Tema: Kakelugnar

[Polsson]

Har alltid varit förtjust i kakelugnar, men är inte ägare till någon, fast under tre års tid hyrde familjen en omodern lägenhet i Kalmar i vilken en vit rundugn stoltserade i sovrumshörnan. Eftersom lägenhetens båda längdsidor och den ena breddsidan var ytterväggar med dålig isolering, kunde det bli kallt under vintern. För att råda bot på kylan började jag elda i ugnen, men all rök från initialeldningen invaderade sovrummet varvid försöket fick avbrytas. När detta påtalades för husvärden, log han. Ugnen var "proppad" dvs oeldningsbar.

Trots denna händelse, stannar jag fortfarande upp när jag ser en ugn, och om kameran är med kan jag inte låta bli att ta en bild. Att ett toalettbesök kan ha såväl positiva som negativa (se Stenbäckstråden) följder, är jag ett levande bevis på. Var i Vellinge i veckan där studenterna tjoade och tjimmade, blev nödig, gick in på Vellinge Gästgiveri och lånade toaletten och såg dessa vackra ugnar, en rundugn och en flatugn, i två av rummen.

Med tanke på att de står i hörnan, kommer jag att tänka på följande historia:
-Fryser du?
-Ja!
-Gå då och ställ dig i hörnan.
-Varför det?
-Jo. där är 90 grader!

Kanske finns det fler kakelugnsentusiaster på PES?

[bengan45]

Kanske finns det fler kakelugnsentusiaster på PES?

Ja, jag...

http://keramik.hoganas.nu/

[Kim von Platen]

Hallå Pålle,
Visst gillar vi kakelugnar och jag lärde tidigt konsten att elda och hålla jämn värme. Inte så himla lätt (när båda jobbar hela dagen och halva natten).

När min fru och jag flyttade till Gamla Stan 1962 visste vi inte så mycket om kakelugnar,
men vintertid blev det svinkallt under takåsarna. Man tvingades elda. På vårkanten hängde jag med Vera Siöcrona (legendarisk profil och eldsjäl som faktiskt räddade gamlingen från att rivas, eller hur Gideon?).
Vi stog utanför Finska kyrkan där flinka arbetare höll på att forsla bort kakelugnar för vidare transport till slott och herresäten. Vera var inte eld och lågor.

Alla kakelugnar är snart borta och blir statyer hos nyrika finansvalpar, skrek hon högt..
- Nja, vi har fyra, invände jag..
Var bor du undrade hon..
- Stora Nygatan 31...
Blixtsnabbt kom repliken: Högst upp...den blåvita i vardagsrummet är inte Marieberg utan Rörstrand.

Nu har vi flyttat till en mindre kvart i samma kvarter och de enda bilderna jag har är en PDF sedan bildgalleriet kraschat. Kan kanske göra en utskrift och plåta kakelugnarna, dom är verkligen värda att dokumenteras.

So long... vi skall elda på.

PS. Dina kakelugnar från Vellinge ser ut att vara från förra sekelskiftet, fina med sina mörka jordnära färger.

[Polsson]

Ja, jag...

http://keramik.hoganas.nu/

Tackar för sidan, bengan 45. Så lärde man sig något nytt även idag.

Hallå Pålle,
Visst gillar vi kakelugnar och jag lärde tidigt konsten att elda och hålla jämn värme. Inte så himla lätt (när båda jobbar hela dagen och halva natten).

Nu har vi flyttat till en mindre kvart i samma kvarter och de enda bilderna jag har är en PDF sedan bildgalleriet kraschat. Kan kanske göra en utskrift och plåta kakelugnarna, dom är verkligen värda att dokumenteras.

So long... vi skall elda på.

PS. Dina kakelugnar från Vellinge ser ut att vara från förra sekelskiftet, fina med sina mörka jordnära färger.

Läste någonstans att när pigornas och hembiträdenas tid var förbi, fick man övergå till annan värmekälla eftersom ingen kunde elda under dagen.

Jag ser fram emot dina ugnar. Utan att vara expert, instämmer jag i din tidsangivelse på Vellinge-ugnarna.

Norra Vrams prästgård vilken är återbyggd på Kulturen i Lund inhyser bland mycket intressant denna koppargröna kakelugn.

[Gideon]

Kanske finns det fler kakelugnsentusiaster på PES?

A jo, lindrigt sagt har jag blivit det på de senaste åren, och det är oundvikligt när det grävs allt djupare i kulturlagren av den keramik krukmakarna (läs kakelugnsmakarna) lämnat efter sig.
Som om det inte vore nog.

Fint upplagd sida, bengan45! Finns det inte fler att förlora sig i?

