varför följande text fanns i boken: "Gesällbok om 40 sidor" Förklaringen läste jag mig till sedermera. Det var för att innehavaren inte skulle kunna riva av ett blad, tex ett negativt arbetsbetyg. Dessutom var det så, att gesällen alltid var tvungen att ha boken med sig varvid vilken myndighetsperson som helst hade rätt att skriva i den.
Om gesällen tex var ohövlig, berusad eller visade annat negativ bettende, kunde detta noteras i boken.

I och med boken upphörde kravet på att vandringarna skulle ske till fots. Under förutsättning att det fanns plats, hade gesällerna rätt att åka med den tidens kommunikationer. I det fallet tror jag inte att man ville vara hygglig mot gesällerna utan iställer var det nog så att man ville inte ha dem vandrande på vägarna.

Två år efter bokens tillkomst, 1846, upphörde skråordningen delvis och definitivt 1864 .

En mycket bra inflkning, Polsson.
Vi fortsätter tråden med bilder på udda, vackra och vanliga kakelugnar och förhoppningsvis belagda tillverkare, såtillvida inte nya, spännande infallsvinklar uppdagas i "dream team work". ]

Tack för det, Gideon! Jag instämmer till fullo med din röda text.

[Rosa]

Bläddrade i tidskriften Gård och torp eller om det var Gods och gårdar när vi var i Nora. Den här annonsen kunde jag inte låta bli att fotografera.

Lite om Jakob Fugger: http://sv.wikipedia.org/wiki/Jacob_Fugger

[Polsson]

Bläddrade i tidskriften Gård och torp eller om det var Gods och gårdar när vi var i Nora. Den här annonsen kunde jag inte låta bli att fotografera.

Lite om Jakob Fugger: http://sv.wikipedia.org/wiki/Jacob_Fugger

Vilken tur att du bläddrade i tidskriften Gård, Rosa! Annars hade jag inte haft en aning om Fugger också hade jag dessutom inte fått se den vackra kakelugnen.

Gideon hade så rätt så när han skrev "dream team work".

Gällande ny gesällbok i mitt tidigare inlägg, kom jag på att jag kunde fotografera sidan gällande "Gesällbok om 40 sidor". Lite suddigt, men går att läsa hoppas jag.

Gesällen Olof Malmberg utbildades hos kakelugnsmakare Johannes Persson i Trelleborg (han på bilden). Efter gesällbrevet 1889, arbetade han på olika verkstäder i Trelleborg till 1894 då han tog anställning som ölutkörare vid Trelleborgs Bryggeri som startade samma år. Arbetsintyget står på en av gesällbokens 40 sidor.

[Bengt H.]

Under veckan har jag varit på jakt efter kakelugnar att fotografera.
Denna något annorlunda plåtbeklädda "kakelugn" hittade jag i en gammal skolbyggnad.
Den används fortfarande för uppvärmning av lokalen vid olika bysammankomster, och skall då väl fylla sin uppgift. Värmen skall finnas kvar gott och väl ett dygn efter eldning.
Ugnen är tillverkad av Nils Georg Nilsson, som föddes 1862 i Ödsmål, Göteb. & Bohus län.
Han kom 1890 till Östersund och då till en anställning hos Olof Frank. Så småningom blev han egen mästare, och då konstruerade han den plåtklädda ugnen som i första hand användes i stora lokaler som skolor och regementsbyggnader.
Skolan byggdes 1908, och detta bör vara en av Nilssons sista ugnar eftersom han avled 1909.
Nilsson söner tog namnet Berghagen, och Robert blev en känd arkitekt. Nils, som blev tandläkare, kanske mest blev känd som far till Lars.

[Gideon]

Den Nilssonugnen, kan man verkligen säga vara udda, Bengt H.
Nils Georg var ju kakelugnsmakare till yrket, så vad fick honom att välja plåt till omfattningen?