I min barndom fanns det flera krukmakare (Savenvalaja) i Karelen, troligen någon gång invandrat från Ryssland. De åkte på vintrarna med häst och släde och sålde krukmakarprodukter, så som fatet. Jag har i min ägo 2 st sådana, de är från 30-talet. De användes vid matlagning och är numera rätt slitna. De sålde även lergökar, far brukade köpa någon för oss ungarna. Det fanns någon krukmakarsläkt vit Utsjoki, som flyttade västerut undan kriget och fortsatte verksamhet där. Synd att jag aldrig då tog mera reda på och lade på mitt minne. Detta bidrar nog inget i frågan.
Jooo, som Di säjer i Suomi. Jag kommer ihåg för längesen (RELATIVT), när Gideon undrade om varför jag hade samma
grejer som han hemma......det kan ju stämma till viss del.
Nu fick jag dessutom in ytterligare ett hugskott, skjutet från höften. Kyyrölä läser jag och 1939.
Tycker muggens glasyr påminner lite om alstren från vårt "bogeyteam" stora "B" som vi aldrig kommer till skott med.
F.ö. en trevlig mugg med tunnbandsliknande dekor och vriden hänkel.
Nåväl, liksom Gideon har jag nu en Kyyrölä. Inte för inte känns detta riktigt bra, nu fattas en mindre.
....återigen, som alla plägar säga nuförtiden, men denna gång finns det faktiskt
fog för uttrycket ifråga. Skälet till detta inlägg är att jag hittade en liten urna
på loppis stämplad Uschanoff Finland. Mitt minne jobbade febrilt och jag hittade
tillbaka till denna tråd, när jag sedan sökte på ämnet så kom bilden upp på
penselstället, kul.
Comment