Visar ett, tyvärr från början oskarpt, interiörsfoto som kanske farfar tagit, då familjen bodde på Rörstrandsgatan 56 B i Stockholm, under åren 1911-23.
Det är ett tidsdokument över hur kakelugnen kunde samsas med "tung" inredning.
I förbigående sagt, hänger väggtallrikar från Gustavsberg med motiv av svenska arméns uniformer, och en skulptur i kanske parian, ses i hyllan i form av Jeanne d´Arc av Henri Chapu (1833-91).

[Bengt H.]

Visst är det roligt och intressant med en tråd om kakelugnar.

Jag håller själv på med att försöka få fram uppgifter om kakelugnsmakare som varit verksamma i Jämtlands län, och då i huvudsak i Östersund.
Massor av namn har det blivit och även några som kan kallas fabriker.
Hos Olof Frank t.ex. tillverkades det under 1870- och 1880-talen årligen ca. 60 - 70 kakelugnar och 700 - 800 stenkärl (hushållsgods som krukor och fat) samt även blomkrukor och naturligtvis lergökar..
Tyvärr har jag inte hittat något föremål eller kakelugn från verkstaden.
I sommar skall jag i alla fall få möjlighet att fotografera en kruka tillverkad av en annan 1800-tals mästare från trakten.

[Polsson]

Visst är det roligt och intressant med en tråd om kakelugnar.

Jag håller själv på med att försöka få fram uppgifter om kakelugnsmakare som varit verksamma i Jämtlands län, och då i huvudsak i Östersund.
Massor av namn har det blivit och även några som kan kallas fabriker.
Hos Olof Frank t.ex. tillverkades det under 1870- och 1880-talen årligen ca. 60 - 70 kakelugnar och 700 - 800 stenkärl (hushållsgods som krukor och fat) samt även blomkrukor och naturligtvis lergökar..
Tyvärr har jag inte hittat något föremål eller kakelugn från verkstaden.
I sommar skall jag i alla fall få möjlighet att fotografera en kruka tillverkad av en annan 1800-tals mästare från trakten.

Lycka till, Bengt H, med din forskning. Roligare kan man knappast ha, tycker jag. Väntar med spänning på krukan.

[Lars M]

Hellsunds Kakelugnsmakeri i Varberg

I Varbergs Museums Årsbok från 1971 finns en artikel av Ruth Sander, Oslo, som handlar om Hellsunds kakelugnstillverkning i Varberg. Hon beskriver fyra generationer (och sex personer), som verkade inom kakelugnsmakaryrket från slutet av 1700-talet till slutet av 1920-talet. Jag visar ett antal bilder som finns i artikeln. I Varbergs museums magasin finns förvarat formar, verktyg mm samt den miniatyrkakelugn som var "skylt" utanför verkstaden. Se bild längst ner till höger. Jag har tagit några bilder som visar tydligare. Vad som förvarades i mästarlådan vet jag inte men tre nycklar krävdes det tydligen......
Om någon skulle vilja ha artkeln kan jag försöka ordna det.

[Bengt H.]

Tack för uppmuntran, Polsson.
Visst är det roligt, men tidödande. I alla fall för en amatör om mig.
Internet är ju till bra hjälp. Bl.a. då de arkiv som det mot avgift går att komma åt genom SVAR. Där finns ju kyrkböckerna med bl.a. husförhörslängderna och de olika folkräkningarna samt inte minst fabriksberättelser.

Kul med bilder från årsboken och av miniatyrkakelugnen på museet.
Tack för det, Lars.

[Gideon]

Kakelugnsforskarna blir alltfler och det är glädjande!
Ser verkligen fram emot det färdiga resultatet, Bengt H.

Artikeln blev jag mycket intresserad av, Lars M, så jag sonderade terrängen lite först, och hittade ett exemplar på Bokbörsen. Tack!

Den här recensionen av boken "Den svenska kakelugnen" av Susanna Scherman är bra skriven av Margareta Cramér. En bok, som närmast har karaktären av bilderbok, men inte lika utförlig som Cramérs egen "Den verkliga kakelugnen" från 1991.

http://www.gardochtorp.se/ljuvliga-svenska-kakelugnar.aspx?article=4713

Vad återstår för oss keramikälskare, som har lågt i tak eller bor för nytt och högt upp, och är svag för stora bamsingar som kakelungnar med stort K?
En möjlighet är att istället samla på pikanta flisor, som i all sin skönhet gör en svag i benen.
Från en nyligen avslutad traderaauktion, vilken jag med all möda i världen mostod att bjuda på. Möjligen svensk och i högsta grad rokokons 1700-tal:

[Kim von Platen]

Hallå kakelfrälsta.
Familjen Tunanders böcker i ämnet är bra. Apropå Stadsmuseumet i Stockholm gjorde man för några tiotal år sedan en inventering av antalet aktiva makare och kom fram att det fanns en som kunde yrket. Vad göra? Han fick starta en utbildning och vi som bodde i Gamla stan fick erbjudande om gratis kakelugn på gammal härd. Leve hantverket.
So long...

PS. På Bukowsikis såldes för något år sedan en 1700-tals kakelugn för ca 250.000:- (om jag inte minns fel?)

[Jörgen N]

Kakelugnsmakare/Kakelugnstillverkare

Jag tycker det råder en viss oreda i inläggen ovan och vill koplettera med följande klipp ifrån Wikipedia:
"Under skråtiden gjorde kakelugnsmakaren allt från tillverkning av kakel till uppsättning av kakelugn. På 1800-talet blev arbetet mer specialiserat. Kakelugnsmakaren satte bara upp kakelugnen och kakelugnsfabriker tillverkade själva kakelugnarna."

[Polsson]

Jag tycker det råder en viss oreda i inläggen ovan och vill koplettera med följande klipp ifrån Wikipedia:
"Under skråtiden gjorde kakelugnsmakaren allt från tillverkning av kakel till uppsättning av kakelugn. På 1800-talet blev arbetet mer specialiserat. Kakelugnsmakaren satte bara upp kakelugnen och kakelugnsfabriker tillverkade själva kakelugnarna."

Tydligen är det oreda även på Wikipedia enär ett flertal kakelugnsmakare satte upp egna kakelugnar under större delen av 1800-talet. Fabriksugnarna
dominerade först f.o.m 1890-talet. Sedan kan man ju diskutera hur ordet "fabriker" ska definieras. En del kakelugnsmakare kallade sig fabrikörer trots att de tillverkade ugnarna i sina resp. verkstäder vilka ändrade namn till fabriker.

[Polsson]

[QUOTE=Kim von Platen;143526]Hallå kakelfrälsta.
Familjen Tunanders böcker i ämnet är bra. QUOTE]

Instämmer, KvP. Dessutom har det kommit ut en ny bok för inte så länge sedan, men jag minns naturligtvis inte titeln och författaren.

[Gideon]

Det är en generell beskrivning på Wikipedia, och nog borde någon härifrån gå in för redigering och utökning av texten.
För större städer gäller denna beskrivning, men bara nästan helt och hållet. Valfriheten fanns ju alltid, samt att det ju gällde att vara så billig som möjligt - inte minst i transport och uppsättning.

Så Du har rätt, Polsson och det är på landsorten främst som "själv är bäste dräng" var vanligast.
Letade som besatt efter bilder och texter, som jag vet att jag sammanställt i början av januari - från en Traderaauktion då. Tyvärr sparade jag aldrig bilderna (fast jag skulle) och texten finns i en annan dator...
Men detta gällde en småländsk kakelugnsmakare, som ensam, tilsammans med en gesäll tillverkade och satte upp en kakelugn med grönmarmorerad glasering.
Det skulle ha illustrerat argumenteringen lite bättre, men ändock är det inte viktigt just.

Istället hämtar vi bra fakta ur Margareta Cramérs bok "Den verkliga kakelugnen" 1991, sidan 105 - när det gäller beteckningarna:
"För Stockholms del (tillagt), åren efter hallrättens upphörande 1846 redovisas 11-12 kakelugnsmakare och 1-4 änkor som fortsätter makens verksamhet.
Bland dessa skiljer snart några ut sig genom att de har en större rörelse än andra: A J Westman och C A Petterson med vardera cirka 15 anställda och O H Åkerlind som redan första gången han förekommer, år 1848 har 28 anställda, en siffra som stiger under 1860-talet och maximalt till 159 år 1866.
Det är också Åkerlind som först använder begreppet kakelfabrik, 1851. Själv kallar han sig fabrikör. Westman och Petterson var under skråtiden utbildade kakelugnsmakare med avlagda mästarprov. Deras verkstäder med större omfång än hantverkarnas utgör en länk till den fabriksmässiga tillverkningen, Vi kan följa företagarna i Kommerskollegii årsberättelser under rubriken Fabriker.
B H Lundgren som startade kakelfabrik i Stockholm 1865 var liksom C A Petterson en hantverkare som efter näringsfriheten drev sin rörelse i fabriksmässig omfattning.
För dem som tillverkade kakelugnar omkring och efter sekelskiftet 1900, Petterson, Lundgren och Rörstrand, utgjorde värmeledningen det stora hotet."